Resultat - HEDERSMOTIV SOM EN FÖRSVÅRANDE OMSTÄNDIGHET

4. RESULTAT

I detta avsnitt presenteras resultaten från den tematiska analysen utifrån

identifierade teman samt tillhörande subteman. Dessa redogörs för nedan i tabell 5.

Tabell 5. Teman och subteman

Teman Subteman

Gärningspersonens försök till kontroll Psykiskt våld och förtryck Fysiskt våld och förtryck Socialt våld och förtryck

Gärningens uttryck Kollektiva omständigheter

Lydelsen i tilltalades uttalande

Enhetligare bedömning En konkret definition

Tydligare motivering

Motivet i beaktande vid straffmätningsvärde Motivet försvårande redan innan Tillämpning av andra lagrum

4.1 Gärningspersonens försök till kontroll

I domarna framgår det tydligt av tingsrättens resonemang att olika omständigheter har beaktats för att styrka hedersmotivet i åtalen. Bland dessa omständigheter har olika former av kontroll eller försök till detta, utövat av gärningsperson mot målsägande, lagts fram som en motivering till tingsrättens domskäl. Den kontroll som har identifierats i tingsrättens resonemang har kategoriserats och kommer att beskrivas utifrån psykiskt, fysiskt samt socialt våld och förtryck. Psykiskt våld och förtryck utgörs av de domar som utgått från nedvärderande behandling, verbala trakasserier samt hot och tvång vid sin bedömning av hedersmotivet i åtalet.

Fysiskt våld och förtryck utgörs av olika handlingar vars ändamål varit att skada målsägande kroppsligt, medan det sociala våldet och förtrycket utgörs av olika begränsningar av individens livsval. Återkommande i de domar som har analyserats är att tingsrätten ofta beskriver en kombination av dessa former av kontroll som en grund för ett styrkt hedersmotiv.

4.1.1 Psykiskt våld och förtryck

Återkommande i ett antal av domarna är att tingsrätten gjort sin bedömning angående hedersmotivet, helt eller delvis, genom den bevisning gällande det psykiska våld och förtryck som målsägande utsatts för av förövaren. Denna bedömning innefattar bevismaterial rörande olika former av nedvärderande behandling, kränkande ord, verbala trakasserier samt hot och tvång som den tilltalade uttalat i samband med gärningen. Dessa berör främst den tilltalades reaktion på eller misstankar om målsägandens eventuella partner och/eller

sexualliv. Exempelvis i form av att den tilltalade, i samband med gärningen, har anklagat målsägande för att inte vara oskuld och/eller kallat målsäganden för skällsord, såsom “hora”. I en av domarna har tingsrätten ansett den tilltalades uttalanden om målsäganden, där hen menar att målsägande är förstörd och

missbildad på grund av tidigare relation, som en grund för ett styrkt hedersmotiv.

I andra fall har olaga hot, till följd av målsägandens “olämpliga” agerande eller förväntningar kring sådant hos den tilltalade, legat till grund för tingsrättens domskäl gällande motivet.

”[Tilltalade] ska [...] dömas för olaga hot för uttalandet att han själv skulle döda [målsägande] om det i samband med giftermål visade sig att hon inte var oskuld.”

(Dom 6, s.31, Stp1).

I andra fall har tingsrätten i sin bedömning gällande hedersmotivet fört fram att de tilltalade har spottat på målsäganden, hotat att skada eller döda målsägande till följd av oacceptabelt beteende, tvingat målsägande in i ett giftermål, samt spridit uppgifter om målsäganden till dennes släkt i syfte att denne ska skämmas eller bestraffas. I en av domarna uttrycker tingsrätten att:

“Det är helt klarlagt att det huvudsakliga motivet för gärningen har varit

hedersrelaterat” och motiverar detta påstående med att “Man har i samband med misshandeln i [plats] talat om att antingen skulle han dödas eller så skulle han gifta sig med Sekretess C.” (Dom 13, s.36–37, Stp2).

4.1.2 Fysiskt våld och förtryck

Utöver de psykiska omständigheterna som har legat till grund för tingsrättens bedömning, kan fysiskt våld och förtryck urskiljas som en återkommande utgångspunkt i tingsrättens bedömning angående föreliggande hedersmotiv.

Det fysiska våldet skiljer sig mellan de olika domarna, från lindriga fall av

misshandel i form av slag med öppen hand till grövre form av våld med tillhygge.

Gemensamt för ett flertal av domarna är dock att detta våld skett i konsekvens av, enligt tilltalade, oönskade beteenden hos målsägande. Bland orsakerna som styrks i tingsrättens bedömning återfinns bland annat fysiskt våld i konsekvens av målsägandens sexuella erfarenheter, valet av olämplig partner, attityder som motsätter den tilltalades värderingar samt val av klädsel. I dessa fall har den tilltalade, enligt tingsrättens bedömning, begått gärningen med ett hedersmotiv till följd av vetskapen kring eller upptäckten av målsägandens agerande. I en av domarna redogör tingsrätten för hedersmotivet i åtalet om misshandel på följande sätt:

“Detta [hedersmotivet] gör sig särskilt gällande mot bakgrund av

[målsägandens] berättelser om att hon misshandlades av [tilltalad] sedan hon berättade om sina sexuella erfarenheter.” (Dom 3, s.34, Stp1).

Det framgår tydligt i tingsrättens bedömning tillhörande de berörda domarna att målsägandens utsatthet för våld ofta är en följd av den provokation som de tilltalade upplevt på grund av målsägandens faktiska eller antagna beteenden.

I en av domarna föranledde detta ett mordförsök på den tilltalades myndiga barn, där tingsrätten kunnat styrka hedersmotivet genom den tilltalades egna utlåtanden om att målsägandens beteende varit ohederligt. I andra fall har de tilltalade uttryckt misstycke för målsägandens val, bland annat rörande partner, vilket föranlett våldshandlingen och styrkt hedersmotivet i de aktuella domarna.

Exempelvis har tingsrätten i ett fall av misshandel styrkt hedersmotivet i

gärningen genom den bevisning som framförts angående den tilltalades syn på målsägandens partner, som denne funnit oacceptabel.

4.1.3 Socialt våld och förtryck

Utöver kontroll genom psykiskt och fysiskt våld och förtryck som presenterats ovan är ett återkommande tema i tingsrättens styrkande av hedersmotivet det sociala våld och förtryck som målsägande utsätts för och som visar sig i gärningspersonens försök att kontrollera målsägandens livsval. I en del domar framgår att den kontroll som utövas är en följd av gärningspersonens reaktion på vad denne ansett vara ett opassande beteende och/eller agerande av målsägande. I andra domar är kontrollen kopplad till uppfattningar i målsägandens närhet.

”Sammantaget anser tingsrätten att det i målet är visat att [målsägande] har levt i en familj där uppfattningen om familjens s.k. heder är viktig och att det hindrat henne från att fritt utforma sitt liv och göra självständiga val.” (Dom 6, s.27, Stp1)

De former av socialt förtryck och våld som observeras i tingsrättens styrkande av hedersmotivet gäller målsägandens val av partner, sexualitet, sociala kontakter samt skola. I en av domarna framgår det att den tilltalade, vilket var målsägandens mor, genom sitt försök att genomföra ett skolbyte för dottern utgjort en del av bevisningen för att ett hedersmotiv förelegat. Detta agerande från tilltalades sida ägde rum efter att denne fått vetskap om målsägandens förehavanden som ansågs olämpliga. I två andra fall har tingsrätten ansett att en del av motivet utgjorts av att tilltalad inte kan acceptera målsägandens partner på grund av att denne tillhör en annan religion än vad tilltalad och målsägande gör, i en av dessa domar inkluderas även den tilltalades syn på målsägandens sexualitet som en del av motivet.

”I målet är det tydligt att det finns ett hedersmotiv bakom de händelser som ligger till grund för åtalet. Framförallt [tilltalad] har utförligt berättat om det, för honom, oacceptabla i att hans dotter skulle tillåtas ha en relation med en person med annan religionstillhörighet, och det för honom oacceptabla i att hans dotter skulle tillåtas själv bestämma över sin sexualitet.” (Dom 8, s.60, Stp1)

En annan omständighet där tingsrätten styrkt ett hedersmotiv för gärningen är där dottern misshandlades av sin mamma efter att denna fått kännedom om dotterns sexuella erfarenheter, vilka ansågs olämpliga. I en annan dom menar tingsrätten att den omständighet att giftermål och en oplanerad utlandsresa diskuterades i samband med frihetsberövande av dottern tydligt visade att heder var motivet till gärningen, och i ytterligare en dom styrks motivet då syftet med frihetsberövande av målsägande var att tvinga honom att ingå giftermål. Vidare har tingsrätten konstaterat ett hedersmotiv där upprinnelsen var att dottern hade en för

föräldrarna okänd mobiltelefon, vilket resulterade i att dottern anklagades för att ljuga, vara en hora samt att de befarade att dottern inte längre var oskuld.

4.2 Gärningens uttryck

Utöver den ovan redogjorda kontroll som har använts i tingsrättens bedömning för att styrka hedersmotivet i de aktuella domarna har övriga mönster kunnat

observeras. Dessa berör gärningens uttryck, vilket har kategoriserats in i kollektivt sanktionerat och uttalandenas lydelse. Inom dessa kategorier berörs det

återkommande fenomen i tingsrättens domar gällande brottets karaktär som allmänt accepterat eller pådrivet av närstående till tilltalad eller målsägande samt

de tilltalades egna utlåtanden som grund till ett styrkt hedersmotiv i tingsrättens domskäl.

4.2.1 Kollektiva omständigheter

I ett antal av tingsrättens domar framgår det med klar tydlighet att hedersmotivet har styrkts, helt eller delvis, genom de kollektiva omständigheter som förts fram av bevisningen i åtalet. Dessa omständigheter inbegriper de gärningar där utomstående (såsom familj eller släkt) har varit pådrivande eller tillåtit de brottsliga handlingar som har förekommit. Tingsrätten har i dessa domar beaktat gärningspersonens agerande före och/eller efter begången gärning med särskild hänsyn till kollektivet och de reaktioner från dessa som den tilltalade har förväntat sig genom sin handling. I en av dessa domar uttrycker tingsrätten, för att styrka hedersmotivet, att den “[tilltalades] syfte med att ta kontakt med [målsägandens]

bröder har varit att få dem att återupprätta hennes heder och att skada henne.”

(Dom 11, s.5, Stp2).

Dessa domar har bland annat innefattat två fall där hedersmotivet styrkts genom att den tilltalade i samband med gärningen har kontaktat släktingar eller

familjemedlemmar till sig eller målsägande i syfte att informera dessa om målsägandens beteende. I två andra domar har tingsrätten styrkt hedersmotivet genom att de tilltalade involverat familjemedlemmar och släkt i frågan om giftermål som målsägande ställt sig emot. I en av domarna uttrycker tingsrätten detta på följande sätt:

“Det är helt klarlagt att det huvudsakliga motivet för gärningen har varit

hedersrelaterat. [...] Det faktum att man också har fört Sekretess C:s mor och bror och därefter [sekretess C] själv till platsen och med dem diskuterat giftermålet visar också syftet med gärningen.” (Dom 13, s.36, Stp2)

4.2.2 Lydelsen i tilltalades uttalande

Bland de domar som ingått i analysen har tingsrätten i åtta av 14 domar styrkt hedersmotivet helt eller delvis utifrån den tilltalades uttalande. Utgångspunkten är bevis i form av meddelanden, ljudfiler, vad tilltalad själv har uppgett i förhör eller under huvudförhandling samt vad målsägande och vittnen uppger att tilltalad uttryckt. De domar där tingsrätten styrkt motivet utifrån hur tilltalad uttryckt sig innefattar att tilltalad uttalat att heder är viktigt för denne själv och

familjen/släkten och att sättet som tilltalad uttryckt sig i meddelanden och/eller ljudfiler som skickats i samband med gärningen tydligt visar att det handlar om heder. I tre av domarna grundade sig tingsrättens styrkande av hedersmotivet på vad tilltalad själv har uppgett. Detta beskrivs i en av dessa domar på följande sätt:

”[Tilltalad] har dock utförligt berättat att bakgrunden till händelsen varit att

[målsägande] förstört dennes, familjens och släktens heder samt att han endast kunde återfå sin, familjens och släktens heder genom att försöka döda sonen, vilket han avsåg att göra vid detta tillfälle” (Dom 10, s.12, Stp2)

I ett fall av olaga hot har tilltalad skickat en ljudfil till sin före detta fru där han anklagat henne för otrohet samt skrivit att det handlar om en hedersfråga. I samma dom har målsägandens före detta svägerska via meddelande uttryckt hot i form av att det handlar om heder samt att målsägandens otrohet skulle fått blod att flyta i hennes hemland. I en annan dom anses motivet styrkt av vad målsägande och vittne uppgett att tilltalad uttryckt vid gärningen:

”När det gäller det olaga hot han har gjort sig skyldig till [...], bedömer tingsrätten att åklagaren visat att motivet varit hedersrelaterat i och med att [målsägande] uppgett att tilltalad i samband med gärningen talade om heder och att [vittnet] uppfattade att han även sa att det är så man gör i dennes familj.” (Dom 12, s.13, Stp2)

Tingsrätten har styrkt delar av hedersmotivet i ytterligare tre domar utifrån hur tilltalad har uttryckt sig i meddelanden, däremot redogörs inte innehållet i meddelandena i två av domarna.

4.3 Enhetligare bedömning

Vid en jämförelse mellan de båda perioderna, före respektive efter införandet av straffskärpningen, går det att observera både likheter och skillnader i tingsrättens resonemang. Dessa likheter och skillnader berör först och främst tingsrättens definition av hedersmotiv, om detta uttrycks i domarna samt hur detta i sådana fall beskrivs. Det andra berör tingsrättens motivering till ett styrkt hedersmotiv i domen, om detta uttrycks samt hur detta styrks.

4.3.1 En konkret definition

Vid jämförelse mellan de två studieperioderna, före respektive efter införandet av en ny straffskärpningsgrund för hedersmotiv, framgår det en tydlig skillnad i hur tingsrätten har definierat hedersmotiv i sitt resonemang. Innan införandet av straffskärpningen har tingsrätten utgått från åtskilda definitioner vid beskrivning av hedersrelaterad brottslighet i de aktuella domarna. I denna period har endast fem av nio domar redogjort för en beskrivning av hedersmotiv, varav tre av dessa har med förhållandevis kort beskrivning angett att motivet med den

hedersrelaterade brottsligheten var att “bevara eller återupprätta en persons eller familjs, släkts eller annan liknande grupps heder.” (Dom 5, s.6, Stp1). I de övriga två fallen från denna period har tingsrätten beskrivit “hederskultur” utifrån

målsägandens, vittnens och sakkunnigs utlåtande, samt “hedersrelaterad brottslighet” utifrån tingsrättens egen beskrivning.

Vad gäller studieperiod två, efter införandet av straffskärpningen, framgår det att tingsrättens definition av hedersrelaterat våld och förtryck blivit mer enhetlig.

Samtliga domar i denna period har, i olika grad, definierat hedersmotiv i domskäl och/eller påföljd. Fyra av dessa fem domar har refererat till straffskärpningsregel vid beskrivandet av motivet, varav två även hänvisat till proposition 2019/20:131 för att förtydliga vad motivet innefattar. I dessa beskrivs hedersmotivet, på ett nästan identiskt sätt, likt citatet nedan.

“en sådan kollektivt präglad heder som kännetecknas av starka patriarkala eller heteronormativa föreställningar och att familjens eller släktens anseende, ställning eller liknande är beroende av de individuella medlemmarnas handlande.” (Dom 13, s.30, Stp2).

Det framgår därav att tingsrätten efter införandet av en särskild

straffskärpningsregel för hedersmotiv fått en tydligare uppfattning om hur de i domar ska redogöra för motivets innebörd.

4.3.2 Tydligare motivering

Utöver den skillnad som kan observeras i tingsrättens definition av hedersmotiv går det även att urskilja vissa mönster i tingsrättens motivering till ett föreliggande hedersmotiv. Dessa mönster berör huruvida tingsrätten har motiverat

hedersmotivet i målet, samt på vilket sätt detta i sådana fall har gjorts. I båda perioderna, före respektive efter införandet av straffskärpningsregeln, återfinns domar med en motivering till varför tingsrätten har ansett att ett hedersmotiv för brottet förelegat. I båda perioderna har detta styrkts genom hänvisning till den bevisning som åberopats och som tingsrätten redogjort för i domskälen. Trots dessa likheter återfinns även vissa skillnader vad gäller förekomsten av motivering. En sådan motivering förekommer i samtliga studerade fall efter införandet av straffskärpningen, jämfört med fyra av nio domar i perioden innan införandet. I de fem domar som saknar motivering har tingsrätten endast uttryckt att ett hedersmotiv för gärningen har förekommit, men går inte in på varför det anses styrkt. Exempelvis uttrycker tingsrätten, utan vidare motivering, i samband med ett åtal gällande misshandel att “Av vad tingsrätten inledningsvis funnit utrett gällande omständigheterna kring brottet framgår att det varit hedersrelaterat.”

(Dom 2, s.8, Stp1). Vad gäller perioden efter införandet av straffskärpningsregeln framgår det i samtliga domar vilka grunder tingsrätten har utgått från i sin

bedömning av hedersmotivet. I dessa fall har motivet styrkts genom hänvisning till den bevisning som åberopats och som tingsrätten redogjort för i domskäl. Vid en jämförelse mellan dessa perioder går det därför att urskilja en mer konsekvent motivering för hedersmotivet bland de domsluten i perioden efter införandet jämfört med perioden innan.

4.4 Motivet i beaktande vid straffmätningsvärde

Utöver det som kan observeras i tingsrättens resonemang angående definition och motivering av hedersmotiv, går det även att urskilja vissa likheter och skillnader i tingsrättens beaktande av hedersmotivet. Av vad som framgår i straffskärpningen ska hedersmotivet beaktas som en försvårande omständighet vid bedömning av brottets straffvärde. Det har vid genomgång av domarna framgått att

hedersmotivet har beaktats i tingsrättens resonemang såväl före som efter införandet av straffskärpningen. Här kan både likheter och skillnader observeras gällande synen på motivet samt den rättsliga grund som har tillämpats.

4.4.1 Motivet försvårande redan innan

Det framgår tydligt att tingsrätten har ansett hedersmotivet som en försvårande omständighet redan innan införandet av straffskärpningen och att det har beaktats vid tingsrättens bedömning av straffvärde. I domarna från period ett beaktas motivet i relation till straffvärdet i sju av nio domar, i period två således efter straffskärpningen beaktas motivet i samtliga fem domar.

Det går inte att dra några säkra slutsatser om hur mycket straffvärdets längd påverkats av införandet av straffskärpningen. Det som kan observeras i

majoriteten av domarna är att hedersmotivet har tagits i beaktande vid bedömning av straffvärdet både före och efter införandet och att det syftar till att påverka i skärpande riktning. Majoriteten av domarna inkluderar flera försvårande

omständigheter som tingsrätten tagit hänsyn till i bedömning av straffvärde, vilket medför att det endast går att se hur straffskärpningen adderat i straffvärde i de domar där hedersmotivet utgjort den enda försvårande omständigheten. I två domar, en från respektive period där hedersmotivet är den enda försvårande omständigheten är det möjligt att utläsa hur hedersmotivet adderat i straffvärde.

”[...] bedömer tingsrätten att hoten sammantaget har ett straffvärde motsvarande fängelse i fyra månader. Med beaktande av hedersmotivet

har brotten sammantaget ett straffvärde motsvarande fängelse i sex månader.” (Dom 8, s.6, Stp1)

”Misshandeln har ett straffvärde på cirka 1 års fängelse. [...] Enligt tingsrättens mening har det klart framgått att det varit hedersmotiv som föranlett detta brott. [...]Mot bakgrund av vad nu anförts finner

tingsrätten att misshandelsbrottet har ett straffvärde motsvarande fängelse 1 år och 2 månader.” (Dom 10, s.18, Stp2)

I dessa två domar har hedersmotivet ökat straffvärdets längd med två månader.

Som tidigare nämnt kan inte detta användas för att generellt uttala sig om vilken påverkan motivet har på straffvärdets längd, utan ger snarare en indikation på hur det eventuellt kan tänkas se ut. Det som kan sägas är att hedersmotivet i allra högsta grad beaktats som en försvårande omständighet även före införandet av straffskärpningen. I flera av dessa fall har tingsrätten tillämpat andra lagrum vid beaktandet av motivet, vilket kommer att redovisas nedan.

4.4.2 Tillämpning av andra lagrum

Trots att hedersmotiv inte uttryckligen var reglerat som en försvårande

omständighet i lagen innan straffskärpningen har flera domar från denna period tillämpat andra lagrum för att höja straffvärdet. Det allra vanligaste lagrummet, som nyttjades i fem av nio domar i studieperiod ett, var 29 kap. 1§ 2 st BrB i vilken det bland annat står angivet att motivet ska beaktas vid bedömning av straffvärdet. Två av dessa fem domar har uttryckligen beskrivit att de med grund i hedersmotivet tillämpat detta lagrum för att höja straffvärdet. I en av dessa domar

In document HEDERSMOTIV SOM EN FÖRSVÅRANDE OMSTÄNDIGHET (Page 18-24)