Följande avsnitt avser redogöra för den teoretiska och begreppsliga referensram som
analysprocessen stödjer sig på. Studien har sin utgångspunkt i Giddens senmoderna samhälle, vilken redogörs för först. Giddens senmoderna samhälle kommer i denna uppsats utgöra mer av en referensram för den tidsperiod dagens samhälle anses vara i, snarare än säreget begrepp.
Därefter beskrivs Giddens teorier om självets reflexiva projekt och ontologisk trygghet.
Slutligen redogör avsnittet för begreppet meningsskapande coping utifrån teorier av Ahmadi, Lazarus och Folkman. Dessa teorier kan bidra till att tolka och förstå ungdomars syn på astrologi i dagens senmoderna samhälle och hur de tillämpar astrologi och spiritualitet för att hantera olika livssituationer. Hur varje begrepp kan tillämpas presenteras mer ingående under det specifika begreppet.
3.1. Det senmoderna samhället och ungdomar
Det senmoderna samhället har använts i den här studien för att beskriva ett sätt att se på det samhälle vi lever i idag i Sverige år 2022. Det är inte en riktig tidsepok, snarare kan det beskrivas som en teori eller tolkning av samhället idag i kontrast till en mer traditionell syn på samhället.
Giddens (1997:21) beskriver det senmoderna eller högmoderna samhället som fyllt av risker och faror. Specifikt fokus läggs på begreppet kris, och hur krisen kan beskrivas som ett bestående tillstånd snarare än ett störande moment eller avbrott i vardagen. Krisen tränger även in långt in i identiteten och individens känsloliv. Det senmoderna samhället presenterar en ny typ av självidentitet, en självidentitet som kan ses som en process fylld av aktiv
intervention och förändring. Detta sätt att skapa sig själv på kan ses som ett radikalt sätt att göra det på, men det är det som krävs av individen i det senmoderna samhället där de moderna sociala villkoren tränger sig in i vardera människa.
I det senmoderna samhället är inte de sociala omständigheterna åtskilda från det personliga livet. I förhållande till det personliga kan inte de sociala omständigheterna ses som
utomstående. En individ som kämpar med problem i det personliga livet rekonstruerar aktivt världen av sociala aktiviteter som omger denne. (Giddens, 1997:21)
Giddens (1997:22) menar att det senmoderna samhället präglas av såväl risker som
möjligheter. I kontrast till mer traditionella sammanhang tillåter det senmoderna samhället en annan typ av självförverkligande. Giddens beskriver det som att det finns mycket att vinna men även mycket som måste överkommas och utforskas som kan anses farligt eller riskfyllt.
Det senmoderna samhället ger upphov till ångest hos individen. Anledningen till att ångesten är så påtaglig och närvarande är på grund av de kriser och faror som återfinns i det
senmoderna samhället. Ångesten fungerar även på så sätt att den kan göra individen anpassningsbar och öppen för nya initiativ. När individen möts av hinder eller
störningsmoment i livet i senmoderniteten kan de välja att möta dem med en känslolöshet eller ett mer positivt tillvägagångssätt som leder till personlig förändring. (Giddens, 1997:22f) Moderniteten präglas av reflexivitet. Reflexivitet inom modernitetens ramar refererar till en tendens hos människan att ständigt revidera mot en bakgrund av ny information eller kunskap.
Detta innebär att individen i bland annat sina sociala handlingar men även andra situationer är mer benägen att förändra sig själv, sina handlingar eller tankar i riktningen som ny
information eller kunskap pekar. (Giddens, 1997:30f)
Vi anser att förutom Giddens (1997) beskrivning av det senmoderna samhället så lämpar sig också en teori om hur just ungdomar upplever senmoderniteten eftersom det är fokusgruppen för vår studie. Furlong och Cartmel (2006:1) menar att ungdomar har en unik erfarenhet av att växa upp i dagens moderna samhälle. Ungdomar som växer upp i det moderna samhället har en annorlunda erfarenhet av livet än till exempel sina föräldrar. De skillnader som uppdagats påverkar förhållanden med vänner och familj, skolgång och arbetsliv, fritid och livsstilar samt förmågan att bli etablerade och självständiga unga vuxna. Flera av dessa förändringar beror mycket på den förändrade strukturen av arbetsmarknaden, där det numera är högre krav på vidareutbildning och flexibilitet i arbetet som i sin tur förlänger tiden då ungdomar är beroende av sina familjer snarare än att de har möjlighet att leva ett självständigt liv.
Baserat på dessa förändringar måste ungdomar idag navigera sig i ett risksamhälle som ingen tidigare generation behövt göra. Det finns därför heller ingenting som ungdomarna kan använda som referensram för att få struktur i hur de ska hantera sin ungdom. Detta leder till att ungdomar idag kan känna stor stress och sårbarhet inför den ökade ovissheten (Furlong &
Cartmel, 2006:1).
3.2. Ontologisk trygghet, ångest och kontroll
Giddens teori om ontologisk trygghet kan hjälpa oss förklara sambandet mellan att ungdomar söker sig till astrologi och spiritualitet under krissituationer så som coronapandemin.
Den ontologiska tryggheten beskrivs av Giddens (1997: 48) som nära förbundet med det praktiska medvetandets karaktär. Det praktiska medvetandet är det kognitiva och emotionella ankaret som gör ontologisk trygghet möjligt. Giddens (1997:50) beskriver den ontologiska tryggheten som ett slags grundläggande trygghet som kan liknas med Erik Eriksons teori om den grundläggande tryggheten. Ontologisk trygghet kan liknas vid ett förtroende för hur verkligheten är uppbyggd. Det är den som ger svar på existentiella frågor och guidar individen genom osäkra tider och främmande situationer.
Giddens (1997:51) menar att den ontologiska tryggheten skapas redan under barndomen mellan barn och vårdnadshavare. Den ser till att socialisera barnet på så sätt att den vet att den är en egen person och att föräldrarna även de är egna personer. Den grundläggande tilliten som ontologisk trygghet innebär byggs upp genom att barnet får kärlek och uppmärksamhet av sina vårdnadshavare. Detta innebär att barnet senare i livet kommer koppla sin
självidentitet till uppskattningen hen får från andra individer. Barnet lär sig även en interpersonell organisering av tid och rum genom vetskapen om att hen är en egen individ skild från sina föräldrar.
På andra sidan av den ontologiska tryggheten finner man ångest. Giddens (1996:52f) beskriver den ontologiska tryggheten som ett vaccin mot existentiell ångest. Med en
grundläggande tillit till verkligheten skyddas individen mot framtida hot och faror genom att kunna bevara känslor av mod och hopp när hemska saker händer. Det skydd som den
ontologiska tryggheten erbjuder individen i krissituationer kan liknas med en känsla av
overklighet snarare än en känsla av stark trygghet – den ontologiska tryggheten sätter parentes
kring de möjliga händelser som kan hota individens bild av verkligheten. Den subjektiva uppfattningen av verkligheten är ständigt hotad och utsatt för risker. Eftersom mänskligt beteende är så starkt influerat av förmedlandet av erfarenheter i kombination med människans kalkylerande förmåga kan nästintill samtliga individer drabbas av ångest inför de risker som livet i sig för med sig.
I relation till den ontologiska tryggheten kan även locus of control vara av relevans. Locus of control definieras som den grad genom vilken en individ upplever sig ha kontroll över sitt liv.
Utifrån detta existerar locus of control längs ett kontinuum som går från en mer internaliserad orientering till en mer externaliserad orientering. Den mer internaliserade orienteringen innebär att en individ uppfattar ett resultat som beroende av de egna handlingarna, medan den mer externaliserade orienteringen innebär att en individ uppfattar ett resultat som beroende av krafter utanför individen. Locus of control består av tre oberoende dimensioner; internitet, slump eller tur och kraftfulla andra. Individer med intern locus of control är eftersom de ser resultat som beroende av det egna beteendet och de egna handlingarna är de ofta mer prestationsorienterade än individer med externt locus of control. Dessa individer är mer benägna att se resultat som utom deras kontroll och tenderar därför att lägga över ansvaret för det som händer på andra (Friedman & Schustack, 2013: 249).
Eftersom astrologiska influenser på beteende ligger utanför jaget är begreppet är välstuderat i relation till astrologiska övertygelser. Detta eftersom en tro på astrologi ofta kännetecknas av individens acceptans av att ens personlighet och händelser i samband med deras liv påverkas av externa krafter. Individer med en mer extern kontrollupplevelse var mer positivt ställda till så kallade övernaturliga övertygelser än individer vars locus of control var mer intern
(Renovica, 2021: 16f). I en studie genomförd av Sosis et al. (1980) studerades två typer av externt locus of control hos individer - å ena sidan individer som tror att resultat avgörs av kraftfulla andra, å andra sidan individer som tror att resultat avgörs baserat på tur, öde och slump (Sosis et al. 1980: 66). I likhet med andra tidigare studier om relationen mellan
astrologiska övertygelser och locus of control stödde även denna uppfattning om att individer med ett externt locus of control som tror att tro, slump och öde påverkar universum visar en större tendens att tro på astrologi. Studien visade att denna typ av extern locus of control aktivt konsulterar astrologiska data för att försöka förbättra kontrollen över sina liv. Något som skapar en illusion av kontroll. Denna illusion av kontroll kan bidra till större och mer positiva ansträngningar för att påverka resultat för ens egna räkning (Sosis et al. 1980: 69f).
3.3. Självets reflexiva projekt
Variationer av citatet ovan är för många bekant. För Giddens (1997: 95) utgör det en central punkt i hans teori om project of self, eller självets reflexiva projekt. Vi är det vi gör oss till är en illustration av det reflexiva projekt som konstruktionen av självet innebär. Självets
reflexiva projekt innebär att individen behöver upprätthålla en sammanhängande, dock ständigt i förändring, självbiografi. Enligt Giddens (1997: 96) utgör självbiografin
självidentitetens kärna i det moderna samhället. Självets biografi äger rum bland en mängd alternativ och valmöjligheter som genom psykologiska och sociala strömningar upplyser oss om en rad möjliga levnadssätt. Individens orientering i detta och det individen gör sig till är beroende av dennes ansträngningar (Giddens, 1997: 13, 95).
Giddens förklarar att självidentiteten är det som individen är medveten om. Individens självmedvetande förutsätter en reflexiv medvetenhet vilken rutinmässigt måste skapas och
bevaras genom individens reflexiva handlingar, och definieras utifrån detta som ”självet så som det reflexivt uppfattas utifrån hans eller hennes biografi” (Giddens, 1997: 67f). En tämligen stabil självidentitet är något individen kan ha en känsla av när dennes biografi upplevs vara kontinuerligt sammanhängande. Självets integritet betraktas av individen som något värdefullt, och det praktiska vardagslivets faror som hotar självets integritet filtreras bort av det skyddsnät som individen utvecklat kring sig (Giddens, 1997: 69).
Det är inte möjligt att skapa en fullständigt fiktiv biografi. Det är nödvändigt att individens biografi är någorlunda sanningsenlig för att individen ska kunna vidmakthålla en normal vardaglig interaktion med andra (Giddens, 1997: 69). Sådana normala framträdanden och deras överenstämmelse med individens biografiska berättelse är tämligen avgörande för individens känsla av ontologisk trygghet. Giddens förklarar att det går att göra en distinktion mellan individens självidentitet och uppträdanden i vissa sociala kontexter. Individen kan i vissa fall uppfatta sitt uppträdande som påklistrat eller falskt. Medan detta inte nödvändigtvis behöver äventyra individens självbild kan det bli allvarligare störningar i situationer där disassociationen är mer omfattande. Detta kan hända om individen upplever att hon hela tiden spelar en roll. Självidentitetens berättelse kolliderar då med den existentiella ångesten
(Giddens, 1997: 74f).
Detta oförkroppsligande kan manifesteras i känslan av en diskontinuerlig självbiografi. Detta leder till att individen upplever en instabil självidentitet genom vilken individen kan utveckla en rädsla för förändringar i den yttre miljön och de risker som detta skulle kunna innebära för individen. I och med detta rubbas individens förmåga att upprätthålla det skyddsnät som ska skydda mot sådana yttre faror. Om individen inte lyckas utveckla eller upprätthålla den egna självintegriteten kan individen infinna sig i en känsla av moralisk tomhet i och med den bristande självuppskattningen (Giddens, 1997: 68f).
När en individs självidentitet hotas kan individen uppleva en känsla av skam. Giddens förklarar skam som tätt sammankopplad med självidentiteten. Känslan bygger på ångest över det adekvata i individens biografi och grundar sig i en känsla av otillräcklighet. Generellt sett är en individs skamkänsla inriktad på de aspekter av självet som är synliga – kroppen.
Skamkänslan bottnar i ett misslyckande att uppnå förväntningar (Giddens, 1997: 82, 84).
Förväntningarna som individen sätter ger ofta en bild av det själv som individen vill vara.
Något som Giddens hänvisar till med begreppet det ideala självet. Det ideala självet är intimt bunden till självidentiteten genom det sätt som det utgör en källa till individens positivt laddade strävanden och mål (Giddens, 1997: 85f).
Valet av livsstil blir under moderniteten en alltmer viktig del av skapandet av självidentiteten (Giddens, 1997: 14). Individen konfronteras idag av en mångfald av val. Ett av dessa val innebär att välja livsstil. Giddens definierar en livsstil som den uppsättning praktiker en individ följer och som även utgör en inramning av självidentitetens berättelse. Dessa praktiker innehar således fler funktioner än att enbart tillfredsställa individens nyttobehov. De
rutiniserade praktiker som utgör livsstilar är reflexivt öppna för att förändras och anpassas i och med självidentitetens ständigt föränderliga karaktär. Dessa rutinartade val är en del av individens konstruktion av självet – den individen vill framstå som. Detta kluster av
orienteringar och vanor skapar ett sammanlänkat mönster av tillgängliga möjligheter som är av stor betydelse för individens känsla av ontologisk trygghet. Däremot kan individens valmöjligheter till skapelsen och upprätthållandet av dennes livsstil vara begränsade. Faktorer som socioekonomiska förhållanden, sociala påtryckningar och förebilder påverkar individens val och utformning av en livsstil (Giddens, 1997: 101–103).
Giddens teori om självidentitet och självets reflexiva projekt kan hjälpa oss förklara vilken betydelse som ungdomar lägger vid astrologi när det gäller deras förståelse för och skapande av sin självidentitet. Teorin kan även hjälpa oss förstå och förklara sambandet mellan
krissituationer, så som coronapandemin, och ungdomars tillämpning av astrologi för att hantera sig själva och världen runt omkring.
3.4. Meningsskapande coping
Meningsskapande coping är en bedömningsbaserad coping som fick sitt namn efter
upptäckten att positiva känslor förekommer tillsammans med negativa känslor under intensivt stressiga perioder. Dessa positiva känslor kan hjälpa individen motivera och upprätthålla copinginsatser på lång sikt. Med fokus på styrkor från livserfarenhet, omstrukturering av prioriteringar och målrevision skiljer sig meningsfokuserade copingstrategier från andra copingstrategier som i stället fokuserar på att reglera negativa känslor (Folkman, 2010: 902).
När Folkman (2010) beskriver denna typ av bedömningsbaserad coping talar hon om två typer av bedömningar; primära och sekundära. Den primära bedömningen hänvisar till en bedömning av en situations personliga betydelse – vad händer, vilken roll spelar det och varför. Den utgörs av individens värderingar, övertygelser och mål. Den sekundära bedömningen avser individens egen utvärdering av sina möjligheter till att hantera
situationen. I den sekundära bedömningen bestäms dessa möjligheter dels av situationen, dels av individens fysiska, psykiska, materiella och spirituella resurser för att klara sig (Folkman, 2010: 902).
En central del av meningsskapande coping är hopp. Hopp är bedömningsbaserat, det växer och avtar, är komplext och kontextuellt. När individer söker efter en referensram inom vilken de kan bedöma allvaret av en situation handlar det ofta om odds. Det finns dock en risk att hoppet minskar om oddsen för att en situation ska bli bättre, exempelvis vid sjukdomsfall. Vid ogynnsamma odds förklarar Folkman att människor initierar en omvärderingsprocess som personifierar oddsen. Att personifiera oddsen genom att omvärdera sina egna personliga odds kan minska det hot som individen känner att denne står inför (Folkman, 2010: 903).
Att personifiera oddsen är särskild vanligt när en individ försöker hantera ovisshet. Ovisshet är ofta obehagligt och svårhanterligt. Det tvivel som individen under sådana perioder känner baseras ofta på vad den hör, ser, läser eller föreställer sig. Hopp kan ge en motvikt till
intrapersonella och interpersonella händelser som kan skapa ångest eller oro under perioder av stress och ovisshet, och är särskilt viktig för att hantera ovisshet över tid då hopp gör det möjligt att ha motstridiga förväntningar samtidigt (Folkman, 2010: 905). Meningsskapande copingstrategier som involverar hopp kan vara att exempelvis distrahera sig själv genom att vända sig till andra aktiviteter, till exempel träning, meditation och promenader. Vidare kan även coronapandemin hjälpa oss illustrera dessa motstridiga förväntningar genom pålitlig information om sjukdomens spridning och om nödvändiga försiktighetsåtgärder. Den informationen gör att vi vidtar dessa försiktighetsåtgärder; vi håller avstånd till andra människor, isolerar oss och arbetar hemifrån – sen slappnar vi av för att vi antar att vi ändå inte kommer bli smittade eller för att vi inte tror att det kommer bli så illa som experterna säger.
Dock menar Folkman att hopp inte har samma effekt när människor behöver hantera att omständigheter och deras verklighet förändras. En viktig form av meningsskapande coping är
individens förmåga att revidera mål. Målrevision och omstrukturering av prioriteringar hänvisar till processen att släppa mål som inte längre är hållbara – framför allt på grund av rådande omständigheter – och i stället identifiera realistiska, meningsfulla mål som är
anpassningsbara. Denna process påverkas av bland annat personlighetsläggning, övertygelser, interaktioner med andra, erfarenheter av stress och vilken innebörd individen tillskriver det som pågår. Att revidera mål är således en del av meningsskapande coping som skapar en förnyad känsla av syfte, hjälper till att upprätthålla en känsla av kontroll och – med avseende till de nya målen – möjliggör för hopp (Folkman, 2010: 905f).
Inom meningsskapande coping talas det ofta om religiösa eller andliga influenser som en del av copingprocessen. I det sekulära samhälle som Sverige befinner sig i är dessa aspekter inte av lika stor relevans. I denna studie blir Ahmadis definition av andlighet relevant då den menar att upplevelser av andlighet inte är slutet bundna till religiösa sammanhang. I stället fokuserar den på de högre aspekterna av mänskligt liv; handlingar i vilka individen upplever en transcendent syn på livet genom att höja sig över det alldagliga i vardagen (Ahmadi, 2006;
73). Existentiell coping handlar således om metoder för coping som involverar individens strävanden efter att hitta en inre källa i sig själv, andra eller i naturen genom vilka de kan få hjälp och stöd att hantera de problem de står inför. Existentiell coping talar om ett existentiellt vakuum som uppstått som konsekvens av de rådande problemen, vilket kan återfyllas genom att omkonstruera den gamla ordningen till en ny (Ahmadi, Rabbani, Yi, Kase & Ahmadi, 2019: 110).
Den sekulära meningsskapande coping som för denna studie är av relevans har således i stort sett ingen koppling till traditionellt religiösa sammanhang, men den kan korsa eller vara en del av en individs strävande efter en inre, helig källa utan direkt hänvisning till traditionellt religiösa sammanhang (Ahmadi et al. 2010: 111). I den föreliggande studien har termen meningsskapande coping har följaktligen använts för att hänvisa till en sekulär existentiell coping där fokus ligger vid individens förmåga att förhålla sig till negativa och stressiga perioder genom att på ett eller annat sätt kunna se det positiva i det negativa. Detta begrepp kan bidra med en förståelse för om, och i så fall hur, ungdomar i Sverige använder astrologi vid meningsskapande coping till följd av stressade, negativa eller krisartade situationer.
Genom meningsskapande coping kommer vi kunna förstå och tolka på vilka sätt
intervjupersonerna hanterar olika livssituationer, däribland coronapandemin, och förstå vad intervjupersonernas copingstrategier beror på.