Höganäs och Carbomax

Likt relationen mellan Outokumpu och Carbomax har Höganäs och Carbomax haft en relation sedan flera år tillbaka i tiden. Höganäs produktchef menar att före den cirkulära lösningen var interaktion i relationen kopplat till de kolinnehållande produkter som Höganäs köpte av Carbomax. Dessa utbyten av material och finansiella medel är något som pågått över tid och existerar än idag oberoende av den cirkulära lösningen. Det är således upprepade episoder av interaktion och utbyte som givit upphov till att över lång sikt bilda rutiniserade utbyten och kontaktmönster likt Carbomax relation med Outokumpu. Hos Höganäs är det som hos Euragglo en specifik individ som stått för dessa interaktioner och utbyten, produktchefen. Produktchefen

62 har över trettio års erfarenhet av arbetet på Höganäs och nästintill lika lång relation med Carbomax. Dynamiken mellan Höganäs och Carbomax har lätt till en nära relation där de har god kunskap om varandra som företag och deras utbyten med varandra. Den cirkulära lösningen var däremot något som förändrade marknadsstrukturen till följd av att aktiviteterna nu blev omvända i relationen. Till skillnad från Outokumpu som har krav i sitt verksamhetstillstånd att de måste återvinna restprodukter har restprodukterna från Höganäs produktion tidigare setts som avfall. Något som produktchefen lyfter som problematiskt i och med att det har lett till stora mängder deponi. På 400 000 ton producerat metallpulver blir det cirka 100 000 ton avfall från Höganäs egen produktion, något som väckte starkt intresse för att ingå i den cirkulära lösningen.

Innan den cirkulära lösningen har aktiviteterna mellan Höganäs och Carbomax varit tämligen lika de aktiviteter som ägde rum mellan Outokumpu och Carbomax. Det vill säga, försäljning av material mot finansiella medel. Höganäs har inte varit med och provbriketterat material på det sätt som Outokumpu har gjort, utan har till synes mindre avancerade materialtyper vilket gör att de passar för att briketteras. Emellertid är det viktigt att påpeka att omställningen från att deponera restprodukter till att transportera det till Carbomax förändrar aktiviteterna för Höganäs. Höganäs behövde anordna aktiviteter med transportörer som kan transportera det per definition miljöfarliga avfallet till Carbomax för upparbetning. Carbomax i sin tur behöver ta emot avfallet, upparbeta det och anordna aktiviteter av transport tillbaka till Höganäs. Det har därav skett en samordning av aktiviteter för att få transporten att fungera, något som produktchefen beskriver som samarbete mellan företag. Komplexiteten bakom själva transporten är därmed komplicerad då det är tre parter som behöver tillstånd för att hantera avfall för att den cirkulära lösningen ska fungera mellan Höganäs och Carbomax. Höganäs, transportör A, Carbomax och transportör B behöver tillstånd. Det betyder att tredjepartsaktörer blir inkluderade i den cirkulära lösningen för att den ska fungera. Processen har därmed utvecklats och blivit betydligt mer komplex än den initialt var innan den cirkulära lösningen fanns. Nu behöver fler aktiviteter genomföras och lite minst samordnas mellan Höganäs och Carbomax vilket har lett till att de har fler och starkare aktivitetslänkar som leder till att de kan samordna aktiviteter. Ett arbete som både Carbomax, Höganäs och Håkansson och Snehota (1995) menar ställer krav på samordning. I det här fallet har samordningen skett genom samarbete för att förhindra att 25 procent output deponeras och istället ingår i en cirkulär lösning. Dessa aktivitetslänkar bidrar till en positiv utveckling sett till produktchefens argument gällande att minska behovet av nya naturresurser där två parter samordnar aktiviteter.

63 I dessa aktivitetslänkar finns det även ett resursutbyte att ta hänsyn till. Utvecklingen har gått från att Carbomax säljer tekniska resurser till Höganäs och mottar finansiella medel, till att bli betydligt mer avancerat. Nu sker nämligen ett avancerat resursutbyte där Carbomax mottar och upparbetar restprodukter från Höganäs för att sedan skicka tillbaka det till Höganäs. Höganäs kan, genom att restprodukten upparbetats i den cirkulära lösningen, använda sin restprodukt som ny input till produktion i utbyte mot att deponera det. Det som är sker i detta resursutbyte är att Höganäs och Carbomax genom aktiviteter utbyter och transformerar resurser. Genom att tillsammans samordna de transporter som sker av det per definition klassade avfallet länkar de tillsammans ihop aktiviteter via aktivitetslänkar. Inom dessa aktivitetslänkar transformeras avfallet till en slutprodukt i form av briketter, vilket gör att materialet ingår i en cirkulär lösning och inte en linjär, ifall avfallet hade deponerats. Det kan därmed ses att båda företagen har tillgång till avfallet vilket gör att det via aktivitetslänkarna binds samman i de så kallade resursbindningarna. Tillsammans med hjälp av samordning av aktiviteter i form av transporter, informationsutbyten och resursbindningar kan Höganäs och Carbomax samordna sina respektive resurser för att öka effektiviteten i den cirkulära lösningen. Detta är något som Höganäs produktchef utmärker som särskilt viktigt inte minst för att det minskar de dolda kostnaderna som deponi innebär, och framför allt kan 25 procent av den output som tidigare deponerats användas som resurs till produktion, vilket ökar effektiviteten. Det som särskilt utmärker dessa aktivitetslänkar och resursbindningar från de som sker mellan Outokumpu och Carbomax är det resultat som den samordning av aktiviteter och transformering av resurser har på verksamheten. Stora mängder har tack vare detta förhindrats från att gå till deponi.

Produktchefen på Höganäs menar att hen är ensam med att arbeta med dessa frågor på företaget och att det krävs individer med ett genuint intresse och driv till att driva förändring på företag, inte minst gällande cirkulära lösningar. Höganäs produktchef är även en drivande kraft i branschorganisationen Jernkontoret som beskrivs som en viktig plattform för att driva förändring och gemensamma miljöprojekt som bidrar till viktiga kunskapsutbyten mellan aktörer inom järnindustrin. Inom den cirkulära lösningen är det produktchefen på Höganäs som är den drivande individen, vilket betyder att Höganäs som aktör i den cirkulära lösningen utgörs av en individ.

Som tidigare nämnt är det betydligt fler individer än en på Carbomax som är inkluderade i den cirkulära lösningen som utgör Carbomax som aktör. Relationen mellan Höganäs produktchef

64 och Carbomax marknadschef benämns som bra redan innan den cirkulära lösningen, då de innehade god kännedom om varandra till följd av de tidigare affärerna. Den cirkulära lösningen har däremot givit upphov till ett större krav på samordning av resurser och aktiviteter än vad relationen gjorde tidigare när Carbomax var en leverantör av material till Höganäs. Sedan den cirkulära lösningen trädde i kraft har fler transporter organiserats, material skickats, förädlats, samordnats och transformerats i aktivetslänkar och resursbindningar mellan aktörerna. Aktörernas roll i relationen har därav utökats och består av betydligt fler komponenter än tidigare. Både Höganäs och Carbomax anger att löpande samtal sker mellan aktörerna vilket gör att interaktionen fortgår som en viktig aspekt i relationen. Den sociala strukturen som utgör aktörsbandet mellan Höganäs och Carbomax kan därmed ses ha vuxit sig betydligt starkare med åren till följd av den cirkulära lösningen. Till följd av att aktivitetslänkarna, resursbindningarna och aktörsbanden i relationen kan analyseras som starka innebär det enligt Håkansson och Snehota (2017) att det ömsesidiga beroende även tenderar att vara starkt. För att förhindra att 25 procent av Höganäs output deponeras är de beroende av att samordna aktiviteter med Carbomax för att bli en del av den cirkulära lösningen. Likväl kan Carbomax anses beroende av Höganäs då de behöver input i form av avfall och restprodukter för att driva den cirkulära lösningen för att göra skillnad och vara unika på den svenska marknaden i samverkan med att minimera behovet av nya naturresurser. Det som talar emot detta är dock att Höganäs uttrycker att ifall ett nytt företag dyker upp på marknaden som erbjuder en annan cirkulär lösning till ett billigare pris, kommer Höganäs att välja det alternativet. Samtidigt menar produktchefen att Carbomax marknadschef är väl medveten om det vilket skapar en öppenhet i relationen, som kan anses stärka aktörsbandet ytterligare.

Förändringarna som skett inom relationen från att gå från en enkel köp- och säljare relation kan ses som resultatet av olika entreprenöriella val genom åren, beskrivet av Håkansson och Snehota (1995) som endogena faktorer. Därtill har exogena faktorer i form av föråldrade definitioner och lagar identifierats påverka relationen mellan Carbomax och Höganäs då den cirkulära lösningen kräver flera miljötillstånd för att vara möjlig. Lagstiftningen innebär enligt Carbomax tekniska chef och Höganäs produktionschef en stor begränsning sett till den cirkulära lösningen då mer avfall annars hade kunnat stoppats från att gå till deponi. Å ena sidan så hämmar den exogena faktorn deras möjligheter att initiera samarbeten med nya aktörer som inte innehar miljötillstånd. Å andra sidan kan det ses stärka deras institutionella förhållanden och ömsesidiga beroenden inom relationen, då aktivitetslänkarna, resursbindningarna och aktörsbanden utvecklats till följd av den gemensamma anpassningen som krävs till följd av

65 lagkraven. Dessa exogena faktorer kan således innebära att Carbomax går miste om flera potentiella kunder. Eftersom kundens avfall efter briketteringen måste återgå till samma kund, går Carbomax miste om kunder som inte vill ha tillbaka briketter. Hade dessa exogena faktorer inte hämmat den cirkulära lösningen är det möjligt att argumentera för att mer material hade kunnat räddas från deponi. Det på grund av att Carbomax hade kunnat inleda relationer med aktörer som säljer sitt avfall, det briketteras, och säljs sedan som ny resurs till ett annat företag som använder cirkulära resurser istället för jungfruligt material.