I detta avsnitt kommer studiens empiri och analys att diskuteras tillsammans med relevant litteratur. Diskussionsdelen kommer likt analyskapitlet att struktureras upp i två delkapitel (7.1) Reverse salient inom mobila betaltjänster, (7.2) Likheter mellan mobila betalningar gentemot andra betalmedel. Slutligen kommer (7.3) Studiens konklusion att presenteras där en eventuell framtida dominant design, framtida forskning och studiens användbarhet presenteras.
7.1 Reverse salients inom mobila betalningar
Undersökningens resultat visar på hur antalet användare av betaltjänsten Swish ökar oerhört snabbt. Detta medför en rejäl ökning i antalet transaktioner. Swish har idag fem miljoner privatkunder som använder tjänsten. Swish försökte under 2016 ta marknadsandelar även på e-handelsmarknaden men var till slut tvungna att dra tillbaka sin tjänst rörande e-handel (Nilsson, 2017). Detta på grund av en felaktig implementering i ett teknikval, vilket ledde till att bolaget bakom tjänsten, Get Swish, tog bort tjänsten från marknaden. I empirin framgår det att Swish behöver lägga kraft på förbättring av nuvarande prestanda, enbart för att kunna tillgodose det snabbt ökande antalet kunders transaktioner. Swish har jobbat för att bygga ut kapaciteten (Nilsson, 2017).
Då ett delsystem besitter en lägre prestanda än de övriga, uppstår det som kunderna upplever som ”tekniskt fel”, vilket kan vara resultatet av skiftande prestanda i de olika delsystemen hos leverantören. Vidare skriver Nilsson om att driftleverantören Bankgirot försöker vidta åtgärder för att hålla de tre systemen för privatkunder, företag och e-handel separerade. De arbetar för att inträffande av fel i ett system inte ska behöva påverka de andra systemen (Nilsson, 2017). I Bankgirots rapport ”Sverige betalar 2016” framgår det att trots att betalappar är den betalmetod som ökar mest i förtroende är de nya digitala
betaltjänsterna mer känsliga för plötsliga förtroendetapp, som till exempel rapporteringar i media om bedrägerier och tekniska fel (Insight Intelligence, 2016).
I empirin framgår det även att Wywallets utvecklare, PayEx Group, konstaterar att NFC-tekniken, som företagets tjänster bygger på, har haft en tuff start i hela Skandinavien.
Tekniken baseras på att två enheter kommunicerar då enheterna är i kontakt med varandra (Thors, 2017). Bengt Nilervall säger till Göteborgsposten (2017) att i nuläget finns NFC-tekniken på ungefär 15 % av landets kortterminaler, där målet är att nå 50 % under 2017.
Trots det uppskattade målet från Nilervall har PayEx Group valt att sluta använda sig av den trådlösa kommunikationen NFC-tekniken erbjuder, främst på grund av att tekniken just inte stöttar vissa typer av betalterminaler. I analyskapitlet står det att det tekniska delsystemet NFC, eller kanske snarare faktumet att tekniken inte stöttar vissa typer av betalterminaler, har hindrat mobila betaltjänsten Wywallets vidareutveckling. I ett tidigare stadie erbjöd tjänsten en applikation som möjliggjorde betalningar i butik. I empirin kan man läsa om ovanstående, där Wywallet idag står utan tjänst som tillgodoser betalningar i butik. Om Nilervall har rätt i sin utsago, så skulle således kanske Wywallet hållit sig till NFC-tekniken, och med lite is i magen, inväntat spridningen av NFC-teknik i landets kortterminaler.
50 Precis som för Wywallet så är Masterpass bunden till NFC-tekniken. I analysen står det att lösningens utveckling missgynnas av den rådande situationen, vilket ligger i linje med det Dedehayier och Mäkinen (2011) säger om hur ett tekniskt systems utveckling hindras av obalanser i prestationer som finns bland systemets delsystem. Eftersom empirin visar att Masterpass trådlösa kommunikation endast sker via NFC kan återigen Nilervalls kommentar om det växande antalet kortterminaler som stödjer NFC-teknik (Göteborgsposten, 2017) inge förhoppningar om att tjänsten kan komma att växa inom en snar framtid. Analysen visar också på att företaget har ett mandat i Europa, som innebär att samtliga inlösare som
innehar POS-terminaler ska komma att acceptera NFC-tekniken år 2020.
7.2 Likheter mellan mobila betalningar gentemot andra betalmedel
Enligt empirin gällande Swish framkommer det att tjänsten innehar ett helt nytt system men bygger på den gamla banktraditionen, där pengar överförs mellan bankkonton. Arvidsson (2016) menar att den finansiella infrastrukturen är konstruerad utav tre stycken lager där det översta, tredje lagret, definierar olika typer av betaltjänster, exempelvis Swish. Betalsystemets andra lager, infrastruktur, har till avsikt att skapa förutsättningar för effektiva och säkra betalningar. Beroende på vilken typ av betaltjänst som studeras finns det skillnader i infrastrukturen (Arvidsson, 2016). Den mobila betaltjänsten Swish nyttjar bankernas kontosystem som infrastruktur samtidigt som tjänsten bygger på Bankgirots plattform;
Betalningar i Realtid. Denna plattform är en del av det första lager, som består av system för processhantering och avveckling. Plattformen möjliggör direkt överföring av pengar till en annan mottagares bankkonto. I linje med Giovanni Dosis teori om tekniska spår finns det en fördel att uppnå en viss nivå av kompatibilitet mellan den introducerade betaltjänsten gentemot tidigare betalsätt.
Swish har skapat likheter jämfört med det välkända betalsättet kontanter enligt Sophia Mannerfelt, eftersom pengarna byter ägare i realtid utan att kunden är i behov av att nyttja fysiska pengar. Likt en kontanttransaktion så finns det ingen part som lånar ut pengar, utan det sker en realtidstransaktion hela vägen som är oberoende av banktillhörighet. Bankgirots rapport ”Sverige betalar 2016”, upplyser om att Swish var den mobila betaltjänst som flest konsumenter använde på den svenska marknaden. Enligt rapporten från Bankgirot konstateras en ökning i antalet procentenheter som visar högt förtroende för betalappar.
Procentenheterna har ökat från 12 % 2013 till 55 % 2016. Gällande förtroendet för de olika betalmedel marknaden erbjuder så ligger kontantbetalning betydligt högre än betalappar. 87
% av samtliga respondenter har högt förtroende för kontanter medan endast 55 % har det för betalappar. Då Swish är en betalapp, som ändock bygger på det beprövade kontosystemet där pengar byter ägare i realtid, kan man förstå varför tjänsten har så många användare idag. Då tjänsten erbjuder pengabyte i realtid, utan mellanhänder, påminner den mer om en kontanttransaktion i större utsträckning än sina konkurrenter. Gräver man djupare i ovan nämnda undersökning finner man intressant data gällande skillnader i förtroende kopplat till olika åldersgrupper. Respondenter i åldrarna 65-74 år har betydligt lägre förtroende för betalappar jämfört med respondenter i åldrarna 16-64 år. I de yngre grupperna är det mellan 54 och 65 % som har hög förtroende för betalapparna, vilket med stor sannolikhet torde tyda på en helt annan internetvana samt innehavandet och användandet av smartphones (Insight
51 Intelligence, 2016). Det som kan ligga som en fördel för Swish är att Sifo-undersökningen gjord av Samsung Pay påvisade att svenskarna har högst förtroende för en mobil betaltjänst om en svensk bank står bakom (Leijonhuvud, 2017). Eftersom Swish är en tjänst samägd av samtliga stora, svenska banker kan det skapa förutsättningar för tjänsten att öka i förtroende och i en vidare utsträckning även i antalet användare.
Den insamlade empirin från Mastercard och Samsung åskådliggjorde att deras mobila betaltjänster är uppbyggda på en infrastruktur av annan form, (lager två i den finansiella infrastrukturen, (Arvidsson 2016), där kortsystemet ligger till grund för dessa betaltjänster istället för ovan nämnda kontosystem. Då kortnätverken är fundamentet för den mobila betaltjänsten påpekade Mats Taraldsson att regelverken är detsamma mellan inlösande bank, utgivare och kund likt kortbetalningar. Dessutom finns redan en trygghet och förståelse för kortbetalningar eftersom samhället har nyttjat betalmedlet under en längre tid.
Resonemanget stärks via Bankgirots rapport, som visar att kortbetalningar är det betalmedlet på den svenska marknaden som innehar högst förtroende med 89 procentenheter bland samtliga respondenter samtidigt som kortbetalningar är det betalsystem som används mest, enligt undersökningen. Hela 95 % använder sig av kortbetalning ett par gånger i veckan eller oftare. I den frågan framgår också, i jämförelse med tidigare års motsvarande undersökningar, att användandet av betalappar för smartphones ökar (Insight Intelligence, 2016). Då kortbetalningar är ett beprövat och länge använt betalmedel, finns det chans att Mastercard och Samsungs tjänster, som bygger på kortinfrastrukturen, kan erhålla användare som känner sig trygga i betalningen med kort. I empirin kopplad till intervjun med Mastercard nämner Mats Taraldsson att övergången mellan betallösningen och betalkortet borde underlätta för konsumenten då deras kort endast har paketerats i en smartphone istället för ett fysiskt betalkort. På samma sätt framgår det i empirin från Samsung Electronics hur företaget har valt att utforma tjänsten på ett sådant sätt att konsumenten ser sitt fysiska kort illustrerat som en cardart på telefonens touchscreen, för att således skapa en igenkänningsfaktor mot kortbetalningen. Precis som Leijonhuvud skriver i sin artikel om Samsung Pays Sifo-undersökning så har inte bara svenskarna ett högre förtroende för en mobil betaltjänst uppbackad av en svensk bank, utan även om tjänsten är baserad på ett kortnätverk (Leijonhuvud, 2017).
I intervjun med John Olav Olsen framfördes att Wywallets betaltjänst innehar tre olika typer av betalsätt, där kortinfrastrukturen är grunden till ett betalsätt och fakturering är kopplad till de två övriga betalsätten. Vidare menade Olsen att fakturering är ett beprövat betalsätt som konsumenter ofta nyttjar vid olika typer av räkningar. Dock påvisar Bankgirots rapport
”Sverige betalar 2016” att fakturatjänster upplever en negativ förtroendeutveckling hos konsumenter. Förtroendetappet kan, enligt undersökningen, ha med senaste årens rapporter om bluffakturor att göra (Insight Intelligence, 2016).
52
7.3 Konklusion
Rapportens syfte är att studera aktörer på den svenska marknaden för mobila betalningar, samt att undersöka vad som krävs av aktörerna för att ta en ledande roll på marknaden. Det som visat sig i empiri samt efter att har studerat tidigare litteratur och forskning inom området är att marknaden och användare kan vara redo för en ledande aktör på marknaden för mobila betaltjänster i Sverige. Med tanke på den rådande infrastrukturen i Sverige där internet sedan länge är ett undantag utan snarare en förutsättning för dagliga behov, samt hur långt den mobila telefontekniken kommit och i hur stor utsträckning den svenska
befolkningen använder sig av smartphones. Sverige är, precis som jag nämnde i bakgrunden, ett nyfiket och teknikvänligt land där hög andel av hushållen har tillgång till internet och smartphones vilket skapar förutsättningar även för mobila betalningar. Samtidigt som detta sker så visar undersökningar på att svenskarnas förtroende för betalappar inte är lika högt som förtroendet för kontanta och kortbetalningar, men att förtroendet för betalapparna har ökat rejält de senaste åren.
Riksbanken skrev 2013 om hur massbetalningsmarknadens framtid kommer att utvecklas i två faser. I den första fasen går massbetalningsmarknaden mot en ökad fragmentering med ett stort utbud av olika betaltjänster från många aktörer. Ingen enskild aktör blir då stor nog för att styra utvecklingen. Det mångsidiga utbudet av betaltjänster kan leda till att ingen betaltjänst blir brett accepterad (Sveriges Riksbank, 2013). Idag har ett par tjänster etablerat sig mer och mer på marknaden, men vi väntar fortfarande på det stora genombrottet.
Sett till studiens forskningsfråga samt delfrågor så visar studien på att olika aktörer använder sig av olika delsystem till sina tjänster. De gör det samtidigt med olika mått av framgång, där NFC-tekniken utmanas av tillgängligheten av kortläsare med teknik kopplad till NFC, och där Swish brottas med sina egna delsystem där det ökande antalet användare skapat problem hos tjänstens prestanda vilket också lett till att tjänsten inte utvecklats. De har istället hela tiden behövt se över den egna prestandan för att genomföra de nuvarande kundernas transaktioner, istället för att inta nya delar av marknaden, såsom till exempel betalning i butik.
De olika leverantörerna står inför olika hinder för att kunna ta en ledande roll på marknaden.
Ovan nämnda NFC-teknik används av Masterpass och så länge NFC-tekniken inte används i större utsträckning i Sverige så får tjänsten det svårt att ta en ledande roll på marknaden.
Samsung Pay fungerar i butik och e-handel men inte mellan person till person. Dock är tjänsten kopplad till Samsungs telefoner, vilket är ett marknadsmässigt val av företaget, vilket kan leda till svårigheter att etablera sig som etta. Varken iPhones eller andra typer av Androidtelefoner kommer kunna nyttja tjänsten, utan den fungerar enbart för
Samsungtelefoner.
Tjänsten Wywallet som tidigare nyttjade NFC-tekniken, men valde att frånsäga sig densamma, har idag tre tjänster som bygger på fakturering och kortinfrastrukturen.
Fakturatjänster har dock ett dalande förtroende hos konsumenterna, enligt Bankgirots undersökning ”Sverige betalar 2016”.
53 Kvar står Swish, där likheterna med beprövade och uppskattade betalsätt är flera. Kontanter, som varit en del av vårt samhälle i över tusen år, används för betalningar i realtid. Detta är något som Swish erbjuder, om möjligt med någon fördröjning. Enligt Bengt Nilervall på Svensk Handel så hoppas han på Swish och att företagets utveckling går vidare då lösningen är ett komplement till nuvarande betalningsmedel, samt att den går utanför kortnätverken och kortterminalsidan, och utifall dessa tjänster ligger nere så är lösningen ett viktigt komplement då den istället nyttjar mobilnätet vid betalningarna. Empirianalysen samt diskussionen kan peka på att Swish, med fem miljoner användare idag, och dessutom med ett omarbetat system för e-handeln, möjligen har en chans att etablera sig som en dominant design på den svenska marknaden för mobila betalningar. Då dessutom Swish delägs av de svenska bankerna, skapas en slags trygghet hos användarna, som har högt förtroende för en tjänst uppbackad av svensk bank.
För framtida forskning inom ämnet kan det vara av intresse att även se över aktörernas marknadsmässiga val, då den här studien undersökt de tekniska valen. Det pågår även ett intressant samarbete mellan Mastercard och Samsung Pay, där NFC-bundna Masterpass kringgår faktumet att NFC-tekniken inte finns att tillgå i den utsträckning man vill i Sverige, och initierar ett samarbete med Samsung och deras mobila betalapp Samsung Pay. Kan det samarbetet ge Mastercard eller Samsung Electronics en ledande roll på marknaden? Det kan också vara intressant att titta på de kontaktlösa korten, som nämns i Bankgirots rapport som en relativt stor aktör om 10 år (Insight Intelligence, 2016), och huruvida de kan slå ut en del nuvarande betalsätt eller ta kunder från de mobila betallösningarna.
De största svårigheterna denna studie har stött på var att få till intervjuer med vissa
respondenter. Ett par större aktörer tillfrågades, men uteblev av olika anledningar. Studien hade kunna erhållit ett större urval av empiri, samt på så sätt kunnat ställa fler tjänster mot varandra för diskutera fram för- och nackdelar med tjänsterna men också för att se
framgångsrika likheter mellan tjänsterna. Detta skulle kunna skapa en större förståelse för den svenska marknaden för mobila betalningar, och hur dess aktörer försöker etablera sig.
Denna studie ämnar skapa en större förståelse för den svenska marknaden för mobila betaltjänster samt vara en, om än en liten, del i utvecklingen av samma marknad.
54