Informationsutbyte mellan olika medlemsstaters FIU

Förslag: Penningtvättsförordningen ska kompletteras med en sekretessbrytande bestämmelse som ökar möjligheten för den svenska finansunderrättelseenheten att utbyta information med andra medlemsstataters finansunderrättelseenheter.

Skäl för förslaget

En av de viktigaste uppgifterna för FIU är att förebygga och mot-verka penningtvätt genom att upprätthålla en internationell sam-verkan på penningtvättsområdet. Redan i dag har Fipo ett relativt omfattande informationsutbyte med andra medlemsländers FIU. Av 17 e § förordningen (2009:92) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättsförordningen) framgår att finanspolissektionen vid Polismyndigheten ska samarbeta och byta information med andra finansunderrättelseenheter, i den ut-sträckning som följer av artikel 52 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europa-parlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG, i den ursprungliga lydelsen. Informations-utbytet kan i dag avse alla uppgifter som kan vara relevanta för bearbetning eller analys av information med koppling till penning-tvätt eller finansiering av terrorism. Genom artikel 9 i direktivet om finansiell information tillkommer att sådan information ska få utbytas även när det kan vara relevant för behandling eller analys av information som rör terrorism eller organiserad brottslighet med kopplingar till terrorism. Frågan är om det i dag finns något hinder mot ett sådant utlämnande av uppgifter.

Även om svenska FIU är en del av Polismyndigheten har FIU i olika medlemsländer organiserats på olika sätt. I vissa fall har dessa FIU en administrativ, snarare än brottsbekämpande, status. Det innebär att den mottagande myndigheten inte alltid är polisiär. En utgångspunkt för vårt övervägande är därför att det uppgiftsutbyte som är aktuellt inte kan vila på regler för informationsutbyte inom det internationella polisiära samarbetet.

Som framgått i tidigare avsnitt omfattas finansiell information och finansiell analys av sekretess enligt 18 kap. 2 § eller i undan-tagsfall 18 kap. 1 § OSL. Vidare innehåller utredningar om brott inte sällan uppgifter som är sekretessbelagda enligt 35 kap. 1 § OSL med hänsyn till den enskildes intresse. Om uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas ut till en svensk myndighet torde emellertid bestämmelsen i 8 kap. 3 § OSL ge goda möjligheter för Polis-myndigheten, såsom svensk FIU, att lämna ut finansiell information och finansiell analys till en FIU i en annan medlemsstat, i enlighet med direktivets artikel 9.

När det gäller sekretess enligt 35 kap. 1 § OSL till skydd för en enskild, finns en särskild sekretessbrytande bestämmelse att tillämpa. I 35 kap. 10 § OSL föreskrivs att sekretess enligt 35 kap.

1 § inte hindrar att en uppgift lämnas ut enligt vad som föreskrivs i ett antal uppräknade lagar, däribland polisens brottsdatalag, samt förordningar som har stöd i uppräknade lagar. En sådan förordning är förordning (2018:1942) om polisens behandling av person-uppgifter inom brottsdatalagens område (polisens brottsdata-förordning). I 6 § i denna förordning föreskrivs att personuppgifter som behandlas enligt 2 kap. 1 § polisens brottsdatalag⁹ får lämnas ut till en utländsk myndighet som ansvarar för bekämpning av penning-tvätt eller finansiering av särskilt allvarlig brottslighet, om ut-lämnandet är förenligt med svenska intressen och uppgifterna behövs för att den utländska myndigheten ska kunna förebygga, för-hindra, upptäcka, utreda eller lagföra brott. En annan medlemsstats FIU är en sådan myndighet som avses med 6 § i förordningen och bestämmelsen medger därför att uppgifter som behandlas enligt polisens brottsdatalag lämnas till en sådan myndighet. Denna bestämmelse synes tillåta utlämnande av uppgifter till en annan

9 Det vill säga uppgifter som behandlas för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, utreda eller lagföra brott, verkställa uppbörd, upprätthålla allmän ordning och säkerhet, eller fullgöra förpliktelser som följer av internationella åtaganden.

medlemsstats FIU även för sådana syften som anges i direktivets artikel 9. Om Polismyndigheten finner att ett utlämnande är förenligt med svenska intressen och bör ske finns alltså en tillämplig sekretessbrytande bestämmelse som medför att sekretessen enligt 35 kap. 1 § OSL inte är ett hinder för utlämnande av person-uppgifter. Vidare finns författningsstöd för den personuppgifts-behandling som åtgärden innebär.

Däremot finns inte på samma sätt någon sekretessbrytande bestämmelse för sekretess enligt 18 kap. OSL. Om uppgifter omfattas av sekretess enligt 18 kap. 2 § OSL i förhållande till en svensk myndighet i ett motsvarande fall är det tveksamt om det finns någon lämplig sekretessbrytande bestämmelse i förhållande till en utländsk myndighet. Det kan inte förutsättas att det alltid i dessa fall är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda, vilket krävs för tillämpning av den sekretessbrytande bestämmelsen i 10 kap. 27 § OSL. Om uppgifter som bör kunna utbytas enligt direktivets artikel 9 omfattas av sekretess och inte hade fått lämnas till en svensk myndighet får de inte heller lämnas till en utländsk myndighet med stöd av 8 kap. 3 § andra punkten OSL.

Direktivets artikel 9 avser endast utlämnande av uppgifter i brådskande undantagsfall. Sannolikt kommer den att tillämpas relativt sällan. Däremot kräver direktivet att FIU i dessa undan-tagsfall ska kunna utbyta sådan information som avses där. Främst på grund av sekretessen enligt 18 kap. 2 § OSL anser vi att detta uppgiftsutbyte bör författningsregleras för att motsvara direktivets krav. Att det finns ett uttryckligt författningsstöd för uppgifts-lämnandet gör att sekretess för uppgifter i den finansiella infor-mationen eller analysen inte hindrar att uppgiften ändå kan lämnas ut med stöd av 8 kap. 3 § första punkten OSL.

Vi föreslår därför en bestämmelse som reglerar möjligheten för svenska FIU, Fipo vid Polismyndigheten, att utbyta information med andra FIU:s enligt direktivets artikel 9. Vidare föreslår vi att denna bestämmelse placeras i penningtvättsförordningen. Genom att en sådan bestämmelse läggs till i 17 e § i denna förordning skapas en sammanhållen reglering för finansunderrättelseenhetens uppgifts-utbyte med andra finansunderrättelseenheter. En sådan reglering innebär också att utlämnandet av uppgifter sker i enlighet med en särskild föreskrift i en förordning, vilket får betydelse vid

tillämp-ningen av 8 kap. 3 § OSL. Regleringen bör ske genom hänvisning till direktivet, på motsvarande sätt som för det samarbete och infor-mationsutbyte som redan regleras i paragrafen.

6.6 Utbyte av finansiell information med behörig