• No results found

3 Bakgrund – uppgifter i konto- och värdefackssystemet

3.4 Direktivets krav

Enligt direktivet om finansiell information ska medlemsstaterna bland de myndigheter som är behöriga att förebygga, upptäcka, utreda eller lagföra brott utse de behöriga myndigheter som ska få åtkomst till och söka i dess nationella centraliserade bankkonto-register. Detta framgår av artikel 3.1, där det också anges att i vart fall kontoren för återvinning av tillgångar (ARO) ska ges en sådan behörighet. Med centraliserade bankkontoregister avses i direktivet sådana centrala automatiserade mekanismer, såsom centrala register eller centrala elektroniska datasöksystem, som införts i enlighet med artikel 32a.1 i direktiv (EU) 2015/849. För svenska förhållanden innebär detta med andra ord åtkomst till och möjlighet att söka i konto- och värdefackssystemet.

Direktivet ställer alltså krav på brottsbekämpande myndigheters åtkomst till personuppgifter och uppgifter som rör enskildas ekonomiska förhållanden. För sådana uppgifter som det här är fråga om råder i svensk rätt normalt tystnadsplikt hos privata aktörer, såsom kreditinstitut och värdepappersbolag. Även om det som framgått inte rör sig om så detaljerad information som transaktions-historik, kontobehållning etc. (utan främst om kopplingen mellan å ena sidan ett eller flera konton eller värdefack och å andra sidan en viss person) innebär det ett integritetsintrång att brottsbekämpande myndigheter ges direkt och omedelbar tillgång till sådana uppgifter.

Därför bör det säkerställas att en sådan åtkomst inte går utöver vad som är nödvändigt för att myndigheterna på ett effektivt sätt ska kunna fullgöra sina uppdrag. Det kan naturligtvis finnas myndig-heter som visserligen i någon utsträckning har till uppgift att förebygga, upptäcka, utreda eller lagföra vissa brott, men som inte bedriver en verksamhet som gör att åtkomst till de aktuella upp-gifterna är motiverad eller alls relevant. Mot denna bakgrund ska medlemsstaterna, enligt vad som anges i direktivets skäl 9, säkerställa en proportionell åtkomst till finansiell information och andra upp-gifter som omfattas av direktivet. Medlemsstaterna kan alltså välja någon eller flera av dess nationella myndigheter, som ska ges åt-komst och sökmöjlighet i det nationella centraliserade bankkonto-registret. Av skäl 9 framgår vidare att medlemsstaterna vid genom-förandet av direktivet bör beakta myndigheters och organs karaktär, organisatoriska ställning, uppgifter och rättigheter enligt nationell

rätt, inklusive befintliga mekanismer för att skydda finansiella system mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Det kan också i sammanhanget påpekas att centraliserade bankkontoregister redan enligt artikel 32a.2 i ändringsdirektivet till fjärde penning-tvättsdirektivet20 ska vara direkt tillgängliga för FIU och även för de nationella myndigheter som är behöriga att förebygga penningtvätt, associerade förbrott och finansiering av terrorism.

Direktivet ställer alltså krav på medlemsländerna att enligt artikel 3.1 utse den eller de myndigheter som ska ha befogenhet att få åtkomst till och söka i (i Sveriges fall) konto- och värde-fackssystemet. Vidare ställs i direktivets artikel 4.1 krav på att dessa myndigheter ska få befogenhet att få åtkomst till och direkt och omedelbart söka i uppgifter om bankkonton när detta är nödvändigt för fullgörandet av myndighetens uppgifter i syfte att förebygga, upptäcka, utreda eller lagföra allvarliga brott eller stödja en brotts-utredning avseende ett sådant brott. Detta inbegriper också att identifiera, spåra och frysa tillgångar i samband med en sådan utredning.

Enligt direktivet om finansiell information ska de myndigheter som utses få befogenhet att direkt och omedelbart söka i uppgifter om bankkonton och värdefack i systemet. Åtkomst och sökningar ska anses vara direkta och omedelbara bl.a. när myndigheten som förvaltar det centrala bankkontoregistret skyndsamt överför upp-gifterna genom en automatiserad mekanism och utan att det finns möjlighet för någon mellanliggande institution att påverka de begärda uppgifterna eller den information som tillhandahålls (artikel 4.1).

Med allvarliga brott i direktivets artikel 4.1 avses sådan brottslighet som anges i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 av den 11 maj 2016 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och om ersättande och upphävande av rådets beslut 2009/371/RIF, 2009/934/RIF, 2009/935/RIF, 2009/936/RIF och 2009/968/RIF Europol-förordningen). De former av allvarlig brottslighet som omfattas av direktivet är alltså

20 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/843 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv (EU) 2015/849 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, och om ändring av direktiven 2009/138/EG och 2013/36/EU

– terrorism

– organiserad brottslighet – narkotikahandel – penningtvätt

– brottslighet som har samband med nukleära och radioaktiva ämnen

– illegal människosmuggling – människohandel

– handel med stulna fordon – mord och grov misshandel

– olaglig handel med mänskliga organ och vävnader

– människorov, olaga frihetsberövande och tagande av gisslan – rasism och främlingsfientlighet

– rån och grov stöld

– olaglig handel med kulturföremål, inbegripet antikviteter och konstverk

– svindleri och bedrägeri

– brott mot unionens finansiella intressen

– insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan – beskyddarverksamhet och utpressning

– förfalskning och piratkopiering

– förfalskning av administrativa dokumentet och handel med sådana förfalskningar

– penningförfalskning och förfalskning av betalningsmedel – it-brottslighet

– korruption

– olaglig handel med vapen, ammunition och sprängämnen – olaglig handel med hotade djurarter

– olaglig handel med hotade växtarter och växtsorter – miljöbrott, däribland förorening från fartyg

– olaglig handel med hormonpreparat och andra tillvästsubstanser – sexuella övergrepp och sexuellt utnyttjande, inbegripet material

med övergrepp mot barn och kontaktsökning med barn i sexuellt syfte

– folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser