Vad lämnas oproblematiskt i denna problempresentationen?

Vid analys av politik och offentliga tryck är det viktigt att tänka på hur problemrepresentationen kan begränsas. Finns det delar kring denna problemrepresenation eller område som inte problematiseras?89 Vad Bacchi menar med dessa frågor är vi inte enbart ska hitta andra tankesätt att se på frågan, som ideologiska skillnader i en fråga eller andra perspektiv, utan om det finns problem och perspektiv som blir tystade vid problemrepresentationen. Finns det gränser i de underliggande problemrepresentationerna? Syftet i den tredje frågan är att mer kritiskt granska de existerande problemrepresentationerna och vad som möjligen inte problematiseras.90

Regeringen redogör i sin strategi för användningen av styrmedel för att motverka segregation.

Dessa styrmedel anser regeringen vara viktiga och betydande för det fortsatta arbetet för att i grunden förändra och få bort uppkomsten av segregation. Problemformuleringar och diskussioner som finns kring dessa frågor, men som inte tas upp i de offentliga trycken från statligt håll och från regeringen, är dels kommunernas självstyrelse och kommunernas autonomi. Bacchi talar om dikotomierna som tas upp i förgående fråga som en betydande del i diskussionen kring vad som lämnas oproblematiskt. Dikotomin som diskuterades – förhållandet mellan stat och kommun och hierarkin mellan makten.91 Som Montin skrev i Moderna kommuner finns synen på kommuner som självstyrande och att det finns ett starkt värde i att beslut ska tas så nära dem som blir berörda. Samtidigt har bilden av den starka kommunen kantats av en syn där den nationella demokratin väger tyngre än kommunal demokrati, och att riksdagen i det stora hela fastställer villkoren och att staten är stark. Samtidigt som incitament från staten finns kring att blanda sig i politik som rör kommun, finns det den starka kommunala självstyrelsen som staten måste respektera och förhålla sig till. En gräns som kan diskuteras finns under problemrepresentationen i fråga 1 och 2, som möjligen inte diskuteras är just

89 Bacchi, Analysing policy: What’s the problem represented to be Ibid. s. 12

90 Ibid. s. 13

91 Ibid.

kommunernas självstyrelse. Det redogörs för att det finns en upplevd situation i att staten har större iblandning i den kommunala politiken än tidigare, och hur införandet av riktade statsbidrag bidrar ytterligare till en tydligare statlig styrning. Regeringens egna riktlinjer för den förda politiken spelas tydligt i den politik som kommunerna ska genomföra. Trots att de riktade statsbidragen inte är obligatoriska att söka och berör alla kommuner, är ekonomiska styrmedel ändå en viktig del i att kommuner kan ge sina medborgare den service som de förväntar sig.

”Många kommunföreträdare uppger att de riktade statsbidragen är en viktig inkomstkälla, varför de inte kan avstå̊ från att söka. De uttrycker det som att de är beroende av de riktade bidragen. Sammantaget innebär de olika riktade statsbidragen ett betydande tillskott till kommunernas budget”⁹²

De riktade statsbidragen har alltså en betydande roll i kommunernas ekonomiska situationer där kommunerna är starkt beroende av den statliga inblandningen. Ännu viktigare är de för mindre kommuner som måste förlita sig extra mycket på statliga medel, då det annars inte finns kapacitet att bedriva verksamheten framåt.

Det finns också en eventuell tystnad kring effektivitet och likvärdighet kring regeringens mål och krav på kommuner att vara effektiva och att kommuner ska ha möjlighet att motarbeta segregation utifrån de riktade statsbidragen som ej är detaljstyrda. Detta syns målkonflikten som Molander diskuterade i synen på självstyret. Målkonflikten som Molander diskuterade blir tydlig då kraven på effektivitet och likvärdighet på nåt sätt kostar kommunernas självstyre.

”De riktade statsbidragen är värdefulla finansiella tillskott men de riskerar samtidigt att motverka en önskvärd utveckling och förnyelse av verksamheterna i kommuner och landsting. Den statliga styrningen behöver förändras mot betydligt färre och mer utvecklingsinriktade statsbidrag som möjliggör och uppmanar till nya arbetssätt och en effektivare verksamhet.”⁹³

I SKL:s ekonomirapport från maj 2018 skrivs det hur viktiga statliga instanser och ekonomiska hjälpmedel är för kommunerna, men att riktade statsbidrag, som tidigare nämnt, beskrivs hämma effektivisering och kommunernas möjligheter att hitta effektiva arbetssätt. Samtidigt skrivs det i Statskontorets rapport att riktade statsbidrag med mindre detaljstyrning är något att föredra då det inte på samma sätt hämmar effektiviteten hos kommunerna. Genom mindre detaljstyrning förklarar Statskontorets rapport:

92 Statskontoret, Utveckling av den statliga styrningen av kommuner och landsting – en analys. s. 41

93 SKL, Ekonomirapporten, s. 61

”Flera av de kommunföreträdare som vi har samtalat med är också̊ positiva till att de riktade statsbidragen koncentreras till de kommuner som har allra störst behov.

Det skapar bättre förutsättningar för bidragen att göra nytta än om medlen delas av så många att summorna blir så små̊ att de inte ger någon egentlig effekt. Ett positivt exempel som nämns är det statsbidrag som hanteras av Tillväxtverket och som ska stärka 30 socioekonomiskt eftersatta landsbygdskommuner och 32 kommuner med eftersatta områden.”⁹⁴

Det finns alltså en mer positiv inställning till de riktade statsbidragen i förordning 2018:151 och 2018:152, för att kommunerna då enklare ska kunna genomföra den politik som önskas av stat och regering. Samtidigt som dessa riktade statsbidrag finns, som nu flera av kommunföreträdarna beskriver vara bättre än andra riktade statsbidrag, sker en ökning av riktade statsbidrag överlag som SKL ställer sig negativa till. SKL tar också upp att förekomsten av riktade statsbidrag har ökat i mycket större grad än de generella statsbidragen. Något som enligt regeringen i prop. 17/18:1 skulle vara den främsta ekonomiska källan från staten till kommuner. Det går att diskutera huruvida regeringen och staten förhåller sig till effektivitet och likvärdighet och att det finns en tystnad kring det, där missnöjet med förekomsten av riktade statsbidrag fortfarande finns samtidigt som antalet riktade statsbidrag ökar. Samtidigt sker en utveckling och förändring av de riktade statsbidragen som ska fungera ungefär som de generella, samtidigt som många statsbidrag införs som hämmar effektiviteten. Synen på kommunerna utifrån Strandbergs kommunideologier går att spåra till synen på kommunen som statsbunden och mekaniskt sammansatt, tydligt förankrad till staten för att bedriva deras politik.

”I detta ingår även att bidra till goda förutsättningar för kommuner, landsting samt andra relevanta aktörer att arbeta mot segregation och uppmuntra dessa aktörer att använda strategin som en utgångspunkt för arbetet på̊ kommunal och regional nivå̊.”95

I reformprogrammet redogör regeringen i inledningen för att detta program ska skapa goda förutsättningar för att kommuner och landsting ska kunna arbeta emot den socioekonomiska segregationen. Synen på kommuner och landsting utifrån dessa förutsättningar går att jämföra med Strandbergs kommunideologer och förvaltningskommunen, samt att den tidigare regelstyrningen utvecklats till en målstyrning med syfte att hitta de mest effektiva arbetssätten.

Vad som även lämnas oproblematiserat i och med regeringens vilja att kommunerna ska arbeta som viktiga aktörer mot segregation, att det blir en oklar ansvarsfördelning.

94 Statskontoret, Utveckling av den statliga styrningen av kommuner och landsting – en analys, s. 59

95 Regeringskansliet, Regeringens långsiktiga strategi för att minska och motverka segregation, s. 7

4.4 Vilka diskursiva, upplevda och subjektifierande effekter uppkommer av denna