förhållningssätt är något centralt i förskolan. Även om begreppet didaktik inte används till vardags är förhållningssättet en stor del av vardagen. Undervisningen ska vara väl planerat med ett syfte och mål. Pedagogerna beskriver att den undervisning som är väl planerad utifrån vad som ska göras och de mål som läroplanen sätter ska gå hand i hand med nuets didaktik och de spontana undervisningssituationer som sker. Vilket stämmer överens med det Wahlström (2016) diskuterar kring didaktiken. Även Vallberg Roth (2011) syftar till att didaktiken fått ta en större plats i verksamheten. Att aktivt arbeta med de didaktiska frågorna innan, under och efter en undervisningssituation skapar möjligheter till ett gott lärande.
Undervisningen sker både planerat och spontant visar resultatet av studien samt i den tidigare forskningen. Det är framförallt Jonsson, Williams och Pramling Samuelsson (2017) samt Thulin och Gustavsson (2017) som lyfter det här i förhållande till pedagogens didaktiska planering i förväg likaledes som “nuets” didaktik i här-och-nu situationer. Didaktiken skapar möjlighet för att hjälpa pedagogerna göra undervisningen meningsfull och lärande. Det gäller att alltid ha med didaktiken eftersom undervisningssituationer kan uppstå när som helst. Bara för att en pedagog är med i stunden gör det inte till undervisning, utan det blir undervisning när det sker ett utbyte av kunskap på ett medvetet
61
sätt (Hedefalk, Almqvist & Lundqvist, 2013). Det ska finnas ett syfte med lärandet samt ett mål och det ska genomsyras av barns intresse. Flera informanter uttrycker att de vill ta vara på barns intressen i den didaktiska planeringen. Att ha en här-och-nu didaktik kan då gynna skapandet och infångandet av dessa undervisningsstunder (Jonsson, 2011).
Medvetenhet i den förberedande planeringen i vad för material som behövs, i form av strävansmål och hur den planeringen ska praktiseras kan den planerade undervisningen samtidigt mötas av spontanitet. Det synliggörs till exempel i resultatet att undervisningen kan vara planerad eller spontan, men det planerade kan även mötas av det spontana. Då blir undervisningssammanhanget helt avgörande av pedagogens medvetenhet. Å ena sidan för pedagogen att förbereda innehållet med en didaktisk planering. Å andra sidan bruka sin kompetens utifrån “nuets” didaktik och lyckas ta vara på det spontana som sker (Eidevald och Engdahl, 2018). För att undervisningen ska ge något behöver pedagogerna vara medvetna om hur de talar om och med barnen.
Tyst kunskap i en gemenskap
Det är den enskilda pedagogens ansvar att vara medveten i sitt förhållningssätt emot uppdraget och tillsammans med arbetslaget kan utbildning och undervisningssituationer med hög kvalité formas. Det är vad som syftar till begreppet beprövad erfarenhet (Thomassen, 2007) och att informanterna förespråkar ett samarbete mellan verksamheter och arbetslaget. För den beprövade erfarenheten står inte av sig själv då utförandet förväntas bygga på vetenskaplig kunskap (Thomassen, 2007) och det är då pedagogen tillsammans med arbetslaget som lägger dessa grunder. Ur resultatet visas det att det planeras in ett flertal pedagogiska träffar mellan olika förskolor för att byta kunskaper med varandra. Vid dessa träffar får pedagogerna chansen att ta stöd hos varandra och erbjuda nya kunskaper. De tysta kunskaperna som pedagogerna sitter på delas med varandra för att vidare utveckla varandras förmågor att undervisa och se undervisningen i ögonblicken de sker. Precis som vad pedagog 6 och 7 beskriver i att den ena pedagogen har kunskaper den andre inte har och därför fungerar som stöd för varandra.
62
Den tysta kunskapen och beprövade erfarenheten är inte alltid något som kan läsas i diverse litteratur. Det är något som uppstår efter tid. Men med hjälp av lärandeteorier kan pedagogen lägga grunden för ett vetenskapligt förhållningssätt som byggs på etablerad kunskap. Däremot följs det av en problematik när pedagogen förväntas utforma en likvärdig utbildning både utifrån det individuella barnets kunskaper såsom barngruppens sammansatta kunskaper (Vallberg Roth, 2011; Skolverket, 2018). Alla barn är inte stöpta efter hur lärande teorierna beskriver dem.
Pedagogens medvetna förhållningssätt utifrån lärandeteorier
Vallberg Roth (2011) uppmärksammar hur det sociokulturella perspektivet har genomsyrat förskolans verksamhet. Det går hand i hand med det som informanterna lyfter i vikten i ett medvetet yrkesprofessionellt språk. Det är viktigt att tala medvetet med barnen i olika undervisningssituationer som sker i vardagen som Säljö (2011) belyser. Det här relaterar till informanternas uttryck i att vara en medveten pedagog som benämner och begreppsliggör vad som sker i undervisningssituationer. För flera av informanterna är det viktigt att ge mening till det som barnen lär och hur det deltar i undervisningen som sker. Det beskrivs i resultatet hur viktigt det är att alltid ta vara på ögonblicket och hur begreppet undervisning hjälper till att få upp pedagogers ögon för dessa undervisningssituationer. De kan utöva ett professionellt yrkesspråk som gynnar barnens utveckling. Det blir på så sätt både den enskilda pedagogens uppdrag att forma och genomföra ett lustfyllt lärande men det blir arbetslagets uppdrag att lägga grunden för ett livslångt lärande.
En annan lärandeteori som benämns är pragmatismen. Pedagog 6 och 1 trycker på hur viktigt det är för barnen att uppleva för att lära. Undervisning ska ske praktiskt för att barnen lättare ska lära. Barn ska få möjlighet att själva upptäcka, utforska och lära sig och då få stöd av pedagoger. Öhman och Klaar (2014), Hedefalk, Almqvist och Lundqvist (2015) lyfter tre pragmatiska steg (epistemologiska-, utmanande-, och förnimmande steg) pedagogen kan använda sig av vid undervisningssituationer för att ta vara på det som sker. Även för att hålla kvar intresset vid undervisningssituationer men likaså att samtala om vad som barnen har tagit med sig av sammanhanget. Sundgren (2011) och Dewey
63
(1939/1997) gestaltar dessutom pragmatismens learning by doing. Barnen egna intressen ska motivera och forma undervisningen, vilket informanterna uttrycker när de påvisar att barns intressen för undervisningen framåt. Det gäller att vara lyhörd av vad barnen intresserar sig av och skapa en undervisning kring detta. I intervjuerna diskuterades ett blandat synsätt mellan ett pragmatiskt och sociokulturellt förhållningssätt. Att själva låta barnen utforska och pröva sig fram samtidigt som pedagogerna finns som ett bollplank att bolla idéer mot och hitta stöd hos. Undervisning i förskolan sker tillsammans och praktiskt.
Som tidigare nämnt finns det flera teorier som pedagoger kan falla tillbaka på i sitt arbete vid utformande av undervisningssituationer. Såsom Thulin och Gustavsson (2017), Björklund (2014) med Kultti och Pramling (2015) visar i sitt underlag används även variationsteorin när skillnader och likheter ur ett visst innehåll ska uppmärksammas när matematiska och naturvetenskapliga ämnen belyses. Undervisningen som sker både utvärderas, följs upp och vidare utvecklas genom dokumentationsarbetet. Hur väl innehållet har mött målet samt varför det görs på ett visst sätt, vad för kunskaper som genererats samt om alternativa utvecklingsområden behöver aktualiseras (Ackesjö & Persson, 2016; Biesta, 2015).