Diskussion - Barns utsatthet på nätet

Resultatet av experimentet blev inte som förväntat då det krävdes mer tid, engagemang och resurser. Syftet med experimentet var att vuxna män skulle ta kontakt med de fejkade profilerna genom olika sociala medier utan att flickorna själva agerade. Experimentet började på Instagram där flera konton skapades.

Eftersom det inte fanns riktiga människor bakom de skapta profilerna var det svårt att få dessa realistiska. Inga riktiga bilder kunde användas och för att inte riskera andra personer att utsättas för något togs bestlutet att inte följa några andra personer. Då ingen kontakt skedde via instagram togs beslutet att flytta till andra sociala medier. Resultatet hade troligen sett annorlunda ut om profilerna hade fått vara uppe en längre tid. Med tanke på detta användes det andra hemsidor och applikationer till experimentet men detta fick vissa konsekvenser. Istället för att förövarna endast tog kontakt med flickorna, fick flickorna i stället vara aktiva på de olika hemsidorna. Här väcktes det en etisk diskussion då flickorna aktivt lurade vuxna män genom att beskriva sig som någon annan. Något som är viktigt att ha i åtanke är att syftet inte var att locka eller anspela något på sex. Konversationerna skulle från flickornas perspektiv vara oskyldiga och försiktiga.

Sverigechat.se är en videochatsida som är känd för att anspela sig mycket på sex.

Vetenskapen om att vuxna män skulle ta kontakt med flickorna för att prata sex fanns därför innan experimentet påbörjades. Det fanns däremot vissa undantag där män valde att avbryta konversationen så fort de fick reda på flickans unga ålder.

Merparten av männen valde att fortsätta, vilket visar att det finns olika typer av människor som använder chatten. Majoriteten av användarna på hemsidan var män och de flesta lag i sängen nakna eller i underkläder och visade inte ansiktet.

De äldre männen som pratade med oss kan delas in i två grupper. Det fanns dem som började pratade om sex direkt samt bad om avklädda bilder. Sedan så fanns det dem som försökte skapa ett förtroende och pratade längre med oss, för att sedan

Dem männen som direkt började prata om sex var väldigt tjatiga och frågade

sexuella frågor och bad om nakenbilder på en gång. De försökte övertala och tjatade på flickorna. De frågade direkt frågor som ”är du naken?” eller ”är du våt?”. När de märkte att de inte fick något gensvar eller att de skulle få se något naket valde dem att avsluta konversationen.

I två av fallen försökte förövarna skapa en trygghet och ett förtroende hos flickorna.

De frågade allmänna frågor till en början för att sedan försiktigt gå in på sex. Dessa konversationer blev längre än dem andra och trots att dem inte var lika olämpliga i frågorna på en gång kan dessa typer av förövare vara farligare för ungdomarna.

Fallet med Lukas började på Sverigechat och gick sedan över till snapchat. Det märktes att han försökte skapa ett förtroende till Alice genom att få henne att känna sig trygg med honom. Det märktes att han var intresserad och nyfiken men

samtidigt var medveten om att det var lite förbjudet. Lukas har inte pratat med Alice i telefon och fått en djupare relation till henne, utan endast skrivit på Snapchat. Han vet inte heller hur hon ser ut, utan det enda han vet om är hennes unga ålder.

Slutsatsen av detta kan därför vara att det är åldern som intresserar honom. När Lukas berättade sitt riktiga namn har hans instagramkonto kunnat lokaliseras. I hans profilbeskrivning står ett annat snapchatnamn än det som används när han pratar med Alice. Detta kan innebära att han har ett separat konto för att prata med Alice för att skydda sig själv. Det kan vara ett sätt för förövare att skydda sig från att bli upptäckta. Genom att ha flera olika konton kan de undvika risken att bli påkomna av folk i närheten.

Lukas var aldrig rädd för att visa sitt ansikte eller berätta vem han var. Han skickade en bild på sig själv direkt via Snapchat och berättade även vad han hette efter en tid.

Något som uppmärksammades var hur han ändrade sitt sätt att prata med Alice när hon ville avsluta kontakten. Från att vara försiktig och vilja skapa något typ av förtroende för Alice, till att bli tjatig och be om avklädda bilder. När han inte fick någon respons så ändrade han sig igen och försökte berätta för Alice att han är

medveten om åldersskillnaden men att han inte är farlig eller vill henne något illa.

När det inte gavs någon respons på hans meddelanden blev dem mer anspelade på sex.

Enkätundersökningen visar att det är på Snapchat som de flesta utsätts för dessa typer av brott. Detta kan bland annat bero på att det är väldigt enkelt att vara anonym samt att inga konversationer sparas. Applikationen ger även notiser om någon tar en skärmdump på en bild eller en konversation. Detta blev ett problem under vårt experiment då konversationerna mellan Lukas och Alice inte kunde sparas. För att kunna dokumentera konversationer har en kamera på en annan mobiltelefon används. Detta är ett stort problem och kan ses som en fördel hos förövarna. Det försvårar också arbetet för poliser vid utredningar och hantering av bevismaterial.

Som IT-forensikern Fredrik säger i intervjun är det väldigt lätt att vara anonym på internet idag. Samtidigt som polisens kunskap utvecklas så utvecklas även

förövarnas medvetenhet och kunskap. Detta blir såklart ett problem när det kommer till utredningar av brotten. Det är svårt att hitta en gärningsman eller koppla denna till brottet.

Något som har diskuterats inför denna uppsats är varför det är så få som blir dömda för grooming och dessa typer av sexualbrott. Jämförs statistik på antalet anmälda brott med antalet dömda är det en stor skillnad. Det krävs att förövaren gör något konkret, som att boka en bussbiljett, för att denne skall kunna fällas. Som polisen Thomas Turesson berättade i intervjun är det även dåligt med resurser för dessa typer av brott. De bortprioriteras för andra, viktigare och allvarligare brott, vilket innebär att fallen läggs på hög och det kan ta lång tid innan utredningarna börjar.

Under denna tiden kan förövarna röja undan bevis, vilket leder till att de inte kan bli dömda, eller ens hittade.

Något som chockade oss under experimentet var att dessa typer av brott sker överallt. På alla olika plattformar där någon typ av kommunikation finns.

Diskussionen om hur nödvändigt det är med chattfunktioner på vissa applikationer

och sidor uppstod. Spelapplikationen Quizkampen går ut på att spela ett frågespel mot vänner eller slumpade personer. Varje spelare har tillgång till denna

chattfunktion och kan därför enkelt användas av en förövare. Denna chatt har egentligen inte har någon funktion för själva spelet. Applikationen har inte heller någon åldersgräns vilket innebär att barn och vuxna kan slumpas att spela med varandra.

5.2 Undersökning

Under frågan “Har du någon gång varit i kontakt med en person du inte känner över internet?” var den större delen som svarat ja killar. Det är svårt att veta vad detta kan bero på. Resultatet på undersökningen visar att av de som använt sig av tex steam eller discord är 90% respektive 87% är killar. Det kan vara så att killar använder sig mer av kommunikationstjänster i olika spelmotorer, som till exempel steam, när som spelar olika spel via internet. Där händer det ofta att användarna kommunicerar med okända personer under spel. Det är också de plattformar som kommer på femte respektive sjätte plats på följdfrågan “På vilka sociala medier hände detta?”.

Man kan också tänka sig att barnen tolkat ordet “okänd” olika beroende på förståelse av ordet, situationer eller relationer.

Under frågan “Har du innan 15 års ålder varit med om att någon person, som du tror eller vet var mer än 5 år äldre än dig, via internet:” fanns det sex olika alternativ för eleverna att kryssa i. I nästan alla dessa fall var det däremot tydligt att det är fler tjejer än killar som blir utsatta även fast den största delen av deltagarna är killar.

Det är svårt att veta vad detta kan bero på. Både tjejer och killar har angett ungefär det samma i antal timmar de spenderar på internet per dag. Det är inte heller merparten tjejer som angett att de använder snapchat och instagram. Det var 98%

av alla tjejer som angett att de använder sig av instagram och 93% av killarna.

Siffrorna är ungefär desamma för snapchat. Där är det 100% av tjejerna som svarat att de använder sig av appen och 93% av killarna. Dessa siffror är väldigt höga för båda könen vilket gör det svårt att se någon avvikelse. Hade siffran varit lägre för

killarna hade det varit enklare att föra en diskussion kring att tjejer använder sig mer av de appar som är mer utsatta. En annan anledning till att tjejer är mer utsatta skulle kunna vara att förövarna är mer intresserade av tjejer och därför ligger tjejer mer i riskzonen för att bli utsatta.

Resultatet på frågan “Om någon trakasserat dig?” var det däremot nästan lika många killar som tjejer som svarat ja. Detta skulle kunna bero på det som nämnts tidigare, att det är fler killar än tjejer som använder sig av spelmotorer och spelsajter. På dessa spelsajter eller spelmotorer finns det ofta chattar där det är lätt att vara anonym och där stämningen ofta kan bli hetsig. Där kan det också skrivas mycket saker till varandra som barn inte säger till varandra på riktigt. Det kan därför vara så att fler killar svarat ja på den frågan då många upplever att de blivit trakasserade via dessa tjänster.

Av resultatet att döma har snapchat varit den plattformen där flest ungdomar blivit kontaktade av en okänd person. Detta kan bero på att många unga idag skriver ut sitt snapchatnamn i sin beskrivning på sitt Instagramkonto som då syns även om kontot är privat. Detta betyder att okända personer kan ta del av användarnamnet och lägga till det på sin snapchat. Det är ett enkelt sätt för en förövare att ta kontakt med unga personer. För att kunna kommunicera krävs det dock att personen följer tillbaka förövaren. Eftersom det lätt kan väckas en nyfikenhet om vem som lagt till en kan detta göra att barnen väljer att följa tillbaka för att ta reda på vem personen är. Misstankarna om att detta är det största problemet ligger här. Detta på grund av att det är flera barn i undersökningen som nämner att det är på just detta viset okända personer tar kontakt med dom. Det syns även tydligt i de 14 fall där eleverna själva fått berätta om specifika händelser.

Undersökningen visar även att Instagram och kik är två kommunikationstjänster där ungdomarna anser att de blivit utsatta. Båda tjänsterna kräver ett godkännande av användaren innan en okänd person kan skicka ett meddelande. När användaren godkänt meddelandet kan personen fortsätta skicka meddelanden tills denne väljer att blockera dem.

För att undvika dessa typer av situationer skulle ungdomar överväga att inte skriva ut sitt snapchatnamn i sin beskrivning på Instagram eller acceptera främmande personer på snapchat, Instagram eller kik.

Ett annat alternativ är att använda någon typ av identifieringstjänst, som Trast. Det underlättar för föräldrar att veta om deras barn pratar med någon som inte vill berätta vem hen är. Detta kan dock göra att barnen känner sig ”övervakade” och inte får bestämma själva vem de vill prata med.

Tittar man på Trasts undersökning visar den att varannan tjej under 15 år blivit kontaktad av vuxna på nätet i sexuella syften. [7] Personerna som deltagit i

undersökningen är i åldrarna 16-20 år, till skillnad från vår undersökning där alla som svarat har varit i åldrarna 14-16. De som svarat i Trast undersökning har ett åldersspann på fem år. Detta kan betyda att händelsen som ligger i grund för deras svar kan vara mer än fem år gammal och därför vara oklara. Det kan också vara så att de personer som blivit tillfrågade inte kommer ihåg om de varit med om någon specifik händelse eftersom det kan ha gått en lång tid, och därför svarat nej.

Undersökningen i denna uppsats har ställt samma fråga till barn mellan 14-16 år och kan därför ha fått ett annat resultat beroende på om händelserna skett nyligen.

Trast har dock fått betydligt fler svar och ett bredare resultat då de nått ut till fler personer. I Trasts resultatet visas också att kik är den tjänst som flest angivit som den plattform där kontakten har skett. Detta kan bero på att kik var mer populärt bland ungdomar för några år sedan och nu ersätts det mer och mer med snapchat.

Tittar man på den sista frågan i undersökningen, eleverna själva fick berätta om de ville nämna någon specifik händelse de varit med om, var de fjorton stycken som valde att dela med sig. I tolv av dessa fjorton fall var det tjejer som valde att

berättade om olika upplevelser. Detta är inte konstigt med tanke på att det var fler tjejer än killar som angett att de blivit utsatta för något. Däremot kan det varit så att de killar som blivit utsatta låtit bli eller struntat i att svara på frågan av olika

anledningar. En anledning kan vara att tjejerna känner sig mer öppna i diskussionen

medans killar inte känner sig lika bekväma med att dela dela med sig av specifika händelser.

När tjejerna beskrivit sina händelser har de vid flera tillfällen velat “bevisa” eller

“bekräfta” att de inte gått med på något. Detta skulle kanske kunna bero på att de känner en viss skam över att de har varit en del av något som är olämpligt eller olagligt. Det känns också som att tjejerna vill berätta att de tycker att händelserna är fel och är fullt medvetna om det. Detta är positivt och visar att tjejerna är medvetna om vad som händer runt omkring sig men det visar också att de är villiga att berätta om sina upplevelser.

På frågan “Har ni pratat mycket om hur man ska bete sig på sociala medier i

skolan?” var det mindre än hälften av alla elever som upplevde att dem gjort det, ca 43%. Under frågan var det en följdfråga för eleverna som svarat ja. Den löd “Om ja, på vilket sätt?”. Frågan tolkades olika då 32% skrev hur och när de pratat om sociala medier, till exempel “vi har haft föreläsningar” eller “vi har pratat om det på

mentorstiden”. De övriga 68% berättade vad de pratat om för ämnen. Av dessa 68%

var det 79% som skrev att de endast pratat om nätmobbning och trakasserier, 14%

skrev att de pratat om källkritik och endast 7% berättade att de pratat om att vara försiktig på internet och inte ge ut privat information. Undersökningen visar tydligt att skolorna mestadels tar upp ämnet nätmobbning och hur eleverna ska bete sig gentemot varandra. Eleverna svarade även på frågan om de skulle vilja lära sig mer om hur de kan skydda sig mot okända på internet. Resultatet på frågan var väldigt delad då endast 40% ville lära sig mer. Under frågan kunde eleverna skriva vad de ville lära sig mer om och 38 stycken av 54 ville veta mer om hur man ska göra för att inte bli utnyttjad av okända och hur man tar sig ur en sådan situation. Något som uppmärksammades var att det är så delade meningar om informationen från skolan.

Trots att undersökningen utfördes på samma skola är det hälften av eleverna som anser att de pratar om internet i skolan, medan hälften inte gör det. Detta kan vara ett resultat av att skolan inte har en gemensam plan för hur de ska hantera detta ämne. Att lärarna bestämmer själva hur mycket tid de lägger på att prata om det.

Något som uppmärksammades var att andelen killar som svarade nej på frågan om de vill lära sig mer var större än tjejerna. Det var 25 av 62 tjejer som svarade nej på frågan, det vill säga 40% . Medans 53 av 69 svarade nej av killarna, vilket är 85%. En av anledningarna till dessa siffror kan vara att tjejer är mer utsatta än vad killar är.

Att tjejer vill lära sig mer om att hantera dessa typer av situationer för att dem är mer utsatta.

Under besöket på skolan där undersökningen genomfördes uppmärksammades det att alla elever får Ipads vilket betyder att de ständigt är uppkopplade på internet, även i skolan. Med tanke på att det numer använder denna typ av hjälpmedel i undervisningen bör det vara ännu viktigare att öka kunskapen hos elever om de risker och brott som finns. Men för att barn skall få den kunskap är det också viktigt att vuxna får rätt utbildning och kan hjälpa barn att känna sig trygga på internet.

Under EU-projektet SPIRTO visades att barn upplever att föräldrar inte är tillräckligt insatta i ämnet. Att föräldrar och andra vuxna får mer utbildning och kunskap om hur barn skall känna sig trygga på internet ligger i grund för hur barn skall agera.

Detta kan göras på många olika sätt. En ständig övervakning över vad barnen gör på internet leder inte till ett ökat förtroende mellan barn och förälder. Istället bör föräldrar och andra vuxna aktivt visa intresse för vad barnen gör på internet genom att ställa frågor som “Hur var din dag på internet?”. Detta i kombination med att visa intresse för de appar de använder och själva skaffa kunskap om dessa genom att utforska och testa dem.

Här är några konkreta exempel på hur en förälder kan agera i vardagen för att öka medvetenheten samt relationen mellan förälder och barn, men också mellan barnen och internet:

• Ställ frågor som “Hur var din dag på internet?” eller “Vad har hänt på internet idag?”.

• Viktigt att visa att du är intresserad av vad barnen gör på internet. “Vilka appar använder du?” eller “Vilka spel spelar du?”. Visa även intresse att du är

intresserad av att lära dig. “Kan du inte visa hur spelet går till?” el “Hur fungerar appen?”.

• Skaffa kunskap! Läs på om appar och spel som barnen använder. Ladda ner apparna själv och försök se dig omkring.

• Informera barnen tidigt om vad som är okej att göra på internet. Inte bara skrämmas utan våga uppmuntra. Det är viktigt att poängtera att internet inte bara är en farlig plats. Tvärt om! Det finns massor med bra saker, visa dem!

Det finns även andra sätt att agera på och göra internet en tryggare plats för barn.

Genom att vara uppmärksam som vuxen på internet är det viktigt att anmäla

misstankar av alla former av groomingbrott, dokumenterade sexuella övergrepp av barn och barnsexhandel. Detta kan göras på både nationell och global nivå genom olika organisationer. ECPAT är en organisation som arbetar på nationell nivå i Sverige och har en hotline där man som enskild individ kan vända sig vid misstankar. ECPATS hotline tar emot tipsen och granskar dem innan de skickas vidare. INHOPE arbetar på ungefär samma sätt men på den globala nivån. Hit kan människor rapportera misstankar när de är osäkra på vilket land något sker i.

INHOPE letar reda på vilken nationalitet tipset rör och för informationen vidare.

Det är viktigt att dessa organisationer uppmärksammas då många inte känner till att de finns. Vetenskapen om vad organisationerna heter och hur de arbetar kan leda till att fler människor agerar och lämnar tips. Det kan även leda till att problemen

In document Barns utsatthet på nätet (Page 52-64)