Finansunderrättelseenheten

Sverige är medlem i Financial Action Task Force (FATF) och enligt den internationella organisationens rekommendation 29 ska varje land inrätta en finansunderrättelseenhet. Ett sådant krav följer också av artikel 32.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (penningtvättsdirektivet). Enligt direktivet ska alla medlemsstater

inrätta en finansunderrättelseenhet för att förebygga, upptäcka och effektivt bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism.

Av 4 kap. 5 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen) framgår att Polis-myndigheten är finansunderrättelseenhet vid tillämpning av artikel 32.1 i penningtvättsdirektivet och av artikel 55.2 i förordning (EU) nr 1031/2010¹. Enligt penningtvättsdirektivets artikel 32 ska en finansunderrättelseenhet bedriva operativ analys, som är inriktad på enskilda fall och särskilda mål eller på lämpliga utvalda uppgifter, och strategisk analys av trender och mönster i penningtvätt och finansiering av terrorism. Det anges i samma artikel i penningtvätts-direktivet att medlemsstaterna ska tillhandahålla sina finans-underrättelseenheter tillräckliga finansiella, personella och tekniska resurser för att kunna fullgöra sina uppdrag.

Vid Polismyndigheten finns det en särskild funktion som utgör den svenska finansunderrättelseenheten, Finanspolissektionen (Fipo).² Fipo, tar emot, registrerar, bearbetar och analyserar inkomna rapporter från företag om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism. Enheten bedömer sedan om rapporterade trans-aktioner kan knytas till ett särskilt brott eller utgöra ett led i en brottslig verksamhet. Om arbetet resulterar i en misstanke om bakomliggande brott informeras berörd polismyndighet eller annan brottsbekämpande myndighet, till exempel Ekobrottsmyndigheten.

Finansunderrättelseenheten för också ett penningtvättsregister.

Motsvarande finansunderrättelseenheter finns alltså i alla EU:s medlemsländer. Finansunderrättelseenheternas rättsliga ställning varierar dock mellan medlemsländerna, från att ha administrativ eller brottsbekämpande status till att vara en blandning av dessa.

Genom regelverket på penningtvättsområdet får finansunderrättelse-enheterna viss finansiell information, exempelvis information från rapporteringspliktiga aktörer. Hur tillgången till annan information som enheterna kan behöva för att förebygga, upptäcka och bekämpa penningtvätt, associerade förbrott och finansiering av terrorism, ska se ut framgår dock inte av unionsrätten. Det har lett till att finans-underrättelseenheterna i de olika medlemsstaterna inte har samma

1 Kommissionens förordning (EU) nr 1031/2010 av den 12 november 2010 om tidsschema, administration och andra aspekter av auktionering av utsläppsrätter för växthusgaser i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen

2 35 a § andra stycket förordning (2014:1102) med instruktion för Polismyndigheten

tillgång till information, som t.ex. uppgifter om pågående brotts-utredningar, uppgifter ur belastnings- eller misstankeregister och liknande. För att öka rättssäkerheten och den operativa effek-tiviteten har man velat stärka möjligheterna till informationsutbyte mellan finansunderrättelseenheten och de brottsbekämpande myndigheterna i respektive land. Det är detta som ligger bakom bestämmelserna i kapitel III i direktivet om finansiell information³. Tanken är att finansunderrättelseenheterna ska kunna dela med sig av finansiell information och finansiell analys till utsedda behöriga brottsbekämpande myndigheter i den egna medlemsstaten. Finans-underrättelseenheterna ska i sin tur kunna begära relevanta uppgifter från dessa myndigheter, i syfte att effektivt kunna förebygga, upp-täcka och bekämpa penningtvätt, associerade förbrott och finansiering av terrorism. På detta sätt vill man säkerställa att den finansiella information och analys som finansunderrättelseenheterna har tillgång till, kommer till nytta och kan användas för att effek-tivisera det nationella arbetet med att bekämpa allvarliga brott.

Samtidigt ges finansunderrättelseenheterna bättre tillgång till nöd-vändig brottsbekämpningsrelaterad information, i de fall enheten inte har självständig tillgång till sådan information.⁴

5.3 Direktivets krav

5.3.1 Information från finansunderrättelseenheten

Enligt direktivet om finansiell information ska medlemsstaterna, bland de myndigheter som är behöriga att förebygga, upptäcka, utreda eller lagföra brott, utse de behöriga myndigheter som ska kunna begära och ta emot finansiell information eller finansiella analyser från finansunderrättelseenheten (FIU). Detta framgår av artikel 3.2. Hur detta ska gå till preciseras närmare i artikel 7.

Av artikel 7.1 framgår att medlemsstaterna ska säkerställa att dess nationella FIU samarbetar med de utsedda behöriga myndigheterna och med nödvändig skyndsamhet kan besvara en begäran från de utsedda myndigheterna om finansiell information eller finansiell

3 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1153 av den 20 juni 2019 om fastställande av bestämmelser för att underlätta användning av finansiell information och andra uppgifter för att förebygga, upptäcka, utreda eller lagföra vissa brott och om upphävande av rådets beslut 2000/642/RIF

4 Detta framgår av direktivets skäl, främst skäl 14–17, men även skäl 1–2 och 9.

analys. En sådan begäran ska motiveras av överväganden som rör förbyggande, upptäckt, utredning eller lagföring av allvarliga brott.

Direktivet ställer alltså inte upp något absolut krav på att FIU ska lämna den begärda informationen eller analysen i ett enskilt fall, men det måste som utgångspunkt finnas legala förutsättningar för FIU att göra det. En begäran behöver exempelvis inte tillmötesgås om det finns objektiva grunder att anta att utlämnandet av sådana uppgifter skulle inverka negativt på pågående undersökningar eller analyser.

Detsamma gäller om uppgiftslämnandet i undantagsfall skulle vara klart oproportionerligt mot en fysisk eller juridisk person legitima intressen eller irrelevant för det ändamål för vilket det har begärts.

Detta följer av artikel 7.2 i direktivet. Om den myndigheten som tagit emot uppgifter vill behandla uppgifterna för andra ändamål än de som ursprungligen godkänts måste det på förhand godkännas av finansunderrättelseenheten. Det är finansunderrättelseenheten som ska besluta om spridande av uppgifter.

FIU ska enligt artikel 9 i direktivet även ha rätt att, i vissa specifika brådskande undantagsfall, utbyta finansiell information och finansiell analys med andra medlemsländers FIU. Ett sådant informationsutbyte förutsätter dock att informationen är relevant för behandling eller analys av information som rör terrorism eller organiserad brottslighet med kopplingar till terrorism. I detta sammanhang bör åter påpekas att de olika medlemsstaternas FIU har varierande rättslig ställning och kan vara såväl brottsutredande som administrativa, eller en blandning av dessa. Det är alltså (även om den svenska finansunderrättelsen är placerad inom Polismyndig-heten) inte med nödvändighet fråga om ett polisiärt utbyte av infor-mation mellan olika EU-medlemsstater. Enligt artikel 9.2 i direktivet ska medlemsstaterna ändå säkerställa att FIU, i dessa fall och i enlig-het med sina operativa begränsningar, strävar efter att snabbt utbyta sådan information som avses i artikel 9.

5.3.2 Information från behöriga myndigheter

Direktivet om finansiell information innehåller i artikel 8 även ett krav på att utsedda behöriga myndigheter ska vara skyldiga att besvara en begäran från finansunderrättelseenheten om brotts-bekämpningsrelaterad information. Sådan information avser, enligt

definitionen i artikel 2.6 i direktivet, all slags information eller data som redan innehas av myndigheten i samband med förebyggande, upptäckt, utredning eller lagföring av brott. Vidare avses sådan information som innehas av offentliga myndigheter eller privata enheter om den är tillgänglig för behöriga myndigheter utan vid-tagande av tvångsåtgärder. En förutsättning för att en nationell behörig myndighet ska vara skyldig att besvara en begäran, är att informationen är nödvändig för att förebygga, upptäcka och bekämpa penningtvätt, associerade förbrott och finansiering av terrorism. Detta krav gäller med förbehåll för nationella rättssäker-hetsgarantier och utöver de uppgifter som finansunderrättelse-enheten redan har tillgång till enligt artikel 32.4 i penningtvätts-direktivet.

Medlemsstaterna ska, med förbehåll för nationella rättssäkerhets-garantier, också se till att deras enligt artikel 3.2 utsedda behöriga myndigheter kan utbyta finansiell information och finansiell analys som myndigheten fått av FIU i den egna medlemsstaten, med en utsedd behörig myndighet i en annan medlemsstat enligt artikel 10 i direktivet. Det ska kunna ske på begäran, från fall till fall, om den finansiella informationen och finansiella analysen är nödvändig för att förebygga, upptäcka och bekämpa penningtvätt, associerade för-brott och finansiering av terrorism. Information och analys som utbyts enligt artikel 10 får användas endast för det ändamål den begärdes eller lämnades ut. All annan användning och all vidare spridning av sådan information eller analys måste på förhand god-kännas av den FIU som lämnat uppgifterna.

5.4 Dataskyddsreglering