Stadens byggnadstypologi och densitet och (eventuell påverkan på utomhusmiljön)

Enligt Dovey (2016, s 70) är det ett lättillgängligt sätt att förstå urban typologi genom att dela in byggnaderna efter sex olika typer av byggnader, se kapitel 5.

De höga byggnaderna i bild 32 är byggda i modernistisk arkitektur med glasfasader som reflekterar himmel och sol. Husen är ovanligt höga för att vara i Reykjavik och ligger nära strandpromenaden. Vindarna ter sig här på ett sätt som kallas fallvindar och dessa skapar vid blåsigt väder mycket kraftiga vindar som till och med kan slå omkull en människa. Flera nybyggnationer har tillkommit i städerna och en del av dem är mindre anpassade för läget, till exempel vid kustsidan där höghus på åtta våningar är byggda med stora ytor omkring

byggnaderna. Här finns stora risker för de kraftfulla vindfenomen i form av fallande vindar (bild 32; Gudmundsdottir, 2017). Vägen mellan höghusen och strandpromenaden är fyrfilig och mycket svår att ta sig över. Här har man till synes prioriterat bilen framför fotgängarna. Vid observationen är endast ett fåtal individer ute kring byggnaderna

Bilden (32) är uttrycksfull i sin dokumentära stil. Det avskalade intrycket på fasaderna skapar en kylig känsla som i sin tur inte inbjuder till utomhusaktiviteter

Byggnadstypen höghus (tower) är inte särskilt lämplig ur vindsynpunkt då fallvindar kan påverka negativt. Solen har gått i moln och det blir mörkt i det offentliga rummet.

Stenhus med målad korrugerad plåt har under lång tid varit den ideala byggnaden och dessa återfinns enligt observationsstudien både i Reykjavik och Akureyri i stadskärnan och även i hamnområdena. Dessa byggnader passar in under byggnadstypen friliggande hus (Pavilion) då de generellt är ganska små och 1–2 våningar höga. Under observationerna i de båda städerna kunde endast en byggnad hittas i de utvalda områdena som passar in på typen Courtyard och detta var det nybyggda köpcentret och bostadsområde Hafnartorg

(Hamntorget) (Dovey, 2016; DG Verk, 2018). Byggnaderna är delvis byggda runt ett torg och ger en del skydd mot vinden. Radhus (Row) är en lång räcka med hus och dessa tenderar att ligga tätt ihop men kan också vara hopbyggda. Inne i både Reykjaviks och Akureyris stadskärnor låg hus tätt längs med gatorna. Byggnadstypen höghus (tower) kan beskrivas enligt Dovey (2016) som om man tänker sig Pavilion vertikalt och omgiven av ett s.k. vacuum. I Reykjavik finns ett flertal höga hus som stämmer in på denna beskrivning.

63

Eftersom det råder ett typiskt vinterklimat med några minusgrader, frisk vind samt växlande molnighet under observationsdagarna kan man också konstatera att vinden har mindre påverkan på det offentliga rummet där husen ligger tätt på rad och inte har så många våningar. De högre husen skyddar inte alls mot vinden utan förstärker den troligen.

Bild 34. Höghus i Reykjavik (Gatti, 2019) Bild 35. Höghus i Reykjavik (Gatti, 2019)

64

Bild 37. Höghus i Reykjavik

Bild 38.Gammalt möter nytt i Reykjaviks stadskärna Bild 39. Akureyri och fjorden

Akureyri har den största av två fiskeflottor på ön. Den andra finns i Reykjavik. Nere vid fjorden syns ett containerfartyg samt strandpromenaden som vetter mot Eyjafjörthur. Gamla traditionella isländska hus i så kallad chaletstil från 1902, inspirerad av schweizisk arkitektur från tiden kring 1900. Ytterligare hus i chaletstil. Här går en fotgängare försiktigt över gatan.

65

Mycket halt vid observationstället. Bild 38 är från hamnområdet och byggnaden är klassiskt stenhus med korrugerad plåt. I området fanns en del människor ute men dessa vistades främst nere vi fiskebåtarna.

Bild 38 – 42 Olika byggnadstyper (Gatti, 2019)

Bild 43. Exempel på höghus (tower) i Akureyri (Gatti, 2019) Bild 44. Funktionalistiskt radhus (row) (Gatti, 2019)

66

På trottoarerna ligger en del snö kvar i skuggan efter att det snöat under natten i Reykjavik. På bild 47 och 48 är husen uppradade i en följd med mellanrum. Detta är fristående hus som ändå kan kallas radhus. Huset är vackra med fasader av målad korrugerad plåt och trä. Det syns också ett betonghus längre upp på gatan vilket också är rätt vanligt i stadskärnan. Några träd finns planterade mellan husen och det ger nog både lä och trevnad åt det offentliga rummet. Man håller på att platera träd runt om på Island för att på så sätt få vindfång och en återplantering av de träd som höggs ned för att bygga hus under den epok när man byggde till exempel timmerhus eller träskepp. Man kan se relativt små rektangulära planteringar med företrädesvis barrträd på skilda ställen på ön.

Husen tycks vara bostadshus då inga affärer syns i bottenplan. Eventuellt skulle några kunna inrymma kontorslokaler. I bakgrunden ser man Hallgrimskirkja som tog 41 år att bygga (bild 48). Den stod färdig 1986 med sin expressionistiska arkitektur i kontrast till de äldre husen med korrugerad plåt. Gatan och bilarna tar en del plats och trottoaren är smal, vilket ger fotgängarna lite utrymme. Estetiskt tilltalande byggnationer och gatans bredd skapar en luftig exteriör.

67

Bild 48. Radhus (row) (Gatti 2019)

7.4 Byggnadstypologisk kontext – centrum/stadskärna och kustområde

Uttrycket byggnadstypologisk kontext innebär, övergripande, olika typer av byggnader i ett sammanhang. Dovey (2016, s 75) refererar bland annat till den så kallade ”Italienska skolan om typomorfologi” och förespråkarna för denna teori Moratori och Caniggia (ibid). Denna inriktning handlar om hur man förstår en stad och dess samling av formella byggnadstyper på en skala från en ensam byggnad till en grupp av byggnader, kvarter och distrikt med mera. Teorin visar på att modernismen har låtit arkitekturen ta över det offentliga rummet och man har således glömt den urbana kontexten. (Dovey, 2016, s 75). Här definieras byggnaderna i förhållande till varandra men är också en del av en större skala. Byggnaderna är definierade i termer av visuell perception som till exempel ett objekt på marken och dess kontext, eller ett hus vid en gata, gatan i ett kvarter, kvarter i distrikt och så vidare. Denna typ av

multiskalaanalys är lik den ”Brittiska skolan” på många sätt enligt Dovey (2016, 75). Han refererar till ”Den ”Brittiska skolan” och författaren Michael Conzen vilken är mer analytisk och här ser man en koppling till Assemblage Thinking, speciellt när man analyserar i stor skala. Här ligger fokus på relationerna mellan olika storlekar på byggnadstyper till typiska tomter och typiska urbana byggnader (ibid). Reykjavik är en stad som är utbredd till ytan men med liten befolkningstäthet vilket innebär stora ytor som är tomma och icke funktionella (Ástvaldsson, 2018; bild 17). I föreliggande studie observeras stadskärna och kustområde i båda städerna. Vad gäller Reykjaviks stadskärna är det svårt att avgöra exakt vad som är