Detaljplanerna

Nedan kommer vi att presentera förskolorna och sedan utföra en analys av dem. Detaljplanerna som samlats in används tillsammans med vår egen förkunskap av de

undersökta förskolorna. Vi analyserade dessa i fem steg; en tematisk analys av hur gårdarna är utformade, utvärderingar av gårdarnas OPEC värde, Sandseters (2011) kategorier för barns risktagande i utemiljön, samt en analys av pedagogernas egna redogörelser för hur barnen använder gården. Slutligen har vi granskat gårdarnas lekvärdesfaktor.

25

5.4.1 Förskola 1

Detaljplan 1

Förskola 1 är en kommunal förskola med fyra avdelningar och cirka 80 barn inskrivna. Den är byggd i ett bostadsområde. Tillträde sker via två grindar, en grind som vetter mot ett par höghus och en grind mot centrum. Gården på förskolan är 2023 kvadratmeter. Det fullföljer därmed inte rekommendationerna för en gård med tillräckligt friutrymme på minst 3000 kvadratmeter för barnen (Mårtensson & Boldemann 2009, se Boverket 2015). Gårdens utformning kan ses som begränsande i den mån att det inte finns några interna grindar och därmed inte möjlighet att avgränsa, vilket kan skapa problem för undervisning ute eftersom man inte kan avgränsa och därmed inte bestämma vilka barn som blir inkluderade.

Gården har inte mycket buskage eller grönt utrymme utan enbart ett träd och några buskar så det saknas goda möjligheter till återhämtning (Mårtensson & Boldemann et al. 2009, s. 1149– 1151). Det finns heller inte många ställen att dra sig undan till och bara vara (Mårtensson 2004, s. 110). På ena sidan av huset finns en lång veranda där det finns möjligheter för

återhämtning och skydd från solen, där barnen tycker om att springa fram och tillbaka. Det

finns möjlighet till odling med en liten plätt som används sporadiskt. Barnen tycker om att cykla runt byggnaden på förskolans cyklar, dock betyder detta att det finns en del av gården som inte kan användas särskilt väl eftersom det används som cykelgenomfart. Tyvärr har gungorna också tagits bort vilket enligt pedagogerna beror på säkerhetsskäl. Det området har därför blivit som en “dödzon” där inga barn vistas under en längre tid. Det är planerat att man ska utnyttja platsen med saker från inomhusmiljön men det har inte hänt på grund av

26

Förskola 1 har därmed en kompakt gård som trots det ger barnen möjligheter utifrån

Sandseters (2011) sex kategorier för barns risktagande. De har möjlighet att testa vara själv då barnen ofta gömmer sig i buskarna nära vattenrännan och staketet. Eftersom den delen befinner sig på en sluttning kan pedagogerna inte alltid se vad barnen gör. Barnen klättrar även på staketet som gör att de till viss del kan utforska sina gränser för vad som är farligt. Staketet är inget tillagt lekredskap men barnen utnyttjar ändå det för sina ändamål vilket ur ett neomaterialistiskt perspektiv kan ses som att staketet förvandlas till ett material som inbjuder till att klättra. Barnen kan också utforska höjder via klätterställningen men annars är miljön relativt fattig på sådana utmaningar. Att uppleva hög fart är också begränsat då barnen inte har tillgång till gungor, men klätterställningen har en rutschkana som kan erbjuda hög fart och cyklarna likaså. Dock finns enbart 4–5 cyklar och därmed stor konkurrens om dessa.

Sammanlagt träffar Förskola 1 fyra av de sex kategorier, dock i en begränsad utsträckning (Sandseter 2011).

Nedan har vi analyserat gården vid Förskola 1 utifrån Mårtenssons (2009) OPEC verktyg.

27

I pedagogens egen kartläggning har tre kategorier urskilts där barnen leker självständigt, var

pedagogerna ofta befinner sig samt var pedagoger och barn möts.

Detaljplan 1 resultat

I samtal med pedagogen på Förskola 1 kommer det fram att där barnen leker själva så sker det som benämns den vidlyftiga leken - alltså där barnens lek blir vildast och fri samt där barnen känner av att de har frirum. Här kan de även ingå i en intensiv fysisk kontakt med andra barn (Mårtensson 2004, s. 13, 110). Därtill kan det kopplas till Kaplans teorier om restoration och

återhämtning: den mjuka fascinationen kan tolkas erbjudas i områdena där barnen vistas fritt

och självständigt, medan där pedagogerna möter barnen så sker det mer aktiviteter med direkt

fokus vilket kan kopplas till läroplanens definition av undervisning (se Mårtensson &

Boldemann et al. 2009, s. 1150). Sandlådan är ett ställe där pedagoger och barn möts ofta och utforskar sandens materialitet vilket kan kopplas till det Mårtensson beskriver som att

undersöka olika detaljer i den fysiska miljön (2004, s. 13, 110).

Man kan fråga sig om barnen lockas till de platser utan vuxna just för att de vuxna inte finns där eller om det är något annat som lockar i miljön? Likväl kan det finnas en orsak till varför pedagogerna helst inte vill tillbringa tid där. Det kan ses som att vid buskarna så gör terrängen det svårt för större kroppar att få plats samt att det är nedför en sluttning. Pedagogen som står där får därför svårt att se resten av gården. Vid gungorna finns inte en sådan problematik, och fast pedagogen beskriver att barnen är själva där har vi uppfattat det som en slags genomgång till andra delar av gården. Gungorna är borttagna men ramen är kvar, vilket ger platsen en

28

känsla av att vara en “dödszon”. Skuggan av de borttagna gungorna dominerar och verkar begränsa vad utrymmet kan användas till.

Utifrån vissa kategorier i Lekvärdesfaktorn kan man se att det finns brister i zonering av

gården då gårdens utformning inte erbjuder trygga områden mer än sluttningen och buskarna

vid staketet och denna del av gården innefattar även möjligheten till vidlyftig och dynamisk lek men i begränsade former, det finns heller inget område som är vildare. Förskola 1 har ingen skog i anslutning till gården vilket gör att det saknas mycket vegetation och topografi. Det saknas också en god integration av lekutrustning i landskapet då gungorna är borttagna och den enda möjligheten barnen har till att utforska höjder är klätterställningen. Som

nämndes ovan får barnen ett frirum vid buskarna i sluttningen då pedagogerna sällan befinner sig där. Detta går att koppla till kategorin friyta i lekvärdesfaktorn. Här får barnen möjlighet att leka själva, röra på sig eller dra sig undan. Kategorien tillgänglighet tolkar vi som att miljön ska vara tillgänglig utifrån barns olika förutsättningar och detta kopplar vi till skollagen som säger att barnen ska erbjudas en god miljö (SFS 2010:800). Kategorin

möjlighet till omvärldsförståelse anser vi inte aktuell för denna gård då det saknas utrymme

och omväxling i miljön.

Sammanfattningsvis har barnen på Förskola 1 dessvärre inte tillgång till en omväxlande utemiljö. Utemiljön erbjuder en viss rörelselek men det är begränsat, speciellt då alla avdelningar delar på den lilla gården.

29

5.4.2 Förskola 2

Detaljplan 2

Förskola 2 är en kommunal förskola med åtta avdelningar och cirka 150 barn inskrivna. Den är också byggd i ett bostadsområde och har en mindre skog i anslutning till gården som är tillhörande förskolan. Tillträde till gården sker oftast via grinden bredvid den stora

klätterställningen. Arean på hela tomten är 10 869 kvm så det uppfyller rekommendationerna för friutrymme på minst 3000 kvadratmeter för barnen (Mårtensson & Boldemann 2009, se Boverket 2015). De mindre gårdarna har däremot inte tillräckligt med friutrymme för barnen. Sex av avdelningarna på förskolan har en egen mindre gård och de fungerar mer

som “utsläppsgårdar” utan inspirerande aktiviteter. På den stora gården blir det därför ofta konkurrens om ställen som gungorna då man inte alltid är där, speciellt en stor gunga där flera barn kan sitta i samtidigt, eller de populära ställena vid skogskanten. Ett av dessa är berget vid den stora klätterställningen, där brukar många barn gilla att åka på rumpan nedför sluttningen. Det finns många höjdskillnader i miljön runtomkring och i skogen vilket ger barnen goda möjligheter att utforska sin egen kroppsuppfattning såväl som naturen. Skogen ger även goda möjligheter för pedagoger att gå iväg med en mindre grupp i undervisningssyfte, med

30

tillåtet utan uppsyn av pedagogerna men möjligheten finns de tillfällen en pedagog går iväg med en mindre grupp och därmed också får bättre uppsyn. Det finns cyklar på stora gården men inte tillräckligt många, så om det är flera avdelningar ute samtidigt kan det bli

konkurrens och de yngsta barnen är i en farozon när de äldre barnen cyklar omkring. Nedan har vi analyserat gården vid Förskola 2 utifrån Mårtenssons (2009) OPEC verktyg.

31

I pedagogens egen kartläggning urskiljs tre kategorier: där barnen leker självständigt, var

pedagogerna ofta befinner sig samt var pedagoger och barn möts.

Detaljplan 2 - resultat

På Förskola 2 ser man tydligt att barnen drar sig till skogen och miljöerna runt omkring men ofta sätter pedagogerna stopp för självständig lek längre in i skogen och även vid bergen då det är sämre uppsyn. På grund av höjdskillnader och träd “försvinner” barnen lätt ur åsynen, något som kan locka till den vidlyftiga leken. Det är synd att pedagogerna sätter stopp för detta då forskning faktiskt visar att barn behöver få dra sig undan och ha självständiga lekar utan de vuxnas blickar. Skogen hade kunnat bidra till den mjuka fascinationen men å andra sidan bidrar den till en del undervisning med direkt fokus (se Mårtensson & Boldemann et al. 2009, s. 1150). Av egen erfarenhet menar vi att detta oftare sker på baksidan av förskolan, i skogen som är uppdelad av ett staket. När detta inte är fallet fungerar grinden på baksidan som en avgränsning för barnen. De tillfällen barnen får vara i skogen bidrar också till det Mårtensson beskriver som att undersöka olika detaljer i den fysiska miljön (2004, s. 13, 110).

32

I skogen och vid bergen samt i den stora klätterställningen får barnen möjlighet att utforska

höjder och utforska sina gränser för vad som är farligt men sällan får de testa att vara själv i

de miljöerna. Den lilla klätterställningen däremot brukar barnen klättra upp i och “komma undan” pedagogerna (det är ett litet hus man kan sitta i cirka två meter ovanför marken). Detta går att koppla till Grahns forskning som visar att en rutschkaneställning kan fungera som en vrå på gården där ett eller flera barn kan dra sig undan till (Grahn et al. 1997, s. 34). Vid gungorna får barnen möjlighet att uppleva hög fart och gårdens yta i sig ger även möjligheter till att springa. De långa sträckorna brukar ofta inbjuda till tävlingar i vem som springer, eller cyklar, fortast. Barnen gillar att cykla på kortsidan av gården där de kan cykla runt i cirklar. Vid gungorna finns även en sluttning där barnen ofta åker på rumpan eller rullar ner i sidled, därmed erbjuder sluttningen barnen en möjlighet att uppleva hög fart och utforska sina

gränser för vad som är farligt men även utveckla sin kroppsuppfattning. Med detta sagt

innehåller denna förskolegården fem utav de sex kategorier Sandseter (2011) förespråkat.

Utifrån vissa av kategorierna i lekvärdesfaktorn kan man se att det finns en god zonering av

gården då det finns trygga områden såväl som områden vilka kan erbjuda vidlyftig och

dynamisk lek samt vildare områden som bidrar till upplevelsen av rymd. Förskola 2 har, som visats, en skog i anslutning till gården vilket gör att det finns gott om vegetation och

topografi. Det finns en hyfsad integration av lekutrustning i landskapet; den stora

klätterställningen ligger i direkt anslutning till skogen och berget ligger vid sidan av där många barn gillar att vara. Gungorna är placerade på långsidan där många barn och vuxna passerar vilket skapar en bättre interaktion dem emellan. Det finns gott om fritya där barnen kan leka, springa eller dra sig undan från de vuxna (även om det sällan tillåts). Kategorierna

tillgänglighet och möjlighet till omvärldsförståelse kan diskuteras då gården ändå är stor och

erbjuder en dynamisk miljö. Dock är den kanske inte tillgänglig för alla barn beroende på olika förutsättningar. De yngsta har exempelvis svårt att röra sig längre in i skogen på grund av höjdskillnader och måste ha en pedagog att hålla i handen för att utforska naturen där.

Sammanfattningsvis har Förskola 2 bättre potential att erbjuda barnen en omväxlande utemiljö med förutsättningar att främja deras utveckling och lek.

33