Diskursen bostadskarriär

Vår första diskussionspunkt rör diskursen bostadskarriär och relaterar framförallt till vår första frågeställning.

7.1.1 Ett flytande signifikant fenomen

Resultatet från avsnitt 5.1 och 5.2 uppvisar en något otydlig bild av vad bostadskarriär faktiskt är. Vi hävdar därmed att bostadskarriär är ett odefinierbart begrepp, med olika meningar och innebörd beroende på vem vi har talat med. Från intervjuerna kopplas begreppet till olika faktorer såsom en statussymbol, ett begrepp för både social och ekonomisk utveckling och för individens valfrihet på bostadsmarknaden. Från Lind & Lundström (2007) framkom en annan definition: att bostadskarriär hör ihop med hushållets livscykel och förändrade boendebehov. Andra bostadsforskare kopplar också bostadskarriär till livscykeln och till tidigare och framtida steg på bostadsmarknaden men där ägt boende är det slutliga målet (se Magnusson Turner & Hedman, 2014). Och den mediala bilden som framkom i Veckans Affärer (Byttner, 2016) syftade till att dra nytta av den stora inflyttningen för att driva upp priser och i andra medier framkom tips på hur man gör en utvecklande bostadskarriär (Israelsson, 2019; TT Nyhetsbyrån, 2019a; VA.se, 2017). Vad som framkommit är att fenomenet beskrivs på ett sätt – hur individen kan klättra uppåt för att slutligen nå en bättre boendesituation – men att fenomenet som begrepp används sedan på ett annat sätt: hur man ska tjäna pengar på bostadsköp. De slutsatser som kan dras utifrån analyserna i avsnitt 5.1 och 5.2 är att begreppet är brett och öppet för tolkning. Därmed kan man argumentera för att begreppet ska betecknas flytande signifikant, vilket gör bostadskarriär öppet för tillskrivningar av olika betydelser (Winther & Jorgenssen, 2000, s. 35). Det som kännetecknar flytande signifikanter är att olika diskurser försöker ge innehåll och mening till begreppet på just sitt sätt (Winther & Jorgensen, 2000). Detta är, menar vi, precis vad som sker med begreppet bostadskarriär – forskningen, respondenterna och medier beskriver det på olika sätt. Begreppet uppfattas både som ett negativt och ett positivt laddat begrepp beroende på vilken tolkning man gör, vilket vi anser stärker tillskrivningen av flytande signifikant.

7.1.2 Diskursens innehåll

I denna diskussionsdel går vi in på vad som mest kännetecknar fenomenet bostadskarriär utifrån analyserna i kapitel 5 och 6.

Vi inleder med att demontera ordsammansättningen av bostadskarriär till två ord – bostad och karriär. Redan i sammansättningen av orden finns det ett värde av vad diskursen kommer att handla om. Nationalencyklopedin (NE, u.å.c) beskriver bostad: ”Bostadens primära funktion är att kring människan skapa en avgränsad miljö som ger skydd om komfort gentemot omvärlden”. Den får,

via beskrivningen, en social egenskap, styrd av människors behov av trygghet och skydd. Karriär definieras i sin tur som: ”En persons utveckling, med betoning på framgång inom ett område…” (NE, u.å.d). Genom att sammanföra begreppen får bostaden därmed en annan innebörd. Från att bostaden haft en funktion kring att ge skydd och komfort, blir det plötsligt något som individen ska klättra upp i genom tillförseln av ordet ”karriär”. Bostaden täcker alltså inte längre bara ett behov, utan blir till något större. Den kopplas till personlig utveckling och blir en bytesvara i stället för en bruksvara, i den ständiga strävan efter något bättre.

BOSTADSKARRIÄR TILLHÖR DEN ÄGDA MARKNADEN

Respondenterna hävdade att bostadskarriär även kan göras inom det hyrda boendet. Något ironiskt sade M. Molin (personlig kommunikation, 19 mars 2020) att ”…man kan ju göra en negativ bostadskarriär” och syftade då på att gå från det ägda till det hyrda. Men trots att respondenterna menar att det finns en karriär att göra på den hyrda marknaden, hävdar vi att fenomenet bostadskarriär främst tillhör den ägda marknaden. Bostadskarriär syftar till någon form av utveckling av sitt boende och den utvecklingen kopplar vi till de fördelar som finns för individen på den ägda marknaden: valfrihet, inflytande och – framförallt – ekonomisk vinst.

På den ägda marknaden förekommer en större valfrihet av bostäder där individen budar på den bostad som hen vill ha. På hyresmarknaden förekommer allt som oftast ett kösystem som saknar samma valmöjligheter. Därför har det ägda boendet större valmöjligheter. När det kommer till inflytande har boende på den ägda marknaden större möjligheter att påverka sitt eget boende genom att, i en bostadsrätt, sitta med i styrelsen för bostadsrättsföreningen och därigenom styra föreningens utveckling, eller – genom äganderätt – ha eget ansvar över hela fastigheten. I hyresrätten är det en tredje part – fastighetsägaren – som bestämmer underhåll av fastigheten, med mera. Boende på den på den ägda marknaden kan också åtnjuta lägre generell boendekostnad, med möjlighet till ekonomisk avkastning och vinst. Så trots att bostaden initialt kostar mer blir den löpande kostnaden lägre och genom en värdestegring tjänar individen också pengar på sin bostad. I det hyrda boendet kan den boende inte tjäna pengar på samma sätt, och göra lika kraftiga vinster. Om du har tur har du fått tag i ett förmånligt förstahandskontrakt i centrala Stockholm och betalar en väldigt låg hyra. Men dessa kontrakt växer inte precis på träd. Det blir därmed självklart att det bara är inom det ägda boendet man kan göra bostadskarriär – det är där man får större valmöjligheter, mer inflytande och det är där pengarna finna att tjäna.

ETT INDIVIDUELLT PERSPEKTIV

Med hjälp av bostadskarriären drar man:

…nytta av att storstäder som Stockholm växer med flera busslaster per dag.  Inflödet av människor driver upp priset på fastigheter och leder i sin tur till att vinsterna från lägenhets- och husaffärer kan användas för att ’byta upp sig’ till mer attraktiva lägen och större bostäder. (Byttner, 2016).

Bostadskarriär är för individens nytta och inte samhället i stort, där bostadsägande har en annan innebörd än vad den hade tidigare. Idag finns ett individualistiskt synsätt i samhället, och där bostäder blivit en investering, snarare än ett behov – där man sätter sig själv främst, för att trygga sin egen situation (Listerborn, 2018). Men det är inte första gången i historien som det ägda boendet främjats. Som redogjorts i avsnitt 4.1.2, uppmuntrades individen till husägande genom egnahemsrörelsen. Det ansågs lösa de lägre klassernas bostadsbehov, samtidigt som det skulle vara ett botemedel mot en rad missförhållanden i hemmet (Edling, 1996). Vi menar att detta ställer sig i

kontrast mot dagens situation – det ägda boendet har tidigare gått från att fostra människor till att bli ”goda” medborgare och bidra till samhället, till att snarare handla om individualism, att man ska förverkliga sig själv och, genom att klättra i bostadskarriärsstegen, kunna köpa sin egen bostad. Således har diskursen gjort en förflyttning – från samhällets behov till individens. Detta självförverkligande och individualistiska synsätt, menar vi, manifesteras bäst i ordet bostadskarriär.

BOSTADSKARRIÄR – EN PÅDRIVARE FÖR STIGMATISERING

Det ägda boendet ses idag som en lösning för en rad samhällsproblem. Trianon (2018) hävdar att det ägda boendet ger bättre förutsättningar för att öka integrationen och för att skapa ett ett tryggt och stabilt samhälle. I debattartikeln av Wedin & Johnson (2019) framkom en maktkamp om vilken upplåtelseform som var lösningen på samhällets segregations- och integrationsproblem, där allmännyttans hyresrätter ställdes mot bostadsrätten. Hyresrätten tilldelades värden av oattraktivitet och som en skapare av segregation – upplåtelseformen var problemet för de samhällsproblem som fanns i Skärholmen. Lösningen på problemet presenterades som det ägda boendet, genom att ombilda hyresrätter till bostadsrätter och följaktligen låta människor göra bostadskarriär inom området. I debattartikeln ses således ägt boende som en lösning på en rad samhällsproblem i utsatta områden.

För att bygga vidare på den här diskussionen hävdar vi också det ägda boendets fördelar – valfrihet, inflytande och ekonomisk vinst – används för att locka till sig rätt sorts människors (Baeten & Listerborn, 2015, s. 259). På så vis får upplåtelseformen ett samhälleligt värde som en lösning på segregation, som skapar trygghet och stabilitet i samhället - där en drivkraft är att locka attraktiv arbetskraft (J. Fredriksson, 2014, s. 71). Tack vare att det ägda boendet tilldelas dessa värden menar vi att fenomenet bostadskarriär, som görs inom det ägda boendet, förstärker strukturell ojämlikhet genom att definiera vad som därmed är önskvärt och vad som är icke-önskvärt. Om ägt boende är den ”bästa” upplåtelseformen, är det ”rätt” sorts människor som vill bo där. Vilken upplåtelseform man bor i definierar således om man är önskvärd eller icke-önskvärd. Bostadskarriär kan i den bemärkelsen förstås både som en bevarare och pådrivare av stigmatiseringen i samhället. Samtidigt existerar tecken på att bostadskarriärer i socialt utsatta områden kan generera samhälleliga vinster, något vi återkommer till i nedanstående avsnitt.