Metodiska problem, generaliserbarhet samt validitet och reliabilitet

Ett tänkbart metodologiskt problem är att enbart texter har analyserats. Yanow (1995) skriver nämligen om att många analyser av policys bara studerar det skrivna språket, trots att mycket kan sägas bortom detta i interaktion mellan människor med exempelvis hjälp av

kroppsspråket. Personer och känslor är faktorer som spelar roll när policys kommer till (Gottweis, 2012). Dessa aspekter är förmodligen svåra att se i ett skrivet dokument.

Bergström och Boréus (2005)skriver att begreppen validitet och reliabilitet kan vidgas och bli relevanta även i de fall man inte mäter eller räknar. Enligt författarna handlar validitet ”…då om huruvida den undersökning man genomför för att besvara en bestämd fråga verkligen kan ge ett svar på just denna fråga.” (34, Bergström & Boréus, 2005). I denna uppsats är

frågeställningar och analytiska verktyg de samma. Det betyder att verktyg och frågor är valda utifrån samma grund, något som borde öka sannolikheten att ge svar på det som efterfrågas. När det kommer till reliabilitet, i relation till kvalitativa textanalyser, sägs att den

tolkningsprocess som sker är en reliabilitetsfråga. Centralt är att läsningen av de aktuella texterna sker på ett sätt som är tillräckligt noga i relation till syftet (Bergström & Boréus, 2005). Enligt klassisk kvantitativ benämning ska en annan forskare kunna upprepa studien och komma fram till samma resultat, men inom mer tolkande vetenskap är detta ideal inte möjligt (Bergström & Boréus, 2005). Men för att stärka detta, av Bergström och Boréus (2005) benämnt som internsubjektivitet och av Denscombe (2009) som tillförlitlighet, i en samhällsvetenskaplig studie gäller det att vara tydlig med vad du gör i alla steg och

argumentera för det.

Det finns många olika varianter på textanalys, men det som är gemensamt för de flesta textanalyser är tolkning (Bergström & Boréus, 2005). Bergström och Boréus (2005) väljer att ge två olika betydelser av tolkning. Den ena formen av tolkning handlar om att själva texten, innebörden av den, måste tolkas. Den andra betydelsen tar sikte på den form av tolkning som sker av det resultat som textanalysen har lett fram till. Men även om tolkning sker i alla textanalyser är det inte samma sak som att tolkningen är lika omfattande i alla typer av textanalyser. Exempelvis nämner författarna innehållsanalys, där tolkningen i vissa fall kan vara liten eller nästan frånvarande (Bergström & Boréus, 2005). Även om tolkning sker exempelvis när de innehållsmässiga enheterna ska fastställas (Esaiason m.fl., 2012).

I uppsatsens metod, en kvalitativ textanalys med utgångspunkt i Bacchis (1999) verktyg, är det möjligt att se inslag av tolkning genom större delen av processen. Som även har

diskuterats i samband med forskarrollen vilar uppsatsen på en uppfattning om att det inte är möjligt att genomföra objektiva analyser. Detta bl.a. eftersom det inte är möjligt att "ställa sig utanför" det som studeras (4.2; Se Bacchi, 1999). Men det är viktigt att lyfta fram olika versioner av t.ex. ett område eller ett problem (Bacchi, 1999). Här görs det genom partiernas olika versioner samt genom den kritiska granskningar av dessa. Esaiasson m.fl. (2012) presenterar ett råd från Føllesdal m.fl. om att prova olika tolkningar i relation till resten av texten, om tolkningen är oklar. Svårigheten med att tolka texten beror också på avståndet, exempelvis tiden, mellan texten och den som gör tolkningen (Esaiason m.fl., 2012).

Uppsatsens material är producerat i nutid, vilket underlättar tolkningen avsevärt (Esaiasson m.fl., 2012).

Generaliserbarhet är ett annat begrepp som diskuteras i metodböckerna (Se t.ex. Esaiasson m.fl., 2012; Denscombe, 2009). Samtidigt sägs att generalisering från kvalitativa studier brukar ifrågasättas. Det handlar t.ex. om att det inom naturvetenskapen är en relevant utgångspunkt att fastställa såväl lagbundenhet som kausala samband, medan detsamma ej gäller för samhällsvetenskapen. Det kan förklaras dels utifrån epistemologiska ståndpunkter och dels utifrån vad som menas med generalisering (Alvesson & Sköldberg, 2008). Men som Flyvbjerg (2006) skriver är att kunskap formellt kan generaliseras inte synonymt med att en process (som en fallstudie) inte kan bidra till kunskapsackumulering. Studier utan

generaliseringsambition, eller som traditionellt inte har ansetts kunna bidra till generalisering, kan visa sig vara betydelsefulla för kommande upptäcker (Flyvbjerg, 2006). Fast

generaliseringsproblemet inom samhällsvetenskapen beskrivs som svårt, även i fall som inte gör universella uttalanden, t.ex. för att forskning inom områden som politik har en

tidsbegränsad giltighet. Om det finns typiska mönster kan man istället välja påpeka att dessa är avgränsade såväl i tid och plats, för att poängtera skillnaden mot mer lagbundna mönster (Alvesson & Sköldberg, 2008).

Uppsatsen har inga direkta generaliseringsambitioner. Esaiason m.fl. (2012) påpekar att det inte är av så stor vikt att kunna generalisera sina resultat till andra sammanhang i en s.k. teorikonsumerande undersökning. Men kanske skulle det vara möjligt att göra uttalanden om andra partier i riksdagen, utifrån resultatet från de tre partier som studeras här. Det särskilt om resultatet från de undersökta partierna är väldigt lika då partierna har valts bl.a. för att få en

spridning (Jämför "mest olika" i t.ex. Esaiason m.fl., 2012). Dessutom är vissa partier mer lika varandra än andra och där är en viss generalisering mer trolig. Denscombe (2009) skriver nämligen om att det är viktigt att känna till ett falls kännetecken, eftersom ju mer lika de nya fallen är det ursprungliga desto större möjlighet till generalisering. En annan

generaliseringsaspekt är att Bacchis "What´s the problem" förhållningssätt testas ytterligare. Detta för att t.ex. se om ansatsen fungerar på ett område som kanske inte lika starkt

förknippas med orättvisor som jämställdhet. Det kanske skulle kunna ses som vad Alvesson och Sköldberg (2008) kallar ett utvidgat tillämpningsområde, eftersom de anser att den rätta frågan att ställa sig är när något gäller snarare än om det är falsk eller sant.