• No results found

PERENNIALISM REKONSTRUKTIONISM

PROGRESSIVISM ”…det kändes jättebra. För det var ju som ett prov efter varje kapitel.” ”Om man ville göra ett test så var det bara och be en lärare att få ett test. Och då sätter man sig i det här tysta rummet.”

Figur 10. En utbildningsfilosofisk placering av kategorin diagnostiska tester.

Jag vill betona att placeringar av tentamina under utbildningsfilosofier avser på vilket sätt tentamina upplevdes genomföras och hur förutsättningarna och omständigheterna kring tentamina upplevdes. Vad gäller innehållet i tentamina så kommer det att tolkas utifrån kunskapstaxonomier i slutet av detta kapitel.

När det gäller diagnostiska tester så valde jag att placera dem under progressivismen av den anledningen att testerna upplevdes som en god egenkontroll genom att de vuxenstuderande kände att de hade kontroll över när de själva kunde göra dessa tester. Respondenterna upplevde alltså att de hade ett stort inflytande över när testerna skulle göras. De upplevde också att testerna gav bra respons på hur väl de nått kursernas olika kursmål.

44

5.3.2.3 Skriftliga tentamina

Skriftlig tentamen användes i alla kurser. Det var det vanligast förekommande sättet att examinera enligt respondenterna. De vuxenstuderande fick frågor formulerade av lärare eller läromedel och fick skriftligt formulera svar på dessa. I de flesta fall gjordes det med papper och penna, men i vissa enstaka fall gjordes det med hjälp av dator och dess ordbehandlingsprogram eller med hjälp av speciell programvara specifik för ett visst kunskapsområde.

I vissa kurser användes en enda tentamen under kursen och den var då förlagd till slutet av kursen.

”Så det var ju rätt så stort om man inte är jätteintresserad, men ändå är tvungen att kunna det. Läraren gick igenom sida för sida. Men i princip så var det ju hela boken till slut…/-- /Men för någon som har svårt att läsa så kanske två prov, eller möjligtvis tre skulle vara lättare.”

I vissa kurser förekom dock flera skriftliga tentamina. I dessa fall användes flera tentamina eftersom kursen behandlade skilda områden och olika tentamina avgränsade de olika områdena. De olika proven var i dessa fall ej beroende av varandra och var inte heller en förutsättning för varandra, för en progression.

”Vi hade tre prov, skriftliga. Det var inga muntliga. /--/…de var nog fristående, för vi läste område 1 för sig och område 2 för sig osv…”(kursivering –min omformulering)

I undantagsfall var kursmål och betygskriterier utgångspunkt för examinationen. Det var med andra ord för de vuxenstuderande sällan känt vilka kursmål som examinerades och vad som krävdes för att nå vissa betyg. Vid själva examinationen saknade tentamen i flera fall information om vad som krävdes för att bli godkänd, väl godkänd eller mycket väl godkänd (G, VG, MVG).

För G-nivån krävdes det oftast (gällande so-ämnen) endast faktakunskaper, som några respondenter beskrev såsom ”en fråga ett svar”. För MVG-nivån krävdes oftast en mer analytisk förmåga som visar en högre förståelse och förtrogenhet.

”…MVG var förklara, ge dina egna synvinklar, motivera varför och det var väldigt mycket så.”

Hur skillnaden mellan VG och MVG bedömdes var lite oklart. Det uppgavs av vissa respondenter att VG-frågorna ofta också var på faktanivån.

”…det var nog mest fakta där också, men att det var lite mer komplicerat. Att du fick förklara mer då va. Fast det var inte egna argument, utan det var bara på MVG-delen.”

Vanligtvis bedömdes tentamen med hjälp av poängsättning där varje fråga hade en maximal poängsumma. Sedan räknades en total poängsumma för hela tentamen fram. Hur många poäng som behövdes för att uppnå de olika betygsnivåerna var ofta oklart för deltagarna inför examinationen. Frågorna var inte graderade eller strukturerade utifrån något annat än poäng. Vissa frågor hade 1-2 poäng som maxpoäng medan andra kunde ha 6-7 t.ex. Men det uppgavs av respondenterna att man i princip kunde

45 missa vilka frågor som helst och ändå bli godkänd om man bara hade tillräckligt många poäng.

Att frågornas art skilde sig från varandra uppgav respondenterna. De var oftast frågor med lägre poängtal i början på tentamen och de sista frågorna hade högre poängtal.

”Om det var 10 eller 12 frågor kanske, så kanske de tre sista var sådana med högre poäng./--/…och då stod det analytisk del. Så de här första var fakta. Det var mest fakta.”

I andra kursers skriftliga tentamina användes betygsnivåerna G, VG och MVG direkt istället för poäng. I det fallet fanns det frågor på G-, VG- och MVG-nivå. Det var dock olika och därmed i vissa fall oklart om man var tvungen att t.ex. ha alla G-frågorna godkända för att bli godkänd eller om man kunde kompensera med VG- och MVG- frågor för att bli godkänd eller nå ett högre betyg. Om ett kvantitativt räknande av antalet G-, VG- och MVG-frågor användes av lärarna för att göra en slutbedömning var för respondenterna oklart. Mycket tveksamma och svävande svar eller nekande svar avseende tydligheten om bedömning uttrycktes när frågor om detta ställdes.

”…vad som hände om man inte fixade godkänddelen men fixade VG och MVG, det vet jag inte.”

”Öhm, det vet jag inte…” ”Nej, det fick vi nog inte…”

”Ja, på något vis…eller…det krävdes nog inte så många poäng, men jag vet inte.” ”Nej, inte uppdelat så, det tror jag inte…”

”Läraren hade väl en viss procent eller poäng…”

I vissa fall kombinerades bokstavsbedömning och poängbedömning.

”Då hade läraren en godkändbit och en VG- och en MVG-bit./--/…du var tvungen att ha mer än hälften rätt på varje del för att bli godkänd på den delen. Så hade du tjugo uppgifter på godkänddelen och klarade tolv så var du godkänd på godkänddelen. Hade du tjugo uppgifter på VG-delen och hade tolv, så var du godkänd på VG-delen också och likadant på MVG. Fast godkänddelen var mycket större och VG-delen var mindre och MVG-delen var minst. Så det var svårt, för det kanske bara var…vi säger att det bara var fyra poäng på MVG-biten medans godkändbiten kanske låg på trettio-fyrtio poäng då .”

46

ESSENTIALISM

Tentamina saknade i flera fall information om vad som krävdes för att bli godkänd, väl godkänd eller mycket väl godkänd (G, VG, MVG). ”…vad som hände om man inte fixade godkänddelen men fixade VG och MVG, det vet jag inte.” ”Om det var 10 eller 12 frågor kanske, så kanske de tre sista var sådana med högre poäng./--/…och då stod det analytisk del. Så de här första var fakta. Det var mest fakta.”

Related documents