I detta avsnitt kommer det att föras en diskussion kring studiens metodval och tillvägagångssätt. Vidare kommer resultatet diskuteras i förhållande till studiens frågeställningar samt kopplat till bakgrund och tidigare forskning.
5.1 Metoddiskussion
Valet av kvalitativ ansats har motiverats både ur en kunskapssökande och metodologisk grund. Genom användningen av ansatsen har de resultat som har genererats tillåtit för en mer djupgående och detaljerad beskrivning av tingsrättens resonemang. Det bör dock beaktas att de resultat som har presenterats i studien
inte kan generaliseras till samtliga tingsrätter i Sverige då urvalet inte är representativt (Bryman 2018). Det går därför inte att uttala sig om generella likheter och skillnader i tingsrättens resonemang före och efter straffskärpningen.
Vidare återfinns det svårigheter med replikerbarhet, då studien har utgått från en tematisk analys (Bryman 2018). De tolkningar som har gjorts av materialet vid genomförd analys bygger på författarnas egen förförståelse, vars påverkan kommer att diskuteras vidare nedan. Vidare har sekundärdata utgjort studiens material. Sekundärdata ansågs nödvändigt i det aktuella fallet då syftet med studien är att undersöka tingsrättens resonemang i tingsrättsdomar. Däremot finns det vissa begränsningar med ett sådant material. Bland annat kan det uppstå tolkningsfel vid genomgång av materialet då det inte har producerats av forskarna själva (a.a.). För att undvika detta har därför författarna diskuterat innehållet i domarna för att reda ut eventuella oklarheter.
Tematiska analyser är ofta tidskrävande, specifikt vad gäller genomläsning och tematisering av koder (Braun & Clarke 2006). På grund av den tidsram som uppsatsen innebär var det därför nödvändigt att begränsa antalet tingsrättsdomar som uppsatsen omfattar. Med detta i åtanke har därför domar begärts ut i
omgångar för att förhindra att det slutgiltiga urvalet blev för omfattande. Genom detta tillvägagångssätt har ett antal domar successivt kunnat inkluderas i urvalet.
Detta tillvägagångssätt var tänkt att tillåta för en mer jämn fördelning mellan antalet domar i respektive period, då beslut om att begära ut fler från en viss period var möjligt till följd av den överblick som metoden innebar. Med anledning av att det observerades en ojämn fördelning av domar mellan studieperioderna, begärdes fler domar ut från period två i de sista omgångarna. Till slut hade samtliga domar från studieperiod två begärts ut, däremot var urvalet trots detta ojämnt fördelat mellan perioderna. Detta kan ha påverkat resultatet då mer
innehåll har analyserats från perioden innan straffskärpningen, vilket möjligen kan leda till en viss skevhet vid jämförelse mellan perioderna. Vad gäller den
geografiska fördelningen så var inte avsikten att studera och jämföra specifika tingsrätter. Dock kan det vara nödvändigt att ta hänsyn till att resultatet inte omfattar hela Sveriges tingsrätter och därför inte kan bidra med en heltäckande bild av tingsrättens resonemang.
Braun och Clarke (2006) redogör för de kriterier som ska beaktas vid bedömning av kvalitén i en tematisk analys. I ett av dessa kriterier står det angivet att en bra tematisk analys präglas av ett noggrant genomförande av samtliga steg i
analysprocessen. Detta innebär att processen inte ska påskyndas med risken att vissa delar försummas (a.a.). Genom att urvalet har anpassats utifrån den aktuella tidsramen har analysen kunnat genomföras utan dessa risker. Vidare innefattar dessa kriterier att varje analysenhet ska ges lika uppmärksamhet under kodningen, samt att dessa ska sorteras på sådant sätt i tematiseringen att inget relevant
underlag uteblir (a.a.). För att säkerställa detta har därför de olika preliminära koderna och teman som återfunnits i materialet diskuterats noggrant och jämförts med varandra. Denna diskussion resulterade i att fler utdrag från texterna kunde observeras och sorteras in under relevanta teman. I enlighet med dessa kriterier har materialet sedan presenterats på ett sammanhängande och konsekvent sätt, tillsammans med noggrant utvalda utdrag från texterna som styrker de analytiska påståendena (a.a.). Ytterligare något som Braun och Clarke (2006) belyser är att det vid en tematisk analys finns en risk att de teman som genereras är otydliga och mer kan liknas vid ytliga beskrivningar än en fördjupad bild av fenomenet. Detta kan påverka resultatet negativt, vilket även bör beaktas i aktuell studie. Däremot
har alla steg enligt Braun och Clarkes (2006) tematiska analys noggrant efterföljts för att undvika detta.
Då det finns en risk för att författarnas förförståelse påverkar resultatet har ett, som tidigare beskrivits, objektivt synsätt tillämpats under analysen för att i största möjliga mån undvika selektionsbias. För att uppnå detta har den initiala
genomgången, samt den preliminära kodningen och tematiseringen genomförts separat för att sedan jämföras mellan de båda författarna. Detta har tillåtit för en noggrann och utförlig diskussion kring innehållet och hur detta kan tolkas, vilket sedan har konkretiserats genom utdrag från textmaterialet. Det bör dock belysas att författarna har haft en liknande förförståelse kring fenomenet. Det här kan ha haft en inverkan på resultatet då dessa tolkningar inte har kunnat utmanas av andra uppfattningar. Resultatet kommer därför, trots försök till objektivitet, att präglas av den erfarenhet, uppfattning och kunskap som författarna har i relation till det studerade fenomenet.
5.2 Resultatdiskussion
Nedan besvaras studiens frågeställningar utifrån de mönster som har framkommit i relation till tidigare forskning och bakgrund.
5.2.1 Hur hedersmotivet styrks
Vad gäller tingsrättens motivering till ett styrkt hedersmotiv framgår det i studiens resultat att olika former av kontroll ofta ligger till grund för en sådan bedömning.
I den kontroll som har identifierats återfinns flera likheter med vad som tidigare har observerats i forskning gällande hedersrelaterat våld och förtryck. Bland annat visar studiens resultat att tingsrätten i flera fall har utgått från psykiskt, fysiskt och/eller socialt våld vid bedömning av hedersmotivet, vilka samtliga har identifierats i tidigare forskning som vanligt förekommande fenomen i fall
av hedersrelaterad brottslighet (Alpin 2017; Björktomta 2019; Cinthio m.fl. 2022;
Dogan 2014; Mulvihill m.fl. 2018). Exempelvis visar resultatet i de fall med psykiskt våld att flera målsäganden mötts av starka reaktioner från tilltalad till följd av, vad den tilltalade upplever som, oönskade beteenden. Dessa reaktioner har i tidigare forskning pekats ut som en form av emotionell utpressning som är vanligt förekommande vid hedersrelaterat våld och förtryck (Björktomta 2019).
Syftet med dessa handlingar är vanligtvis att orsaka skam och skuld hos offret och förhindra liknande handlingar i framtiden (a.a.). I resultatet av analysen framgår det att detta varit ett huvudsakligt syfte bland flera tilltalade, vilket talar för en sådan tes. Vidare har brottens kollektiva prägel identifierats som en grund för hedersmotiv. Här framgår det att tingsrätten har beaktat gärningspersonens agerande före och/eller efter brottet med särskild hänsyn till kollektivet och de reaktioner från dessa som den tilltalade har förväntat sig genom sin handling.
Sådana kollektiva förväntningar har i tidigare forskning visat sig ha ett stort inflytande på individer dömda för hedersrelaterad brottslighet (Belfrage m.fl.
2012; Cinthio m.fl. 2022; Dogan 2014). Det finns alltså stöd i tidigare forskning för de grunder som tingsrätten har utgått från vid bedömning av hedersmotivet.
5.2.2 Tingsrättens resonemang
I resultatet kring tingsrättens resonemang före respektive efter införandet av straffskärpningen framgår det att tingsrätten innan införandet har utgått från flera olika definitioner vid beskrivning av hedersmotivet. Vidare har det i större utsträckning i denna period saknats en motivering till varför hedersmotivet föreligger samt hur det har beaktats. Tingsrätten har uttryckt att motivet har
styrkts utifrån de bevis som åklagare lagt fram, utan att belysa vad i bevisningen som utgjort denna bedömning. I tidigare forskning har behovet av tydligare riktlinjer i fall av hedersrelaterad brottslighet betonats för att tydliggöra vilka omständigheter som motivet utgörs av (Idriss 2015). Då det i perioden innan straffskärpningen saknades sådana riktlinjer kan detta vara en förklaring till den variation som har observerats. Efter införandet av straffskärpningen har
tingsrättens resonemang kring hedersmotivet blivit tydligare och mer enhetligt.
Det är utifrån resultatet märkbart att införandet av straffskärpningen och
tillhörande förarbeten har inneburit en tydligare utgångspunkt för tingsrätten i sin bedömning. Detta då tingsrätten efter införandet genomgående har hänvisat till straffskärpningen och propositionen som stöd för resonemang av föreliggande hedersmotiv. Det här talar ytterligare för det behov av riktlinjer som har uttryckts i tidigare forskning (a.a.).
Vidare har det i tingsrättens resonemang framgått, både före och efter straffskärpningen, att hedersmotiverad brottslighet har beaktats som en
försvårande omständighet. Sättet som tingsrätten beaktar hedersmotivet skiljer sig markant från det som har observerats i internationell tidigare forskning (Kulwicki 2002; Safilios-Rothschild 1969; Shalhoub-Kevorkian 2002). Här har brott som har begåtts med heder som motiv snarare utgjort en förmildrande omständighet som antingen har friat gärningspersonen eller reducerat straffet (a.a.). I Shalhoub-Kevorkians (2002) studie har det observerats att brottsoffrets sexualitet utgjort en provokation, vilket använts som en ursäkt för gärningspersonens agerande. Detta står i kontrast mot vad som har observerats i aktuell studie där gärningspersonens reaktion på brottsoffrets sexualitet snarare har använts för att stärka tingsrättens resonemang kring att ett hedersmotiv föreligger. Genomgående i resultatet observeras att målsägandens sexualitet både ifrågasätts, begränsas samt föranlett olika former av bestraffning. Då målsäganden i dessa fall oftast är kvinnor kan detta enligt det universella perspektivet uppfattas som ett problem vars orsak grundas i olika förväntningar som ställs på män och kvinnor (Kurkiala 2003). Det har i tidigare forskning observerats vissa könsskillnader när det gäller manlig och kvinnlig heder, där dessa bland annat ställer högre krav på kvinnors kyskhet (Belfrage m.fl. 2012; Björktomta 2019). Detta har vidare observerats i studier av Kulwicki (2002) och Shalhoub-Kevorkians (2002). I dessa framgår det att det endast var män som hade rätt att frias eller få ett mildare straff när de skadat eller dödat en närstående kvinna som ertappats med en sexuell handling hon inte anses ha rätt att engagera sig i (a.a.). Enligt det universella perspektivet kan detta
uppfattas som ett sätt för männen att kontrollera inte bara kvinnans sexualitet utan även vad följden blir när hon avviker från det som anses korrekt.
Sett en längre tid tillbaka än vad denna uppsats omfattar är det inte givet att tingsrätten i Sverige övervägt att hedersmotivet bör beaktas som försvårande, alternativt att de inte kunde identifiera motivet som hedersrelaterat. Detta med bakgrund i en svensk studie som har studerat ett rättsfall där tingsrätten ansåg att gärningspersonens kulturella anknytning styrt hans agerande, vilket utgjorde en förmildrande omständighet (Elden 1998). Även om denna studie endast utgörs av ett specifikt domslut är det intressant hur detta resonemang skiljer sig mot det som har observerats i den aktuella studien. I de domar som har analyserats har
hedersmotivet övervägande betraktats som. Vidare har den tilltalades kulturella tillhörighet inte lyfts som en orsak bakom den brottsliga gärningen i någon av domarna. Med bakgrund i detta är det möjligt att synen på hedersrelaterad
brottslighet har gått från ett kulturellt till ett mer universellt perspektiv. Detta kan
även observeras i propositionen där hedersmotiv beskrivs som en patriarkal föreställning, vilket stämmer väl överens med det universella perspektivet (Kurkiala 2003). en försvårande omständighet. Det här kan alltså, tillsammans med den tidigare forskningen, innebära en viss förändring i den rättsliga synen på hedersrelaterad brottslighet över tid
5.2.3 Hedersmotivets påverkan på straffvärdet
Som tidigare nämnt har hedersmotivet i båda perioderna beaktats av tingsrätten som en försvårande omständighet. Även om det inte fanns en särskild
straffskärpningsgrund i den första perioden, återfinns det indikationer på att motivet har kunnat påverka straffvärdet redan innan. Det som tyder främst på detta är att andra lagrum har tillämpats i flera av dessa domar för att brott med hedersmotiv ska kunna tilldelas ett högre straffvärde. Det har alltså redan innan införandet av straffskärpningsregeln funnits möjligheter till att beakta motivet som försvårande, även om detta inte förekom lika ofta som i andra perioden.
Enligt Idriss (2015) kan en särskild straffskärpningsgrund för hedersmotiverad brottslighet, utöver att tydliggöra omständigheter, också innebära en möjlighet att utdöma högre straff. Det är samtidigt en markering från rättsväsendet att
hedersmotivet betraktas som allvarligt, som i hög grad är skadlig hos dess offer (a.a.). Det här stämmer överens med syftet av straffskärpningen som anges i proposition (2019/20:131). I den aktuella studien framgår det i två av domarna att hedersmotivet adderat två månader i straffvärdet. Däremot utgör detta ingen grund för att dra några säkra slutsatser om hur införandet av straffskärpningen i sin helhet har påverkat straffvärdets längd, speciellt i relation till att en av dessa domar är från perioden innan straffskärpningen infördes. Det som kan sägas är att den påverkan som faktiskt kan observeras på straffvärdets längd även fanns där innan införandet.
5.2.4 Hedersmotivet ur ett rättssäkerhetsperspektiv
Det har alltså framgått av studiens resultat att tingsrätten, efter införandet av straffskärpningen, har blivit mer enhetliga i sin bedömning vad gäller både beaktandet av hedersmotiv som försvårande samt vid definiering och motivering av föreliggande motiv. Detta är positivt sett ur ett rättssäkerhetsperspektiv, delvis då tingsrätten har blivit tydligare i sin beskrivning av vad hedersmotivet innebär samt vilken bevisning som har legat till grund för deras bedömning. Enligt Granström m.fl. (2016) ökar detta möjligheterna för inblandade parter att
identifiera vilka omständigheter som har utgjort grunden i tingsrättens bedömning samtidigt som det stärker förutsättningarna att överklaga domslut. I domarna innan straffskärpningen har det ofta saknats en sådan motivering, vilket alltså kan minska förutsättningen att överklaga besluten (a.a.). Vidare har det i denna period identifierats en möjlighet att tillämpa redan existerande lagrum för att höja
straffvärdet, vilket har tillämpats i ett fåtal fall med hänvisning till hedersmotivet.
Detta är problematiskt ställt till att andra domar i denna period inte uttryckligen formulerat att hedersmotivet är försvårande, utan endast att det föreligger. Med hänsyn till förutsebarheten, medför detta en osäkerhet kring hur hedersmotivet har beaktats innan straffskärpningen. Det blir då otydligt för både inblandade parter samt allmänheten varför det i vissa fall har beaktats som försvårande och i andra fall inte har diskuterats hur motivet har påverkat bedömningen.
Vad gäller straffvärdet redogör sällan domstolen för hur en försvårande
omständighet har påverkat straffmätningen (Granström m.fl. 2016). Vilket även har observerats i aktuell studie då det endast framgår i två domar, en från
respektive period. Eftersom domstolen har stor frihet vid formulering av domslut, samt att det ofta sker en sammanvägning mellan flera försvårande och
förmildrande omständigheter, resulterar detta ofta i att en sådan redogörelse saknas (Granström m.fl. 2016). Detta har kritiserats av både rättsväsendets egna aktörer men även av forskare, vilka menar att det kan leda till en ovisshet kring hur lagen har tolkats i det aktuella fallet (a.a.). Detta är såklart problematiskt med hänsyn till rättssäkerheten, då det blir svårt för inblandade parter samt
allmänheten att dra några slutsatser kring hur tingsrätten har kommit fram till straffvärdet.