Diskussion i relation till syftet

Uppsatsens syfte var att kritiskt jämföra Sverigedemokraternas, Centerpartiets och

Socialdemokraternas problembeskrivningar och politiska lösningar kopplat till landsbygden. Partiernas problembeskrivningar och politiska lösningar har relativt detaljerat diskuterats i 10.1. När det kommer till uppsatsens jämförande aspekt går det övergripande att konstatera att det finns skillnader mellan partierna. Det såväl när det kommer till i vilken utsträckning landsbygden diskuteras i partiernas övergripande politik som i vad partierna framställer som landsbygdens huvudsakliga problem och lösningar i relation till dessa. Skillnaderna blir tydliga om svaren på uppsatsens frågeställningar jämförs och gäller särskilt för partiernas huvudsakliga problem, och lösningarna i relation till dessa. Att det finns skillnader i lösningarna när partierna har formulerat sina huvudsakliga problem olika är inte konstigt utifrån de teorier som framkom i forskningsläget. För som t.ex. forskarna Friedman och Desivilya (2010) skriver så påverkas såväl lösningar som vilka handlingar som är möjliga att genomföra av hur en fråga "framas". I det empiriska materialet syns det särskilt tydligt i fallet med partierna SD och S. Som redan har diskuterats blir lösningen i SD:s fall ganska ”radikal” genom att en omförhandling av medlemskapet i EU föreslås. Men i fallet med S blir det om möjligt än tydligare hur avgörande det är hur problembeskrivning formuleras för vad som sedan diskuteras. För som sågs när olika lösningar presenterades ovan återkommer man från S:s sida till att olika förslag ska lösa problemet med brist på jobb (Kap 7; Kap 8).

Men samtidigt som skillnader mellan de tre partierna finns är det tack vara den jämförande aspekten möjligt att se likheter. Uttryckt kort, och något förenklat, ses skillnader tydligast i relation till svaren på frågorna om huvudsakliga problem och lösningar, samtidigt som det vid en mer uttalad jämförelse är möjligt att se skillnader. I den första frågeställningen finns det likheter mellan SD och S genom att ingen av dessa låter landsbygden få en särskild tydlig roll i sina centrala dokument. Samtidigt som C utmärkte sig genom att uppmärksamma "hela landet" mer. Det finns också en del likheter mellan partierna i vad som lyftes när de berörde frågor med koppling till landsbygden i sina centrala dokument. Ett tydligt exempel på likheter mellan partierna är att de lyfter likvärdig välfärd över hela landet. Det är också möjligt att se andra likheter mellan partierna om deras åsikter studeras mer på "djupet", där ett exempel är tron på tillväxt. Mer sammanfattande finns det en del skillnader mellan partierna, men dessa är inte lika stora som man först kanske kan tro. Att skillnaderna syns tydligast har delvis att göra med att det är partiernas huvudsakliga beskrivningar som skiljer sig (Kap 8).

När det kommer till den kritiska aspekten i syftet finns inte ett enkelt svar. Det är inte heller möjligt att svara lika tydligt som för de andra delarna. Men inledningsvis kan sägas att den kritiska analys som genomfördes gjordes i relation till de problembeskrivningar och lösningar som framkom i övriga empiriska kapitel. Dessutom användes tidigare presenterad forskning. Granskningen problematiserade partiet S:s starka fokus på jobb som problemet och lösningen för landsbygden samtidigt som de t.ex. inte nämner utflyttning av myndigheter till

landsbygden. Det förs också en allmän diskussion om vad som inte berörs eller hörs med reflektioner kring frågor om ett "levande land". Reflektioner om stad och land förekommer också. Från forskningshåll finns det flera olika synsätt på denna relation. Det handlar

exempelvis om Forsbergs (I SOU, 2006:106) påpekande om att landsbygden inte är homogen och Gustafssons (2013a) åsikt om att det för en samhällsutveckling i hela landet är nödvändigt att se skillnaderna mellan stad och landsbygd. Politiskt finns C som diskuterade lösningar med ett landsbygdsperspektiv vid beslut samt att uppvärdera landsbygden i relation till staden. En fråga här var vad det skulle innebära om tänkta satsningar från C på att få människor att se det "riktiga" landet inte får några positiva effekter (Kap 9).

Tillväxt är något som inte direkt ifrågasätts av partierna och därför förs olika resonemang kring det. Det handlar exempelvis om att tankar om tillväxt har fått ett större utrymme inom regionalpolitiken och att tillväxt som fenomen knappt ifrågasätts från politiskt håll utan snarare ses som en lösning på olika problem. Inom forskningen finns det också ett

tillväxtfokus (Se t.ex. Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser, 2011) även om andra forskare ifrågasätter med t.ex. ett uttalande om att tillväxt överallt inte är troligast (SOU, 2003:29). Reflektioner i relation till forskarnas och partiernas uttalanden är hur områden med sämre förutsättningar ska gynnas av tillväxt och vad ett tillväxtfokus på sikt får för konsekvenser för en jämn välfärd och en omfördelningspolitik. Dessutom diskuteras SD i relation till att de betraktas som ett missnöjesparti (Se t.ex. Svt, 2012; Fredén i SR, 2014). I det empiriska materialet framkom att SD är starkt kritiska och ser agerande från de etablerade, så som EU och regeringen, som landsbygdens problem. Men samtidigt fanns tecken på att partiet försöker legitimera sina åsikter genom hänvisningar till andra (SD, 2013). Detta resultat väckte frågan om det är möjligt att kombinera en roll som starkt kritiskt parti och en position närmare makten (Kap 9).

För att knyta tillbaka till den kritiska aspekten i syftet så visar granskningarna på att det finns fler än ett sätt att se på verkligheten. Ett sätt att tänka på, av partier eller forskare, kan

begränsa såväl vad man ser som ett problem och lösningarna i relation till detta. Det handlar också om att man genom att inte ifrågasätta vissa företeelser blir begränsad till en särskild infallsvinkel i diskussionerna. Ett exempel är de diskussioner i kapitel nio som fördes runt tillväxt. Det handlade bl.a. om att tillväxt sågs som något positivt, eller inte ifrågasattes, av såväl de politiska partierna SD, C och S som vissa forskare (Se t.ex. Myndigheten för

tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser, 2011). En konsekvens är t.ex. partiet S uttalande om att välfärd är en förutsättning för tillväxt. Här är det möjligt att se att tillväxt används för att motivera satsningar på välfärd, istället för att t.ex. framhålla välfärdsatsningar för

välfärdens egen nytta (Kap 9).

Inledningsvis påpekades att landsbygden och frågor med koppling hit är något som har fått en del uppmärksamhet av Svt under våren. Efter att ha sett den debatt som avslutade Svt:s satsning #ettsverige (Ett Sverige debatten, 2015) vill jag lyfta in några kommentarer som är relevanta utifrån vad som har diskuterats här. De riksdagspolitiker som medverkade i debatten var Bucht (S) och Erlandsson (C), d.v.s. nuvarande och f.d. landsbygdsminister. Särskilt intressant i relation till diskussion om statliga jobb och S, i kapitel nio, är den del av debatten som handlar om att statliga jobb har minskat mycket i glesbygden och samtidigt ökat i storstaden. Efter frågor om detta från programledaren i debatten, samt kritik från andra medverkande, säger Bucht att staten måste bidra till att hålla ihop landet istället för att splittra det och därför ska finnas i hela landet. Det medan Erlandsson pratar om utlokalisering.

Samtidigt skyller Erlandsson en minskning av statliga jobb på bolagisering och Bucht kan inte lova stopp för flera statliga jobb i Stockholm (Ett Sverige debatten, 2015 ). Politikerna får även svara på frågor om sådant som vad de vill göra konkret för att unga ska flytta tillbaka eller stanna, skatteutjämningssystemet och mobiltäckning (Ett Sverige debatten, 2015). Men utifrån uppsatsens empiri är uttalandena om myndighetsjobb mest relevant.

Som diskuterats ovan är fler statliga jobb ingen lösning som S diskuterade när de behandlade jobb i sitt landsbygdsdokument (Se även S, 2014a). Medan C (2012) gör ett uttalande om att statlig service ska finnas i hela landet genom att myndigheterna samarbetar, men det är inget som får speciellt stort utrymme. Så frågan är hur trovärdiga uttalandena från programmet är? För som diskuterades i forskningsläget har det sedan mitten av 1990-talet pågått en utveckling där lands- och glesbygden fått en nertonad roll inom regionalpolitiken, samtidigt som

regionalpolitiken tydligare betonar tillväxt (SOU, 2003:29; Säll, 2014). Dessutom marginaliserades landsbygden organisatoriskt efter ett politiskt beslut från S där

landsbygdsministern från årsskiftet 2014 "förlorade" sitt departement för att placerades under Näringsdepartementet (Regeringskansliet, 2015b; Jordbruksaktuellt, 2015).

För att knyta tillbaka till respektive partis partiprogram innehåller S och SD:s program inte särskilt mycket om landsbygden. C:s partiprogram innehåller mer, men en hel del är fraser som ”Hela landet” och liknande (Kap 5). Men det finns risker med att tala om "Hela landet", exempelvis anser landsbygdstrateg Gustafsson (2013) att det är nödvändigt att se skillnaderna för att kunna arbeta för en samhällsutveckling i hela landet. Medan Rönnblom (2014)

poängterar att det blir svårt att utmana ett urbant tolkningsföreträdde om det inte diskuteras.

Något som flera gånger slår mig är den otydlighet och komplexitet som finns på området. Ovan har flera olika aspekter av otydligheten berörts där det t.ex. handlar om vad som menas med att ”Hela Sverige ska leva”. Komplext blir det t.ex. för att landsbygden som område kan omfatta otroligt mycket, samtidigt som man i forskningen behöver argumentera för att

området förtjänar att vara ett eget forskningsområde (Se t.ex. Gustafsson, 2013b; Westholm & Waldenström, 2008). Under processens gång har tanken att landsbygdspolitik kan vara allt eller inget väckts flera gånger. Uttrycket ”Hela Sverige ska leva” skulle kunna ses som ett mål för den svenska landsbygdspolitiken. Dock är det ett otydligt mål, eftersom partierna inte utvecklar vad de menar med att hela Sverige ska leva. Eftersom målet är otydligt blir det svårt att såväl veta vad det är politikerna säger sig arbeta emot som att utvärdera hur väl målet uppfylls. Med andra ord blir det svårt att (kritiskt) granska området.

Men hur kommer det sig att området är otydligt, komplext och kanske inte är det intressantaste för politiker? En tanke är att det helt enkelt är svårt. Det finns exempelvis många olika frågor man från politiskt håll skulle kunna arbeta med. En annan aspekt av det hela är att området aldrig blir ”klart” utan ständigt kräver nytt arbete, med en delvis förändrad inriktning. Förr handlade det om att se till att t.ex. el och fast telefon fanns i hela landet, medan det nu handlar om bredband. Men tekniken utvecklas och med det kommer behovet av nya insatser. Detta leder även in på att det handlar om prioriteringar och om det är värt det. För för samma kostnad som en insats kostar att genomföra på landsbygden kan flera ta del av den i staden. Det leder in till ett tredje tänkbart argument, eftersom det bor färre människor på landsbygden än i staden betyder det också att det bor färre potentiella väljare på landsbygden än det gör i staden. Kanske är det så att en politik för staden är det som ger röster och makt?