Är vi så svaga och bräckliga, som vi har lärt oss? Lipton pekar på placebo-effekten: om vi tror på den medicin vi får, kan ett sockerpiller bota sjukdomar, det vill säga vi kan bota oss själva. De som tror att de kan gå på glödande kol, kan det också, och när nöden är som störst, kan en människa lyfta både en bil och en helikopter. Om vi glömmer vad vi tror vara våra begränsningar, kan vi över- skrida dem. Det finns också de som av sig själva övervinner dödliga sjukdomar. Detta tänkande går käpprätt mot den ortodoxa vetenskapens genetiska deter- minism. Men om gener inte kontrollerar livet, vad gör det då? Svaret är enligt Lipton: Vi gör det själva. Men för att aktivera själens makt över generna måste vi ta i förnyat betraktande våra grundläggande trosföreställningar om livet – våra uppfattningar och missuppfattningar. Och den första missuppfattningen inträffar, menar han, när vi ser oss i spegeln som singulära individuella enheter. I själva verket är var och en av oss ett samhälle av 50 miljarder celler. Och nästan
varje cell besitter den mänskliga kroppens alla funktioner från nervsystem till immunsystem. Varje cell är som en miniatyrmänniska, och därmed är män- niskan också som en jättecell! (16)
Med detta resonemang har Lipton fört oss dit han vill, för efter många års arbete med celler är han specialist på området och då särskilt på cellmembranet. Man har tänkt sig att cellkärnan skulle motsvara hjärnan hos människan, men det kärnan innehåller är arvsmassan, DNA, och den motsvarar därför i stället reproduktionsorganet. Närmast hjärnans funktion kommer i stället membranet, som visserligen avskiljer cellen från omgivningen men samtidigt innehåller upp till hundratusen ”strömbrytare” i varje cell. Dessa gör det möjligt för signaler utifrån att nå cellens inre.
Två delar finns i varje sådan strömbrytare, en ”receptor” (mottagare) och en ”effector”, bådadera bildade av ett protein. Receptorn mottar signaler från omgivningen, och så aktiverad rör den sig mot och binder effektorn till sig, och på så sätt kan signalen nå cellens inre. Den samordnade aktiviteten hos de båda delarna gör det möjligt för cellen att anpassa sin metabolism och fysiologi, sina biologiska funktioner, efter en ständigt föränderlig omgivning. Tillsammans skapar de en ”medvetenhet” om omgivningen. Detta är, menar Lipton, livets hemlighet. Förnimmelser och uppfattningar (perceptions) kontrollerar beteendet genom att reglera cellens funktioner. (22 f.)
Figur A: Varje cell har receptorproteiner och effektorproteiner som går genom cellens membran och förbinder dess innehåll [cytoplasma] med omgivningen. Metaforiskt fungerar dessa proteiner som ström- brytare som sätter cellens motor och växlar i rörelse. Figur B: När receptorproteinet mottar en signal från omgivningen, förändrar den sin form och förbinder sig med effektorproteinet.
Förnimmelser men alltså också uppfattningar. Jagets uppfattning om sin värld, för jaget tillhör ju också cellens omgivning. Och här kommer Liptons andra huvudtanke. Ungefär 5 % av världens befolkning föds visserligen med defekta gener, men majoriteten har ett helt friskt genom, det vill säga summan av det genetiska materialet, och producerar funktionella proteiner. Sjukdomar och felaktiga funktioner beror i dessa fall på de signaler som kommer in.
Och till det kan det finnas tre olika orsaker: ett kroppsligt trauma, något slags förgiftning men framför allt vad som händer i tanke- och känslolivet. Om man missuppfattar omgivningen och framkallar en inadekvat respons, kan det vara livshotande. Tänk på en person med anorexi. Medan släktingar och vänner ser en varelse av skinn och ben, ser personen sig själv i spegeln som en fet figur. Celler, vävnader och organ ifrågasätter inte signalerna som sänds till dem av nervsystemet, utan svarar med samma nit på adekvata livsbefrämjande uppfattningar och självdestruktiva missuppfattningar.
Många eller de flesta av oss är medvetna om den läkande verkan av placebo- effekten, men få känner till dess onda tvilling, nocebo-effekten (placebo = latin för jag behagar). Lika säkert som positivt tänkande kan läka, kan negativt framkalla den oönskade verkan av dessa tankar. Och då skall man betänka att psykologer menar att 70 % av våra tankar är negativa eller överflödiga.
Här kan jag komplettera Lipton med ett tankemönster som han inte kan känna till: Jante-lagen! ”Du skall inte tro att du är något. Du skall inte tro att du är lika god som vi. … Du skall inte tro att du är förmer än vi. Du skall inte tro att du duger något till. … Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.” (Nationalencyklopedien) Med Lipton kan vi förstå det ödesdigra i denna lag liksom i de Jim Crow-lagar, som inte heller nämns av Lipton men som från senare delen av 1800-talet fram till 1954 förvandlade de svarta i Sydstaterna till andra klassens människor.
Själv kan jag, efter att ha läst Lipton, bättre förstå min barndom. Under de åren var jag omgiven av mina föräldrar, min mormor och vår ”jungfru”, som det hette på den tiden, och alla var lika kärleksfulla och uppmuntrande (utom då jag burit mig illa åt!). Jag fick därför gott självförtroende, kanske alltför gott, men hur livsbejakande var inte detta! Stötarna kom senare, men med den bak- grunden lät de sig så småningom förstås och accepteras. Många av våra styrkor och svagheter kan direkt hänföras till intryck från familj och kultur, inprogram- merade i oss innan vi var sex år gamla. (24 ff.)
”Så har perceptions [av percipere, ta in] ett enormt inflytande i fråga om att forma våra liv. […] De är mer inflytelserika än positivt tänkande, därför att de är mer än tankar. Perceptioner är trosföreställningar (beliefs) som genomtränger
varje cell. […] Nästan alla har ovetande förvärvat begränsande, själv-saboterande missuppfattningar som underminerar vår styrka, hälsa och längtan.” ”Riktiga perceptioner uppmuntrar framgång, missperceptioner hotar överlevnad.” Så heter också kapitlet Believing is Seeing och Liptons föregående bok heter Biology of Belief. Och frågorna i titeln på denna artikel: ”Är vi genernas slavar och offer för vårt undermedvetna?” har inget enkelt svar. Även om vi inte skulle vara sla- var under våra gener, kan vi vara trälar under inprogrammerade föreställningar om oss själva.
Innan vi går ut att förändra världen måste vi först skåda inåt för att förändra oss själva. Genom att förändra våra trosföreställningar förändrar vi världen. (26)