Så legitimeras BRF 2.0 och BFA

Hittills har vi redogjort och analyserat den ägda bostadens status och begreppet bostadskarriär. Nästa steg blir att analysera de två projekten, hur de legitimerar att fler ska äga sina bostäder och således göra bostadskarriärer.

5.2.1 BRF 2.0: Bostadsägande till lägre pris

Well Fastigheters vision är ”…att vara den fastighetsutvecklare som driver förändring på bostadsmarknaden till det bättre genom att möjliggöra eget ägande för fler människor.” (Well Fastigheter, u.å.a). Detta vill företaget göra genom Brf 2.0 – ”…en ny form av bostadsrätt som öppnar upp bostadsmarknaden för fler människor.” (Well Fastigheter, u.å.a). Generellt legitimerar Well Fastigheter sitt projekt genom att etablera ett problem – svårigheten att komma in på bostadsmarknaden: “Tröskeln att komma in på bostadsmarknaden i Stockholm är hög. Alldeles för hög, tycker vi på Well fastigheter.” (Well Fastigheter, u.å.b.). ”Tycker du som vi, att det är alldeles för svårt att komma in på bostadsmarknaden i Stockholm? På tok för svårt. Om du inte redan har kapital.” (Well Fastigheter, 2019, 00:01). De menar att deras nya upplägg för bostadsrätten gör att framförallt yngre och förstagångsköpare får en entrébiljett in till bostadsmarknaden. I podcasten Bopolpodden (Bostadspolitik.se, 2019) intervjuas Well Fastigheters grundare, Christofer Carlsson, där han menar att köparen får en lyxig produkt till ett lägre pris – och att den boende kan arbeta på McDonalds, vilket inte vore fallet om den eventuella köparen skulle köpa en traditionell bostadsrätt. Carlsson berättar även att deras tidigare projekt, som var utformade som vanligt bostadsrättsprojekt, ”sålde som smör” innan amorteringskravet trädde i kraft 2016. Detta tolkar vi

som att projektet kom till som en motreaktion mot de höjda trösklar, som amorteringskravet medförde.

Bostadsmarknaden verkar, i Well Fastigheters fall, vara synonymt med bostadsrätt – lösningen på problemet om att kliva in på bostadsmarknaden presenteras bara som en bostadsrätt. Det är intressant att de ”kapar” begreppet ”bostadsmarknad”, när de i själva verket kunnat välja att hävda att det är svårt att kliva in på bostadsrättsmarknaden.

På Well Fastigheters Facebooksida finns ett inlägg som beskriver boendeupplägget som: ”… BRF 2.0 där vi ger ALLA möjligheten att äga sin egen bostad. En lyxig instegsmodell till bostadskarriär! LYX TILL FOLKET!…” (Well Fastigheter, 2017). Varför fler ska äga sina bostäder går Well Fastigheter inte nämnvärt in på i sitt marknadsföringsmaterial, förutom att hävda att man som boende kan åtnjuta samma fördelar som en vanlig bostadsrätt. Men när Carlsson förklarar varför BRF 2.0 kom till i Bopolpodden (Bostadspolitik.se, 2019) säger han att han: ”Tror det finns ett behov efter att göra en bostadskarriär som ligger ganska brett utspritt hos alla människor” (11:40). I sin tur säger E. Gunnarsson, vice vd på Well Fastigheter, vid vår intervju:

Sen är det ju, givetvis en drivkraft också, att vi hjälper många till sitt första boende, sitt första steg på bostadskarriären. Eller egentligen… ett första eller andra steg på bostadskarriären. Om det är folk som går från hyresrätt till att köpa någonting… så är det ju, det här är första insteget. Men också första steget när folk flyttar hemifrån, folk som kanske inte får tag på hyresrätter kan köpa det här i stället. Rent krasst… man kan se vårt koncept som att man köper en hyresrätt. (E. Gunnarsson, personlig kommunikation, 23 mars 2020)

Så, det verkar alltså som att behovet om att fler ska kunna göra bostadskarriär är en av deras drivkrafter. Om fler kan träda in i den ägda bostadsmarknaden, verkar det i detta fall öppna upp för fler att kunna göra bostadskarriär. Och det är just detta som BRF 2.0 gör – Carlsson menar att konceptet hjälper väldigt många människor in i eget ägande och att köparen troligtvis, efter att det bundna föreningslånet är avbetalt, kan se en värdeökning på cirka 10 gånger det man köpte bostaden för (Bostadspolitik.se, 2019, 23:50). Det är intressant att fundera över varför Well Fastigheter vill ”hjälpa” ”ALLA” människor in i den ägda marknaden. Vi ställer oss frågan om detta är ytterligare ett tecken på att det ägda boendet och bostadskarriären ska vara det eftersträvansvärda för människor i dagens bostadsdiskurs, där idén om att fler ska äga sitt boende – att det är bäst – är neutraliserat och det allmänt vedertagna. Well Fastigheter (u.å.b) lyfter att Brf 2.0 är en ”Trygg och enkel väg till eget ägande” och att ”Urban Park [en del av BRF 2.0] är en chans att bo lyxigt, även för dig som inte har kapital eller rika föräldrar.” (Well Fastigheter, u.å.c). Vi tolkar det som att Well Fastigheter ser sig själva som en möjliggörare och förverkligare av drömmen om det ägda, egna boendet.

Även om projektet har ett annorlunda upplägg – “Ett modernare ekonomiskt upplägg, som ger fler människor chansen att komma in på bostadsmarknaden.” (Well Fastigheter, 2019) – är Well Fastigheter tydliga med att det är precis som en vanlig bostadsrätt: ”BRF 2.0 är på många sätt lik en vanlig bostadsrättsförening - du äger din bostadsrätt och tar del av samma fördelar som en vanlig bostadsrätt erbjuder.” (Well Fastigheter, u.å.b). Det finns, menar vi, motsättningar i budskapet, vilket bäst manifesteras i meningen: ”En helt vanlig bostadsrättsförening med ett modernare ekonomiskt upplägg.”. (Well Fastigheter, 2019, 1:29). Å ena sidan är projektet en ”helt vanlig bostadsrättsförening”, å andra sidan skiljer sig finansieringsmodellen åt rätt radikalt jämfört med en vanlig bostadsrättsförening. Vi misstänker att denna dubbelhet i kommunikationen kan härledas till

att det är en ny finansieringsform, som kan skapa otrygghet för potentiella köpare – därför vill man dra nytta av ”stabiliteten” som bostadsrätten som boendeform förmedlar. Utöver det är Well Fastigheter (2019) också tydliga med att försäljningen av bostaden fungerar precis som vid en vanlig bostadsrättsförsäljning. Den vanliga bostadsrätten används alltså som referens, och form av ”legitimitetskapare”, samtidigt som det är just själva boendeformen som företaget vill förändra. Vi menar också att påståendet om att man som boende i Brf 2.0 tar del av samma fördelar som en vanlig bostadsrätt kan ifrågasättas. En av bostadsrättens starkaste fördelar är just föreningen, att man som boende själv kan vara med och påverka, vilket är en av grundtankarna med bostadsrättsföreningen som föddes ur den kooperativa rörelsen. Men genom att gå med i Brf 2.0 avsäger du i princip dig rätten att kunna vara med och påverka: ”Så länge föreningen är finansierad med lån ur BRF 2.0-fond utses styrelsen av Well och kan inte bytas ut.” (Well Fastigheter, u.å.b). Således professionaliseras styrelsen i bostadsrättsföreningen i BRF 2.0.

Kopplat till ovan ställer vi oss också frågan till vilket pris man egentligen väljer att bo i Brf 2.0? Vi menar att man som boende säger upp rätten att kunna påverka, för att ha råd med att förverkliga drömmen om det egna boendet. Vidare kan det vara en symbol för vart bostadsrätten är på väg, att mer och mer gå från något kollektivt till att snarare ses som en handelsvara. Detta förstärks också i intervjun med Carlsson i samband med att risken i projektet diskuteras, att Brf 2.0 förväntas stå klart om tre år, trots att köparna betalat en bokningsavgift: ”De bettar ju på oss… och självklart… att de gör en bra affär.” (Bostadspolitik.se, 2019, 16:41). Här blir alltså bostaden någonting som man satsar på och tar en risk, för att i slutändan kunna göra en bra affär. Bostaden som handelsvara förstärks också i låneupplägget som Brf 2.0 presenterar. Om den framtida boende måste ta ett lån för att bekosta sin insats kan detta inte göras genom ett traditionellt bolån, utan hen måste i stället ta ett blancolån. Vid intervjun menar E. Gunnarsson (personlig kommunikation, 23 mars 2020) att bankerna rimligtvis bör gå med på detta, med tanke på att det i lånemängd motsvarar ungefär ett köp av en bil. Bostadslånet jämförs alltså med ett billån, vilket vi menar stärker tesen om att bostaden blivit kommodifierad, något vi återkommer till längre fram i texten.

5.2.2 BFA: Bostadsägande för samhälleliga vinster

Precis som Well Fastigheter hävdar Trianon (2018) att tröskeln för att komma in på den ägda bostadsmarknaden är för hög. Men företaget riktar i stället in sig på kravet om kontantinsats primärt, där de menar att det 15-procentiga kravet utgör en exkluderande faktor, särskilt för ”… gruppen med låga inkomster, nyanlända eller unga, som idag har svårt att etablera sig på den ägda bostadsmarknaden trots att de skulle få en lägre boendekostnad jämfört med en nyproducerad hyresrätt.”. (s. 1). Genom BFA vill fastighetsbolaget hitta ett finansieringsupplägg där framtida köpare slipper kravet på kontantinsats och kan finansiera köpet på ett annat sätt, exempelvis genom en social obligation.

Trianon menar alltså att kravet om kontantinsats ”…exkluderar en stor grupp, framförallt unga och

nyanlända från att långsiktigt äga sin bostad och göra bostadskarriär”. (s. 1). I projektet verkar ett

likhetstecken dras mellan bostadskarriär och det ägda boendet, det kan delvis baseras på ovan citat. Trianon kopplar BFA till sociala frågor: ”Vi menar att blandade upplåtelseformer skulle ge ökade förutsättningar för en bättre socioekonomisk integration i socialt utsatta områden.” (Trianon, 2018, s. 2). Precis som kommunpolitikerna i Stockholm lägger Trianon stor vikt vid upplåtelseformer, att segregation uppstår som en följd av dessa. Även om det inte är det som Trianon menar rakt ut, ger

de ändå stor tilltro till det ägda boendets kvaliteter för att främja integration och att bostadsrätten blir en form av garant för stabilitet:

Det handlar om just i de här områden [Rosengård], så behöver vi blandade upplåtelseformer, för stabilitet. Idag så vet vi, att just med hyrorna blir lite högre, då får man en stor omflyttning i nyproduktionen. Det här är ett sätt att också skapa stabilitet, vi vet att det ger tryggare områden om vi har blandade upplåtelseformer och människor har möjlighet att äga. Då har man lite längre perspektiv oftast hos boende. (A. Heide, personlig kommunikation, 20 mars 2020). Utöver det menar fastighetsbolaget att behovet för dess lösning kan göras aktuell för många svenska städer: ”…för att bryta den socio-ekonomiska segregationen i socialt utsatta områden” (Trianon, 2018, s. 1).

Därmed, menar vi, görs projektet delvis baserat på bostadsrättens högre status över hyresrätten. Vi tolkar det som att byggandet av projektet helt enkelt ska förbättra Rosengård. Detta visar sig också på andra sätt: ”Om fler människor som redan har arbete väljer att flytta till området kan utanförskapet brytas. Då behövs det fler moderna och attraktiva lägenheter.” (Trianon, 2008, s. 4). Projektet motiveras alltså genom att andra människor ska flytta in till området för att utanförskapet ska brytas, inte att människorna som bor där idag ska ”lyftas”. Samtidigt bör det påpekas att Trianon är ett fastighetsbolag vars syfte är att fylla på sitt bestånd – dess kanske enda möjliga bidrag till att minska utanförskapet är just detta? Men oavsett, i Trianons fall menar vi att bostadsrätten blir symbolen och möjliggöraren för att utanförskapet i Rosengård ska brytas.

Det finns också en annan intressant aspekt av BFA. Vid analyserandet träder två olika sidor fram som gör projektet svårtolkat. Å ena sidan, i projektansökan till Vinnova läggs fokus på sociala frågor, att många grupper exkluderas från att äga sin egen bostad, där vi tolkar det som att Trianon vill sänka trösklarna och låta fler människor ta del av den ägda bostadsmarknaden. Å andra sidan, i intervjun med A. Heide (personlig kommunikation, 20 mars 2020) lyfts de finansiella aspekterna av projektet fram, att individerna som köper bostäder genom BFA får genomgå samma – till och med hårdare – kontroller hos bankerna. Vad som också framgår från intervjun är att Trianons målgrupp för projektet är de hushåll som har tillräcklig inkomst men som saknar sparat kapital. Intentionen är inte att hjälpa hushåll som saknar ekonomi att äga, de hushållen har de ett hyresbestånd till. Följaktligen är det gruppen – med ekonomi men avsaknad av kapital – som är exkluderad från att äga sin bostad, som Trianon vill hjälpa.