Vilka diskursiva, upplevda och subjektifierande effekter uppkommer av denna problempresentation?

Bacchi förklarar att WPR-ansatsen handlar om problemrepresentationerna och deras utfall, som är och blir olika mellan olika grupper av människor som berörs av den genomföra politiken och vad som uppfattas vara problemet. För att undersöka vilka effekter som uppkommit från problemrepresentationen segregationen, riktade statsbidrag och diskussionen kring dikotomin stat kontra kommun kan man undersöka tre effekter som man ofta måste förhålla sig till inom politiken. Bacchi talar om diskursiva effekter, subjektifierade effekter samt upplevda effekter.96

När man läser offentliga tryck kan man alltså identifiera problemrepresentationer och en diskurs. Dessa problemrepresentationer kan dock vara svåra att ifrågasätta eller analysera, då de formuleras på ett sätt som begränsar vår egen analys av innehållet. Detta är en typ av tystnad som WPR-ansatsen vill belysa och granska. De diskursiva effekterna och problem som uppstår är att det går att diskutera statens vilja att styra kommunernas arbete samt den kontextuella tystanden som uppstår i debatten kring det kommunala självstyret samt de kriterier som finns kring kommunernas utformning. Den politik och de problemrepresentationer som förs innebär inte enbart kontextuell tystnad, utan förhindrar även oss från att tänka annorlunda och vår sociala analys begränsas.97 Som socialkontruktivismen och Foucault redogjorde för, konstrueras vår omvärld, syn och relationer utifrån makt och hur förhållandet kring kunskap och makt påverkar vår uppfattning och sociala analys.98 Genom den makt staten har i dikotomin mellan stat kontra kommun, finns det en begränsning för möjligen samhällsmedborgare och aktörer att påverka. Samtidigt har SKL har tydliggjort sin syn på problemet och trots att dikotomin kommer kvarstå som staten uppmärksammar, blir inbladningen från statligt håll större.

Utifrån subjektifierade effekter kan kommunerna ses som subjekt för den politik som stat och regering vill genomföra. Subjektifiering menar Bacchi är begrepp som beskriver hur det sker en anpassning till den förda politiken från aktörers håll. Aktörerna som anpassar sig till den politiken tar på sig en roll som den förda politiken bestämmer.99 Bacchi talar även om subjektspositioner och hur de kommuner som känner ett behov av att söka de riktade

96 Bacchi, Analysing policy: What’s the problem represented to be, s. 15

97 Bacchi, Analysing policy: What’s the problem represented to be s. 16

98 Winther Jørgensen, Phillips, Diskursanalys som teori och metod s. 20

99 Bacchi, Carol. Foucault, Policy and Rule: Challenging the Problem- Solving Paradigm. A alborg: Institut for Historie, Internationale Studier og Samfundsforhold, Aalborg Universitet. S. 5

statsbidragen, eller som är så pass små kommuner att de är beroende av de riktade statsbidragen som ekonomisk källa, och som därför blir beroende och utgör subjekt för den politik å regeringens vägnar. Då staten dels sätter agenda för den politik som ska bedrivas, och sedan för hur den ska tillämpas. Samtidigt som de riktade statsbidragen då blir styrande medel från stat till kommun, är förordning 2018:151 och 2018:152 då exempel på hur staten möjligen har förändrat dikotomin mellan stat och kommun och där kommunerna själva får större handlingsutrymme att fördela de riktade statsbidragen som de vill efter den egna kommunens behov. Vid diskussionen kring riktade statsbidrag och SKR:s kritik mot staten som har ökat införandet av statsbidrag går det att se kommunernas självbestämmanderätt som inskränkt då det tydligt finns en politik som bedrivs i kommunerna, tydligt förankrat i statens politik.

De upplevda effekterna handlar om hur verkliga personer upplever av problemrepresentationen och hur problemen direkt påverkar den på samhällsnivå, gruppnivå men också den enskilde samhällsmedborgaren. Upplevda effekter går att se i att anställda hos kommuner dels har ett ökat administrativt arbete. Som tidigare nämnt finns kritik mot de riktade statsbidragen då den administrativa börda som finns och bristen på tid gör att effektiviseringen av kommunernas arbete hindras. Det finns också fall där kommuner med behov av ekonomiska stöd inte hinner eller haft möjlighet av olika orsaker att söka statsbidragen. Detta leder på längre sikt till upplevda effekter hos medborgare i kommuner som möjligen inte kan få den service som förväntat och likvärdigheten mellan kommuner. Möjligen blir då de riktade statsbidragens syfte, att öka och förbättra kommunernas förutsättningar, att få en omvänd effekt då förutsättningar blir sämre samtidigt som arbetsbördan blir tyngre. Likt Strandberg förklarade kring debatten om den ökade decentraliseringen samt de politiska partiernas försöka att påverka kommunernas arbete, finns det ett olikhetstänkande kring självstyrelsen och olika nationella målsättningar.

Genom att politiken bedrivs olika kan besluten som tas och tillslut leda till upplevda effekter både för kommunerna men också dess invånare.

”För att säkra effektiviseringen behöver kommuner och landsting självklart arbeta aktivt och medvetet med att utveckla och förnya verksamheternas arbetssätt, se över strukturer, öka inslagen av digitalisering och utforma ännu tydligare system för transparens och uppföljning. Det behövs också̊ en bättre samverkan mellan huvudmännen och med staten kring dessa frågor. Med färre riktade bidrag skulle mer fokus från både statens, kommunernas och landstingens sida kunna läggas på̊

att i högra grad följa upp kvalitet och resultat i verksamheterna.” ¹⁰⁰

100 Sveriges kommuner och landsting, Ekonomirapporten, s. 63

SKL diskuterar i ekonomirapporten att det finns en frustration från centralt håll att inte kunna påverka den politik som drivs på lokal nivå, just på grund av den kommunala självstyrelsen. De talar också om en balansgång som finns mellan vad som är rikspolitiskt intresse och önskvärt jämfört med vad som är lokalt och regionalt prioriterat.101 Därefter diskuterar SKL strävan efter effektivisering inom kommunerna, och att de krav som finns på just effektivisering från stat och inom kommunerna själva måste kunna nås. De upplevda effekterna visar att kommunerna uppfattar att staten har en aktiv vilja att kontrollera och vara aktivt deltagande i den kommunala politiken, samtidigt som kommunerna upplever att det inblandande av staten i det här fallet snarare leder till negativa effekter. Vad kommunerna har för förutsättningar att arbeta med de frågor och områden som de anser vara viktigast just för den enskilda kommunen, påverkar detta också den samhällsmedlemmen. Strandbergs redogörelse för olikhetsinriktat självstyre i kombination kring likvärdighet och decentralisering, samtidigt som en centralisering stärks där kommuner får fler riktlinjer från staten, som statskontoret förklarade, påverkar detta möjligen i sin tur den enskilde samhällsmedborgaren. Målkonflikten kring likvärdighet, effektivitet och självstyre syns tydligt om man utifrån ett individperspektiv ser på de upplevda effekterna av bidragen.

101 Sveriges kommuner och landsting, Ekonomirapporten, s. 63