Följande inleds med en kort diskussion gällande observationerna i analysen. Därefter följer en diskussion med observationer om hämmande effekter som gjorts i det empiriska avsnittet, men inte tagits upp i analysen. Dessa observationer har inte analyserats då de inte berör studiens syfte eller frågeställning Däremot är diskussionen relevant att upp till följd av dess bidragande roll till att öka förståelsen av cirkulära lösningar och hinder.
Tidigare studier som behandlat cirkulära lösningar i företag såsom Rizos et al. (2016) har visat att samarbete med andra företag är en avgörande faktor för små företags cirkulära lösningar. Rizos et al. (2016) argumenterar för att nätverket har en viktig del i att driva den förändring som krävs för cirkulära lösningar. Andra författare som forskat om cirkulära lösningar är exempelvis Holma och Narayan (2018) samt Aarikka-Steenros och Ranta (2019) som har givit uttryck för fler studier som kopplar samman små företag och relationers roll för att förstå hur cirkulära lösningar implementeras framgångsrikt. Dessa studier har belyst att samarbete inom relationer torde vara av vikt för cirkulära lösningar. Farooque et al. (2019) identifierade i sin studie att det råder ett stort kunskapsgap inom fältet för cirkulära samarbeten medan Franco (2017) efterfrågar fler studier som applicerar nätverksteori för att förstå företagen i nätverkets roll mot cirkulära lösningar. Att samarbete inom relationer mellan företag är viktigt tycks således de flesta studier om cirkulära lösningar vara överens om. Men dessa författare undersöker inte på vilket sätt eller hur relationerna sett ut, för att förklara och förstå varför relationer med andra företag är viktigt. Vi har precis som dessa författare även kunnat se att relationer har stor betydelse för att implementera och upprätthålla en cirkulär lösning. Däremot har samspelet mellan de institutionaliserade strukturerna gett en djupare förståelse för vad det är i relationerna som utvecklas och driver arbetet med en cirkulär lösning framåt. Att skriva i termer av att relationer är viktigt stämmer, men det blir mer relevant att tala om att det är samordning av aktiviteter och resursutbyten som leder till starka aktörsband, som driver relationen och därav samarbetet framåt för cirkulära lösningar.
Förutom relationer har studier även berört vad som kan hindra och hämma företag från att implementera cirkulära lösningar (se bilaga 2). De Jesus och Mendonça (2018) menar att tekniska och finansiella faktorer främjar eller hämmar cirkulära lösningar, och att regelverk likaså kan främja eller hämma ett företags möjlighet till cirkulära lösningar. Kirchherr, Piscicelli, Bour, Kostense-Smit, Muller, Huibrechtse-Truijens och Hekkert (2018) har
70 genomfört den största studien om cirkulär ekonomi i EU. Författarna visar att brist på statligt stöd i övergången mot cirkulär ekonomi har en kraftigt hämmande effekt på små företag som vill implementera cirkulära lösningar. Samtliga intervjupersoner har under vår studies intervjuer belyst faktorerna myndigheter, miljötillstånd, lagar och regler som begränsningar till den cirkulära lösningen. Dessa typer av begränsningar var inget som vi som författare av den här studien hade förväntat oss att få i det omfång som blev insamlat. Samtidigt visste vi att studier från exempelvis Zamfir et al. (2017) visat att landets lagar och regler har en avgörande roll på små företags möjligheter att anamma cirkulära lösningar. Efter de två första intervjuerna, som genomfördes med Carbomax verkställande direktör och marknadschef, noterade vi däremot vilken utmärkande roll dessa faktorer har haft på den cirkulära lösningen. Inte minst är det möjligt att argumentera för att myndigheter, miljötillstånd, lagar och regler har haft en hämmande effekt på relationers aktivitetslänkar, resursbindningar och aktörsband. Detta då faktorerna förhindrar företagen från att upparbeta mer material, och inte minst inkludera fler aktörer i nätverket i sin helhet.
Trots dessa faktorers stora omfång i empirin är det ingenting som är direkt kopplat till studiens syfte och har därav inte analyserats i någon större grad. Däremot är det viktigt att påpeka hur pass stor begränsning det faktiskt utgör för företagen som idag är en del av den cirkulära lösningen, såväl som för företag som vill bli en del av den och dess nätverk. För företag som Outokumpu och Höganäs innebär faktorerna stora begränsningar i vilket material som kan förhindras från att antingen sluta upp som deponi eller i bästa fall återvinnas, fast i lösningar som uppges vara dyrare och sämre ur miljösynpunkt. Detta beror främst på att miljötillstånden och lagarna om vilka typer av material som får upparbetas är ålderstigna. Många av de material som förr i tiden definierades och klassades som mycket miljöfarliga har än idag samma klassning, trots att egenskaperna i materialet inte är mycket miljöfarliga. För studiens cirkulära lösning innebär det många olika saker. Antingen gör materialets klassning att det inte får upparbetas, utan måste deponeras. Klassningen kan även innebära att Carbomax på grund av sitt B-tillstånd inte får upparbeta mer av den typen av avfall för att deras tillstånd inte tillåter det. Ansökan om ett nytt tillstånd kräver stora administrativa och finansiella resurser vilket gör att det läggs åt sidan, och hämmar den cirkulära lösningen i form av resurser till input. Förutom avfallets miljöklassning kräver även lagen att företag måste ha tillstånd för att ens få hantera avfall. Det är något som kraftigt begränsar Carbomax och den cirkulära lösningens möjligheter att inkludera och interagera med nya kunder. Att få tillståndet kräver stora finansiella resurser vilket Carbomax menar gör att flera kunder struntar i det. En konsekvens av detta kan tänka sig
71 vara att mycket material som hade kunnat nyttjas till följd av dess egenskaper slutar upp som deponi, vilket gör att efterfrågan på nya jungfruliga resurser stimuleras.
Förutom myndigheternas, miljötillståndens, lagarnas och reglernas hämmande effekt på den enskilda aktören kan de även tänka sig begränsa de existerande relationerna gällande den cirkulära lösningen. Aktivitetslänkarna, resursbindningarna och aktörsbandens styrka kan missgynnas till följd av de föråldrade definitionerna, klassningarna och lagarna. Ett land med motsatta problem benämndes i empirin vara Finland, som har en högre effektivitet i tillståndsbeviljning, klassning av material och avfall, samt lagar som uppges vara i tiden. Likväl lyftes det att lokala politiker genomfört besök på anläggningen för den cirkulära lösningen i Västerås. I analysen uppmärksammades individen som särskilt viktig i att driva och utveckla de samarbeten och relationer som präglar den cirkulära lösningen. Tecken på individens roll och betydelse för samarbete, relationer och cirkulära lösningar blir återigen påtaglig. De lokala politikerna som fått se och öka förståelsen för den cirkulära lösningen benämndes öka förståelsen för dess betydelse och faktiska nytta för att förhindra att restprodukter slutar upp som deponi. Emellertid var det inte dessa individer som besökte anläggningen som sitter på roller på myndigheter som kan förändra miljötillstånd, lagar och regler till att bli mer gynnsamma och uppdaterade gentemot cirkulära lösningar. En risk med detta kan även tänkas vara att relationen påverkas negativt och likaså cirkulära lösningen där företag som Höganäs uppgav att de varit öppna med att dem kommer sluta vara en del av den cirkulära lösningen ifall mindre kostnadskrävande lösningar dyker upp.
Produktionsplaneraren på Carbomax uppgav att år 2020 kommer många företag förbjudas att deponera avfall av länsstyrelser. Det är något som Carbomax ser positivt på och hoppas det kan leda till att nya potentiella kunder tar kontakt med dem och inte tvärtom. Det paradoxala med förbudet blir häpnadsväckande med tanke på de rådande hämmande effekter som diskuterats. Det är visserligen ett steg i rätt riktning med ett förbud mot deponi av fullt använd bara resurser som klassas som avfall fast det inte är det. Samtidigt går förbudet inte i linje med hur myndigheter, miljötillstånd, lagar och regler verkar för cirkulära lösningar i Sverige. Hade istället dessa faktorer varit främjande till cirkulära lösningar, såsom det beskrivs vara i Finland, är det möjligt att anta att betydligt mer material hade ingått i den cirkulära lösningen. Det hade kunnat resultera i att nätverket för den cirkulära lösningen blivit större och att Carbomax ingått i fler dyadiska relationer.
72 Ser vi enbart till Höganäs uppgav produktchefen att 25 procent av produktionens output är sådant som hade gått till deponi utan den cirkulära lösningen. Spekulationerna kan därav bli många gällande hur mycket användbara restprodukter som anses vara avfall och blir till deponi istället för att ingå i den cirkulära lösningen hos Carbomax och transformeras samt upparbetas till att utgöra en ny resurs. För att företag ska lämna linjära lösningar bakom sig och arbeta med cirkulära lösningar menade Sendlhofer (2019) att en vanlig uppfattning är att ansvaret ska ligga på stora multinationella företag. Sendlhofer (2019) argumenterade även för att små företag har en avgörande roll i att bidra till en positiv miljömässig påverkan världen över till följd av deras möjlighet i att driva förändring. I den här studiens cirkulära lösning ser vi ett litet företag som har en cirkulär lösning som stora multinationella företag ingår. Att ansvaret bör ligga på ett företag för att driva förändringar i hur produktion och hantering av resurser sker är relevant. Dock är det myndigheter, miljötillstånd, lagar och regler som är utdaterade och har hämmande effekter på företagens möjlighet att ta ansvar och minska resursslöseriet enligt en linjär ekonomi där resurser slutar upp som deponi. Toffel (2004), Esposito et al. (2018) och Farooque et al. (2019) argumenterade för behovet av lösningar som eliminerar att användbart material deponeras och som reducerar resursslöseriet som sker på grund av deponin, där cirkulära lösningar benämns som en positiv lösning på problematiken. Men trots att Carbomax, Höganäs, Outokumpu och Euragglo visat de stora möjligheterna och goda resultaten för att minska resursslöseri med den cirkulära lösningen finns fler förbud mot vad företagen får göra för att minska deponi, än vad det finns främjande tillstånd som tillåter företagen att ta tillvara på material, vilket blir paradoxalt.
Diskussionen kring myndigheter, tillstånd, lagar och reglers hämmande effekter har inte varit en del av den här studiens teoretiska referensram. Begrepp som exogena faktorer har belysts för att visa på hur omgivningen kan ha en påverkan på relationer och nätverk. Emellertid har det endast varit vetenskapliga artiklar gällande cirkulär ekonomi, men som inte har någon teori för att analysera, som har benämnt hämmande effekter likt dessa. Motstånd som dessa har inte heller berörts i studiens teoretiska referensram, med undantag från exogena faktorer som ställer krav på företaget att anpassa sig. Faktorerna tycks däremot ha en stor påverkan på företagen och dess nätverk i den cirkulära lösningen. Det gör att vi trots allt kan se att myndigheter, miljötillstånd, lagar och regler har en påverkan på relationens utveckling för att realisera en cirkulär lösning i ett mindre företag. Inte minst förefaller dessa hämmande effekter även ske även utanför Sverige där Kirchherr et al. (2018) menar att staten ofta uppmuntrar till cirkulära lösningar, men har lagar och regelverk som hämmar denna uppmuntran. Det är något som även
73 vi kan se tecken på i Sverige och gör förbudet mot deponi i Sverige särskilt intressant med tanke på hur föråldrade lagar och regler benämns vara av studiens intervjupersoner.
74