Ett ägande till varje pris
En studie om fenomenet bostadskarriär och hur det
förhåller sig till två nya typer av bostadsprojekt
Markus Melin & Ib Rosvall
Stadsbyggnad, stadsutveckling och planering. Huvudområde: Byggd miljö Kandidatuppsats
20 HP
Vårtermin, 2020
Sammanfattning
Fenomenet bostadskarriär är alltmer förekommande i dagens bostadsdiskussion. Problemet är att begreppet saknar en tydlig mening och innebörd – när fenomenet definieras verkar det röra alla boendeformer, och kopplas till att man anpassar sitt boende efter livssituation. Men när bostadskarriär används som begrepp i medie- och marknadsföringsmaterial är det främst inom det ägda boendet som bostadskarriären görs, och dess främsta syfte verkar vara ekonomisk vinst. Eftersom fenomenet saknar en tydlig innebörd har vi undersökt och analyserat vad det betyder och vilka värden det associeras till i dagens bostadsdiskurs, samt belyst dess förhållande till bostadsojämlikhet och det ägda boendets status. För att skapa djupare förståelse för hur bostadskarriär tillämpas och används praktiskt, har vi inkluderat två privata bostadsprojekt, vilka försöker sänka trösklarna till bostadsmarknaden genom nya finansieringsupplägg, i studien.
Vi menar att begreppet bostadskarriär endast kan användas i relation till den ägda bostadsmarknaden. Genom att en bostadskarriär förstärker det ägda boendets ställning befäster fenomenet bostadsojämlikheten och vissa gruppers bostadsbrist. Begreppet bostadskarriär kopplas till självförverkligande och individualistiska värden, och till en tro på att om fler gör bostadskarriärer kan samhälleliga vinster uppstå. Dessa värden speglas inte minst i de två undersökta projekten. I det första framhävs att individen har en drivkraft att komma in på den ägda marknaden och därmed göra bostadskarriär. I det andra projektet laddas det ägda boendet och bostadskarriären med värden av stabilitet och möjligheten att socioekonomisk segregation kan brytas när ett område som präglas av hyresrätter blandas med bostadsrätter. Utöver det menar vi att de två projekten är ett resultat av en nyliberal samtid, där marknaden försöker lösa ett problem – bostadsförsörjningen – som egentligen ligger på det offentligas bord.
Nyckelord: Bostadskarriär, bostadsojämlikhet, bostadsmarknaden, BRF 2.0, Bostäder för alla – nya finansieringsmodeller.
Abstract
The phenomenon of housing careers is increasingly prevalent in today's housing debate. The problem is that it lacks a clear meaning and content – when the phenomenon is defined, it seems to affect all forms of housing, and is linked to adapting one's accommodation to a living situation. But when housing careers are used as a concept in media and marketing material, it is mainly within the owned housing that the housing career is made, and its main purpose seems to be to make financial profit.
Since the phenomenon lacks a clear meaning, we have investigated and analyzed what the phenomenon means and what values it is associated with in today's housing discourse, as well as highlighted its relationship to housing inequality and the status of owned housing. In order to create a deeper understanding of how housing careers are applied and practically used, we have included two private housing projects in the study, which are trying to lower the thresholds for the housing market, through new funding schemes.
We believe that the term housing career can only be used in relation to the owned housing market. By reinforcing a housing career, the property of the owned housing strengthens the phenomenon of housing inequality and certain groups' housing shortages. The concept of a housing career is linked to self-realization and individualistic values, and to a belief that if more people make housing careers are made, social benefits can arise. These values are not least reflected in the two projects surveyed. In the first project, it is emphasized that the individual has a driving force to enter the owned market and thus make a housing career. In the second project, the owned housing and housing career is loaded with values of stability and the possibility that socio-economic segregation can be broken when an area characterized by rental properties is mixed with tenants. In addition, we mean that the two projects are the result of a neo-liberal contemporary, where the market is trying to solve a problem – housing supply – which is actually a public undertaking.
Keywords: Housing career, housing inequality, housing market, BRF 2.0, Bostäder för alla – nya finansieringsmodeller.
Tack!
Till de politiker och företrädare för intresseorganisationer och företag, som har ställt upp på intervjuer, för att de har möjliggjort för den här uppsatsen.
Till Per-Markku Ristilammi för hans vägledning och råd.
Till biblioteket på Orkanen för att det, trots covid-19, har haft öppet, vilket möjliggjort att vi fysiskt har kunnat sitta tillsammans och arbeta.
Innehållsförteckning
Sammanfattning
2
Abstract
3
Tack!
4
1. Inledning
7
1.1 Problemformulering och syfte 8
1.2 Frågeställning 8
1.3 Centrala begrepp 8
1.4 Tidigare forskning 9
1.5 Därför BRF 2.0 och BFA 9
1.6 Disposition 10
2. Forskningsstrategi & metod
11
2.1 Diskursanalys 11 2.2 Insamlingsmetod 12 2.3 Studiens validitet 14
3. Teoretiskt ramverk
16
3.1 Diskursteori 16 3.2 Kritisk urbanteori 17 3.2.1 Kommodifiering 18 3.2.2 Insider-/Outsider-teorin 19 3.2.3 Stigberoende 194. Den (av)reglerade bostaden
20
4.1 Den svenska bostaden 20
4.1.1 En historisk återblick 20
4.1.2 Det ägda boendet idag 22
4.2 Initiativ för fler bostadsägare 23
4.4.1 BRF 2.0 23
4.4.2 Bostäder för alla – nya finansieringsmodeller 24
5. Vägen till en bostadskarriär
26
5.1 Det ägda boendet och karriären 26
5.1.1 Det ägda boende och bostadsrättens fördelar 26
5.1.2 Bostaden som karriär 28
5.2 Så legitimeras BRF 2.0 och BFA 32
5.2.1 BRF 2.0: Bostadsägande till lägre pris 32
5.2.2 BFA: Bostadsägande för samhälleliga vinster 34
6. Därför ska du göra bostadskarriär
37
6.1. De samhälleliga förutsättningarna 37
6.1.1. Skapandet av en handelsvara 37
6.1.2 En oundviklig konkurrens 38
6.1.3 Bostadskarriär – katalysator för bostadsojämlikhet 39
6.2 Projektens förutsättningar 41
6.3 Sammanfattning av kapitel 43
7. Diskussion
44
7.1 Diskursen bostadskarriär 44
7.1.1 Ett flytande signifikant fenomen 44
7.1.2 Diskursens innehåll 44
7.2 Marknaden som lösningen 46
7.2.1 Ett resultat av samtiden 46
7.2.2 Bostadskarriär för fler? 47
7.2.3 Bostadskarriär för bättre socioekonomisk utveckling? 48
8. Slutsats
50
8.1 Vidare forskning 51
8.2 Uppsatsens arbetsfördelning 51
9. Referenslista
52
1. Inledning
Svensk bostadspolitik har, historiskt sett, fungerat som ett föredöme för andra länder (Hedin, Clark, Lundholm & Malmberg, 2012). Den byggdes upp under mitten av 1900-talet kring idén om Folkhemmet, med bostaden som central i den socialdemokratiska välfärdspolitiken. Systemet bakom Folkhemmet, bestående av regleringar och subventioner, gjorde att bostadsmarknaden skyddades från spekulation och att bostadsbristen byggdes bort (Grundström & Molina, 2016). Men detta är förändrat – sedan Folkhemsepoken har samhällsutvecklingen gått i en nyliberal riktning (Hedin, m.fl, 2012), där bostadspolitiken har avreglerats (Christophers, 2013) och makten förskjutits från staten till marknaden, med ett fokus på ekonomisk tillväxt (Baeten, 2012b; Olsson, 2018). På grund av detta är bostadsbristen – den som en gång byggdes bort – idag ett faktum (Listerborn, 2018).
Att det idag råder bostadsbrist har att göra med att nyproduktion av bostäder främst är riktad till människor med goda socioekonomiska förutsättningar (Listerborn, 2018). Bostadsbristen är därmed inte generellt fördelad – den är ett uttryck för växande klyftor på bostadsmarknaden. Detta resulterar i att Sverige idag präglas av ökade skillnader i bostadsmöjligheter mellan olika grupper (Grander, 2018). Endast 27 % av Sveriges befolkning kan ta del av den ägda bostadsmarknaden (Grundström & Molina, 2016), och tröskeln för låginkomsttagare att komma in på bostadsmarknaden är hög (Lind, 2014). Således präglas Sverige inte bara av bostadsbrist, utan även av bostadsojämlikhet.
För att förstå den ökande bostadsojämlikheten är det viktigt att ta i beaktning hur diskursen kring bostaden har förändrats – statusen för det ägda boendet har höjts på bekostnad av det hyrda (Christophers, 2013; Holmqvist & Magnusson Turner, 2014). Följaktligen har bostaden gått från att vara en rättighet eller ett behov, till att snarare likna en ekonomisk investering eller handelsvara (Grundström & Molina, 2016; Listerborn, 2018, s. 26).
Parallellt med den här utvecklingen är begreppet bostadskarriär ofta förekommande i dagens bostadsdiskurs. Tidningsrubriker som “Så gör du bostadskarriär i dag – mäklarens 10 råd”, “Sju steg till tryggare bostadskarriär” och “Så blir du rik på bostadskarriären – 5 steg mot en lönsam affär” vittnar om att bostadskarriär verkar vara något eftersträvansvärt. Men, som har konstaterats ovan, råder det en bostadsojämlikhet i Sverige – att alla ska kunna göra bostadskarriär är därmed osäkert. Därför har privata intiativ uppkommit för att hitta nya lösningar på problemet med bostadsförsörjningen. Projekten Brf 2.0 och Bostäder för alla, drivna av företagen Well Fastigheter respektive Trianon vill, till exempel, genom att ändra finansieringsupplägget för bostadsrätten sänka trösklarna och låta fler människor – även de med lägre inkomster – kunna efterfråga ett ägt boende. Mot denna bakgrund vill vi undersöka hur fenomenet bostadskarriär har skapats och hur bostadsdiskursen har förändrats. Vi ställer oss helt enkelt frågan hur fenomenet bostadskarriär står i förhållande till den höjda statusen för det ägda boendet och bostadsojämlikheten, och vad dess påverkan är. Utöver det vill vi undersöka om uppkomsten av de två privata initiativen är ett resultat av den skiftande bostadsdiskursen där ägt boende och bostadskarriär är eftersträvansvärt, och att bostaden alltmer kommit att bli en handelsvara – inte ett behov.
1.1 Problemformulering och syfte
Bostadskarriärens betydelse varierar – definitioner och användning skiljer sig åt och rymmer motsägelsefullheter. Bostadskarriär definieras generellt som ett fenomen där hushållen anpassar sitt bostadsbehov efter sina livscykler och förmågor, och att bostadskarriär inte är kopplat till någon upplåtelseform. Men när begreppet används inom bostadsdiskursen verkar det främst vara inom det ägda boendet som bostadskarriären faktiskt kan göras, med syfte att göra ekonomisk vinst. Parallellt med att fenomenet uppkommit har det ägda boendet fått en allt starkare ställning mot hyresrätten, och bostaden har alltmer liknats vid en handelsvara, snarare än en rättighet (Listerborn, 2018). Detta har gett upphov till en allt mer tilltagande bostadsojämlikhet, där vissa blir förpassade till osäkra boendeformer, medan andra – de med ekonomiska förutsättningar – har stor valfrihet. Vi vill undersöka det otydliga fenomenet bostadskarriär och dess relation till bostadsojämlikheten och det ägda boendets ökade status. Arbetet ska också undersöka hur fenomenet används av två privata bostadsutvecklingsprojekt – BRF 2.0 och Bostäder för alla – nya finansieringsmodeller – vars syfte är att sänka trösklarna och låta fler komma in på den ägda marknaden (bostadsrättsmarknaden). Uppsatsen har således två syften: Att definiera och analysera fenomenet bostadskarriär och dess förhållande till det ägda boendets ökade status och den svenska bostadsojämlikheten, samt att undersöka och analysera hur privata aktörer tillämpar och förhåller sig till fenomenet bostadskarriär.
1.2 Frågeställning
Undersökningens frågeställningar har utgått från ovan problemformulering och syfte:
Vilken inverkan har användningen av begreppet bostadskarriär i dagens bostadsdiskurs? Hur förhåller sig BRF 2.0 och Bostäder för alla – nya finansieringsmodeller till fenomenet bostadskarriär?
1.3 Centrala begrepp
Nedan presenteras begreppsdefinitioner för några av de centrala begrepp som är av betydelse för studien.
GRUNDDEFINITIONER
Ägt boende
En samling av upplåtelseformer där nyttjaren har köpt sitt boende. Det som definierar ägt boende i uppsatsen är att individen har köpt en villa, ett radhus, eller en lägenhet (både ägarlägenhet och bostadsrätt), trots att bostadsrätten per definition inte är ett ägt boende utan en nyttjanderätt av boendet.
Hyrt boende
De upplåtelseformer där något köp inte är förekommande. I studien innefattar det hyresrätten och kooperativ hyresrätt.
Bostadsmarknad
Är den sammanfattande benämning för de marknader där bostäder efterfrågas. Innefattar således både den ägda och hyrda bostadsmarknaden.
ANALYTISKA BEGREPP
Bostadsojämlikhet
Benämning på de skillnader som finns mellan människors möjligheter på bostadsmarknaden. Listerborn (2018) definierar begreppet som “…de strukturella relationerna som ramar in individers möjligheter på bostadsmarknaden och som i grunden är politiskt och ekonomiskt ordnade.” (s. 18). Kommodifiering
En process där ett objekt eller en produkt transformeras till en handels-/bytesvara. Processen sker genom att produkten blir tilldelad ett ekonomiskt värde. I studiens fall används begreppet för att beskriva hur bostadens bruksvärde blivit underordnat bytesvärdet.
1.4 Tidigare forskning
Inom forskningsfältet kring bostadsmarknaden och bostadspolitiken finns det mycket forskning kring bostadsojämlikhet (se bl. a. Listerborn, 2018; Grander, 2018), den bostadspolitiska utvecklingen (se bl. a. Grundström & Molina, 2016; Almqvist, 2004) och avregleringen av bostadsmarknaden (se bl. a. Hedin m.fl, 2012; Christophers, 2013). Det finns även viss forskning kring fenomenet bostadskarriär, även om denna är något begränsad. Lind & Lundström (2007) nämner det exempelvis i förbifarten i sin bok Bostäder på marknadens villkor, Magnusson Turner & Hedman (2014) har studerat bostadskarriär i förhållande till integration, medan Abramsson, Borgegård & Fransson (2002) har studerat fenomenet i relation till invandring. Vi menar att det saknas forskning kring hur bostadskarriär relaterar till den ägda bostadsmarknaden och
bostadsojämlikheten. Utöver det existerar inte forskning som relaterar dessa frågor till de nya privata bostadsprojekt som har uppkommit på den svenska bostadsmarknaden. Därför avser vi, genom denna uppsats, att fylla detta kunskapsglapp och bidra till den svenska bostadsforskningen.
1.5 Därför BRF 2.0 och BFA
Det är inte bara BRF 2.0 och BFA som är marknadsdrivna initiativ för att hitta nya ingångar in till det ägda boendet. HSB har till exempel tagit fram konceptet ”HSB Dela”, där HSB köper 50 % av bostaden och den individuella köparen resterande 50 %. Konceptet riktar sig till dem som är mellan 18 och 29 år och gäller i tio år. Inom denna period kan köparen välja att köpa hela lägenheten eller att flytta (HSB, u.å.). Det allmännyttiga bolaget Botkyrkabyggen har lanserat andelsägande. I denna boendeform kombineras ägande med hyresrätter, där köparen köper en andel i fastigheten och får dispositionsrätt till lägenheten. Andelsägaren har fria händer att själv bestämma standard och
inredning i lägenheten, men slipper samtidigt engagemang i en bostadsrättsförening (Botkyrkabyggen, u.å.). Riksbyggen har i sin tur lanserat boendeformen Hyrköp. Den vänder sig till personer som är under 35 år och ger möjlighet att hyra en nyproducerad lägenhet, med en option på att köpa den inom fem år (Riksbyggen, u.å.).
Såväl HSB som Riksbyggen är kooperativa företag, medan Botkyrkabyggen är allmännyttigt. Vi valde att studera BRF 2.0 och BFA främst för att det är renodlade privata företag som står bakom initiativen. Vi tycker helt enkelt att det är intressant att studera hur den privata marknaden vill sänka trösklarna till den ägda bostadsmarknaden. Utöver det är projektens angreppsätt relativt olika, vilket vi återkommer till längre ner i studien, men med samma mål – att låta fler kunna äga sitt boende.
1.6 Disposition
Uppsatsen är strukturerad enligt följande.
I kapitel 1 beskrivs problemområdet, problemformulering, syftet med uppsatsen och frågeställningarna. En bakgrund till den svenska bostadsmarknaden, BRF 2.0 och Bostäder för alla samt uppsatsens centrala begrepp redogörs även här.
I kapitel 2 redogörs metoderna för insamling av material och analys.
I kapitel 3 redogörs det teoretiska ramverk som uppsatsen bygger på. Ramverket fungerar som ett stöd för analyserna i kapitel 4 och 5.
I kapitel 4 redogörs en bakgrund till den svenska bostadsmarknaden, BRF 2.0 och BFA samt uppsatsens centrala begrepp.
I kapitel 5 redovisas resultatet av diskursanalysen, där den samlande datan som genereras från dokumentstudien, nyhetsrapportering och intervjuerna bearbetas och tolkas för att sedan analyseras, såväl empiriskt som teoretiskt. Diskursanalysen inleds med vilka fördelar som associeras till bostadsrätten. Sedan analyseras fenomenet och begreppet bostadskarriär genom att undersöka hur begreppet används. Efter detta följer en analys av projekten BRF 2.0 och BFA.
I kapitel 6 redovisas resultatet av den urbankritiska analysen. Där kopplas fenomenet bostadskarriär till urbankritiska teorier, genom att en undersökning av drivkrafterna bakom bostadskarriär i allmänhet, och varför privata aktörer vill få fler att kunna göra bostadskarriär i synnerhet.
I kapitel 7 redogörs diskussionen som sammanför analyserna i kapitel 4 och 5.
I kapitel 8 presenters slutsatser kopplade till de frågeställningar som ställdes i inledningen av uppsatsen.
2. Forskningsstrategi & metod
I det här kapitlet presenteras de metodval och strategier som har använts för att besvara uppsatsens frågeställningar. Uppsatsen är en kvalitativt och diskursivt baserad studie, som kretsar kring fenomenet bostadskarriär och hur det förhåller sig till den ägda bostadsmarknaden och bostadsojämlikhet. Ambitionen med våra metoder är att lyfta fram flera perspektiv och röster om den svenska bostadsmarknaden för att skapa förståelse för fenomenet bostadskarriär och uppkomsten av BRF 2.0 och BFA och fylla den kunskapslucka som existerar (Patel & Davidson, 2019). Detta ska genomföras med hjälp av kvalitativa intervjuer och tolkande analyser av texter (Patel & Davidson, 2019). Undersökningsmetoderna är deskriptiva med syftet att systematisera och beskriva förhållanden som ligger till grund för vårt problemområde (Patel & Davidson, 2019). För att nå fram till våra slutsatser använder vi oss av två analysmetoder: diskursanalys och en urbankritisk analys. Genom att använda en kritisk analys vill vi förstå och undersöka: ”how larger contextual factors affect the ways in which individuals construct reality.” (Merriam & Grenier, 2019, s. 4). Den kritiska analysen bygger på resultatet från diskursanalysen och för att det ska vara möjligt har vi använt oss av flera insamlingsmetoder: dokumentstudier, intervjuer och litteraturstudier. Intervjuerna och dokumentstudien har använts för metoden diskursanalys, medan litteraturstudien har utgjort grunden för den urbankritiska analysen.
2.1 Diskursanalys
Den inledande metoden för undersökningen är diskursanalysen. I uppsatsen avser “diskurs” samtal, debatt och skrift medan “analys” innebär olika sätt att systematiskt plocka isär företeelser eller att betrakta dem från flera perspektiv eller olika sätt (Johnstone, 2018). Diskursanalysen fungerar både som en teori och en metod (Svensson, 2019), vilket den även är i vår uppsats. Den teoretiska ansatsen kommer att beskrivas i kapitel 3. Däremot varierar definitionerna för diskursanalys beroende på om man applicerar en foucauldiansk diskursanalys, diskursteori eller en kritisk diskursanalys. Det gemensamma med dem är, något förenklat, att det handlar om att förstå språkanvändningen och hur den bidrar till att skapa, upprätthålla, utmana och rasera social ordning (Svensson, 2019, s. 21; se även Kvale & Brinkmann, 2017). Med hjälp av diskursanalysen vill vi skapa djupare förståelse för mekanismerna bakom bostadsmarknaden och dess konsekvenser, där vi analyserar språkanvändningen och effekterna på människor, samhället och dess relationer (Svensson, 2019). Vi vill därmed använda diskursanalysen till att besvara frågor som rör människor i samhället i stort, och koppla detta till dagens bostadssituation.
Tanken med diskursanalysen är att exponera beskrivningar som visar mönster, vilka belyser makt, strukturer och hur samhället “konstrueras”. När människor utsätts för ständiga formuleringar av en världsbild kan denna till slut bli “neutraliserad”, vilket betyder att bilden slutar att ifrågasättas. När dessa beskrivningar i sin tur blir accepterade, börjar de fungera som en ideologi (Svensson, 2019).
2.2 Insamlingsmetod
Materialet som vi har samlat in och analyserat har som syfte att ge en så fullständig bild som möjligt av fenomenet bostadskarriär. Uppsatsen bygger på tre insamlingsmetoder, vilka presenteras nedan.
DOKUMENTSTUDIE
En dokumentstudie är traditionellt sett material i nedtecknad och tryckt form men används idag även för studier av film, bandupptagningar och fotografier (Patel & Davidson, 2019, s. 87). Vår dokumentstudie utgår från Well Fastigheter och Trianons projektbeskrivningar och material samt aktuell medierapportering om fenomenet bostadskarriär, som förekommer i tryckt form. Dokumenten i sig är inte vetenskapliga utan används för att stärka den empiriska datainsamlingen. För att få djupare förståelse för bostadsmarknaden i stort, och fenomenet bostadskarriär har vi bland annat använt oss av av nyhetsartiklar i dags- och affärstidningar samt de intervjuer som vi genomfört. Vid analysen av BRF 2.0 har vi haft projektets hemsida, marknadsföringsfilmer, nyhetsartiklar, en podcast samt intervjun med Well Fastigheters vice vd, Erik Gunnarsson, till vår hjälp. I BFA:s fall har vi analyserat nyhetsartiklar som rör projektet, projektplanen som skickades in till Vinnova (vilken vi begärde ut enligt offentlighetsprincipen) samt intervjun med Anna Heide, affärsutvecklingschef på Trianon.
Alla textstudier blir per automatik inte en diskursanalys. Det krävs specifika frågor om vilken verklighet och vilka sanningar texterna är medskapare till och hur det skapandet går till (Svensson, 2019, s. 79-81). Det är hur projekten motiveras och legitimeras, som är det som vi är ute efter. Därmed har dokumentstudien utgjort en viktig del för insamlingen till vår diskursanalys.
INTERVJUER
För att finna relevant empiri har vi även använt intervjuer som metod. De fungerar som ett komplement till de dokument och nyhetsartiklar som vi har funnit. Målet är att få till nyanserade beskrivningar utifrån respondentens perspektiv, som kan vara svåra att finna i dokumenten och medierapporteringen. Intervjun ska producera ett kunskapsutbyte och en konstruktiv dialog om respondentens perspektiv och upplevelse av ett fenomen (Kvale & Brinkmann, 2017).
För att få en bred uppfattning om vårt problemområde identifierade vi sex personer, inom tre olika områden. Vi ville ha representanter från projekten, politiken och intresseorganisationerna. Detta innebar att vi identifierade en representant från Well Fastigheter respektive Trianon, två representanter från den malmöitiska lokalpolitiken – en i styret och en i opposition – och slutligen en representant från Bostadsrätterna och en från Hyresgästföreningen. Således anser vi att vi har täckt en stor del av fältet där bostadspolitik och bostadsrätten hör hemma. Tanken med att intervjua representanter från Trianon och Well Fastigheter var att få en kompletterande bild av projekten och söka svar på frågor vi inte kunde finna från dokumentstudien. Samtliga respondenter kontaktades genom mejl med gott resultat – vi fick snabbt svar från dem som var villiga att ställa upp. Dessvärre fick vi inte få tag på en av politikerna som vi identifierat. Vi provade med två till från samma parti, utan framgång. Med tanke på vår begränsade tid valde vi att lägga ner jakten på den sjätte respondenten, vilket resulterade i att det totala antalet intervjuer blev fem.
De respondenter som vi har intervjuat är:
-
Anna Heide, Affärsutvecklare på Trianon-
Erik Gunnarsson, Vice VD på Well Fastigheter-
Martin Molin, 2:e vice ordförande i stadsbyggnadsnämnden i Malmö, Centerpartiet.-
Kenny Fredman, Samhällspolitisk Chef på Bostadsrätterna.-
Martin Hofverberg, Chefsekonom på Hyresgästföreningen.Intervjumetoden har inte haft någon standardisering gällande hur man genomför en intervju eller en intervjuundersökning (Kvale & Brinkmann, 2017). Däremot finns det, enligt Kvale & Brinkmann, vissa standardval om hur processen kan fortlöpa i sju stadier: tematisering, planering, intervju, utskrift, analys, verifiering och rapportering (s. 145). Den här processen har vi arbetat efter genom att att tematisera vårt problemområde, planera för hur vår undersökning ska göras och sedan följt upp med intervjuer.
Arbetet inleddes genom skapandet av intervjuguider. Intervjuerna genomfördes sedan genom en semi-strukturerad metod, det vill säga med låg grad av strukturering och standardisering. Detta gjorde att vi som intervjuare själva kunde formulera frågor under intervjuns gång samt ställa frågor i den ordning som var lämplig (Patel & Davidson, 2019). I intervjuguiden hade vi skrivit några större öppna frågor och hade även några mindre utforskande redo om det skulle behövas för att hålla samtalet levande. Vi ville på så vis skapa ett flytande samtal med fokus på det som respondenten ville säga. Ambition var att, tillsammans med respondenten, vara medskapare i ett samtal, där vi skulle hjälpa respondenten att bygga upp ett meningsfullt resonemang (Kvale & Brinkmann, 2017). Vi anser att metoden fungerade på ett tillfredställande sätt, eftersom vi kunde fokusera på vad respondenten yttrade och på så vis snappa upp relevanta saker och ställa följdfrågor. Detta har bidragit till en bättre dynamik i samtalet och gjort respondenten trygg i samtalet.
De medverkande respondenterna ville inte ställa upp på fysiska intervjuer på grund av den rådande Covid-19-situationen, där arbetsplatser har stängt ner och människor, i den mån det går, undviker fysiska möten. Detta har vi självklart haft förståelse för och därför har samtliga intervjuer genomförts på distans, genom telefon eller Skype mellan den 19 och 24 mars. Via mejl ställdes en kompletterande fråga ställdes till K. Fredman den 6 april. Intervjuernas längd varierade mellan 36 och 50 minuter. Att intervjuerna genomfördes på distans medförde vissa begränsningar eftersom vi inte kunde läsa av kroppsspråk, ansiktsuttryck eller stämningen i rummet (Kvale & Brinkmann, 2017). I efterhand anser vi dock att detta inte begränsade våra analyser.
Att använda sig av intervjuer i ett arbete är förbundet med etiska problem. Känsliga ämnen kan tas upp och vi som forskare måste värna om respondentens integritet genom ett antal forskningsetiska principer (Kvale & Brinkmann, 2017). I studien har vi följt de principer som Vetenskapsrådet tagit fram för forskning inom det humanistiska och samhällsvetenskapliga forskningsområdet. Vetenskapsrådet (2002) skriver att forskaren har ett krav på sig att att göra en avvägning av ”värdet av det förväntade kunskapstillskottet mot möjliga risker i form av negativa konsekvenser för berörda undersökningsdeltagare/Uppgiftslämnare…” (s. 5). Det kan uppstå en konflikt mellan respondentens skydd och forskarens skydd, varför det kan vara bra att hålla sig till dessa principer som är framtagna för att värna individens integritet och skydda mot kränkningar.
De forskningsetiska principerna som framförs av Vetenskapsrådet (2002) utgörs av fyra huvudregler.
-
Informationskravet-
Vi har tillgodosett kravet genom att informera respondenterna om uppsatsens syfte och handling, samt syftet med intervjun och hur den kan komma att användas.-
Samtyckeskravet-
Vi har informerat respondenterna om att de själva bestämmer över sin rätt att medverka. Deinformerades också om att de kommer att få läsa de citat som vi använder i sitt sammanhang och godkänna dem innan uppsatsen går i tryck.
-
Konfidentialitetskravet-
Samtliga respondenter har erbjudits anonymitet – vilket alla respondenter har avböjt. Vi har resonerat om att respondenterna skulle vara helt anonyma men eftersom samtliga personer i någon form är offentliga anser vi inte att det är nödvändigt. Ett ställningstagande har också gjorts där vi anser att deras medverkan med namn inte för med sig några risker för dem. Vi har också uppfyllt konfidentialitetskravet genom att intervjuerna är inspelade och transkriberade och sedan förvarade på sådant sätt att utomstående inte har möjlighet att ta del av materialet.-
Nyttjandekravet-
Materialet ska och kommer enbart att användas till vetenskapliga syften och inte något annat.LITTERATURSTUDIE
För att ge en bakgrund och förståelse för bostadsmarknaden, samt att göra en kritisk analys av den i förhållande till vårt problemområde har vi genomfört en litteraturstudie. Genom en litteraturstudie hämtar vi kunskap från teorier och modeller men även kunskap från tidigare forskning inom området (Patel & Davidson, 2019, s. 66). Till skillnad från dokumentstudien, som innehåller offentliga eller privata dokument, bygger en litteraturstudie på vetenskaplig forskning såsom böcker, vetenskapliga artiklar och rapporter (Patel & Davidson, 2019, s. 60). Uppsatsen behandlar fenomenet bostadskarriär i förhållande till bostadsmarknaden, bostadsojämlikheten och de två projekten BRF 2.0 och BFA. Därför behövde vi redogöra den svenska bostadsmarknadens historia, förutsättningar och karaktärsdrag. Detta har gjorts genom forskningslitteratur och rapporter som haft ett svenskt perspektiv. För aspekterna som inte specifikt rör svenska förutsättningar, exempelvis nyliberalismen, har även litteratur med internationellt och globalt perspektiv använts. Litteraturstudien har främst förekommit i den urbankritiska analysen (kapitel 6) och diskussionen (kapitel 7)
2.3 Studiens validitet
En studies förmåga att mäta det den avser benämns som validitet. Inom kvantitativ forskning innebär validitet att studien görs på rätt företeelse, men inom kvalitativ forskning är det istället förmågan att upptäcka, tolka och förstå olika företeelser (Patel & Davidson, 2019, s. 133), och därmed gället begreppet validitet hela forskningsprocessen. Det blir ett mått på hur väl undersökningen lyckats fånga den verklighet som har studerats.
För att styrka studiens validitet har vi använt oss av triangulering, vilket innebär att empirin är insamlad med flera olika insamlingsmetoder (Patel & Davidson, 2019). I vårt fall har informationen från dokumenten och intervjuerna förts samman i analysen för att ge en så fyllig bild som möjligt. En annan del av empiriarbetet, som kan påverka validiteten, är transkriberingen av intervjuerna. Samtliga våra intervjuer spelades in med ljudupptagning och efterföljande transkribering. I denna process sker en mer eller mindre medveten påverkan på underlaget. Detta eftersom talspråk och skriftspråk inte är samma sak. I transformeringen kan vissa gester försvinna liksom pauser och betoningar (Patel & Davidson, 2019).Vi bedömer att våra transkriberingar har tillräcklig kvalitet och detaljrikedom för att en kritisk läsning av materialet kan generera olika tolkningar. Något som är viktigt för studiens validitet (Kvale & Brinkman, 2017; se även Patel & Davidson, 2019).
Det är även relevant att diskutera vår roll i analysarbetet och i sin tur skapandet av diskursen som vi undersöker. Vi som forskare kan inte kan vara neutrala och ställa oss utanför diskursen i en objektiv roll i relation till det vi studerar. Därmed är vi själva med och formar diskursen, som vi försöker dekonstruera (Winther Jorgensen & Philips, 2000). Som en följd av detta har vi tagit hänsyn till att läsaren ska ges möjlighet till egna uppfattningar och tolkningar av materialet, och på så vis se att det är tillförlitligt (Patel & Davidson, 2019). Därför har textcitat redogjorts i direkt anslutning till intervjuanalyserna. Detta, menar vi, höjer den vetenskapliga nivån i uppsatsen.
3. Teoretiskt ramverk
Den teoretiska ingången i uppsatsen hör ihop med vår analysmetod. I första delen (kapitel 5) gör vi en diskursanalys av bostadsägande och bostadskarriär i stort, sedan analyseras de två projekten och hur de motiveras. I den andra delen (kapitel 6) gör vi en kritisk analys av bostadskarriären som fenomen, hur den driver utvecklingen mot bostaden som handelsvara och dess påverkan på bostadsojämlikhet – och kopplar detta i sin tur till BRF 2.0 och BFA.
Våra analysmetoder bygger på två vitt skilda teorier – diskursteori och kritisk urbanteori. Diskursteorin förklarar hur språket konstrueras, det bestämmer hur vi talar om olika fenomen i världen och blir viktig i förståelsen för varför privata aktörer vill hitta nya finansieringslösningar på bostadsrättsmarknaden och hur de motiveras. Den kritiska urbanteorin har istället ett antagonistiskt förhållningssätt till urbana företeelser och för en kritik till hur makt, ojämlikhet och orättvisor skapas i städer (Brenner, 2012). Teorin blir viktig för att förklara och problematisera kommodifieringen av bostaden och bostadsojämlikheten.
3.1 Diskursteori
Diskursbegreppet är omstritt och inte helt entydigt. Det används i stor utsträckning inom vetenskapliga texter och debatter utan att det riktigt klargörs vad begreppet innebär, definitionerna varierar och betydelsen av begreppet är svårfångad. Men i de flesta sammanhang inrymmer begreppet någon form av förklaring till hur språket är strukturerat i olika mönster, som vi följer (Winther Jorgensen & Philips, 2000). En enkel definition av diskurs är ”ett bestämt sätt att tala om och förstå världen (eller ett utsnitt av världen)” (Winther Jorgensen & Philips, 2000, s. 7).
Inom foucauldiansk diskursanalys existerar inte diskurser av sig själva, de kommer bara till uttryck i konkreta texter, uttryckssätt och dokument. Diskursen kan därför inte hittas i sig själv, utan är något som måste tolkas fram (Svensson, 2019). En viktig utgångspunkt inom diskursteorin är att skapandet och bibehållandet av olika sociala fenomen och strukturer alltid är i en förändringsprocess. Det pågår en ”kamp” mellan olika grupper och krafter om den slutliga tolkningen av ord och sociala fenomen i samhället. Maktkampen innebär att olika diskurser cirkulerar samtidigt. I förlängningen innebär det att verkligheten varierar beroende på individen och gruppen, beroende på deras tolkningar och förståelse av språket (Johnstone, 2018; Svensson, 2019). Syftet med diskursteori är att analysera dessa kamper om betydelse och makt (Svensson, 2019). Diskursen är nämligen definierad av sin egen kontext, om vad som är rätt och vad som är fel men även av vad den inkluderar och exkluderar (C. Fredriksson, 2011, s. 75; se även Winther Jorgensen & Philips, 2000). Det kan förklara att diskurser över tid ersätts med nya betydelser eftersom diskursens yttre (det exkluderande) kan komma att påverka diskursens rådande betydelse: ”Diskursen är således en tillfällig tillslutning: den fixerar betydelsen på ett bestämt sätt, men den bestämmer inte att betydelsen ska vara fixerad på just det sättet i all framtid.” (Winther Jorgensen & Philips, 2000, s. 36).
Språkanvändningen är en form av konstruktivistisk handling, och därför behövs diskurser. Varje gång vi använder oss av språket inleds en tolkningsprocess av vår värld (Svensson, 2019). Språkanvändningen är dessutom kontextualiserad, vilket betyder att språket används i sammanhang
där det får mening och innebörd. Därmed används språket för att förklara, kategorisera och organisera vår värld. Enligt Svensson finns det något som kan uppfattas som en paradox med språkanvändningen. Å ena sidan är det något som vi tolkar och skapar världen med, å andra sidan föds vi och socialiseras in i ett givet språkbruk (Svensson, 2019, s. 42). Paradoxen kan beskrivas av begreppet reifikation som innebär att människan uppfattar visa sociala ting, såsom språket, som oberoende av oss människor – det som är subjektivt har blivit ett objektivt socialt faktum (Svensson, 2019, s. 43). Detta manifesteras i Orrskog (2002, I C. Fredriksson, 2011) citat ”We see what we say”. Språket har således organiserats och kategoriserats, och är därmed laddat med värderingar som skapar och återskapar diskurser via språkanvändningen (Winther Jorgensen & Philips, 2000). Orden tyder på att människan ständigt tolkar och har en förutfattad mening av det vi ser, alltså säger människan inte vad vi ser – utan ser vad vi säger. Den dominerade meningen av ordens betydelse blir alltså det som vi tar in, ser, tolkar och omtolkar.
Inom diskursteorin byggs en diskurs upp av olika beståndsdelar som kallas för nodalpunkter och element. Enkelt beskrivet är det ord som har olika funktioner i sitt sammanhang. En nodalpunkt är det ord som är särskilt betydelsefulla, kring vilket andra ord ordnas runt och får sin betydelse. Element är de ord som sätts i relation till nodalpunkten och dessa ord måste sättas i relation till andra ord för att ge en mening (Winther Jörgensen & Philips, 2000). Diskursen etableras genom att på ett entydigt sätt fastställa denna ordning och därmed utesluta andra möjliga betydelser – vilket gör att en diskurs är en reducering av möjligheter (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s. 33-34). Men inom diskursteorin kan elementen inta en position där de inte har en överenskommen mening och där olika diskurser försöker ge begreppet ett innehåll på sitt sätt. Dessa begrepp är flytande
signifikanter. Begreppen som är flytande signifikanter är särskilt öppna för tillskrivelser av olika
betydelser (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s. 35). Ett begrepp som är flytande signifikant har ingen överenskommen mening och en flytande signifikant kan alltså ses som en omstridd term, som det ständigt görs försök att knyta in i olika diskurser.
Diskurser innebär alltså att språket konstruerar världen, eller åtminstone hur vi förhåller oss till den. Diskursteorin utgår således från en konstruktivistisk världsbild, vilket innebär att alla diskurser alltid hade kunnat vara och te sig annorlunda, det vill säga ha en alternativ mening (Winther Jorgensen & Philips, 2000). Samhällets olika sociala relationer ska inte ses som statiska och slutgiltiga. De går att förändra – vad som krävs är att språkbruket förändras och i slutändan meningen. På så vis kan den politiska kampen förstås som en kamp om språkbruket (Svensson, 2019). En uppgift inom diskursanalysen blir att avslöja och beskriva språkets politiska dimension.
3.2 Kritisk urbanteori
Kritisk urbanteori växte fram bland forskare som Henry Lefebvre, David Harvey, Manuel Castells och Peter Marcuse (Brenner, 2012), som ett resultat av en framväxande kritik mot det kapitalistiska systemet och hur kapitalismen tenderar att kommodifiera städer och samhällen (Brenner, Marcuse & Mayer, 2010). Kommodifieringen förklaras av att städer är den centrala punkten i samhället för produktion och konsumtion av varor och där städers struktur och ledning ska förstås i relation till kommodifieringen – där samhället blir vinst- och tillväxtdrivet (Brenner, m.fl, 2010). Lefebvre, Harvey, Castells och Marcuse har, trots en varierad bakgrund med olika forskningstraditioner, enats om att städer inte enbart är platsen där kommodifieringsprocessen sker, utan att staden är i sig kommodifierad där bland annat fastigheter, mark, infrastruktur organiseras för att öka vinsten och
kapitalet i städer och samhällen (Brenner, m.fl, 2010). Teorin är ett svar på detta och vänder sig mot marknadsdrivna och marknadsorienterade former av samhällsutveckling. Den kritiska urbanteorin utmanar de rådande maktstrukturerna i samhället (Brenner, 2012). Den är således antagonistisk mot hur den urbana kunskapen skapas och kritisk till hur makt, ojämlikhet och orättvisor skapas i städer. Kritisk urbanteori innehåller tre intressanta begrepp: ”kritisk”, ”urban” och ”teori”. För att förstå kritisk urbanteori behövs en redogörelse om sammansättningen av begreppet och dess betydelse. Begreppet kritisk syftar till de attityder som uppstår mot verkligheten och ifrågasättandet av denna. Det innebär att utmana, i stället för att acceptera den rådande ordningen och att även exponera såväl det positiva som det negativa. Urban innebär det samhälle idag som förknippas med staden. Det är punkten i samhället där vardagslivet förenas med de sociala system som skapas i världen.
Teori handlar i sin tur om att försöka förstå, förklara och fastställa innebörden och möjligheterna för
världen i vilken praktiken tar plats (Marcuse, 2009). Kritisk urbanteori kan således förstås som ett sätt där en kritisk hållning lyfter fram positiva möjligheter till förändring av en socialt liv som koagulerat med staden, och där teorin beskriver hur vi förstår det.
Inom den kritiska urbanteorin behandlar vi flera olika teorier som kan hjälpa till att förklara och beskriva hur bostadsojämlikheten uppkommer. Det är främst ekonomisk teori och nationalekonomisk teori – teorin om utbud och efterfrågan, insider-/outsider-teorin samt teorin om stigberoende.
3.2.1 Kommodifiering
Inom marxistisk ekonomi finner man begreppet kommodifiering (se Marx, 1995). Begreppet beskriver hur en konsumtionskultur blir sammankopplad med vårt dagliga liv där något som tidigare inte varit ansett som en marknadsvara blir en handelsvara. Ursprungligen beskrev det hur livets materiella förutsättningar blev till varor som kunde köpas och säljas på en marknad (Eriksson, 2019). För att enkelt beskriva det har en bruksvara blivit till en bytesvara. Teoretiseringen av
Bruksvärde och bytesvärde har en lång historia och Aritoteles var den första som skiljde värdena åt (Pålsson Syll, 2007, s. 34). Filosofen och nationalekonomen Adam Smith utvecklade skillnaderna på 1700-talet genom att påpeka att det fanns en värdeparadox mellan värdena – saker med stort bruksvärde hade ofta ett lågt bytesvärde (NE, u.å.e). Den värdeparadoxen finns emellertid inte kvar, varuproduktion sker med avsikten att kunna byta produkten och tjäna på den (Pålsson Syll, 2007). För att produkten i sin tur ska få ett bytesvärde krävs det därmed att den har en nyttokaraktär och det är i konsumtionen som det verkliga bruksvärdet visar sig. I bytet reduceras även bruksvärdet till att endast vara bytesvärdets materiella bärare (Pålsson Syll, 2007, s. 166). När detta sker går
produkten från att vara en bruksvara till en bytesvara och har därmed kommodifierats. I dagens samhälle har marknadslogiker kommit att prägla även sociala och kulturella dimensioner av livet, begränsningen till materiella förutsättningar har alltså vidgats och Harvey (2005) pratar om ”the commodification of everything” (s. 165).
För bostadsmarknaden handlar kommodifieringen om hur ett utbud av essentiellt viktiga bruksvaror – bostaden – krockar med med den vinst som görs på varan – bytesvärdet (Marcuse, 2012). I enklare termer beskriver Marcuse (2012) att bostaden hanteras utifrån sitt bytesvärde och inte efter bruksvärde, vilket innebär att bostadsmarknaden har kommodifierats. Kommodifiering är, enligt Marcus (2012, s. 223), ett underliggande problem på bostadsmarknaden, att bostaden
fungerar som något man köper och säljer för att tjäna pengar på. Bruksvärdet av bostaden, det vill säga personligt behov och skydd, har blivit underordnat bytesvärdet, det vill säga priset.
Kommodifiering är handlingen när något nödvändigt för individen – bruksvärdet – tillförskaffas genom ett köp – bytesvärdet – så att vinst kan genereras av bytet (Marcuse, 2012, s. 223).
3.2.2 Insider-/Outsider-teorin
Insider-/outsider-teorin är myntad av Assar Lindbeck och Dennis Snower och har använts av såväl Listerborn (2018) som Boverket (2014). Den används som en av flera förklaringar till varför arbetslöshet existerar. Om arbetsmarknaden hade fungerat som andra marknader hade lönerna bestämts av utbud och efterfrågan. Men tack vare att de som redan är anställda (insiders) har en starkare förhandlingsposition blir lönerna högre, då dessa har en bättre förhandlingsposition jämfört med de arbetslösa (outsiders). Insiders får marknadsmakt genom att olika formella och informella kostnader tillkommer för att anställa och avskeda arbetskraft (Lindbeck, 1991 i Listerborn, 2018).
Boverket (2014) hävdar att teorin kan användas på hyresmarknaden, att den uppstår tack vare att hyressättninssystemet håller nere hyrorna under jämviktsnivån på vissa marknader. Enligt teorin är insiders de som besitter förstahandskontrakt på lägenheter som understiger jämviktshyran, medan outsiders är de som står utanför. Outsiders på bostadsmarknaden tillhör i princip samma grupp som dem som är outsiders på arbetsmarknaden (Lindbeck, 2013). Vi hävdar att teorin går att utvidga för att även beskriva bostadsojämlikheten inom den ägda bostadsmarknaden, vilket vi återkommer till i avsnitt 6.1.3.
3.2.3 Stigberoende
Teorin om stigberoende handlar om hur ett fenomens utveckling begränsas av dess historiska riktning. Den används för att diskutera problem som är förbundna med svårigheter att ändra på tidigare politiska reformer. Teorins bärande tanke är att om den historiska utvecklingen går i en bestämd riktning vid en viss tid, tidpunkt A, kommer några utvecklingsalternativ vara stängda eller svårframkomliga, vid en senare tid, tidpunkt B (Bengtsson, 2017). Enligt teorin om stigberoende föregås många institutionella ordningar av en maktkamp som slutar i en kompromiss. När denna i sin tur väl har slutits vid en viss tidpunkt kan det vara politiskt kostsamt att bryta upp kompromissen (Boverket, 2014). Stigberoende innebär inte att en förändring är omöjlig utan snarare att politiken är trögrörlig och att reformer förväntas stöta på institutionella hinder (Bengtsson, 2017). I sin tur medför det att om en institutionell struktur har bestämts, är denna svår eller trög att ändra på. Ett institutionellt beslut görs på lång sikt och när det väl ska förändras finns ett ”institutionellt minne” kvar från hur man gjorde innan, vilket gör att det tar lång tid att få full genomslagskraft för förändringen (Norén Bretzer, 2002). Därav blir politiken trögrörlig och beroende av dess historiska beslut.
Eftersom vår uppsats delvis syftar till att kritiskt belysa problemen inom den ägda bostadsmarknaden och föra fram potentiella förändringar är teorin om stigberoende av vikt. Den behövs för att förklara svårigheten med att reformera den svenska bostadsmarknaden.
4. Den (av)reglerade bostaden
I det här kapitlet redogörs den svenska bostadspolitiken, i såväl ett historiskt som i ett nutida perspektiv. En kort introduktion till projekten BRF 2.0 och Bostäder för alla ges även i detta kapitel.
4.1 Den svenska bostaden
Det finns fyra olika boendeformer i Sverige (Boverket, 2019) – hyresrätt, bostadsrätt, kooperativ hyresrätt och äganderätt. Av Sveriges totala bostadsmarknad, som utgörs av 4,8 miljoner bostadsenheter, är 62 % av ägandeform (varav 23 % är bostadsrätter) och 38 % av hyresform (Christophers & O ́Sullivan, 2019). Om vi tittar på människors preferenser föredrar en majoritet av den svenska befolkningen att bo i ägda boendeformer – cirka 80-85 % (Veidekke, 2019). I sin tur föredras hyresrätter av mellan 10 och 16 %, och har något högre preferenser i storstäder.
BOSTADSRÄTTEN
Bostadsrätten härrör från förkrigstidens kooperativa rörelse, men institutionaliserades inte förrän under mellankrigstiden (Christophers, 2013), genom tillkomsten av bostadsrättslagen (Olander, 2020). Den är, i en global kontext, en speciell form av boende – den är i egentlig mening varken ägande eller hyrande (Christophers, 2013), utan snarare en hybrid mellan det ägda och det hyrda. Den som äger en bostadsrätt, äger de facto nyttjanderätten till en lägenhet i en bostadsrättsförening. Det är bostadsrättsföreningen som i sin tur äger fastigheten (NE, u.å.a). För att få nyttjanderätten betalas en månadsavgift till bostadsrättsföreningen. Således finns det inslag av att både äga (köp av nyttjanderätten) och hyra (månadsavgift).
Något som skiljer bostadsrätten från en hyresrätt är innehavarens ansvar för lägenhetens underhåll och inflyttande över bostadsrättsföreningen. Bostadsrättsinnehavaren har som medlem i föreningen inflytande över verksamheten, genom rätten att närvara och rösta på föreningsstämman och kan också väljas in i föreningens styrelse (NE, u.å.a). Således har bostadsrättsinnehavaren ett större inflytande över sitt eget boende än vad en hyresgäst har. Föreningen undgår också de avkastningskrav som en fastighetsägare för en hyresrätt normalt har, vilket innebär att eventuell vinst kan gå tillbaka till föreningen – i form av bättre skötsel eller lägre boendekostnad. Samtidigt gör man detta till en viss ekonomisk risk – om bostadspriserna skulle gå ner eller räntorna höjas kraftigt, påverkas den boende till skillnad mot om hen hade bott i en hyresrätt.
4.1.1 En historisk återblick
För att redogöra den svenska bostadspolitikens historia använder vi oss av tre skiften som Grundström & Molina (2016) redogör för – Reglerandet av Folkhemmet (Regulating Folkhem housing, 1930-1974), Avregleringen av Folkhemmet (Deregulating Folkhem housing, 1974-2006) samt Åter till
vardagen (Back to business in housing. 2006-idag). Dessa reviderar vi något, baserat på studiens
ämnesområde om det ägda boendet. För det första, en annan historiskt viktig period, som vi själva adderar, är den som kom att präglas av egnahemsrörelsen, som ägde rum innan och en bit in i i Folkhemsperioden – denna kallar vi Ett eget hem. För det andra, tidigarelägger vi Avregleringen av Folkhemmet. I Grundström & Molinas fall påbörjas denna period 1974, men vi hävdar att perioden
påbörjas 1968. Det var nämligen då som bostadsrätten, som tidigare var reglerad, kom att avregleras (Christophers, 2013). Detta menar vi utgör ett avgörande skifte i synen på bostaden.
ETT EGET HEM: 1905-1946
Egnahemsrörelsen stod i centrum för svensk bostadspolitik under 1900-talets första hälft (Almqvist, 2004). Intresset för att bygga eget var starkt – mellan 1905 och 1946 beviljades över 109 000 lån till egna hem (Edling, 1996). Lånen kom att utformas för att uppmuntra till önskvärda beteenden och vanor, vilket gör att egnahemspolitiken var ett system för uppfostran och disciplinering. Det egna hemmet skulle utgöra basen för ett gott familjeliv bland arbetarna, vilket, enligt Edling, var dess uttalade syfte. Bostäderna byggdes primärt för folk med låga inkomster, oftast från arbetarklass och lägre medelklass (Rådberg, 1994 i Almqvist, 2004).
FÖDELSEN AV FOLKHEMMET: 1930-1968
Den svenska bostadspolitikens historia har starka kopplingar till Folkhemmet. Nationalencyklopedin definierar Folkhemmet som en ”…politisk term som vann spridning sedan den använts av den socialdemokratiske ledaren Per Albin Hansson i en riksdagsdebatt i januari 1928 för att beskriva det av socialdemokratin eftersträvade samhället.” (NE, u.å.b). Men även om den användes som metafor för generell socialdemokratisk politik var hemmet dess grundbult (Grundström & Molina, 2016). Själva idén om Folkhemmet kom till som en motreaktion mot den usla boendestandarden för arbetarklassen. Sverige var då ett fattigt land med en av de värsta boendestandarderna i Europa: de flesta lägenheterna bestod av ett rum, trångboddheten var stor och hyresnivåerna var höga i förhållande till standard och storlek (Grundström & Molina, 2016). Modellen om Folkhemmet utgick ifrån ett komplext system bestående av regleringar och subventioner. Dessa gjorde att bostadsmarknaden kunde skyddas från spekulation i mark och bostäder (Grundström & Molina, 2016). Systemet med subventioner var framförallt riktat mot bostadsutvecklare för att uppmuntra dem att bygga mer genom ett särskilt system av räntesubventioner, beroende av vad för byggnad som uppfördes. Av de tre existerande boendeformerna – hyresrätt, bostadsrätt och äganderätt – fick produktionen av hyresrätter högst subventioner (Grundström & Molina, 2016). 1930 var även året då Bostadsrättslagen kom till. Med den reglerades boendeformen, med syfte att stärka bostadsrättsföreningsmedlemmarnas rätt och att förhindra spekulation. Inköpsbeloppet för rätten att bo fick inte vara högre än den boendes andel av bostadsrättsföreningens tillgångar. Om kostnaden skulle vara högre än så, fick inte överföringen mellan den gamla och den nya bostadsrättsinnehavaren träda i kraft. Detta kontrollerades av lokala hyresdomstolar (Christophers, 2013). Bostadsrättsföreningens tillgångar beräknades inte utifrån marknadsvärde, utan på fastighetens beskattningsvärde. Detta innebar att bostadsrättssektorn reglerades så att säljaren inte kunde skörda vinster utifrån marknadssitationen. Lagen gjorde därmed bostadsrättssektorn till en icke-handels- och varubaserad form av boende (Ruonavaara, 2005). Trots att perioden har fått utstå kritik för en monoton utformning och brist på valfrihet för konsumenten, kan ändå följande slutsats om Folkhemsprojektet dras: det lyckades med sitt uppdrag, att bygga bort bostadsbristen (Grundström & Molina, 2016).
AVREGLERINGEN AV FOLKHEMMET: 1968-2006
Enligt Grundström & Molina (2016) är året 1974 startskottet för avregleringen av den svenska bostadspolitiken, då bland annat lagstiftningen som reglerade hyresnivåerna avskaffades och ersattes av en lag där hyresnivåerna bestämdes i förhandlingar mellan hyresgästföreningarna och
hyresvärdarna. Men vi menar att det kan härledas till tidigare än så, i alla fall när det handlar om det ägda boendet.
Bostadsrättssektorn kom att bli den första delen att avregleras inom den svenska bostadspolitiken (Ruonavaara, 2005). Startskottet för detta är året 1968. Det innebar att den individuella medlemmen kunde sälja sin rätt att bo till det högsta pris som marknaden kunde tänkas erbjuda. Tidigare lokala hyresdomstolar ersattes av vinstdrivna fastighetsmäklare, som primära mellanhänder i utbytesprocessen mellan nya och gamla medlemmar (Christophers, 2013). Sedan avregleringen har boendeformen riktat sig mot mer välbärgade och förmögna grupper (Westerdahl, 2019)
Andra avgörande skiften kan härledas till året 1991 – Sverige började anpassa sig till ideologin och lagarna från EU, vilket ledde till avreglerande reformer. En följd av detta blev ett minskat hyresbestånd, då många av de gamla allmännyttiga husen omvandlades till bostadsrätter – ofta till ett förmånligt pris för köparen. Skillnaden ökade också mellan fastigheter belägna i innerstäder – vilka ofta ombildades – och perifera lägen där fastigheterna mer sällan ombildades.
Under 1991 började också de statliga subventionerna att gradvis avskaffas. Det gjorde att att byggandet av hyresbostäder blev mindre lönsamt. Perioden kom också att kännetecknas av färre nybyggda bostäder generellt (Grundström & Molina, 2016). Men de nya utvecklarna, som kom att bygga, satsade på att utveckla bostadsrätter i de delar av städerna som ansågs attraktiva i syfte att säkra vinst. Under tiden ökade också priserna i rasande fart – dels på grund av ökande vinster för bostadsutvecklarna, dels på grund av kraftigt ökade markvärden.
ÅTER TILL VARDAGEN: 2006-IDAG
Grundström & Molina (2016) hävdar att trots att det finns uppenbara skillnader mellan tiden före Folkhemmet och idag, har ändå vissa likheter återkommit i den svenska bostadspolitiken: bostadsförsörjningen hanteras av marknadsprinciper, det råder ett underskott på prisvärda bostäder, byggmarknaden består av mindre utvecklare och stora byggföretag samt – under tiden som Grundström & Molinas text skrevs – var nybyggnationstakten nere på 20 000 nya bostäder, i nivå med 1930-talet.
Således finns det tecken på att Sverige gjort en resa – från att först haft en bostadspolitik som i mångt och mycket drivits på marknadens villkor, för att sedan – under Folkhemsperioden – tas över av staten, för att slutligen landa tillbaka i att marknaden driver bostadsutvecklingen.
4.1.2 Det ägda boendet idag
”Swedish housing policy from a stance of explicit tenure neutrality to one which owner-occupation – including tenant ownership – is manifestly, if not avowedly, privileged.” (Christophers, 2013, s. 894).
Holmqvist & Magnusson Turner (2014) hävdar också att det ägda boendet har favoriserats över det hyrda under det senaste decenniet – ett påstående som även stöds av Magnusson Turner & Hedman (2014): ”…despite the aim for tenure neutrality, there is an implicit hierarchy with homeownership at the top.” (s. 270). Men även om det ägda boendet har åtnjutit en del politiska fördelar, har åtgärder tillkommit för att bromsa den eskalerande skuldsättningen. Under 2010 införde den dåvarande alliansregeringen ett bolånetak, där bostadslån kunde tas till upp mot 85 % av försäljningspriset – resterande skulle finansieras av köparen själv. Holmqvist & Magnusson
Turner (2014) hävdar att syftet med lagen var att begränsa möjligheten för mindre välmående hushåll att köpa en bostad. Under 2016 införde den rödgröna regeringen ytterligare en reform för att begränsa skuldsättningen – amorteringskravet. Kravet skärptes även under 2018 och innebär att bostadsköparen måste amortera upp till 4 procent av bostadens värde årligen (Finansinspektionen, 2018). Dessa påverkar främst förstagångsköpare, eftersom amorteringskravet bara gäller de som köpt bostad efter att kravet trädde i kraft (Finansinspektionen, 2018). Åtgärderna har i sin tur fått utstå kritik för att skapa inlåsningseffekter på bostadsmarknaden, vilket bland annat K. Fredman tar upp vid intervjutillfället:
Under senare år har man effektivt stängt ute en hel generation plus olika inkomstgrupper från bostadsmarknaden […]. I den ägda bostadsmarknaden har man genomfört reformer med hänsyn till… hänvisning till ekonomin och så vidare som gör att det är väldigt svårt för unga att komma in på bostadsmarknaden och köpa sin villa eller bostadsrätt. (K. Fredman, personlig kommunikation, 23 mars 2020)
Och det är främst ett resultat av dessa inlåsningseffekter som gör att uppkomsten av de två projekten, Brf 2.0 och BFA, skett – de vill sänka trösklarna till den ägda bostadsmarknaden.
4.2 Initiativ för fler bostadsägare
I det här avsnittet ges en introduktion till BRF 2.0 och BFA. Själva grundproblemet som de två projekten vill angripa – de höga trösklarna till den ägda bostadsmarknaden – är detsamma, skillnaden är hur de gör det. Värt att påpeka är att de befinner sig i två olika stadier, vilket speglar sig i materialen. BRF 2.0 är inne i en försäljningsfas, vilket gör att deras aktuella material är individinriktat, med målgruppen potentiella köpare. BFA är å sin sida inne i en fas där de dels måste legitimera sitt projekt för exempelvis Vinnova och Finansinspektionen, och dels för potentiella investerare. Det gör att BFA:s material har ett mer övergripande fokus, eftersom målgruppen är annorlunda jämfört med BRF 2.0.
4.4.1 BRF 2.0
I Barkabystaden, norr om Stockholm, planerar Well Fastigheter att uppföra ett nytt hus: Urban Park. Huset är en del av deras koncept BRF 2.0, där finansieringsupplägget för bostadsrätten förändras, vilket ska sänka trösklarna på den svenska bostadsmarknaden. Det gör företaget genom att anordna ett annorlunda låneupplägg för bostaden – föreningen står för huvuddelen av lånet, medan köparen står för en mindre andel, jämfört vid en normal bostadsrättsaffär (se Figur 1). Detta gör att slutkostnaden för kunden kan hållas lägre, jämfört med om det var en vanlig bostadsrättslägenhet som var till salu. I idealfallet kan medlemmen bekosta hela sin andel utan att behöva ta lån. Men om medlemmen saknar denna möjlighet kan hen bekosta sin andel med hjälp av ett blancolån (E. Gunnarsson, personlig kommunikation, 23 mars 2020). Detta gör att den individuella medlemmens avgift blir något högre, samtidigt som insatsen blir lägre (Well Fastigheter, u.å.b). Den 8 maj 2020 kostade en 1,5:a på 26,5 kvm i Urban Park 275 000 kr (ord.pris 395 000 kr), med en månadsavgift på 5 495 kr. För att ta del av BRF 2.0 måste köparen även betala en bokningsavgift på 20 000 kr (Well Fastigheter, u.å.d).
Well Fastigheter menar att Brf 2.0 ger fördelar både för den individuella köparen och för samhället i stort, och att det kan ”…sänka tröskeln för att komma in på bostadsmarknaden och hjälpa fler
människor att äga sitt eget boende.” (Well Fastigheter, u.å.b). I en artikel om nya boendeformer, skriver Swedbank (u.å) att BRF 2.0 är till för grupper som har svårt att ta stora lån, eller som vill bo i en bostadsrätt utan att binda mycket eget kapital.
Figur 1. Hur Brf 2.0 finansieras jämfört med en vanligt bostadsrättsförening (Well Fastigheter, u.å.e).
4.4.2 Bostäder för alla – nya finansieringsmodeller
För BFA vill Trianon uppföra två byggnader i en del av fastigheten Landshövdingen 1 i Malmöstadsdelen Rosengård – den ena i hörnet von Rosens väg och Frölichs väg, den andra i hörnet von Lingens väg och Frölichs väg (Malmö stad, 2018). I sin ansökan till den svenska innovationsmyndigheten Vinnova inleder Trianon (2018) sin projektbeskrivning med: ”Bostäder för alla och i alla former är helt grundläggande för en hållbar samhällsutveckling.” (s. 1). Men Trianon menar att kravet på kontantinsatsen utgör ett hinder för människor att kunna träda in i bostadsmarknaden. Trots att det finns hushåll som skulle klara det dagliga kassaflödet (räntor och amorteringar), finns det de som inte har tillräckligt med medel för att täcka kontantinsatsen.
Trianon vill, genom projektet BFA, prova en ny finansieringsmodell för bostäder som gör att köpare som normalt sett inte kan efterfråga en nyproducerad bostadsrätt, ska kunna göra det. Genom projektet vill Trianon (2018) ”… undersöka om en ny finanisieringsform kan lösa kravet på kontantinsats för de hushåll som idag saknar sparkapital. Konceptet utvecklas för att testas i skarpt läge i Rosengård.” (s. 2). Det görs genom en social obligation, vilken gör att köparen slipper betala kontantinsatsen (Bennewitz, 2019). Tanken är att externa investerare täcker upp insatsen på 15 % och lånar ut den till köparen. I sin tur tar köparen ett vanligt bolån för resterande andel. Precis som i ett vanligt lån betalar köparen ränta och amortering till banken, plus extra amorteringar till den sociala obligationen.
En annan motivering är att projektet behövs utifrån ett stadsutvecklingsperspektiv, att blandade upplåtelseformer behövs inom ett och samma område – särskilt i socialt utsatta sådana, som till exempel Rosengård klassificeras som (Statistiska Centralbyrån, 2018). BFA är lokaliserat i området Rosengård centrum – ett område som idag inte inhyser några bostäder, vilket gör det svårt att blanda upplåtelseformer, eftersom det idag inte finns några. Däremot är de placerade i direkt anslutning till andra områden, vilka inhyser bostäder. Den planerade byggnaden vid von Rosens väg
ligger granne till Herrgården: ett område bestående av 1350 hyresrätter, 0 bostads- och äganderätter. Byggnaden vid von Lingens väg är belägen vid Kryddgården: 1272 hyresrätter, 571 bostadsrätter och 0 äganderätter (Stadskontoret, Malmö stad, 2019). Tanken är att finansieringsmodellen ska, om den faller väl ut, kunna spridas vidare nationellt. ”Behovet av en sådan lösning är aktuell för många städer i Sverige, för att bryta den socio-ekonomiska segregationen i social [!] utsatta områden.” (Trianon, 2018, s. 1).
5. Vägen till en bostadskarriär
I det här kapitlet görs en diskursanalys, som analyserar det ägda boendet i allmänhet och bostadsrätten i synnerhet, fenomenet bostadskarriär och slutligen de två projekten.
5.1 Det ägda boendet och karriären
Diskursanalysen inleds genom att undersöka bostadsrättens fördelar, hur bostadskarriär som fenomen definieras respektive används i dagens bostadsdiskurs. Genom att studera hur bostaden och bostadskarriären framställs, kan vi sedan undersöka och se hur fenomenet tillämpas och används av BRF 2.0 och BFA (avsnitt 5.2).
5.1.1 Det ägda boende och bostadsrättens fördelar
”Och pratar man upplåtelseform, så är ju också bostadsrätten den överlägset bästa upplåtelseformen. Eller det ägda boendet överlag egentligen” (M. Molin, personlig kommunikation, 19 mars 2020).
Vid våra fem intervjuer är det egentligen bara en person som säger att det ägda boendet är den bästa upplåtelseformen. Vem det är, kan läsas i citatet ovan. Övriga fyra har en hållning som menar att man inte kan utnämna en boendeform som den bästa, eftersom det baseras på vilket livsskede man befinner sig i. Vad som dock är intressant är att alla fem respondenterna bor i bostadsrätt. Det är svårt att dra slutsater kring detta – kanske är det en slump, kanske befinner sig alla i liknande livssituationer, eller kanske så är egentligen det ägda boendet den bästa boendeformen, när man själv kan välja.
Som tidigare redogjorts föredrar en majoritet av den svenska befolkningen att bo i ägda boendeformer, långt fler än i hyresrätt (se avsnitt 4.1). Således verkar alltså det ägda boendet vara mer eftersträvansvärt och ha högre status, jämfört med det hyrda. När vi har pratat om det ägda boendets och, framförallt, bostadsrättens fördelar med respondenterna har vi kunnat bena ut tre positiva egenskaper som det ägda boendet associeras till. Givetvis är vissa av associationerna starkare hos somliga och svagare hos andra, vissa lyfts också fram mer än andra.
Det första är att det ägda boendet associeras till valfrihet och individualitet. M. Molin (personlig kommunikation, 19 mars 2020) menar exempelvis att man styr över sitt egna boende på olika sätt, och att bostadsrätterna är ute på en fri marknad, vilket matchar vad du är ute efter i förhållande till vad du är beredd att betala för. I hyresrätten är du förpassad till en kö, vilket tar tid och gör det svårt att hitta en hyresrätt som uppfyller de krav man har för sitt boende: ”Med den anledningen så innebär det en större frihet för den enskilde, vilket är väldigt bra.” (M. Molin, personlig kommunikation, 19 mars 2020).
Den andra positiva egenskapen som respondenterna lyfter fram är att man som bostadsrättsinnehavare har inflytande över sitt boende. Även om denna inte verkar lika stark som övriga, lyfter exempelvis M. Hofverberg (personlig kommunikation, 24 mars 2020) från Hyresgästföreningen fram att han gillar bostadsrätten som idé, att man som boende har inflytande
