Grundtanken är att mänskligheten alltid har sökt svar på tre frågor: 1. Hur kom vi hit? 2. Varför är vi här? 3. Nu när vi är här, hur gör vi det bästa av det? Historien igenom har människor sett tillvaron på två olika sätt: som statisk eller dynamisk. Statiska berättelser visar världen som oföränderlig eller cyklisk, medan dynamiska historier visar den som en rörelse framåt baserad på evolu- tion och lärande. Vilken uppfattning är sann? Svar båda, menar författarna, de förekommer båda samtidigt, om också i olika civilisationer. Som så ofta är både-och sannare än antingen-eller.
Naturen är alltså tvåfaldig: det handlar om att förändras men samtidigt förbli densamma. Det illustrerar författaren med en cirkel + en vektor för rörelsen – som tillsammans blir till en spiral, evolutionens spiral, som förenar harmoni och balans med teknologisk utveckling och leder till en blomstrande civilisa- tion. (Spiralen tycks överhuvud var något av tillvarons nyckelgestalt, alltifrån galaxen över virveln till DNA-molekylen.)
Cirkeln representerar en cyklisk tillvaro, harmoni och balans. Vektorn symboliserar framsteg i en viss riktning och tek- nisk utveckling. Tillsammans skapar de en universumvänlig evolutionsspiral mot en självuppehållande och blomstrande civilisation.
I fortsättningen tycks mig detta kapitel vara lite av en uppenbarelse, men jag är medveten om att massor av invändningar kan riktas mot det. Det är fråga om en översikt från hög höjd och därmed en renodling, och tusentals nyanseringar kan naturligtvis göras. Men det är just översiktligheten, som är meningen, och den tycks mig ovanligt givande och klarläggande. Vi kan här så att säga kika över kanten på vår egen tid och förstå människans tankeutveckling fram till idag och kanske till i morgon. Översikten är sammanfattad i en serie bilder, av vilka den sista från sidan 64 återges här:
Det är fråga om grundläggande föreställningssätt genom mänsklighetens historia. ”Från civilisationens gryning har människor delat upp universum i två motsatta domäner – det materiella och det icke-materiella”, heter det. Den första består av materia och den andra av osynliga krafter som de gamla kallade ande och som dagens vetenskapsmän kallar energifält. Bådadera är överens om att icke- materiella krafter i hög grad inverkar på mänsklig erfarenhet. ”Vår diskussion behandlar energifält och det andliga som utbytbara termer”, fastslås det – ett ganska raskt likställande, måste man säga, särskilt med tanke på att författarna aldrig tar upp den andliga tråden (47).
Det sägs att arkeologer och historiker uppenbarar att civilisationer världen Med holism, som är det förutsedda resultatet av den pågående
spontana evolutionen, kommer det rådande paradigmet ännu en gång att befinna sig i jämvikt mellan ande och materia, utnyttjande de bästa och mest kraftfulla egenskaperna hos var och en av dessa. (HG Project = Human Genom Project, planen att identifiera och patentera alla de 150 000 gener som nydarwinisterna tänkte sig fordrades för att skapa en människa.)
över har upplevt fyra basala paradigm, det vill säga överenskomna förklaringar av tillvaron: animism, polyteism, monoteism och materialism. Grundtanken är nu att dessa paradigm genom historien har rört sig mellan det materiella och det icke-materiella. Animismen, den äldsta religiösa praktiken, är grundad på tanken att det andliga finns i allt materiellt. Det råder alltså en perfekt balans mellan det materiella och det andliga, och animismen har därför placerats på figurens mittlinje. Den innebär en upplevelse av Edens lustgård, där det inte finns någon skillnad mellan jaget och omgivningen. ”Gör mig ett med allt.” (49 f.)
När människor började betona skillnaden mellan jag och icke-jag, kopplade samhället av från animismen genom att införa en mängd gudar representerande naturelementen: polyteism. Men när man sökte efter svaren på livets gåtor i den andliga sfären, kopplade man så småningom också bort naturen, och vi fick en allvetande, allsmäktig Gud helt utanför det jordiska. ”Gud bor inte här längre.” Med en sådan monoteism kom livet i oordning i denna världen, därför att människorna fokuserade på den utlovade världen bortom denna. Kyrkan fick absolut makt och allt annat var kätteri. (51 f.)
Men genom reformationen föll kyrkan från sin höga position som enda för- valtare av sanningen, och när Descartes, Bacon och Newton började klarlägga den fysiska världens mysterier, kom utvecklingen att röra sig bort från det andliga. Men inte mer än att det uppstod en balans mellan det andliga och det materiella: deism. Upplysningsfilosofin erkände att Gud och Naturen var ett och detsamma, och genom vetenskaplig förståelse av naturen skulle människor lära sig att leva i harmoni med Gud. Således är vi tillbaka på mittlinjen. (56 f.)
Men tidens pil står aldrig stilla, och utvecklingen passerade genom mittpunkten och in i materiens rike. Det ledde till ångmaskinen och vaccinet. Trots sådana tekniska uppfinningar och trots tanken på universum som en maskin eller ett urverk kunde vetenskapen inte besvara frågan om vårt ursprung bättre än Bibeln. Inte förrän Darwin uppträdde på scenen 1859 blev vetenskaplig materialism civilisationens dominerande paradigm. ”När evolutionsteorin accepterades som vetenskapligt faktum, övergav civilisationen snabbt kyrkan som högsta aukto- ritet och antog vetenskaplig materialism […] som sin främsta sanningssägare.” I stället för Bibelns lagar fick vi djungelns. Monoteismens dogmatiska religion lämnade plats för scientismens dogmatiska religion. Människan trodde att hon kunde förstå universums mekanismer och därmed alla livets hemligheter. Upptäckten av DNA-molekylen 1953 presenterades sedan som avslöjandet av biologins yttersta hemlighet: nydarwinism.
Här vänder kurvan så att säga uppåt igen. Det stora projektet att klarlägga människans hela genom (Human Genome Project, HGP) blev en flopp, såtill-
vida som de 150 000 gener man tänkte sig identifiera och patentera (!) smälte ihop till 23 000. Nydarwinismens tro på en genetiskt programmerad biologi, på att generna var herrar över våra liv, var ett misstag. I stället har en ny veten- skap uppstått, epigenetiken, som förstår att en organisms biologi och genetiska aktivitet är direkt påverkade av deras växelverkan med omgivningen. Genom att kontrollera omgivningen har vi makten att kontrollera vår biologi och bli herrar över vårt öde. (58 ff.)
Samhällets utveckling håller alltså raskt på att återvända till den mäktiga mittpunkten, och det är inte ett ögonblick för tidigt. Ty vår ensidiga satsning på materialism hotar vårt liv på den här planeten. ”Men om vi skall nå bortom sinusvågens berg- och dalbana, måste vi bli helt medvetna om att vad vi behöver nu inte är mer polarisering av det andliga och materiella utan i stället harmo- niserande integration.”
Vågen av religiös fundamentalism […] tycks visa på att det finns en kollektiv vetskap om att vi människor rusar ”fool speed ahead” nerför vägen till under- gång. Men varken svartrockade präster eller vitrockade naturvetare kan hjälpa oss just nu […]. Både monoteism och scientism har helt skilt människor från Naturen. Religiös fundamentalism håller människorna högre än resten av ska- pelsen i stället för att de är en del av den. Vetenskaplig materialism säger oss att livets mirakel bara var en tillfällighet, beroende på ett slumpartat slag med den genetiska tärningen (63 f, min kurs).
De gamla berättelserna håller oss maktlösa, utlämnade på nåd och onåd åt en Gud i fjärran eller åt genetiska slumphändelser. De stjäl vår uppmärksamhet och energi genom att polarisera folk, så att de intar ohållbara ytterlighetspositioner. Vi behöver en ny berättelse som kan odla enhet och sammanhang, när i en nära framtid evolutionens väg än en gång för oss till den mäktiga mittpunkten.
Då kan vi betänka vad kvantmekaniken har att säga om den fysiska existen- sen. Bakom varje partikel finns en våg som säger partikeln vad den skall göra. Precis som animister och deister förstod att ande och materia måste samexistera, blir vi nu utmanade att gå bortom antingen-eller till både-och. Till en ny holism.
Och här ger oss författarna en vision av hur det kan ha gått till, när liv skapades. Under miljarder av år träffade energi från solen materiepartiklar som bildar Mater, vår moder Jord. Energin från de ljusvågorna uppgick i Jordens oorganiska kemi genom en process som kallas fotosyntes. Blandningen av ljusvågor och kemiska partiklar skapade organisk kemi […]. Genom fotosyntes gav solenergin liv åt trög materia. Så liv började förvisso med ljus från himlen som förenade sig med Jordens materia! (65)
Författarna har också dedicerat boken ”To Mother Earth, Father Sky, and All Imaginal Cells”, varvid imaginal avser de ”celler” som tänks bygga den nya mänsk- ligheten, den imago, den fjäril, som skall framgå ur puppan (jfr slutsidorna här). Tanken på en ny mänsklighet kan tyckas som en pie-in-the-sky, men betänk alternativen: utvecklas eller dö. I motsats till våra deistiska föregångare är det nu inte någon kung vi skall bekämpa utan våra egna inre medvetna och omedvetna begränsningar. Vi skall bekriga vår egen fruktan och vanans försvarslinjer mot saker som kanske inte ens existerar längre. Vi är kontrollerade på avstånd av idéer och begränsningar hos folk som har levat en gång, och vi vet inte ens om det.
Författarna liknar vår situation vid elefantungens, vars fot är kedjad vid en påle. Den kan inte komma loss, och när den blivit vuxen och skulle kunna slita sönder repet och dra upp pålen, har den redan resignerat i förvissningen att det är omöjligt. Är vi på samma sätt begränsade av aldrig ifrågasatta idéer om arvsynden och universums meningslöshet? Av tankar på att makt är rätt och att det alltid kommer att finnas krig och fattigdom?
Säg det till Mahatma Gandhi eller Martin Luther King eller till Washington, Jefferson och Franklin (eller, vill jag tillägga, till Jesus eller Nelson Mandela). En sådan ny inriktning ”kan vara vår returbiljett tillbaka till Trädgården, men denna gång vill vi återvända som medvetna trädgårdsmästare, som skall skapa allt vackrare, mer funktionella och älskande uttryck för liv” (66).