Ur de resultat som framkommit av analysen finns det tydliga kopplingar till att en förändring har skett över en längre tidsperiod. Samtliga av informanterna har upplevt att när begreppet förts in i läroplanen 2018 och i skollagen 2010 utvecklades en medvetenhet kring det arbete som utförs i förskolan. I tidigare styrdokument har fokus lagts på omsorg, lek och lärande (Vallberg Roth, 2011). Vad resultatet visar är att barnpassning och dagissynen har hängt med förskolan från långt tillbaka i historien. Med ett mer undervisningsinriktat synsätt har barnpassningen lagts på hyllan och det mer ämnesbaserade innehållet har tagit stor del både i verksamheten och i läroplanen (Skolverket, 2018).Att hitta en balansgång mellan omsorg och undervisning kan bli svårt men är en nödvändighet. Det är därför viktigt att pedagogerna är lyhörda för barnets- och barngruppens intresse vid utformandet av lekfulla undervisningssituationer.
Ett exempel på hur det kan gå till förklaras av en informant som använder den klassiska sagan “Bockarna bruse”. Deltagaren menar på att dagens välinformerade världsbarn (Vallberg Roth, 2011) inte finner de klassiska barnsagorna lika intressanta. Men när barnen själva fått utforma samma saga fast i stället med dagens populärkultur blev innehållet något annat. Sagan har fortfarande densamma handling som tidigare men det spelas nu ut av Daidalos och Pokemon, vilka är karaktärerna i berättelsen när barnen får bestämma. Här har arbetslaget kunna konstatera att bockarna bruse inte var lika intressanta som dagens populärkultur är och tagit vara på barnens tidigare intressen och erfarenheter. Samtidigt som sagan fungerar som stöd för fantasin utvecklas barnens
57
språkliga och kommunikativa färdigheter. Det är arbetslagets gemensamma handlingar som ligger till grund men det är den individuella pedagogens medvetna förhållningssätt i förhållandet som blir avgörande för innehållet.
Lek är en av verksamhetens största faktorer och utgör största delen av vardagen. Vikten av lek i verksamheten är något samtliga informanter värnar om och använder sig av för att göra skolförberedande innehåll mer lustfyllt. Lärande lek berör Alatalo (2017) i övergången mellan förskolans institution till grundskolans och leken används både vid planerade och spontana undervisningssituationer. Barnens utveckling och lärande utifrån dessa två världar har gjort att övergången mellan institutionerna inte skiljer i lika stor utsträckning som tidigare. Likt vad pedagog 5 beskriver med undervisning i förskolan så sker den tillsammans med leken men att undervisning även kan stå skilt från leken. Leken kan användas vid undervisningssituationer för att uppnå lustfyllt men framförallt lägga grunden för ett livslångt lärande. Men det är viktigt att den fria leken fortfarande får vara kvar. Leken kan användas som stöd för undervisningssituationer men ska inte försvinna för att ge undervisningen mer plats. Med dagens läroplan (2018) har formuleringar kring lekens betydelse och plats i verksamheten ökat och det blir därför viktigt att använda för att skapa ett meningsfullt innehåll. Det är som pedagog 2 konstaterar, medvetenhet, likvärdighet och kvalité i förskolans utbildning och undervisningsuppdrag utgör helheten.
Förskolans utbildnings- och undervisningsuppdrag i en dubbeltydighet
Vad som visats i resultatet är att förskolans verksamhet inte bedriver undervisning ur traditionella former (Hedefalk, Almqvist & Lundqvist, 2015; Pedagog 4, 1). De här traditionella formerna av undervisning kopplar samman till högre skolgångar där eleverna genomgår lektioner tillsammans med läraren. En mer traditionell undervisning har uppnåendemål i stället som för förskolan som har strävansmål. Det innebär att barnen inte har några mål att uppnå med undervisningen utan att de målen är pedagogernas ansvar att skapa förutsättningar för barnet att utveckla kunskap inom. Undervisning är på så sätt inte något som endast sker i skolbänken i ett klassrum utan något som händer när ett utbyte av kunskaper sker (Eidevald och Engdahl, 2018).
58
Flera informanter håller med uttrycket och anser att undervisningen inte sker genom traditionella undervisningsformer utan det sker kontinuerligt i förskolans vardag. Med hjälp av den tidigare forskningen har det kunna konstateras att undervisningen som sker inom förskolan består av en dubbelnatur (Jonsson, Williams & Pramling Samuelsson, 2017; Ackesjö & Perssons, 2016; Alatalo, 2017; Öhman & Klaar, 2014; Westman & Bergman, 2014). Det visar informanterna och den tidigare forskningen att pedagogens ansvar i undervisningen blir att behandla barnet både som being och som becoming. Ett här-och-nu fokuserat perspektiv samtidigt med ett framtidsbaserat perspektiv. Men undervisningens dubbelnatur i förskolan var inget som informanterna gestaltade, i stället uppmärksammas förskolans utbildning utifrån en dubbeltydighet. Begreppet dubbeltydighet används av pedagog 1 när det diskuterades om förskolans position i samhället som en daghemsverksamhet samtidigt som det ska agera det första steget i utbildningssystemet.
Diskursen mellan synen på förskolans som “dagis” i relation till synen på förskolan som “skola” är något som flertalet intervjupersoner berört. Precis som Ackesjö och Persson (2016) belyser är att förskolan har ett socialt pedagogiskt-uppdrag samtidigt som ett framtidsfokuserat akademiskt-uppdrag. Det blir på så sätt tydligt att förskolan både har ett barnpassande uppdrag i form av att verksamma ska förse barnet med det behov hen är beroende av. Således förväntas pedagoger förse barnen med en omsorgsfull och vårdande vardag när individens grundläggande behov förses. Det här sker övergripande över hela vardagen när pedagoger stöttar och vägleder barnen vid exempelvis matsituationer, påklädning eller vid blöjbyten. Den andra sidan av myntet handlar om pedagogens undervisningsuppdrag i att förbereda barnen för grundskolan. Med fokus på framtidens samhällsperspektiv är det pedagogens ansvar att medvetet arbeta med undervisning i planerade som spontana situationer. Det innebär att även om en pedagog byter blöja och genom det förser barnet med grundläggande behov även kan begreppsliggöra sådant som sker och på så sätt möjliggöra ett lärande (Thulin & Gustavsson, 2017; Kultti & Pramling, 2015; Säljö, 2011). Med ett medvetet förhållningssätt i vardagen kan pedagogen när som helst ta till en undervisande inställning och på så sätt forma ett lärande eller en ny kunskap tillsammans med barnet. Däremot är det viktigt för pedagogen att vara medveten om när en undervisande inställning bör
59
undvikas. Då barnen kan vilja berätta eller prata om leken de leker och hur den gå till i stället för att räkna alla klossar de använder i leken.
Dilemmat med förskolans dubbeltydighet hamnar i diskursen mellan synen på förskolan som dagis och daghemsverksamhet i förhållande till synen på förskolan som utbildningssystemets första steg och skolförberedande syfte. Problematiken ställs mellan styrdokumentens krav och uppdrag i relation till samhällets värderingar i vad förskolans uppdrag är och vad förskolan förväntas genomföra (Biesta, 2015; Ackesjö & Persson, 2016). Studiens informanter gör det tydligt att det är långt ifrån alla vårdnadshavare som fortfarande använder benämningen “dagis”, däremot konstateras det att ordet används i för stor utsträckning och inte alls motsvarar vad begreppet står för. Det är trots allt förskolans ansvar att göra vårdnadshavarna delaktiga i barnets vardag (Skolverket, 2018) men när informanterna visar att övervägande del inte visar intresse för det som görs har de heller inte blivit lika insatta i utbildningen och undervisningen.