Marknaden som lösningen

I det här avsnittet diskuteras projektens roll i bostadsmarknaden, deras uppkomst och om de kan förväntas låta fler göra bostadskarriär. I sin tur diskuteras också BRF 2.0 och BFA:s relation till det ägda boendets status och bostadsojämlikheten.

7.2.1 Ett resultat av samtiden

Vi menar att Brf 2.0 och BFA är två olika privata projekt, vilka blir ett medel för att möjliggöra för fler att göra bostadskarriärer. Med dem försöker den privata marknaden ge sig på ett problem – bostadsförsörjning – som det offentliga – kommunerna (Grander & Stigendal, 2012) – har ansvar för. Utöver det är rätten till en bostad stadgad i FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna samt i den svenska grundlagen (Göransson, 2019). Med implementerandet av BRF 2.0 och BFA försöker således den privata marknaden lösa problemet genom att låta fler kunna äga sina bostäder.

Detta menar vi har nyliberala tendenser, att marknaden ska lösa något som egentligen ligger på det offentligas bord.

För det första är vi av uppfattningen att projekten kommit till som ett resultat av det ägda boendet högre status och idén om att fler ska göra bostadskarriär. Detta är något som, hävdar vi, inte skulle hända för 30 år sedan när det inte fanns något samband mellan status, social klass och upplåtelseform i Sverige (Kemeny, 1978). Vi menar också att projekten är ett resultat av en dysfunktionell bostadsmarknad och att de därmed fyller en viktig funktion; de exponerar brister på bostadsmarknaden och inom bostadspolitiken. Utöver det har den ökande statusen gjort att fler vill komma in på den ägda bostadsmarknaden – en klar majoritet av den svenska befolkningen (Veidekke, 2019) – och då finns det pengar för de privata utvecklarna att tjäna. Så, vi hävdar att projektets tillkomst är ett resultat av vår samtid, det är ingen slump att de uppkommit nu – under tider när det ägda boendet har hög status och bostadskarriär är något eftersträvansvärt.

Utöver det är vi av uppfattningen att det finns en form av motsägelsefullhet i både projekten. Å ena sidan vill de hitta nya finansieringsmodeller för bostadsägande, man vill alltså delvis förändra bostadsmarknaden. Å andra sidan är man tydlig med att allt är som vanligt – i BRF 2.0 är äger du bostaden precis som i en vanlig bostadsrätt, i BFA ska låntagarna kunna utses för samma typer av stresstester som vid ett vanligt lån och ska således inte resultera i ett större risktagande. Varför de väljer att försvara sina projekt genom att hävda att de liknar vanliga bostadsrätter är givetvis omöjligt för oss att svara på. Men en möjlig förklaring vore att projekten delvis ifrågasatts av olika experter, att finansieringsformerna enbart kringgår regler som kommit till av en anledning (TT Nyhetsbyrån, 2019b). Genom att hänvisa till bostadsrätten – en trygg grundbult, som alla vet hur den fungerar – kan de legitimera projekten och hävda att projekten inte är nämnvärt annorlunda.

7.2.2 Bostadskarriär för fler?

Well Fastigheters vd, Christofer Carlsson, hävdar (som redogjordes i avsnitt 5.2.1) att det finns en underliggande drivkraft hos människor om att göra bostadskarriär (Bostadspolitik.se, 2019), vilket Carlsson i sin tur använder för att legitimera hans företags projekt BRF 2.0. Det ägda boendet blir en symbol för bostadskarriären och BRF 2.0 kan vara första steget – möjliggöraren – på karriärsstegen. I det avseendet blir det intressant att diskutera BRF 2.0 i relation till fenomenet bostadskarriär. Våra resultat från analysen visar att bostaden liknas vid en handelsvara bestående av spekulation och värdestegring, där bostaden är mer en investering än ett behov (Grander, 2018; Listerborn, 2018). Detta har i sin tur resulterat i en ökad bostadsojämlikhet – en grupp får möjligheter, medan en annan, som följd av ökade priser, hamnar i en ”fattigdomskälla”, vilket M. Molin beskriver att hyresmarknaden riskerar att bli eftersom att den långsiktigt är det dyraste boendet (personlig kommunikation, 19 mars 2020). Vi har sedan tidigare kopplat detta till teorin om insider/outsider i avsnitt 6.3. Om vi tillämpar teorin på Well Fastigheter tolkar vi det som att BRF 2.0 vill att fler ska bli insiders på den ägda marknaden. Detta anser vi vara problematiskt på en samhällelig nivå, eftersom fenomenet bostadskarriär kan fungera som en pådrivare för skillnaderna mellan ägt och hyrt boende. Vi menar också att fler bostadskarriärer snarare kan öka priserna än mer på grund av mekanismer i marknaden. Genom att Well Fastigheter erbjuder ägt boende till lägre priser kan följdeffekten bli att efterfrågan på ägt boende blir större, samtidigt som utbudet är detsamma, vilket ger ett utbudsunderskott med stegrande priser. BRF 2.0 kan i det avseendet motverka budskapet de förmedlar –  med en ökad efterfråga och lågt utbud blir det svårare för outsiders att göra bostadskarriär.

Vi menar också att det går att hävda att alla inte kommer kunna göra en bostadskarriär, dels på grund av hushållens olika ekonomiska förutsättningar, dels på grund av de mekanismer som bidrar till värdestegringen. Däremot har Well Fastigheter hittat en nisch på marknaden där det finns en efterfrågan, som i sin tur kan sänka trösklarna för en viss grupp. Enligt Carlsson, Well Fastigheters vd, är snittköparen för en vanlig bostadsrätt 43 år gammal med ”en väldigt hög lön”, medan Brf 2.0s konsumenter i snitt är 28 år gamla och har en månadslön på 33 000 kr. (Bostadspolitik.se, 2019, 17:50). Således går det att hävda att fastighetsbolaget faktiskt lyckas sänka trösklarna och låter fler göra bostadskarriär på individnivå, genom att nå en målgrupp som ännu inte har kunnat köpa in sig i en traditionell bostadsrätt. Särskilt med tanke på att BRF 2.0s snittköpare har en lägre månadslön än den svenska medellönen från 2018, 34 600 kr (SCB, 2020). Fler kan alltså bli insiders på individnivå, men det riskerar samtidigt att höja tröskeln för outsiders genom att bostadspriserna kan öka än mer – och på så vis stärka klyftan mellan insiders och outsiders. Det är även en begränsad grupp som släpps in på den ägda bostadsmarknaden; de behöver ha en ekonomi som antingen har möjliggjort ett sparande till en insats, eller som täcker möjligheten att ta ett blancolån för att bekosta summan som krävs: 275 000 kr (ord pris 395 000 kr) för en 1,5:a på 26,5 kvm (Well Fastigheter, u.å.d). Värt att notera är också att fler kan bli insiders, på bekostnad av ett uppsagt inflytande – det är Well Fastigheter, inte bostadsrättsmedlemmerna, som utser styrelsen i bostadsrättsföreningen.

7.2.3 Bostadskarriär för bättre socioekonomisk utveckling?

BFA har ett socialt och samhälleligt fokus. Trianon legitimerar projektet genom att hävda att företaget ska vara med och bryta den socioekonomiska segregationen i utsatta områden (Trianon, 2018, s. 1; se även avsnitt 5.3.2), och att det tittar på ”…att erbjuda en bra produkt för de som vill göra karriär inom området.” (A. Heide, personlig kommunikation, 20 mars 2020). Först och främst är det intressant att i detta sammanhäng resonera kring projektets namn. Vi har i uppsatsen kunnat konstatera att bostadskarriär är en företeelse som främst sker inom den ägda bostadsmarknaden. I sin tur är BFA ett projekt som syftar till att få fler att äga sitt boende. Vi menar därmed att projektet likväl också kunnat heta Bostadskarriär för alla. Vidare är vår tolkning av BFA att Trianon menar att ett ägt boende ska ge ett längre boendeperspektiv och att detta i sin tur ska ge ökad stabilitet och trygghet för området. Vi ställer oss frågan om ett bostadsrättsprojekt, som egentligen bara återgår till de finansieringsregler som fanns innan 2010, kan lösa socioekonomiska problem i ett utsatt område präglat av hyresrätter?

För att besvara det börjar vi med att fastställa att bostadsmarknaden präglas av stora skillnader i boendemöjligheter (Grander, 2018), och återigen tillämpar vi insider-/outsider-teorin. Trianon (2018) påstår att de möjliggör för fler att köpa en nyproducerad bostadsrätt. Därmed går det å ena sidan hävda att Trianon hjälper människor in på den ägda marknaden, å andra sidan påstår vi att de att de inte sänker några ekonomiska trösklar på vägen. Det krävs istället en större ekonomi, vilket beror på att köparna behöver ta större lån och utsättas för större stresstester jämfört vid ett vanligt bostadsrättsköp. Utöver det kan personerna som är aktuella för BFA på sikt ändå bli insiders:

… vi kan sänka tröskeln genom att du inte behöver vänta tre år på att spara ihop ditt kapital, eller fem år för att spara ihop sitt kapital. Det är det vi hjälper till med, men då måste du ju ha en ännu högre, så att säga, kreditvärdighet. (A. Heide, personlig kommunikation, 20 mars 2020). Baserat på detta ställer vi oss frågan om projektet i det här fallet verkligen kan leva upp till sitt namn – de som är aktuella för projektet hade ändå kunnat köpa sin bostad på några års sikt. Således

menar vi att projektet inte nämnvärt gör fler outsiders till insiders. De som kan köpa in sig i BFA hade på sikt ändå kunnat bli bostadsrättsinnehavare – Trianon skyndar egentligen bara på processen.

Men vi menar också att BFA ska ses utifrån ett stadsutvecklingsperspektiv. Det är ett projekt som ska stärka ett område i Rosengård, genom att tillföra något som inte finns där idag – bostadsrätter. Att en mer blandad stad ska hjälpa området går att ifrågasätta – forskningen visar att blandstaden är långt ifrån okomplicerad och behöver inte enbart vara positiv (Grander & Stigendal, 2012). Å ena sidan finns ingen ensidig bild av att den blandade staden bidrar till social mix och integration (Salonen, Grander & Rasmusson, 2019). Å andra sidan visar forskning i Malmö att i de 65 områden som kännetecknas av blandade upplåtelseformer syns en större socioekonomisk balans mellan hushåll med låga respektive höga disponibla inkomster (Salonen, Grander & Rasmusson, 2019). Grander & Stigendal (2012) hävdar också att nybyggnation av bostadsrätter och ombildning från hyresrätter kan bidra till integration och social sammanhållning, men att detta enbart fungerar i områden som domineras av hyresrätter. Med tanke på att Rosengård centrum, området som BFA kommer att vara beläget i, har noll bostäder idag, är det intressant att undersöka de närliggande områdena Kryddgården och Herrgården. Tillsammans har de 2622 hyresrätter och 571 bostadsrätter, vilket innebär att de närliggande områdena utgörs av 78 % hyresrätter – en klar dominans, alltså (Stadskontoret, Malmö stad, 2019). Således går det att rättfärdiga Trianons projekt genom att de bidrar till en bättre socioekonomisk balans i ett område i Rosengård. Likaså kan uppmuntrandet av bostadskarriärer inom området stärka den socioekonomiska blandningen.

8. Slutsats

Avslutningsvis kopplar vi slutsatserna till frågeställningarna som ställdes i inledningen av uppsatsen.

Vilken inverkan har användningen av begreppet bostadskarriär i dagens bostadsdiskurs?

Fenomenet bostadskarriär är något som är eftersträvansvärt. Men samtidigt är det ett fenomen som saknar en tydlig definition. Detta har varit ett av uppsatsens syfte – att tillskriva en definition och betydelse av bostadskarriär som begrepp. Bostadskarriären kopplas dels till ekonomiska faktorer, att man ska kunna tjäna pengar på sin bostad för att klättra uppåt i bostadsstegen. Dels tillskrivs bostadskarriär sociala värden, ett verktyg som kan minska segregationen, öka integrationen och främja attraktiva boendemiljöer. Vi menar att begreppet uppkommit som ett resultat av en avreglerad bostadspolitik där bostaden har blivit föremål för spekulation och således kommodifierats. Som en följd av detta är bostadskarriär starkt kopplat till det ägda boendet och individens fördelar kring valfrihet, inflytande och ekonomisk tillväxt inom det ägda boendet. Bostadskarriären har därmed förstärkt det ägda boendets ställning på bostadsmarknaden och fört upp dess status, från att bostaden har varit ett behov blir bostaden en symbol över vem man är. Det är tydligt att bostadskarriär är synonymt med ägt boende och har en synergistisk effekt, där bostadskarriär förstärker diskursen om det ägda boendet som det önskvärda, och där ägt boende förstärker diskursen om att göra bostadskarriär som det önskvärda.

Att bostadskarriär förstärker det ägda boendets ställning på bostadsmarknaden befäster samtidigt bostadsojämlikheten och vissa gruppers bostadsbrist. En slutsats i vår uppsats är att det inte finns en bostadsbrist som sådan utan att bostadsbristen utgörs av ojämlikhet mellan möjligheter till att få en bostad. Bostadsojämlikheten är ett faktum och förstärks av att fenomenet bostadskarriär förstärker individualismen på bostadsmarknaden – hushållen sätter sig själva och sin rikedom främst, vilket gör det svårare för dem som står utanför den ägda marknaden att göra bostadskarriär. Dessutom menar vi att begreppet fungerar som ett medel för att locka attraktiv arbetskraft. Begreppet tillförs sociala värden i form av en lösning för att minska segregation, öka integration och attraktivitet. Därmed bestämmer begreppet vad som önskvärt och vad som inte är det – om människor kan göra bostadskarriär bidrar de till stabilitet och trygghet och är därmed ”rätt sorts” människor. Således förstärker begreppet stigmatiseringen samtidigt som det används som lösningen. Bostadskarriär har således, paradoxalt nog, både en positiv mening och en negativ mening på den svenska bostadsmarknaden.

Hur förhåller sig BRF 2.0 och Bostäder för alla – nya finansieringsmodeller till fenomenet bostadskarriär?

Vi menar att BRF 2.0 och Bostäder för alla – nya finansieringsmodeller (BFA) har kommit till tack vare den idag dysfunktionella svenska bostadsmarknaden. De är även ett resultat av vår nyliberala samtid – att privata företag försöker lösa problemet med bostadsförsörjningen och legitimerar sig själva som lösningen på problemet. Även om projekten har vissa likheter, försöker de sänka trösklarna till den ägda bostadsmarknaden på två olika sätt. De laddar även ordet bostadskarriär och det ägda boendet med olika värden. I BRF 2.0 är det individen som är i fokus, att hen har en drivkraft att komma in på den ägda bostadsmarknaden för att göra bostadskarriär. Vi är också av uppfattningen att projektet ger en liten grupp som idag står utanför den ägda bostadsmarknaden möjlighet att göra bostadskarriär, på bekostnad av att klyftorna mellan insiders och outsiders

riskerar att öka i stort på grund av ökade bostadspriser. I BFA laddas bostadskarriär och ägt boende med värden om stabilitet, att om fler gör bostadskarriär kan samhälleliga vinster uppstå – dels när det kommer till frågor om socioekonomisk integration, dels att det ger mindre omflyttning i ett område som idag präglas av en hög sådan. För vår del menar vi att projektet inte nämnvärt låter fler göra bostadskarriär i ägt boende på individnivå – det påskyndar bara processen. I stället ska projektet ses utifrån ett stadsplaneringsperspektiv, att blandade upplåtelseformer behövs i ett område som idag enbart präglas av hyresrätter. Forskningen stödjer delvis denna tes, vilket vi menar gör att bostadskarriärer i området kring Rosengård centrum kan ge samhälleligt positiva effekter. Samtidigt är det intressant att påpeka motsägelsefullheten, som ryms i båda projektens kommunikation – å ena sidan vill man omvandla finansieringsformen för bostadsrätten och på så vis förändra boendeformen, å andra sidan legitimeras projekten genom att hävda att de är lika en traditionell bostadsrätt. Men skillnaderna mot en vanligt bostadsrätt är ganska slående – i Trianons fall tar den framtida boende ett större lån, där hen måste utsättas för större stresstester, jämfört vid ett traditionellt bostadslån; i BRF 2.0 förändras egentligen upplåtelseformen i grunden: en av dess grundbultar – boendets egna inflytande – sägs i princip upp genom att bostadsrättsföreningen professionaliseras. Allt för att göra bostadskarriär – och kunna äga till varje pris.