I denna del diskuteras analysen. Olika mönster mellan kategorierna belyses och tidningarnas framställning jämförs inom respektive område.
Förtigande
Ett tydligt och ofta förekommande fenomen är förtigande. I The New Light of Myanmar refereras Rohingya främst till som att de är muslimer. Diskursen som råder, d.v.s. den framställning av samhället som presenteras är att Rohingyafrågan är ett internt problem. Det har också påträffats att frågor om Rohingya inte formas till problem, vilket getts uttryck för i flera artiklar, t.ex. “Over 100 died in Malaysian detention camps, half from Myanmar” som inte blev en stor nyhet utan en notis i The New Light of Myanmar.
I The Myanmar Times refereras Rohingya främst till som att de är Bengaler. Förtigandet om Rohingyas namn och identitet gör i förlängningen att de inte ses som en grupp för vilka Myanmars regering är ansvariga att säkerhetsställa deras mänskliga rättigheter, utan att de är illegala invandrare. The Myanmar Times innehåller t.o.m. citat från överbefälhavaren som bokstavligen förklarar att det inte finns någon grupp
som heter Rohingya i Myanmar, de är invandrare från Bangladesh. Även när ”icke-medborgare” inte skrivs ut bokstavligen bidrar förtigandet i språkvalet till diskursen som förnekar Rohingyas identitet, och deras band till Myanmar. Det är ett ställningstagande att inte skriva Rohingya. Det lämmar läsaren till att gissa själv vilken folkgrupp som berörs, ibland med hjälp av bilder eller sammanhang. Jag menar inte att alla artiklar ska skriva nämna etnicitet för varje person. Men om etniciteten är centralt för nyheten, eller om något har hänt en person just p.g.a. sin etnicitet, bör det skrivas ut. Det blir ett stort problem att i vissa artiklar är Rohingya helt frånvarande, trots att det handlar om dem. Ett exempel är artikeln ”Protest of issuing NRC in Sittwe” den 20 mars i The Myanmar Times. Artikeln nämner inte ett ord om vem det är som står utan ID-handlingar och vilken grupp som folkmassorna protesterar mot att de lättare kommer kunna ta tillvara sina rättigheter p.g.a. att de fått en ID-handling utfärdat. Subjektet i artikeln är protestanterna, och fokus ligger på dem. Förtigandet att Rohingya berörs av en händelse i nyheten återkommer i flera artiklar.
I Mizzima Business Weeklys refereras Rohingya främst till som Rohingya. I The Myanmar Times och The New Light of Myanmar lämnas citat som förnekar Rohingyas rättigheter okommenterade. Ett exempel är artikeln ”Military to punish unful acts in Rakhine” från den 2:a mars i The Myanmar Times där en general uttalar sig om att det goda tillståndet hos befolkningen i Rakhine är ett motbevis till anklagelserna om brott mot mänskliga rättigheter. Artikeln innehåller inget annat perspektiv, utan det lämnas okommenterat. Det skiljer sig från Mizzimas framställning. Efter påståenden inkluderar Mizzima ett stycke med hur situationen ser ut, t.ex. skriver ut att “At least 66,000 Rohingya have fled to neighbouring Bangladesh, alleging rape, murder, and torture at the bands of security forces”. Denna mening förekommer med snarlik formulering i fyra artiklar i Mizzima Business Weekly den 2:a februari. Jag tolkar det som en strategi att motverka ett förtigande och ett val att visa två sidor av vad som sker.
Att inte lyfta fram röster från Rohingyafolket är genomgående i alla tidningar. Det är också en form av förtigande. Mizzima sticker ut något men det rör sig om endast två citat. Förtigandet kan ha många orsaker. En orsak är att det inte finns några folkvalda politiker som är Rohingya. En annan möjlig orsak är att Rohingyas åsikter inte värdesätts. Det kan också vara en del av den rådande ideologin, att Rohingyas
intressen väljs bort i den första och andra maktdimensionen, vilket reproduceras i den tredje maktdimensionen som i sin tur påverkar vad och vem som får plats i media. Vi och dem
Uppdelningen ”vi och dem” är mycket tydlig i The Myanmar Times. I ett citat av etniska rakhineparlamentariker i artikeln ”Commission Report has some weaknesses: Rakhine MPs” säger en parlamentariker bokstavligen “vi är inte som dem” och argumenterar emot innehållet i FN:s rapport om Rakhine och motsätter sig att de s.k. bengalerna ska få tillgång till rättigheter eftersom de inte är medborgare.
Ett annat sätt att skapa ett ”dem” är att benämna Rohingya efter deras religion istället för deras etnicitet vilket görs i Myanmar Times och Mizzima Business Weekly. Detta sker flera gånger i samma mening som en annan folkgrupp benämns etnisk Rakhine, alltså inte efter deras religion som är buddhism. Det kan vara ett sätt att undvika namnet Rohingya. Det kan ses som ett sätt att gruppen blir ett ”dem” eftersom olikheten i religion pekas ut. Detta sker i två artiklar i Mizzima Business Weekly men är inte den vanligaste framställningen i tidningen. Även i The New Light of Myanmar är ”vi och dem-uppdelning” tydligt. Rohingyas situation uppmärksammas inte och det finns flera fall av förtiganden. T.ex. rapporterar artikeln “Serious efforts made to ease local people’s difficulties in Rakhine State” från den 27:e mars om att befolkningen i Rakhine kämpar för sin tillvaro, men nämner inte Rohingya som en av grupperna som har det svårt eller nämns alls. Att röster från Rohingyafolket exkluderas från tidningen och att deras situation inte rapporteras om är ett tecken på att det som Rohingya upplever är något som händer ”de andra”.
Artikeln i The New Light of Myanmars Opiniondel ”Friends are chosen but neighbors come with the house” handlar inte om Rohingya men visar tidningens syn på uppdelningen i vi och dem. Artikeln skriver att lika barn leka bäst. Att författaren varnar för överanvändning av begreppet mänskliga rättigheter och det skulle leda till offentliga olägenheter antyder att det går en inflation i användandet av mänskliga rättigheter. I ljuset av att det råder inbördeskrig i Myanmar och endast 8 av 21 väpnade grupper har skrivit på ett NCA samt 66 000 Rohingya tvingats fly i oktober förra året är det ganska anmärkningsvärt att förespråka att följa en uppförandekod och att det inte tjänar något till att säga ”mänskliga rättigheter, mänskliga rättigheter”, och att det används för ofta. Att denna omständighet inte nämns, etniska minoriteter som
flyr och är involverade i väpnade konflikter är ett förtigande. Texten trivialiserar problemen som finns i landet. Att denna typ av åsikt lyfts upp förstärker även diskursen som präglar tidningen, och stärker ideologin vilket kan påverka hur nyhetsartiklar om Rohingya mottages eller att utebliven rapportering inte saknas, när det byggts upp en diskurs att det inte är ett problem.
Rohingyas framställning med avseende på citat av Rohingya
För att studera hur Rohingya framställs skulle det behövas det fler citat. Vad det gäller olika typer av framställningar av Rohingyafolket såsom funktionaliserande beskrivning (att benämna en person med dess yrke), användandet av hedersord (såsom Daw Aung San Suu Kyi) eller en individualiserande framställning (ord som gör att en person sticker ut från en generisk grupp) går tyvärr inte att säga något om eftersom det finns för få citat och Rohingya som får utrymme i tidningarna.
Arendts teori menar att statslösa lämnas rättslösa, och utanförskapet är så stort att statslösa hamnar utanför systemet och inte längre ”är någon”. I tidningarna citeras främst experter. Medborgare har en plats i samhället och får till viss del utrymme i media, i samband med demonstrationer i Rakhine. Studiens resultat i ljuset av Arendts teori visar att Rohingyas utanförskap gör dem till ”ingen”, röster om inte tillhör någon i gemenskapen vilket kan förklara varför Rohingyas röster inte lyfts fram. Arendts resonemang om de mänskliga rättigheternas paradox, att mänskliga rättigheterna som skapades för att skydda människor mot staters godtycklighet, men nu är godtyckliga och i själva verket innebär medborgerliga rättigheter kan appliceras i detta fall eftersom de statslösa Rohingyafolket lever i det utanförskap och tillstånd av rättslöshet som Arendt beskriver.
Kvinnors synlighet – citat och synlighet i artiklar
Det finns en genusaspekt angående de citerade i studien. I alla tidningar är män starkt överrepresenterade bland de röster som hörs oavsett etnicitet. När kvinnor förekommer i texterna handlar det om konsekvenser av oroligheterna den 9 oktober samt om statskansler Suu Kyi.
Generisk framställning
Återigen påverkas vad som kan sägas om framställningen av att det finns det få personer från Rohingyafolket som ges utrymme i tidningen. Det finns knappt några
individualiserande beskrivningar av personer. Däremot är ett gemensamt drag att när Rohingya omnämns är det på ett generiskt sätt som identifierar hen som en viss typ, nämligen muslim. Uttryck för detta är t.ex. att välja att skriva ”muslim rohingya minority”. När journalister återberättar historier från bybor de mött under sin resa till Rakhine är källan anonymiserad. Mizzimas artikel ” Visiting troubled Rakhine State” den 5:e januari är det diffust hur många personer som berättar vad de utsatts för och det skrivs att en eller två kvinnor berättade för journalister att de våldtagits. När en källa är diffus är deras fakta lättare att avfärda och mer sympati skulle väskas med en humaniserande framställning. En anledning att inga namn nämns kan vara för att skydda deras identitet, eftersom det handlar om brott. Dock finns det andra humaniserande beskrivningar utöver namn som inte är lika känsligt, såsom att lägga till t.ex. ”tvåbarnsmamman”.
En stor del av artiklarna handlar om konsekvenser av gränspolisens aktioner efter attackerna den 9:e oktober. Samma händelse framställs på olika sätt. The Myanmar Times artikel ”Military to punish unlawful acts in Rakhine” den 2:a mars fokuserar på upprorsmakarnas skuld, och en general kallar upprorsmakarna ”Bengali terrorists”. Det råder fortfarande oklarhet om vad som hänt, t.ex. eftersom internationella organisationer stängdes ute från området och har endast kunna göra analyser med hjälp av satellitbilder och intervjuer en tid efter händelserna. Trots detta är generalen säker på att de som utförde attacken var terrorister. Att kalla upprorsmakarna terrorister tolkar jag som en del i att legitimera kränkningarna av mänskliga rättigheter som Rohingya fick utstå efter attackerna. Generalen har ett intresse i att läsaren blir förstående till polisens ”clearence operations” i proportionalitet till att det var en terrorhandling. Dock finns det vissa folkrättsnormer som aldrig får brytas, jus
cogens, även om det handlar om t.ex. terrorism. Men från militärens synvinkel, som
förnekar FN:s uttalanden att brott mot mänskligheten troligen inträffat, är terroristbenämningen ett hjälpmedel i legitimeringen av sina handlingar.
Placering, bilder och utrymme i tidningen
I The Myanmar Times fanns ingen bild på Rohingya, och endast tre av åtta artiklar hade bilder. Det fanns en bild på en man från amerikanska handelskammaren, ett collage med olika delar av militären och en bild på en FN-panel och en bild på en man i FN:s kommission angående Rakhine. Det är förståeligt att inga bilder porträtterar
Rohingya eftersom artiklarna inte heller gör det. Global New Light of Myanmar har bilder, men förtiger vem som porträtteras i texten men med hjälp av visuell analys framkom det i vissa artiklar att artikeln handlade om Rohingya. Som Graber påpekade i metastudien ”Media representation of Muslims and Islam from 2000 to 2015: A meta-analysis” kan analys av texten misslyckas att göra en komplett tolkning, tillsammans med bilden framkommer budskapet. Att texten förtiger, men att bilden berättar, d.v.s avslöjar att en artikel handlar om muslimer eller Rohingya påträffades i The Myanmar Times. En viktig del av Mizzimas rapportering är visuell, inte huvudsakligen text som övriga tidningar. Bilderna visade en mångfasetterad bild av vad som sker i Rakhine; militärers närvaro samt ödelagda byar och annan egendom som Rohingya fått förstörd.
Angående var artiklarna om Rohingya placeras i Mizzima repspektive de andra tidningarna är svårt att jämföra eftersom Mizzima har ett annat upplägg än The Myanmar Times och New Light of Myanmar. Mizzima innehåller också nyhetsartiklar, men är mycket luftigare och tidningen har mer reportagekaraktär. Ett drag som påträffades i The New Light of Myanmar är missvisande rubriksättning. Istället för att sätta en rubrik på nyheten, lyfts det vid flera tillfällen istället fram vad Myanmars regerings reaktion på nyheten är i början av artikeln. Det drar uppmärksamheten från händelsen, genom att i rubriken direkt avfärda nyheten. Det får stor kraft i tidningen, eftersom flera artiklar är uppdelade på två sidor långt fram och långt bak i tidningen vilket lyfter fram den första delen ännu mer.
Makten över tanken
Yrkeskåren journalister har ingen direkt egen politisk vinning i att påverka andras tankegång, ändå är de en del av makten över tanken. Det kan förväntas att maktutövningen reproduceras från de första dimensionerna till den tredje. T.ex. när en fråga väljs bort från den politiska agendan, och ett problem hindras från att formas som ett problem, kan en övertygande ideologi och en falsk medvetenhet skapas. Det gör då att journalisternas publicistiska beteende påverkas. Om journalisterna aktivt arbetar för att styra läsarens tanke och befästa en åsikt om Rohingya, eller om de handlar omedvetet, och själva är under påverkan av makten över tanken, kan inte urskiljas i studien. I Myanmar är inte förföljelsen av Rohingya och den humanitära kris de lever i ett prioriterat område enligt företrädare för NLD. Det som sker är en
form av den andra dimensionens maktutövning; att prioritera bort en fråga. Analysen visade att Rohingyas utanförskap tar flera uttryck i media; deras namn undviks, Rohingya framställs inte som en del av ”vi-et” och Rohingyas röster lyfts inte i media m.m. Det kan därför ses som att Rohingyas utanförskap i samhället - nekade medborgarskap och mänskliga rättigheter - är en form av reproducering av de politiska beslut som tas samt de frågor som bortprioriteras, vilket också visar sig i den tredje maktdimensionen, genom vilka ses som värda att bevakas av media.
Att The New Light of Myanmar inte är progressiv inom Rohingyafolkets rättigheter är förståeligt eftersom det är en statlig tidning med band till USDP. Däremot är det förvånande att The Myanmar Times journalister är så pass lojala mot regeringen. De följer regeringens linje att inte använda ordet Rohingya och framställer Rohingya som ”de andra” och skriver artiklar med förtiganden om Rohingya. Som Freedom Houses rankning visade har de medborgerliga och politiska rättigheterna förbättrats i landet. Det finns alltså utrymme att vara mer frispråkig än vad deras medierapportering är. Mizzima har en mer rättfram rapportering. De skriver ut Rohingya och porträtterar Rohingya på bild. Men inte heller Mizzimas rapportering är helt konsekvent, och en fyra sidor lång intervju i temaavsnittet den 5:e januari nämner t.ex. inte ordet Rohingya. Av alla framställningar som är möjliga så är rapporteringen lik regeringens position. Ett sätt att identifiera makt enligt Lukes är att hitta vad A skulle ha gjort om inte B hade haft makten att influera A:s handlingar. Vad A skulle kunna ha gjort om inte B:s makt över tanken skulle i detta fall vara vad tidningarna skrivit om de inte varit under påverkan av makten över tanken. Det knyter an till andra möjliga framställningar. Media skulle kunna uppmärksamma den humanitära krisen, kritisera regeringens tilltro på sin egen utredning framför FN:s oberoende arbete, bristen på rättvisa för offer som fått sina mänskliga rättigheter kränkta, m.m. Förutom i Mizzima i viss utsträckning, förefaller det sig som att tidningarnas rapportering påverkas av makten över tanken. Det kan även finnas en självcensurering efter många år av censur. Hur Mizzima delvis brutit sig loss från makten över tanken går inte att säga säkert. Men i läsningen av Mizzima så tolkar jag deras perspektiv som att journalisten eller tidningen själv inte är en del av ”vi:et” utan mer som att texten är skriven från ett utifrånperspektiv. Tidningens originalspråk är engelska vilket också kan påverka. En hypotes är att det kan göra Mizzimas rapportering mer lik utländsk media. Men det går inte att säga säkert hur språket påverkar eftersom The New Light of Myanmar och
The Mynamar Times likheter eller olikheter med sin burmesiska upplaga inte kunnat undersökas.