Följande kapitel avser redogöra för studiens metodologiska utgångspunkter och
forskningsdesign. Vidare redogörs för urvalsprocessen, datainsamlingsmetod, analysverktyg och analysprocessen samt forskningsetiska överväganden.
4.1. Metodologiska utgångspunkter
Som metod vid genomförandet av denna studie kommer vi använda oss av hermeneutiken.
Enligt Ödman (2017:25) är en av de grundläggande utgångspunkterna för hermeneutiken att förstå ett fenomen både utifrån vår egen livsvärld samt andra människors livsvärldar. De områden som studeras med hjälp av hermeneutiken rör ofta existentiella frågor. I och med att astrologin precis som andra trossystem kan tolkas som en intim och personlig hörnsten i människans livsvärld bedömer vi hermeneutiken som lämplig att använda som metod för vår studie. Vår frågeställning är formulerad på så sätt att ett aktivt tolkande av insamlade data kan anses av största vikt för att kunna besvaras. Data måste tolkas och analyseras för att komma åt den innersta kärnan av betydelsen av astrologin för våra intervjupersoner. Vi är således inte ute efter en absolut sanning, utan det handlar i stället om att kunna tolka och förstå individens egen upplevelse på ett så effektivt sätt som möjligt som Ödman (2017:40) förklarar, vilket hermeneutiken möjliggör i och med den analysmodell som görs tillgänglig.
Ödman (2017:25f) menar att förståelse inte är ett verktyg som människan plockar fram när det behövs. Förståelsen är i stället det som skapar vårt vara-i-världen och förståelsen är därför ständigt sammanhängande med människan och hennes existens. Det är förståelsen som ligger till grund för vårt tolkande, samtidigt som de två delarna samverkar med varandra.
Förståelsen är beroende av vår livsvärld och rena existens och vice versa. Ödman (2017:27f) beskriver vidare att förutsättningen för att människan ska kunna förstå en ny livsvärld som hon tar del av är arbetet med att förstå sig själv på nytt och att den nya självförståelsen därefter ser den nya världen som sann och verklig.
Enligt hermeneutiken är det genom dialog med andra som förståelse har möjlighet att uppstå.
I dialogen med andra slås olika förståelsehorisonter samman och respektive deltagare i dialogen får mer förståelse än förut om det som dialogen rör. Det handlar dock inte bara om förståelse för ämnet i sig, utan även om förståelse för den andres varande (Binding & Tapp, 2008:122). Hermeneutiken kallas ibland för tolkningslära och det är ett väldigt kort och koncist sätt att beskriva metoden på, men det är också en väldigt bra beskrivning.
Hermeneutiken handlar i grund och botten om att tolka och förstå det valda studieobjektet samt att få olika förståelsehorisonter att mötas och förenas i en gemensam förståelse (Ödman 2017:11). Ödman (2017:24) liknar förståelse vid att ställa sig framför någonting, då när man står framför det man betraktar så ser man det tydligare och kan genom förståelse nå fram till den eller det som betraktas. Förståelsen kan då i sin tur leda till någon form av förändring av oss.
En viktig del av hermeneutiken som vi kommer behöva förhålla oss till genom vår studie är att världsbilden är subjektiv. Ödman (2017:14) förklarar att den ontologiska utgångspunkten för hermeneutiken är att man själv är en del av den livsvärlden man studerar och således ser vi alltid verkligheten från vår egen subjektiva vinkel. Det är dock även så vi når förståelse om vår omvärld – vi når förståelse genom vår egen förförståelse (Dahlberg et al 2007:278). Det
finns således ingen objektiv värld bortom den enskilda individens tolkning (Ödman 2017:26).
Baserat på detta har vi sett till att vara ständigt medvetna om att varje enskild individs tolkning är helt baserad på deras egen förförståelse och att detta inte är ett hinder, utan tvärtom något vi ska använda oss av för att själva nå förståelse. Likaså har vi delvis stött oss på vår egen förförståelse i förhållande till fenomenet astrologi och vi har därför sett till att ha återkommande konversationer med varandra om hur vi ska förhålla oss till den data vi samlat in.
4.2. Förförståelse
Ett centralt begrepp inom det hermeneutiska perspektivet är förförståelse. Människan förstår och tolkar saker på särskilda sätt beroende på vilken erfarenhet och uppfattning individen erhåller om fenomenet sedan tidigare. Denna förförståelse går inte att göra sig av med. Det är därför viktigt att den som tolkar gör sig medveten om att förförståelsen finns samt formulerar en medvetenhet om och förståelse för vilka ”fördomar” som för förståelseprocessen framåt och vilka som blir ett hinder. Med denna medvetenhet kan den som tolkar tillämpa en extra känslighet för textens kvaliteter och genom denna känslighet kunna hitta nya kunskaper som inte bara bekräftar det som, enligt förförståelsen, är förväntat (Falk, 2004: 223; Selander, 2004: 54). Vår förförståelse reflekteras djupare i resultatavsnittet (se avsnitt 5.1). Detta för att ge läsaren en uppfattning om hur vår förförståelse ser ut och dess möjliga påverkan på
studiens resultat innan resultatet redogörs för.
Ödman (2017: 237) beskriver det som Gadamer benämner som det öppna frågandets princip.
Detta beskrivs som ett förhållningssätt genom vilket vi som uttolkare förhåller oss så öppet som möjligt gentemot den studerade verkligheten. Denna öppenhet innebär att uttolkaren alltid ska förhålla sig till den studerade verkligheten som om vi inte vet svaret på de frågor vi ställer. Genom detta eftersträvas en öppenhet som möjliggör för att den förståelsehorisont som uttolkaren har från början kan förändras med utgångspunkt i den horisont som erbjuds av det vi tolkar. Denna öppenhet kan nås genom att exempelvis söka efter information som säger emot den förståelse vi utgår ifrån. Detta har vi under denna studie tagit i beaktning. Det öppna frågandets princip har implementerats i vårt arbetssätt genom att vi bland annat inte sökt intervjuperson med en särskild ställning till astrologi. Vi har även haft en kontinuerlig reflektion och dialog om vår förförståelse för att bibehålla vårt medvetande om denna.
4.3. Urval
Studien har först och främst att baserats på ett ändamålsenligt urval. Ett ändamålsenligt urval anser vi vara lämpligt baserat på att det kan hjälpa till att generera informationsrika data från ett mindre urval i syfte att tolka och förstå med utgångspunkt i den hermeneutiska
analysmodellen (Patton, 2002: 240f). Vi har därefter valt att använda oss av en blandning av ett kriterieurval och ett intensitetsurval. För att ett urval ska räknas som ett kriterieurval gäller det att respondenterna uppfyller förbestämda kriterier som kan anses generera användbara data (Patton 2002:238). Ett intensitetsurval däremot syftar till att urvalet innefattar extra informationsrika data som ger ett starkt uttryck för studieområdet (Patton 2002: 230). Baserat på den begränsade mängd tid vi har att genomföra studien kan ett intensitetsurval vara mycket behjälpligt för att kunna få en djupare inblick i respondenternas världsbild.
Ett av kriterierna för urvalet var att intervjupersonerna skulle vara unga vuxna mellan 18 och 25 år gamla. Detta för att samtliga intervjupersoner skulle vara inom samma generation – den generation som benämns generation z. Definieringen av generationsspannen är ibland
varierande beroende på källan, men majoriteten definierar generation z som människor födda under sent 1990-tal och tidigt 2010-tal. I och med detta har denna studie utgått från personer födda mellan 1997 och 2003. Utöver ålderskriteriet gjordes en geografisk avgränsning. I och med denna geografiska avgränsning är samtliga intervjupersoner hemmahörande i
Mälardalen.
Ett ytterligare krav var att intervjupersonen själv ansåg sig ha en uppfattning om vad astrologi är, varför en sådan fråga ställdes innan respektive intervju. Individens egen fria vilja och engagemang är därför också ett krav för respondenterna. Med detta menar vi att vi på grund av vårt val att använda ett intensitetsurval önskar ett urval fyllt av personer som vill tala om ämnet och därmed också har saker att säga. Förutom en vetskap om att intervjupersonerna kände till astrologi hade vi ingen insikt i deras åsikter kring detsamma. Vi fick kontakt med samtliga intervjupersoner genom bekanta.
4.4. Datainsamling
Konkret har datainsamlingen sett ut så att vi har genomfört semistrukturerade intervjuer med tio intervjupersoner. Som nämnt ovan menar Gadamer att förståelse är något som uppnås tillsammans med andra och således är en öppen dialog fundamentalt för att kunna uppnå förståelse enligt Binding och Tapp (2008:121f), och därav valde vi ett semistrukturerat upplägg snarare än ett mer strikt och stramt upplägg. Vi har således sett till att ledande för konversationen är att det har skapats ett samspel mellan oss och intervjupersonerna.
Öppenheten i dialogen är det som hjälper oss att förstå intervjupersonens verklighet (Ödman 2017:14).
De semistrukturerade intervjuerna baserades på en övergripande intervjuguide uppdelad i några specifika teman (se bilaga A). Semistrukturerade intervjuer baserade på en
intervjuguide möjliggör för en större frihet för intervjupersonerna att utforma sina svar på ett sätt som de anser gör att deras tankar och åsikter kommer fram på deras villkor (Bryman, 2018: 563). Denna form av intervjuer möjliggjorde även för en extra flexibilitet hos oss som intervjuare vilket gjorde att vi ibland kunde följa upp intervjupersonernas svar med bland annat följdfrågor och sonderingsfrågor. Även detta gjorde det möjligt för oss att få en djupare bild av intervjupersonernas livsvärldar (Bryman, 2018: 569f).
Intervjuer är centrala för datainsamlingen inom hermeneutiken menar Binding och Tapp (2008:123f). Den dialog som ligger till grund för vår datainsamling kallas för den öppna dialogen. I den öppna dialogen har samtliga deltagare i samtalet fördomar och förförståelse som de tar med sig och tillsammans leder de varandra mot förståelse genom att vara öppna för varandras verkligheter. Att förstå den andra är således att förstå forskningsområdet. När vi har genomfört hermeneutiska intervjuer har vi sett till att ha en öppen dialog med
intervjupersonerna för att ha de rätta förutsättningarna för riktig förståelse att komma fram.
Det som gör den öppna dialogen möjlig är ett konstant prövande av den egna förförståelsen mot den nya informationen som presenteras av intervjupersonen. Vi har därför försökt vara öppna i dialogen med den som intervjuas och ständigt ifrågasatt våra egna tolkningar för att kunna ta emot den nya informationen som presenterats för oss.
Binding och Tapp (2008:125f) menar att den öppna dialogen ger utrymme för nya möjligheter som inte fanns där innan dialogen ägde rum. Baserat på hur kapabel forskaren är att acceptera svar som obestämda och inte givna kan en öppen dialog fortsätta. Vi har därför lagt mycket fokus på att vara helt öppna för intervjupersonernas svar och inte försökt förutspå vad som sägs innan det är sagt. På så vis leder dialogen till nya möjligheter och nivåer av förståelse som inte fanns där innan. Syftet med den hermeneutiska intervjun är att få en ny förståelse för ett område genom dialogen med den andre snarare än att avslöja den andres upplevelse. Det är inte den andres upplevelse som är central, utan i stället är det fenomenet eller studieområdet som är fokuset för förståelse.
Eftersom vår roll som kvalitativa intervjuare förutsätter en särskild uppmärksamhet under intervjuerna valde vi att spela in intervjuerna. Detta för att kunna sondera där det behövdes och följa upp när möjligheten fanns (Bryman, 2018: 578). Vid planeringen av hur
genomförandet av intervjuerna skulle gå till var vi medvetna om att det kan medföra vissa risker att spela in intervjuerna. Bryman (2018: 578) diskuterar detta och nämner risker som att intervjupersonerna kan känna en särskild oro och självmedvetenhet över att deras ord spelas in. Denna oro kan som konsekvens leda till att intervjupersonerna inte vågar eller känner att de klarar av att svara genuint på de frågor som ställs. Vi informerade därför
intervjupersonerna vid början av intervjutillfället att samtliga inspelningar har raderats efter transkriberingar gjorts, samt att även samtliga transkriberingar har raderats vid uppsatsens avslut (se avsnitt 4.6 Forskningsetiska överväganden).
De genomförda intervjuerna varade ungefär 20 – 30 minuter. Däremot berodde intervjuernas något kortare tid enligt oss inte på ängslan eller bristande samarbetsvilja hos
intervjupersonerna, utan samtliga intervjuer gav värdefull information. Utskriften av de inspelade intervjuerna har följt en så kallad bastranskribering där upprepningar, utfyllnadsord och ohörbara resonemang har uteslutits (Norrby, 2014: 100, 103). Samtliga intervjuer skrevs ut i nära anslutning till respektive intervjutillfälle. Resonemang och referering som kan härledas till intervjupersonen i fråga har uteslutits för att värna konfidentialitet och forskningens etiska parametrar. Sammanlagt resulterade den utskrivna texten i 58 sidor.
4.5. Analys
Tolkningsprocessen inom hermeneutiken kan liknas vid att lägga ett pussel. Genom att pussla ihop mindre delar med varandra skapas en större helhet där delarna hjälper till att förklara helheten samtidigt som helheten hjälper till att förklara de mindre delarna var för sig. För att göra en framgångsrik tolkning krävs därför att forskaren ständigt pendlar mellan del och helhet och det är det som kallas den hermeneutiska cirkeln (Ödman 2017:97–100). Den hermeneutiska cirkeln kan liknas vid en spiral där en tolkning aldrig kan anses slutgiltig utan går att vända och vrida på i evighet (Ödman 2017:107). Tolkningen av data i den
hermeneutiska traditionen görs på högre och lägre nivåer, där den nya tolkningen omsluter den föregående samt innefattar en större del av verkligheten (Ödman 2017:66).
Heidegger menar att förståelse är grundläggande för människans existens och att vi använder oss av den som för att lägga ett slags pussel av delförklaringar som sedan synliggörs i en mer omfattande helhetsbild (Ödman 2017:25). Det som hjälper oss att tolka och förstå är i sin tur språket. Språket kan därför anses vara redskapet som hjälper människan till förståelse om den egna samt andras världsbild. Binding och Tapp (2008:122) beskriver att Gadamer resonerade så att man genom det dialektiska förhållandet som återfinns mellan fråga och svar i den
öppna, genuina dialogen kan nå en djupare förståelse om inte bara andra människor eller fenomen utan också oss själva.
Bryman (2018: 579f) förklarar att det under en kvalitativ forskningsprocess är fördelaktigt att under hela datainsamlingsprocessen kontinuerligt analysera den information som samlas in.
Även om det finns flertalet fördelar med en sådan kontinuerlig analys valde vi att börja analysprocessen först efter att samtliga intervjuer var genomförda och transkriberade. Detta beslut togs av framför allt två anledningar. För det första ville vi gemensamt genomföra samtliga delar av analysprocessen för att försäkra oss om att vår öppenhet gentemot
intervjupersonerna samt materialet förblev så stor som möjligt. För det andra ville vi inte att eventuella mönster som kunde framkommit under analys av tidigare intervjuer skulle påverka eller på något sätt rikta nästkommande intervjuer åt ett särskilt håll för att upprätthålla detta mönster.
Baserat på ovanstående har analysmetoden i föreliggande studie inspirerats av det som presenterats i Ödman (2017), Bindning och Tapp (2008) samt Dahlberg, Dahlberg och Nyström (2007). Det första steget i analysen utgjordes av en inledande genomläsning av intervjumaterialet, detta för att bekanta oss med materialet och få en översiktlig, initial
förståelse av intervjupersonernas tankar om astrologi. Därefter delades intervjumaterialet från transkriberingarna in i mindre delar, grupperade efter mening och teman vi fann under den inledande tolkningen. Denna indelning lägger grunden för en fördjupad tolkning (Dahlberg, Dahlberg & Nyström, 2007: 281). Nästkommande steg utgjordes av en jämförande analys där meningen i delarna jämfördes med meningen hos materialet som helhet, vilken i sin tur jämfördes med meningen hos delarna. Denna pendling mellan del och helhet är karaktäristisk för hermeneutisk tolkning, där helheten förstås med hjälp av delarna samtidigt som delarna förstås mot bakgrund av helheten. Vidare är denna pendelrörelse ett sätt att internt validera tolkningarna (Dahlberg, Dahlberg & Nyström, 2007: 284, 288f). Slutligen görs en
huvudtolkning på en högre nivå i den hermeneutiska cirkeln där vi skapar en ny helhet som ser till att fläta samman alla tolkningar vi gjort på vägen.
4.6. Forskningsetiska överväganden
När respektive intervjutillfälle inleddes tillhandahölls intervjupersonerna ett missivbrev (bilaga B), i vilken de informerades om de fyra huvudkraven som konkretiserar
individskyddskravet. Samtliga intervjupersoner gav efter genomläsning av missivbrevet muntligt samtycke innan intervjun påbörjades.
Informationskravet syftar till att deltagande intervjupersoner ska få information om studiens syfte, deras roll och villkoren för deras deltagande samt vilka vi är. Informationskravet innebär även att deltagarna ska upplysas om deras deltagande är frivilligt och rätten att avbryta sin medverkan (Vetenskapsrådet, 2002: 7f). Detta krav tillmötesgick genom det missivbrev som samtliga deltagare tog del av innan respektive intervju genomfördes.
Samtyckeskravet innebär att deltagarna ska bli tillfrågande om sitt deltagande och ge sitt samtycke till att delta och under vilka villkor deras deltagande gäller (Vetenskapsrådet, 2002:
9ff). Genom en tydlig kommunikation med studiens deltagare säkerställde vi att de fått ta del av relevant information och att de var medvetna om att de själv bestämde över sin
medverkansgrad samt att de hade rätt att avbryta sin medverkan. Samtliga intervjupersoner gav sitt samtycke till att delta i studien.
Konfidentialitetskravet ställer krav på att personlig eller känslig information om deltagarna behandlas med sekretess (Vetenskapsrådet, 2002: 12f). Information som under studien samlats in har med anledning av detta forskningsetiska krav förvarat samtlig information på lösenordskyddade datorer som endast vi har tillgång till. Vidare har informationen kodats för att det inte ska vara möjligt att identifiera intervjupersonen i fråga, något som
intervjupersonerna fick information om.
Nyttjandekravet syftar till att informera deltagarna om att den insamlade informationen inte kommer att användas i ett annat syfte eller sammanhang, vilket intervjupersonerna i
föreliggande studie informerades om. För att säkerställa att nyttjandekravet uppfylldes har all information raderats efter vi färdigställt vår dataanalys. Detta för att se till att det inte är åtkomligt för obehöriga individer (Vetenskapsrådet, 2002: 14ff).
4.7. Kvalitetskriterier
Då validitetsbegreppet ofta förknippas med ett mer kvantitativt paradigm, därför menar Ödman (2004: 84) att man inom hermeneutisk forskning i stället talar om giltighet. En valid tolkning är således en giltig tolkning när dess innebörd är giltig för det fenomen som studeras eller kan skänka det studerade fenomenet mening. Eftersom det är omdiskuterat hur man som uttolkare ska göra giltiga tolkningar kommer vi att redogöra för hur giltighet har eftersträvats i denna uppsats. Först och främst har förförståelsen redovisats (se avsnitt 5.1) och medvetet reflekterats under hela arbetets gång. Detta är en förutsättning för att det ska vara möjligt att avgöra huruvida en tolkning är giltig eller inte, inte minst inom den hermeneutiska
forskningen.
Det mest grundläggande validitetskriteriet som använts i denna uppsats är den hermeneutiska cirkelns kriterium. Den hermeneutiska cirkelns kriterium innebär att vi uppmärksammat hur delar och helhet hänger ihop och att denna helhet eftersträvats. Detta skapar en slutgiltig tolkning som är konsistent och sammanhängande. Vidare har vi strävat efter att validera tolkningen i denna uppsats genom att följa välvillighetsprincipen. Denna princip går ut på att intervjupersonerna uppfattas som rationella, och lägger vikt vid respekt för andra människor och deras uppfattningar samtidigt som den konfronterar oss med våra egna uppfattningars relativitet (Ödman, 2004: 108–111).
Samtidigt som hermeneutiska studier inte gör anspråk på absolut sanning menar den även att inte vilken tolkning som helst kan gälla som sann. Vår tolkning görs alltid inom en kontext, något som är väsentligt att vara medveten om (Rönnström, 2004: 170f). Som Selander och Ödman (2004: 14f) diskuterar bidrar hermeneutiken med kunskap av en ”interpretatorisk karaktär”, det vill säga en sanning i ständig förändring. Den kunskap som föreliggande studie presenterar måste därför uppfattas som kontextuell, det vill att den inte är slutgiltig och bunden till det sammanhang i vilken den uppkom.