Detta är en uppsats med hermeneutisk ansats vilket betyder att vi inte har letat efter en objektiv sanning utan vi har ämnat synliggöra miljöns och materialets betydelse i förskolan, något vi anser inte görs tillräckligt idag. Nedan kommer vi att besvara studiens
46
Vilket syfte och vilka förutsättningar kan finnas för utomhusvistelse i de undersökta förskolorna?
Syftet med utevistelse i studien visades främst vara fysisk aktivitet och återhämtning, såväl för barn som för vuxna. Det finns därmed en dominerande uppfattning där utevistelse kopplas till hälsa och välbefinnande. Undervisning kopplat till hållbar utveckling och naturvetenskap visade sig också vara ett syfte. Viktigt att poängtera är att vi undersökt syftet för utevistelse utifrån de vuxnas perspektiv, vilket kan skilja sig markant från barnens.
Vår studie visade att förutsättningar för utevistelse kan tolkas utifrån ett neomaterialistiskt perspektiv, där en blandning av många olika faktorer såsom miljö, material, människor, diskurser samt hur organisationen är uppbyggt konstruerar detta. Det finns begränsande och möjliggörande aspekter inom alla dessa faktorer, och dessa skapar förutsättningar för utevistelse som kan ses som unikt för varje förskola.
Vissa generella faktorer kan kopplas till det som beskrivs som ramfaktorer (Lundgren 1979, s. 233), vilket ligger inom huvudmannens ansvar och utanför det pedagogen kan kontrollera. Detta kan kopplas till Perssons begrepp om likvärdighet då han menar att alla barn bör mötas av en förskoleverksamhet där de får möjlighet att utnyttja sin potential utifrån deras olika villkor (Persson 2015, s. 6–7). Vidare hänvisar Persson till Skollagen som belyser
likvärdighet ur tre olika aspekter, varav en aspekt är lika tillgång till utbildning (Skolverket 2012, se Persson 2015, s. 11). De generella faktorerna, menar vi, kan begränsa en lika tillgång till utbildning i såväl inne- som utomhusmiljöer för barn i förskolan. Vidare kan många av dessa generella faktorer kopplas till materialitet ur ett neomaterialistiskt perspektiv, såsom en undermålig utomhusmiljö där pedagogerna inte har möjlighet att förändra något.
Vilka förutsättningar finns för läroplanens definition av “undervisande” utomhusaktiviteter i de utvalda förskolorna och hur kommer det till uttryck?
Våra resultat visar att förutsättningar som gårdens utformning, kläder, väder och ramfaktorer såsom personalbrist och barngruppens storlek har stor inverkan på hur utevistelsen blir för såväl barn som vuxna. Personalbrist leder ofta till att man håller sig på förskolegården utan att bedriva undervisning, vilket verkar leda till mer “barnpassning” av situationen. En liten gård kan också leda till att det blir mer av en “utsläppsgård” snarare än en gård för undervisning och aktivitet. Med andra förutsättningar hade man kunnat dela upp gruppen och göra
47
utflykter, alternativt göra aktiviteter som kräver direkt fokus, på den egna gården om den varit ändamålsenlig för det (Kaplan 1995, se Mårtensson & Boldemann et al. 2009, s. 1150). I intervjuerna framgår det att pedagogerna av flera anledningar inte kan bedriva undervisning utomhus som de skulle vilja. Det kan handla om att gården antingen är för stor om man är för lite personal, eller för liten om man har för många barn i relation till personal. Oavsett blir det svårt för pedagogerna att bedriva undervisning utomhus då de inte har möjlighet att dela upp gruppen, de kan ha en oinspirerande gård eller sakna möjlighet att gå iväg till närliggande naturmiljöer. Det blir därmed svårt för pedagogen att hitta ett meningsfullt syfte i en
bristfällig miljö. Vi menar att det blir problematiskt då undervisning definieras som målstyrda processer utifrån pedagogens syfte (Skolverket 2019).
Studien har visat att naturen och dess material gynnar barnens utveckling av såväl fantasi och kommunikation som kreativitet. Vår empiri visar att detta är något som de utvalda förskolorna inte har möjlighet att ta vara på. Barnen har däremot en tendens till att själva ta vara på tiden utomhus och resultaten visar att barnen gillar rollekar vilket i sig kan kopplas till fantasi, kommunikation och kreativitet. Ofta var undervisningen utomhus mer spontan och skedde kring mötesplatser såsom sandlådan medan planerad undervisning var vanligare inomhus. Detta kan, som vi lyft tidigare, påverka hur pedagogerna ser på undervisningskvalitén, då läroplansmålen kan efterträda undervisningen (Skolverket 2011, s. 21). Dock anser vi att detta inte nödvändigtvis är sant därför att lärandet som sker spontant och som kopplas till målen efteråt genom reflektion behöver inte vara av en lägre kvalité.
Vi ser därmed undervisningsbegreppet som något som tål att problematiseras på olika sätt. Barns lärande till följd av undervisning definieras av pedagogerna, vilket grundas på vad dessa har sett och reflekterat över i deras dokumentation. Dock kan vi utifrån våra analyser se mycket potential till lärande utomhus vilket pedagoger kanske inte alltid ser, som exempelvis i den vidlyftiga leken där barnen leker självständigt. Det pedagogerna synliggör i deras pedagogiska dokumentation reflekterar inte nödvändigtvis verkligheten såsom barnen erfarit den. I pedagogernas berättelser anser vi att det blir tämligen tydligt inom undervisningen att det finns en klar hierarki som kan kopplas till dominerande diskurser inom moderna och postmoderna synsätt, där de vuxna intar en central position, vartefter barn, miljö och material endast blir en bakgrund. Risken finns därmed att undervisningen kan domineras av en
vuxenstyrning (Sandberg, Lillvist & Ärleman-Hagsér 2018, s. 93). Praktiskt sett förstår vi att “undervisning” måste definieras som ett ansvarsområde utifrån ett organisatoriskt perspektiv.
48
Utan en arbetsfördelning fungerar inte verksamheten. Dock vill vi lyfta att en utökad definition av undervisning kan ge fler möjligheter för både pedagoger och barn.
Det fanns en önskan från pedagogerna att ta ut mer material från inomhusmiljön för att skapa spännande undervisningsmöjligheter utomhus. Vi tror att detta kan bero på att ett visst material anses höra ihop med undervisning medan utemiljön är bristfällig i materialaspekten. Dock anser vi att det skulle behöva medvetandegöras att naturmaterial är precis lika bra för undervisande syfte och dessutom bidrar det till ett mer spännande möte mellan ute- och inomhus, vilket vi fann belägg för inom forskningen (Änggård 2008). Vi menar att material inomhus till viss del kan tas ut men det är inte eftersträvansvärt att försöka skapa en slags kopia på innemiljön där skillnaden enbart mäts i mer utrymme. Skogen som en plats för
återhämtning och utforskning har varit dominant i empirin vi samlat in och vi har bland annat
kopplat detta till Grahns (1997) forskning som visar på betydelsen av naturmiljöer där dynamiken inte går att frambringa i en planerad miljö.
Hur kan undervisning på förskolegården förstås ur ett neomaterialistiskt perspektiv i de utvalda förskolorna?
Förskolans utevistelse kan ur ett neomaterialistiskt perspektiv tolkas som ett fenomen som konstrueras av många faktorer - såsom miljö, material, människor, diskurser och
organisatoriska förutsättningar. Det påvisar att det finns begränsande och möjliggörande aspekter inom alla dessa. Studien lyfter utifrån ett neomaterialistiskt synsätt att det kan finnas potential till undervisning även barn emellan, med miljön som pedagog. Detta har visats genom gårdens utformning där barn exempelvis utnyttjar staketet för klättring eller när klätterställningen blir ett ställe att kunna dra sig undan till. Barnen kommer även överens sinsemellan om vad olika naturmaterial kan representera vilket kan ses som att miljön bidrar till ett samspel barn emellan där de får utveckla sin fantasi och kommunikationsförmåga. Vidare kan det som anses vara “barnpassning” med Kaplans (1995) teorier istället ses som
mjuk fascination och återhämtning (se Mårtensson & Boldemann et al. 2009, s. 1150).
Därmed kan “barnpassning” med en neomaterialistisk förståelse i själva verket utgöra ett komplext sammanhang av tillblivelse där barnet utforskar och utvecklas i samspel med miljö, material, fenomen samt andra barn.
Utifrån detta har vi uppfyllt syftet med studien då vi fått en utvidgad förståelse för hur undervisning skulle kunna definieras inom ett neomaterialistiskt perspektiv, där inte enbart
49
människan och hennes handlingar är i fokus. Vi formar och formas av vår omgivning och vi ingår i en ständig tillblivelseprocess med andra agenter som också kan ses som
kunskapsproducerande (Hultman & Lenz-Taguchi 2010, s. 525, 527, 538). Där gårdens höjdskillnader lockar till klättring, exempelvis, skulle det kunna argumenteras att miljön lockar barnet till att klättra och i denna samverkan sker en undervisning i bland annat
matematik, då kroppen erfar höjder, skillnader och beräknar var man ska sätta fötterna för att ta sig till toppen. Vem bedömer att lärandet som sker där innehar ett lägre värde än en
situation där pedagogen leder en aktivitet och barnen instrueras att mäta kroppen med pinnar? Vilket lärande värderas högst? Änggård hänvisar till Hangaard Rasmussen (1993) som menar “att ett barn som springer omkring, klättrar och undersöker skapar ett förhållande mellan sig själv och världen. Det mäter världen med sin kropp och upplever sig själv genom kroppen” (Änggård 2008, s. 222). Vi hävdar att miljöer som lockar till aktiviteter är precis lika bra, om inte bättre, i undervisande syfte då barnen får utforska på sina egna villkor utan en
dominerande vuxensyn på vad som är “rätt lärande”.
7.1 Sammanfattning
Sammanfattande fann vi att fastän det kan finnas möjligheter till meningsfull undervisning utomhus så domineras detta tyvärr av ett kompensatoriskt arbetssätt där man försöker kringgå olika begränsningar och göra det bästa av situationen. Vår hypotes var att förskolor kan sakna undervisande syfte med utomhusaktiviteter och att detta kan kopplas till brister i utemiljön, vilket stämde med förskolorna i vår studie. Med verktyg som OPEC och Lekvärdesfaktorn har vi fått fram resultat som stöder detta. Brister i utemiljön kan få konsekvenser då både material och miljö har stor betydelse för barns upplevelser. Därtill får detta stora följder för
förskollärare, då krav på att genomföra undervisning utifrån det utökade pedagogiska
uppdraget kräver adekvata förutsättningar. Då miljö, material, diskurser och organisation inte skapar rätt förutsättningar, belastas förskolläraren med ett enormt ansvar för att täcka upp där dessa brister (Björklid 2005, s. 10). De tvingas på så sätt arbeta kompensatoriskt för att uppnå sitt pedagogiska uppdrag vilket varken leder till en god kvalité eller god arbetsmiljö. Detta påverkar i sin tur barnens utevistelse och vad pedagogerna kan erbjuda.
Vi fann inget som gick emot vår hypotes, däremot visade studien en del vi inte haft i åtanke innan. Bland annat hur barnens situation hemma påverkar utevistelsen i förskolan, då barnen inte alltid har tillgång till rätt kläder. Vi trodde även att resultaten skulle visa att pedagoger skulle hävda att det skedde mer utomhuspedagogik i förskolan än vad det faktiskt gjorde. En
50
sak som förvånade oss var den mjuka fascinationen och att det finns en hel del forskning som styrker denna. Vi hade inte tänkt på utevistelsens möjlighet till återhämtning innan vi
genomförde studien utan var mer inriktade på möjligheten till “frisk luft”. Det har också visats att barnen behöver mer fysiskt utrymme än man kan tro och även forskning visar detta. Vidare tolkar vi det som att barn i deras utevistelse får möjlighet att erfara en tillblivelse som närmar sig en neomaterialistisk verklighet. När de distanserar sig från de vuxna ute på gården får de tillfälle att utforska, bara vara och uppleva utemiljön på egna villkor. Vi resonerar att det neomaterialistiska kommer till uttryck oftare i barnens frirum för att barnen får större frihet att interagera med miljön utifrån deras egna villkor och de vuxnas agens och
tolkningsföreträde blir mindre påtagligt (Mårtensson 2004, s.123). Såsom vardagen ser ut för många barn idag så får de inte tillfälle att leka och vara själva, något som är otroligt viktigt för den mjuka fascinationen och möjligheter för återhämtning (Mårtensson & Boldemann 2009, s. 1150). Det är självklart viktigt att erbjuda barnen aktiviteter på förskolan, men de måste också få vara själva utan någon hänvisning till vad som bör ske. De vuxna måste våga låta barnen utforska omvärlden på egen hand också. En stor gård möjliggör inte nödvändigtvis detta, som vi såg i resultaten på Förskola 2. Pedagogerna verkar inte riktigt våga släppa barnen på den stora gården vilket begränsar upplevelsen av utevistelsen för barnen. På Förskola 1 å andra sidan, får barnen ofta vara själva i området med buskarna. Detta kan ses utifrån det faktum att den förskolegården är mindre och ger pedagogerna en bättre överblick. Med detta kan man hävda att en mindre gård trots allt kan ge barnen bättre möjligheter att vara själva, vilket går emot forskning som visar att barn behöver mer utrymme (Mårtensson & Boldemann 2009, se Boverket 2015, s. 42). Likt ett växelspel kan pedagogernas
förhållningssätt tillsammans med förskolegårdens utformning möjliggöra såväl som begränsa en god utevistelse. Gården kan därmed ha en inverkan på pedagogernas beteende och påverka hur utevistelsen konstrueras. Detta menar vi styrker ett neomaterialistiskt perspektiv; att det inte enbart är en definierande faktor som skapar förutsättningar för en god utevistelse - utan det är hur alla faktorer samverkar.
Avslutningsvis vill vi poängtera att all tidigare forskning och rekommendationer från både självständiga forskare och institutioner såsom Skolverket och Skolinspektionen visar på miljöns betydelse för barns lärande. Dock verkar inte dessa insikter leda till några konkreta förändringar inom förskolans vardag. Det som framgår tydligt är att det pedagogiska
uppdraget alltjämt utvecklas men förutsättningarna utvecklas inte i samma takt. Grahns bok från 1997 är ett gott exempel på detta. Medan daghem blivit förskolor och läroplanen för
51
förskolan har skrivits, publicerats och reviderats flera gånger, har miljöerna och möjligheter att utveckla dessa förblivit relativt statiska under samma tidsperiod. Frågan om miljöns lämplighet förskjuts därmed och blir en politisk fråga.
7.2 Vidare forskning
Som vi nämner i Analys ur ett neomaterialistiskt perspektiv så finns många universella aspekter av denna undersökning som vi anser kan gälla för förskolor över hela Sverige. Faktorer som exempelvis stora barngrupper, icke ändamålsenliga miljöer, väder och förskolans diskurser kan ses som tämligen generaliserbara. Därmed tror vi, trots att denna undersökning fokuserat på enbart sju förskolor totalt, att andra förskolor kan relatera till detta. Det hade varit av intresse att forska vidare på detta, speciellt då det inte finns så mycket kunskap om neomaterialismen i förskolan idag. I denna studie har vi på grund av
omständigheterna resonerat fram hur materialiteter kan påverka utevistelsen. Med möjlighet att observera verkligheten och se barnens vidlyftiga lek i första hand så kan det
neomaterialistiska perspektivet bli mycket mer konkret att förstå och analysera. Därmed menar vi att vidare studier som inkluderar observationer skulle kunna bli mycket givande. Det kan även vara intressant att komplettera detta med ett neomaterialistiskt perspektiv på
pedagogisk dokumentation, där man kan lyfta fram på vilket sätt man dokumenterar och vilka aspekter som synliggörs eller går förlorade (miljö, material).
52