Fördjupande tolkning

Detta tema belyser den djupare tolkning som vi fann efter att upprepade gånger gå igenom helhetsmaterialet samt föregående tema. Den fördjupande tolkningen har delats upp i två teman: kontroll och acceptans och inte jag, men andra. Först redogörs för temat kontroll och acceptans. Detta relaterar till intervjupersonernas upplevelser av kontroll och acceptans under negativa eller stressande situationer, perioder och händelser.

Under intervjuerna fick intervjupersonerna möjlighet att dela med sig av sina tankar och upplevelser av coronapandemin samt om och hur pandemin påverkat deras liv. Samtliga intervjupersoner uppgav att pandemin varit jobbig, samtidigt som några av intervjupersonerna menade att den trots besvärliga sidor även haft vissa positiva aspekter.

Upplevelsen av att till följd av coronapandemin och den sociala isolering som tillämpades under en längre tidsperiod förlora social kontakt med människor i sin omgivning delades av flera intervjupersoner. Levnadssituationen under coronapandemin beskrevs av majoriteten av intervjupersonerna som isolerande. Detta kan illustreras genom ett citat från Intervjuperson 9:

”… den extroverta delen av mig som jag hade försökt jobba upp har ju fått lov att ta ett kliv tillbaka, så jag är liksom förlorat den alltså viljan och så där strävan efter att så här

försöka bli mer social.”

Förlusten av det sociala beskrivs av intervjupersonerna på olika sätt. De uppger att det har varit vårt att socialisera sig och upprätthålla sociala gemenskaper på samma sätt som tidigare, man har nästan bara varit hemma och i den ensamheten har det varit svårt att hålla kontakt med människor i sin omgivning. Några av intervjupersonerna beskriver att detta har varit väldigt psykiskt jobbigt, att de har hamnat i en deprimerande cykel och att det efter

isoleringens slut varit svårt att ta sig ut igen. Dock var flera av intervjupersonerna tveksamma till att göra direkta kopplingar mellan sitt mående och pandemin.

Arbetssituationen har för några av intervjupersonerna varit påfrestande. Tre av

intervjupersonerna blev under coronapandemin av med sina jobb och de förklarar att det varit svårt att hitta nya jobb eftersom många arbetsplatser lagt sökandet efter nya arbetstagare på is under pandemin.

”Det är ju inte lika många projekt som har hållit på. Under pandemin har det varit färre människor som liksom vågar satsa ekonomiskt på vissa saker och så där så att det är mycket som har nästan legat lite på is.”

Intervjuperson 4

Intervjuperson 10 beskrev pandemin som bestående av både för- och nackdelar: ”jag tror att det dåliga i ensamheten är att den inte har varit frivillig”. Intervjuperson 10 fortsatte sedan med: ”det är bra i ensamheten är att jag tror att det var väldigt självutvecklande att behöva vara själv med sig själv på det sättet”. Genom detta görs dualismen kring coronapandemin tydlig. Den ensamhet som till en början var jobbig och ny, var något som intervjupersonerna efter ett tag verkade finna sig i. Deras eventuella acceptans av situationen verkar ha bidragit till deras förmåga och vilja att se det positiva i det negativa. Även intervjuperson 9 beskriver i kombination med citatet från dennes intervju som presenterades ovan att: ”jag tror att det är också för att jag har insett att det inte jag, utan jag typ, jag tror att det har gjort att jag har

hittat tillbaka till vad jag faktiskt är för person”. Trots att det varit jobbigt att förlora en sida som man lagt tid på att utveckla så har denna förlust bidragit till självutvecklingen.

I relation till frågorna om coronapandemin gavs intervjupersonerna möjlighet att beskriva hur de hanterar ovisshet inför framtiden. Trots att intervjupersonerna beskrivit att det varit jobbigt att behöva ställa om sina levnadssätt under pandemin har alla ett gemensamt förhållningssätt gentemot detta – acceptans. Intervjuperson 7 hade tillämpat ett tankesätt för att stödja sig på sin acceptans: "Ja, men jag tar saken när det kommer liksom, händer det så händer det och då får jag väl lösa det". Variationer av detta tankesätt delades av majoriteten av

intervjupersonerna, vilka alla beskrev en slags acceptans för att det är något som inte går att kontrollera.

Oron inför framtiden var däremot inte närvarande hos några intervjupersoner. I och med den frånvarande oron menade intervjupersonerna att de inte hanterar den alls eller släpper oron med en tillit till att allt kommer lösa sig och försöker göra det bästa av det. Detta var något som Intervjuperson 2 beskrev: ”… jag kan ändå inte göra någonting åt framtiden nu. (…) Jag var ju bara tvungen att infinna mig i det.” Känslan av att infinna sig i situationen delades av flera intervjupersoner, vilka menade att man får lita på sin egen förmåga att klara av att stå inför ovissheten, samtidigt som man har en tillit till att saker och ting kommer att lösa sig.

Däremot var det några intervjupersoner som fann detta mer svårhanterligt.

”Sen vill jag ju gärna ha kontroll, så jag försöker ju, men det är ju inte. Vissa saker ligger ju utom en själv, man kan bara göra så mycket. Det är ju liksom inget man kan styra över själv och den biten tycker jag är jobbig”

Intervjuperson 9

I ovanstående citat illustreras det obehag som några av intervjupersonerna beskrev. Vetskapen om att framtiden inte går att direkt kontrollera beskrevs som jobbig och obehaglig. Även processen att acceptera situationen för vad den är och att infinna sig i den beskrevs som obehaglig och obekväm.

Samtliga intervjupersoner fick möjlighet att beskriva hur de hanterar olika livssituationer som de anser vara påfrestande, negativa eller stressande. Intervjuperson 10 beskrev sina

tillvägagångssätt för att kunna kontrollera och hantera det okontrollerbara:

”Jag tror att jag ofta får ett behov av att vilja förändra saker i mitt eget liv, […]

förändringar i hur min vardag ser ut eller typ så här hur mitt hem ser ut, hur jag ser ut och så.”

Majoriteten av intervjupersonerna beskrev hur de vände sig inåt för att reflektera och hitta en acceptans i situationen och en tillit till att det kommer att bli bra igen. Två av

intervjupersonerna beskrev att de hanterat coronapandemin och andra jobbiga situationer genom att på olika sätt vända sig till naturen. Gemensamt för båda var att de oftare träffat vänner utomhus i naturen, tagit promenader och uppskatta de små och enkla sakerna i livet. I dessa beskrivningar framkommer betydelsen som intervjupersonerna lägger vid att

upprätthålla den sociala kontakten och att ha en tillhörighet i någon form av gemenskap. Det stöd som kan hittas i gemenskap och sociala kontakter diskuteras även av flera

intervjupersoner.

”Jag ser till att hålla i gång fysiskt och vara utomhus och försöker hålla på med det jag tycker är kul så mycket som möjligt, som hobbys och träffa nära och kära. Det låter så simpelt, men man kan lätt underskatta saker. Det gör så mycket mer än man tror.”

Intervjuperson 4

Det var färre av intervjupersonerna förklarade att de vände sig till astrologi eller spiritualitet för att hantera det okontrollerbara. Intervjupersonerna beskrev att de brukade läsa horoskop, hade köpt kristaller och brukade försöka studera sina födelsehoroskop för att kunna ta tillbaka kontrollen när saker som pågår omkring inte riktigt går att kontrollera.

I relation till temat kontroll och acceptans vill vi lyfta temat inte jag, men andra. Detta tema kom till genom upprepad bearbetning av materialet. Detta gav oss en bild av att

intervjupersonerna ofta utgick från andra när de var ombedda att beskriva astrologi och spiritualitet, snarare än att utgå från sina egna erfarenheter och upplevelser.

De flesta av intervjupersonerna verkar inte själva tro på astrologi, spiritualitet eller annan religion. Däremot visar alla intervjupersonerna en förståelse för att det finns de som beskriver sig själva som troende i olika sammanhang. Samtliga intervjupersoner svarade att religion är något som människan använder sig av för att söka stöd, tröst och vägledning genom livet när de fick frågan om varför människor är religiösa eller i någon grad troende. Intervjuperson 7 sa också att hen trodde att en känsla av grupptillhörighet är viktig för människan och att religion kan erbjuda det. Hen fortsätter med att beskriva människan som ett flockdjur för att utveckla vad hen menade med att grupptillhörigheten är fundamentalt viktig. Detta var även något som intervjuperson 3 diskuterade och även hen menade att gemenskap är något som är

grundläggande för människans existens.

”Allas syfte är samma - att ha den här tryggheten. Att känna att man blir guidad. Ja och sen så är det liksom olika namn på det, men allt går ju ut på samma grej. Trygghet, guidning.”

Intervjuperson 4

En tydlig minoritet av intervjupersonerna beskrev sig själva som fullt eller delvis troende på astrologi och spiritualitet. Resterande menade att astrologi och spiritualitet är något de ser andra hänge sig åt i relativt stor utsträckning på framför allt sociala medier, men att de själva inte skulle säga att de är troende och inte heller att de har upplevt att någon i deras närhet är särskild troende. Ingen av dem menade att det var något fel på att vara troende, men de själva identifierade sig inte på det viset. När de blev tillfrågade om de trodde på någon gud svarade samtliga intervjupersoner nej, men att det kanske kan finnas något övermänskligt eller utomvärldsligt som kan ge svar på sådant som vi människor inte kan.

”Ja, jo, jag tänker väl lite smått att det här… det är inget som skadar någon, så varför inte? Jag har väl kanske några problem med det ibland om folk försöker trycka på det på andra eller använder det mot någon. Typ att någon säger att ’du är detta [stjärntecken] så du måste vara så där’ och typ lite så.”

Intervjuperson 6

De flesta av intervjupersonerna tyckte att de hade upplevt en ökning av tron på och närvaron av astrologi och spiritualitet under pandemin. När de fick frågan om vad de tror att det beror på svarade de att det går att jämföra med tron på andra religioner. Intervjupersonerna var överens om att en tro på astrologi och spiritualitet kan ha använts i syfte att bättre hantera de problem som uppstått i samband med pandemin.

När intervjupersonerna fick frågan om hur de tror att andra har hanterat pandemin och de problem som kan ha uppstått var åsikterna relativt jämnt fördelade mellan att folk inte har hanterat dem bra alls och att folk har gjort sitt bästa för att anpassa sig. Bland annat menade intervjupersonerna att andra människor kanske reflekterat själva, pratat med andra eller försökt hitta nya intressen som bättre passar den nya samhällssituationen. Intervjuperson 3 delade en intressant tanke om att hen tror att ungdomar har hanterat pandemin allra sämst och att de som är äldre men också yngre än oss har påverkats minst när det kommer till psykiska problem. Intervjuperson 3 menade dock att vi har varit bättre på att finna oss i situationen än andra åldersgrupper, men att vi har lidit mest till följd av det.

”Vissa kanske har börjat uppskatta astrologi mera liksom. De har liksom hittat den mer och kommit närmare den. Vissa kanske har använt den som ett sätt att hjälpa dem under pandemin.”

Intervjuperson 1

Intervjupersonerna som inte beskrev sig själva som troende fick även diskutera kring om det fanns något som kunde få dem att börja tro på astrologi. Den gemensamma nämnaren för de som inte tror på astrologi var att de ville ha fler konkreta bevis eller någon form av forskning som stödjer de påståenden som återfinns inom astrologin för att de skulle ändra uppfattning.

Det fanns även de intervjupersoner som vänligt men bestämt menade att de inte tror att det finns något som kan få dem att ändra uppfattning.

”Om det kommer mycket mer forskning som visar på någonting - som visar på att det stämmer. Att det liksom finns belägg för att planeterna och vart de är påverkar mitt sätt att leva. Ja kanske med mer bevis så…”

Intervjuperson 1

Det går följaktligen att tolka att intervjupersonernas tankar om astrologi innehåller en

övervägande acceptans för astrologi och spiritualitet. De upplever att betydelsen av astrologin kan vara stor hos andra människor samtidigt som de förstår hur och varför människor söker sig till astrologi och spiritualitet för stöd under jobbiga livssituationer.