Diskussion i relation till tidigare forskning

I följande avsnitt diskuteras studiens resultat utifrån den tidigare forskningen. Diskussionen görs utifrån de olika underteman som vi delade in den tidigare forskningen i under avsnitt 1.2.

6.2.1. Ungdomar och astrologi

Först och främst kommer en sammanfattning av den första delen av vår tidigare forskning.

Den tidigare forskningen som gjorts på ungdomars förhållande till astrologi kom fram till ett samband mellan individens förmåga att hantera stress och osäkerhet och benägenhet att tro på astrologi och annan spiritualitet. Generellt sätt visade den tidigare forskningen på att en majoritet av ungdomarna inte tror till fullo på astrologi eller annan spiritualitet, men att de som beskrev sig själva som troende för det mesta var unga kvinnor. En av studierna genomfördes i Sverige men var av något äldre karaktär medan resterande studier gjordes i andra delar av världen.

Vår studie i relation till studien av Sjödin (2002) har många likheter. Vi såväl som Sjödin använde ett urval som bestod av unga vuxna. Våra intervjupersoner var dock något äldre än Sjödins urval, då hans studie riktade in sig på gymnasieelever. Trots att Sjödins studie genomfördes på 1990-talet stämmer studiens resultat överens med vårt resultat. Resultatet visade i båda våra studier att en tro på astrologi och annan spiritualitet är delvis närvarande i ungdomarnas liv, men att det skiljer sig åt till vilken grad den enskilda individen väljer att tro och på vad. Det verkar alltså inte vara något som ändrats drastiskt hos svenska ungdomar. I Sjödins studie dras slutsatser om tjejer och killar och hur deras tro skiljer sig åt, men det är ingenting som vi är intresserade av i vår studie och vi kommer därför inte lägga någon värdering i om det finns några likheter eller skillnader mellan Sjödins och vårt resultat.

Vi har tillsammans diskuterat och kommit fram till att en möjlig anledning till att resultaten stämmer så bra överens trots att de genomfördes så långt ifrån varandra tidsmässigt är ungdomars inställning till astrologi och annan spiritualitet som en ”kul grej” snarare än religion eller tro. Vi tolkar det som att tro på astrologi inte har samma validitet som att tro på någon världsreligion, med utgångspunkt i vår egen studie där intervjupersonerna inte ville beskriva astrologi som en religion. I och med att det är svårt att mäta respondenterna i Sjödins studies verkliga attityder har vi själva fått tolka, och vi har gjort tolkningen att även i Sjödins studie så anses inte astrologi vara en religion utan hamnar i stället i samma kategori som UFO:n och utomjordningar. Detta, tror vi, grundas i Sverige som ett sekulärt men tidigare kristet samhälle, där religion idag inte är av större värde för svenskarna och förr där religion eller tro som inte var kristen inte hade plats att gro eller erkännas.

I Lopez et al (2021) dras slutsatsen att fler unga kvinnor än unga män är benägna att tro på astrologiinnehåll som presenteras för dem på sociala medier. Detta beror på att de unga kvinnorna hade en högre stressnivå och kände en större osäkerhet inför framtiden än de unga männen. Som sagt kommer inte vi ta ställning till detta i diskussionen av vårt resultat men det är värt att nämna det här eftersom det även konstateras att det finns ett samband mellan benägenhet att tro på astrologi och individens stressnivå. När det kommer till vår egen studie återfinns ingen tydlig koppling mellan individens stressnivå eller osäkerhet för framtiden och tron på astrologi eller annan spiritualitet. Attityden som presenterades i vår studie lutade mer

åt att hanteringen av stress och osäkerhet gjordes med mer praktiska medel såsom att prata ut om sina problem eller att tänka logiskt.

Vi misstänker att skillnaden ligger i att Lopez et als studie genomfördes i USA, medan vår gjordes i Sverige. De två länderna erbjuder två olika klimat när det gäller religion och spiritualitet. I USA, som är mindre sekulärt än Sverige och där kristendomen har en helt annan roll, kan det vara så att individen oftare tar tillflykt till religion vid svårare tider än i Sverige. Att det är mer normaliserat i USA att lägga sina problem i Guds händer kan öppna upp för att individer även tar tillflykt till annan spiritualitet såsom astrologi vid krissituationer.

Detta är dock endast vår tolkning utifrån vår förförståelse om USA och kristendomens närvaro i landet samt avsaknaden av religion i det svenska samhällets vardag. Vi tolkar det som att individen i Sverige i första hand vänder sig till något mer praktiskt eller fysiskt än religion eller annan spiritualitet vid svåra tider just för att den religiösa närvaron är minimal i Sverige.

Rectanus (1981) studie undersökte om det fanns ett samband mellan individens externa kontrollokus och tro på astrologi. Resultatet visade på att ju större externt kontrollokus, desto mer benägen är en person att tro på astrologi eller annan spiritualitet, eftersom det kan

bedömas som något som ligger utanför men som individen ändå har tilltro för. Resultatet påvisade även att en mer komplex individ är mer benägen att tro på astrologi. Vad som bedöms som en komplex individ framgår inte. Vi bedömer inte att det återfinns en direkt koppling mellan vår studies resultat och Rectanus resultat. Samtliga av våra intervjupersoner vittnade om en positiv inställning till krissituationer där förhållningssättet var att göra det bästa av situationen och ta det som det kommer, vilket tyder på både en stor tilltro till sig själv och utomstående faktorer.

Det fanns alltså ingen direkt koppling mellan externt kontrollokus och tro på astrologi i vår studie. Det är även svårt att göra en koppling till det som Rectanus beskriver som en komplex person, i och med att det inte beskrivs vidare hur en sådan person karaktäriseras. En tolkning som vi dock har gjort baserat på tiden då studien är genomförd är att en komplex person är en person som måste handskas med många problem, antingen fysiska, psykiska eller mer

konkreta sådana. En mindre komplex person skulle således vara en person som lever ett relativt problemfritt liv. Om vi ska utgå ifrån att det är en sådan person Rectanus menar, baserat på att studien är gjord i en tid där vi har uppfattat det som att en person som inte följer normen i vissa avseenden är en komplex person, har vi inte heller här hittat några likheter.

Ingen av våra intervjupersoner kan beskrivas som mer eller mindre komplex i Rectanus mening, och således har inga samband mellan komplexitet och tro på astrologi hittats i vår studie.

Lillqvist och Lindemanns (1998) studie syftade till att undersöka ett möjligt samband mellan individens självbild, förmåga att hantera svåra situationer och tro på astrologi. Resultatet visade att tro på astrologi har en positiv inverkan på individens självbild och förmåga att hantera svåra situationer. Vidare visade även resultatet på ett samband mellan tro på astrologi och individens livssituation, där en svårare livskris eller otrygg period ökade tron på astrologi hos individen. Precis som i Lopez et al (2021) återfinns alltså en koppling mellan

krissituationer och tro på spiritualitet.

Vi har som sagt inte funnit ett tydligt samband mellan individens tro på astrologi och krissituationer i vår studie, utan som vi redogjorde för här ovanför så har vi i stället

identifierat att samtliga intervjupersoner oavsett grad av tro på astrologi bibehåller en positiv inställning till externa faktorer och sig själv i svåra situationer. I och med att Lillqvist och

Lindemann (1998) genomförde sin studie så sent som på 1990-talet resonerar vi så att det sedan dess inte är omöjligt att ungdomar har ändrat sin uppfattning av astrologi och att det är därför vi inte kan dra tydliga kopplingar mellan vår studie och deras. Detsamma gäller Lopez et al (2021) som är gjord i samma tid som men i en annan miljö än vår studie.

Sugarman et als (2011) studie syftade till att undersöka amerikanska studenters tankar och kunskaper om vetenskap och pseudovetenskap. Resultatet visade bland annat att 22% tyckte att astrologi inte kan anses vara vetenskap. Resultatet visade även att 29% av studenterna inte tycker att planeternas position har någon påverkan på våra liv över huvud taget. Även här framgår att kvinnor har en större tendens än män att tro på astrologi, men vi lägger ingen vikt i det i vår studie.

Eftersom vi inte mäter resultatet i någon form av statistik så är det svårt att säga exakt hur mycket Sugarman et als resultat reflekterar vårt. Däremot, för att generalisera, så kan vi tolka det som att de två resultaten stämmer bra överens med varandra. De flesta av våra

intervjupersoner beskrev det som att de önskade mer vetenskapliga bevis på att astrologi är en vetenskap, antingen i form av empiriska bevis för astrologin över lag men framför allt ville de ha bevis på att just de själva är på ett särskilt sätt eller har vissa förutsättningar som baseras på just deras stjärntecken. Precis som i de andra artiklarna under det här temat är det svårt att jämföra, eftersom de tidigare studierna är av kvantitativ karaktär och vår är kvalitativ. Att vi inte hittar slående likheter och mest skillnader är alltså att förvänta sig, men vår tolkning är ändå att det återfinns likheter i tvivel om att astrologin är helt vetenskaplig och att planeterna har någon påverkan på vårt liv på jorden.

6.2.2. Ungdomar och coronapandemin

Det andra temat vi identifierade i den tidigare forskningen handlade om ungdomar och coronapandemin.

I studien av O’Connor, Wetherall, Cleare, McClelland, Melson, Niedzwiedz och Robb (2021) var syftet att undersöka psykisk hälsa och välbefinnande hos vuxna i Storbritannien. Studien visade att den mentala hälsan hade drabbats värst bland ungdomar mellan 18–29 år, personer med lägre socioekonomisk bakgrund och personer med redan existerande psykiska problem under pandemin.

Det resultat som denna studie redogjort för har inte så många delar som överensstämmer med studien av O’Connor et al. Vi fann att enbart några av intervjupersonerna vittnade om att deras psykiska välbefinnande blivit sämre under pandemin. Dock var flera av

intervjupersonerna tveksamma till ifall det fanns direkta kopplingar mellan pandemin och deras mående under de senaste två till tre åren. Det är därför möjligt att det vi fann om direkta kopplingar mellan intervjupersonernas mående och pandemin egentligen ser annorlunda ut.

Resultatet i studien av O’Connor et al (2021) förklarade även att individernas känsla av ensamhet ökat under pandemin. Detta beskrivs av samtliga intervjupersoner i denna studie.

Tullius och Beukemas studie (2021) syftade till ungdomars attityder till psykisk hälsa och hjälpsökande, samt olika interventioner gällande mental hälsolitteracitet både i allmänhet och i relation till coronapandemin. Studiens resultat visade att ungdomar upplevde ett stigma och negativa attityder kring samtal om samt stöd och behandling av psykisk hälsa, både i

allmänhet och under coronapandemin. Resultatet visade även att trots den ökning av

försämrat psykiskt välbefinnande som skett under coronapandemin så är det få ungdomar som söker professionell hjälp. Ungdomarna hade under coronapandemin haft svårt att på grund av bland annat social isolering kunna se en framtid.

Inte heller här kan vi se att vår studie överensstämmer med Tullius och Beukemas studie.

Detta beror dels på att varken vi eller intervjupersonerna kunnat göra direkta kopplingar mellan pandemin och psykisk ohälsa. Detta betyder däremot att så inte är fallet. Vi kan däremot se en viss korrelation mellan vår studie och studien av Tullius och Beukema. Dessa likheter återfinns framför allt i de beskrivningar som intervjupersonerna ger kring den sociala isoleringen och hur detta påverkat både deras vardag och deras framtid. Dock var

intervjupersonerna även här tveksamma till att uppge en direkt koppling mellan deras ovisshet inför framtiden och pandemin.

Studien av Ahmadi, Cetrez, Akhavan och Zandi (2021) syftade till att undersöka om aspekter som ålder, kön, arbetssituation och bostadsort påverkar hur individer som arbetar eller studera inom en akademisk miljö hanterat de mentala påfrestningar som covid-19 orsakat. Studiens resultat visade att sekulära existentiella meningsskapande copingmetoder – oavsett kön, åldersgrupp, arbetssituation och bostadsort – var mest förekommande. Inom ramen för sekulära existentiella meningsskapande copingmetoder använde sig studiens deltagare av copingmetoder som relaterar till naturen. Minst vanligt var det att använda sig av religiösa copingmetoder för att hantera covid-19.

De sekulära existentiella meningsskapande copingmetoder som var vanligt förekommande i Ahmadi et als studie var även vanligt förekommande i denna. Vi fann att alla intervjupersoner använde copingmetoder som på ett eller annat sätt återfinns i teorin om meningsskapande coping, exempelvis genom att ta sig ut i naturen eller att vända sig inåt till sig själv för att reflektera. Ingen av våra intervjupersoner beskrev copingmetoder som påminde om religiösa copingmetoder, vilket överensstämmer med Ahmadi et als resultat.

6.2.3. Ungdomar och finanskriser

Stein et als (2013) studie syftade till att undersöka olika typer av ekonomisk påfrestning och finansiella och religiösa hanteringsstrategier som rapporteras av studenter på universitet i mellanvästra USA. Syftade var även att undersöka om dessa ekonomiska påfrestningar bidragit till särskilda finansiella och religiösa hanteringsstrategier, med hänsyn till

studenternas rapporter om psykiskt välbefinnande. Resultatet presenterade ett samband mellan den upplevda ekonomiska pressen och psykiska välbefinnandet hos deltagarna. Ett ökat behov av att göra ekonomiska justeringar ledde till större känslor av ångest och nedstämdhet.

Studenter som såg finanskrisen som ett straff från Gud rapporterade dessutom ännu större känslor av nedstämdhet. Resultatet visade inga tydliga användningar av religiösa

meningsskapande strategier för att hantera finanskrisen.

Återigen har inte vi funnit en direkt koppling mellan pandemin och psykisk ohälsa. De av intervjupersonerna som har vittnat om en försämring i sin psykiska hälsa har inte aktivt velat koppla den till pandemin och dess effekter. Precis som nämnt i föregående underrubrik betyder dock inte detta att försämringen av psykisk hälsa inte är kopplad till covid-19-pandemin, däremot är det ingen koppling vi kan dra med säkerhet.

Stavrianeas och Kamenidous (2016) studie ämnade att belysa ungdomars attityder gentemot religion, kyrkan och finanskrisen. Studiens resultat påvisade att ungdomar som tillhör

generation z känner en betryggande tillhörighet i kyrkan tack vare det emotionella och sociala stöd som de finner i den gemenskap som religionen skapar i otrygga situationer såsom

finanskrisen. Baserat på att studien gjordes i Grekland, ett mycket kristet land, är kanske inte resultatet förvånande.

Att vända sig till en religiös gemenskap vid svåra tider kan anses vara ett rimligt sätt att hantera svåra situationer i ett samhälle där religionen är mycket närvarande. Det är även en förklaring till varför vårt resultat inte överensstämmer med Stavrianeas och Kamenidous resultat. Precis som tidigare nämnt i förhållande till studien av Lopez et al (2021) visar vårt resultat inte på användande av religiös coping i svåra situationer, utan att krissituationer hanteras med mer praktiska medel. Vi tror att detta beror på avsaknaden av en religiös närvaro i Sverige.

6.3. Diskussion i relation till teoretisk och begreppslig referensram