Det offentliga rummet

Längs med strandpromenaden i Reykjavik har man byggt en ringväg som befinner sig mellan staden och promenaden. Här är det svårt att komma över då endast ett fåtal trafikljus finns utplacerade för fotgängare, cyklister, föräldrar med barnvagnar, med flera som rör sig enligt Chapman et al (2018) soft mobility. Det är förhållandevis mycket trafik längs med denna väg. Island har på grund av sin vulkaniska berggrund möjlighet till geotermisk uppvärmning av byggnader. Man kan observera att man till synes inte löst problem vad gäller avgaser från bilarna som ofta är stora med fyrhjulsdrift på grund av nödvändigheten att kunna ta sig fram i svårt väglag med snö och is och i svårtillgänglig terräng. Många kör med bil till sina olika ärenden i staden kanske för att vädret inte tillåter några längre vistelse i utemiljö. Men också avstånden mellan hem och arbete, affärer mm kan vara långa. Detta kan bero på att den låga

45

förtätningen i staden gör det mer eftertraktat att sätta sig i sin bil och köra. I Akureyri har kommunen beslutat om gratis kollektivtrafik för att uppmuntra till att ta bussen.

Bild 13. stadens fotgängare

En promenad på en kvart leder från vidtecknads hotell till stadskärnan i Reykjavik. Bilden berättar om tre människor som, rejält påbyltade, kämpar mot den hårda vinden och kylan. De är tillsynes upptagna av ett livligt samtal. En fjärde person kämpar sig uppför den branta gatan. Huset ligger i en klassisk linje av hus, så kallad row (radhus) (Dovey, 2016). Nedåt gatan ser man havet med snötäckta vulkaniska berg längre bort.

En del människor befinner sig i det offentliga rummet i stadskärnan. De ser frusna ut precis som vidtecknad och de hastar framåt åt olika hålla, några tar bussen medan andra går till fots eller tar bilen. Det är synnerligen svårt att ta bilder med kameran denna dag då händerna är stelfrusna och kameran slutar fungera vid några tillfällen pga. kölden. En blek sol lyser över staden men skuggorna är långa och i centrum letar sig inte mycket solljus fram även om solen är uppe fler timmar i mars månad ca 12 timmar både i Akureyri och Reykjavik.

46

I stadskärnan i städerna är det på vissa ställen lä bland husen. Vinden letar sig dock envist fram mellan kvarteren och det kommer olika kastvindar och fallvindar mot fotgängarna som till synes tappar andan i den hårda vinden.

En del turister med olika nationalitet rör sig på trottoarerna och stannar emellanåt upp för att ta bilder eller titta i skyltfönster. Det är relativt många bilar som trängs tillsammans med fotgängarna, vilket skapar en mindre trevlig upplevelse i form av osäkerhet när man skall korsa gatan och även sämre luft att andas in för fotgängarna. De människor som trots blåsten ändå befinner sig ute rör sig förhållandevis snabbt mot något okänt mål och vissa förflyttar sig in i olika affärer, caféer eller restauranger eller offentliga eller delvis offentliga

byggnader. Solens strålar träffar inte nere på marknivån utan endast på de högre husens övre våningar. Därför är det ganska mörkt vid markplan vilket upplevs negativt för invånarna som är beroende av solljuset under den korta tid den är uppe vintertid (se tabell 3.)

Man kan i stadskärnan se en varierad byggnadstypologi med tvåvånings stenhus med korrugerad plåt, högre betonghus, modernistiska höghus (tower) och hus på rad (row) (Dovey, 2016).

Bild 14. Radhus (row) i stadskärnan. I bakgrunden Hallgrimskirkja Bild 15. Stadskärnan i Reykjavik

Torget på bild 16 och 17 är öde så när som på en fotgängare. Denna observationsdag är det, mycket blåsigt och ca 7 minusgrader. Mannen på bild 16 nedan är klädd i varma kläder och mössa. Bilden berättar om den ensamma människan i det karga stenlandskapet och trots solens påverkan, inbjuder inte detta offentliga rum till någon längre vistelse vintertid utan man skyndar vidare till något ärende eller hemåt. Här har snön blåst bort delvis men ligger kvar i en mindre plantering på torget.

47

Bild 16 Torg (Gatti, 2019) Bild 17 Torg och höghus (tower) (Gatti, 2019)

Torget, bild 16–17, upplevs som ett kallt och ogästvänligt offentligt rum, trots att solen letar sig fram bland skuggorna. Husen ser ut att vara kontorsbyggnader och då bilden tas är det lördag och förmodligen ödsligare än en vardag.

Andra byggnader där liknande förhållande råder i Reykjavik är till exempel höghusen (tower) vid Skolagada, också vid kustsidan av staden (bild 31–37). Kraftiga vindar blåser ibland nedför byggnaden och gör området farligt att vistas i ibland (se vindguide 1, s 60). Det blåste rejält också i Akureyri under de tre dagar observationerna skedde. Ett fåtal höghus var också i Akureyri belägna nere vid kustpromenaden. (bild 39). Den dagen vidtecknad anlände från Reykjavik till Akureyri var vädret mycket hårt, orkan och snöfall med svåra vägförhållanden. Det blåste det kraftigt vid strandpromenaden. Med avseende på vinden, och de långa

perioderna med låg temperatur i subarktiska klimat, är värmeförlusten som orsakas av vindar en källa till illabefinnande hos dem som vistas i det offentliga rummet. Subarktiskt klimat kan ge låga temperaturer och hårda vindar under samtliga årstider och därför bör man prioritera vindskydd (Ebrahimabadi, 2015, kap 4.4.2).

Att ha tillgång till sol har en betydande påverkan på det offentliga rummet (Ebrahimabadi, 2015, kap 4.4.2). I både Reykjavik och Akureyri står solen lågt under delar av året och de har under vintern som mest tre timmar dagsljus vid vintersolståndet. För att jämföra kan man se att Malmö vid vintersolståndet har sju timmars dagsljus. Tillträde till solen har betydande inverkan på användningen av offentliga utrymmen på grund av dess bidrag till termisk komfort (ibid). Termisk komfort avser den upplevda känslan på människokroppen av värme

48

och kyla i miljön. Den termiska komforten påverkas av till exempel lufttemperatur,

vindhastighet, klädsel med mera (Ecophon, 2019). Under en av dagarna i Reykjavik hade det kommit snö på natten men denna blåste ganska snabbt undan. Inne i stadskärnan i Reykjavik var vinden något lugnare. Speciellt där husen var byggda i en lång rad (row).

Chapman et al, (2018) gjorde en Review studie och analyserade materialet utifrån en

kvalitativ deduktiv innehållsanalys för att få fram relevant information om vinterförhållande i byggd miljö och hur dessa påverkar soft mobility. Så kallat outdoor soft mobility, förklaras av Chapman et al (2018) som en typ av daglig fysisk aktivitet vilket definieras som att det är människan som står för kraften för att ta sig runt i offentliga rummet med liten påverkan på miljön, till exempel promenad, cykling, rullskridskor eller skidåkning. Soft mobility i

vinterstäder förhindras ofta av dåligt väder. En uppskattning avseende hur mycket människor vistas inomhus vid dåligt vinterväder visade på att människorna tillbringade 90% av sin tid inomhus (Ibid). Liknande resultat har hittats i andra städer med utpräglat vinterklimat och åtgärder kan därför behövas för att möjliggöra soft mobility och göra det lättare och mer praktiskt för människor att regelbundet röra sig i stadens offentliga rum för att bland annat öka den fysiska aktivitet och öka människors upplevelse av hälsa.

6.7 Det offentliga rummet i subarktiskt och Arktiskt klimat i förhållande till Gehls