Syftet med denna studie har varit att undersöka hur historieundervisning kan utformas så att ett historiemedvetande utvecklas i en elevgrupp med mångkulturell bakgrund och undersöka om och i så fall hur det interkulturella perspektivet kan användas i historieundervisningen. I detta projekt har min vilja varit att lyfta fram och synliggöra lärarens perspektiv på
historieundervisning och historiemedvetande i en elevgrupp med mångkulturell bakgrund. Jag valde en kvalitativ metod i min undersökningen för att besvara min frågeställning. Det gav mig möjlighet att undersöka den enskilde lärarens perspektiv.
Jag var förvånad över att det fanns så lite forskning om detta område sett ur lärarens perspektiv och speciellt förvånad över att det inte belystes hos lärarna i mellanstadiet. Därför ansåg jag det viktigt att föra in dessa lärares erfarenheter och åsikter i forskningen. Det empiriska materialet består av intervjuerna med de fyra lärarna. Urvalet av skolor och intervjupersoner blev inte så stort som jag önskat. Jag tillfrågade sammanlagt 4 skolor men två av skolorna svarade inte och därmed fick jag inte kontakt med lärarna på dessa skolor. Även tre lärare på en av skolorna som undersöktes avböjde att medverka i en intervju. Det bortfall som uppstod tycker jag var tråkigt eftersom jag då hade fått ett bredare underlag och därmed säkerligen en djupare förståelse för området. Samtidigt kan jag förstå de skolor och lärare som inte medverkade. Dels kan det bero på tidsbrist men det kan även ha att göra med att ämnet kan upplevas som känsligt för vissa att tala om. Kanske framgick inte mitt syfte med undersökningen tillräckligt tydligt i kontakten med skolorna och att intervjun var ganska omfattande kan också ha bidragit till att man inte ansåg sig kunna medverka.
De lärare jag intervjuade var alla etniskt svenska. Det hade varit intressant att intervjua lärare med annan etnisk bakgrund om hur de såg på sitt uppdrag och sin undervisning i en mångkulturell elevgrupp. Detta skulle kunna vara en möjlig fortsättning på studien och då inkludera både fler skolor och fler lärare.
De fyra intervjuer som genomfördes gav mig ändå ett stort material att bearbeta.
Svårigheten under bearbetningen har varit att överblicka mängden intervjumaterial. Därför har behovet av en struktur för materialet utöver indelningen i fyra olika intervjuer varit nödvändig. Under transkribering av intervjuerna så utkristalliserade sig sex teman. I bearbetningen gav de olika teman mig en struktur och en möjlighet att jämföra svaren.
Den mångkulturella utvecklingen i samhället är en process som man inte kan blunda för. Skolan har en stor och viktig roll i denna process. Det är därför viktigt att skolan strävar efter att lära eleverna att leva med och inse de värden som ligger i en kulturell mångfald. Lärarna som medverkade i mina intervjuer tycker jag alla lyfte fram den här aspekten om värdet av förståelse för olika kulturer. Att man tar sin utgångspunkt i den svenska historien och det europeiska perspektivet är förståeligt då detta också anges i kursplanen. Jag upplevde att lärarna känner sig starkt styrda av kursplanens formuleringar och att man på grund av tidsbrist inte hinner fördjupa undervisningen till att även ta in det interkulturella perspektivet i någon större omfattning i sin undervisning. Samtidigt påtalas det i kursplanen att läraren ska ta upp kulturmöten i historieämnet och undervisningen. Problemet är kanske snarare vad lärarna ska lägga fokus på i historieundervisningen.
Att främja utvecklingen av ett historiemedvetande hos alla elever ställer stora krav på lärarens kompetens både i ämnet och didaktiskt. De lärare jag intervjuade hade ett stort intresse för historia och försökte ta in interkulturella aspekter i undervisningen men detta upplevdes som lättare när man kom närmare nutidshistorien och också inom andra ämnen.
Samtliga av lärarna ser möjligheter med en elevgrupp med mångkulturell bakgrund. Svårigheten kan även ses som en resurs- och planeringsfråga samt språkliga svårigheter. Rent praktiskt så försöker ett par av lärarna hitta gemensamma referenspunkter när de arbetar ämnesövergripande i skolan och då ofta inom geografi och historia. Jag får ett intryck av att lärarna har en vilja att ta in ett mångkulturellt perspektiv men att dom inte anser sig ha
tillräckliga resurser för att utveckla undervisningen mer i den här riktningen. Jag tror däremot att man inte bara kan förklara svårigheterna som en resursfråga utan det också är beroende av lärarens egna val i undervisningen.
Resultatet av intervjuerna visade att lärarna ser möjligheter med ett interkulturellt arbetssätt och den narrativa metoden och att ett par av dem använder sig av dessa i någon form i sin historieundervisning. Den narrativa metoden tror jag definitivt har en funktion i klasser där många elever har svaga kunskaper i språket och ämnet. Kan läraren skapa en diskussion och väcka frågor och nyfikenhet hos eleverna så blir eleverna aktiva deltagare. Även om bara en av de fyra lärarna i någon mån reflekterat över om metoden fungerar speciellt för att befrämja utvecklandet av historiemedvetande i en mångkulturell elevgrupp så tror jag att metoden kan hjälpa elever som har problem med det svenska språket. Enligt mig så är språket det kanske viktigaste verktyget som människan har för att erhålla kunskap. Lärarna lyfter fram språkets betydelse mer än den kulturella bakgrunden som en förutsättning för att tillägna sig ett
historiemedvetande. Jag tror inte enbart att språklig förmåga är avgörande utan stor betydelse har också hur man som lärare planerar undervisningen och hur man kan levandegöra historien för alla elever. Genom berättelsens form kan eleverna mer leva sig in i andra människors och samhällens levnadsvillkor. Jag har själv tillämpat metoden praktiskt som en del av en uppgift i kursen Historiedidaktik då, nu och sedan, Malmö högskola, vårterminen 2012. Uppgiften genomfördes i årskurs 5 under den praktikperiod som fanns i anslutning till kursen. Jag genomförde med narrativ metod ett tema kring Sverige under 1500-talet. En av de första lektionerna handlade om Stockholms blodbad. Med försök till inlevelse genom personer, händelser och platser berättade jag om dessa dagar i Stockholm. Berättelsen stannade inte upp utan den förlöpte med enkelhet kring de problem och frågor som då var aktuella. Berättelsen hade en början, ett mittparti och ett tydligt slut. Jag kompletterade berättelsen med en PP – presentation, innehållande i stort sätt enbart bilder. Jag berättade och eleverna lyssnade och bjöds in till samtal efter berättelsens slut. Sedan gav vi tillsammans händelsen ett
sammanhang innehållande flera och olika förklaringar. Varför ett blodbad i Stockholm i november 1520? Vilka var orsakerna? Efter detta samtal grupperades eleverna. I dessa grupper diskuterades förslag på vad som hände efter dessa mord. Vilka konsekvenser fick detta? Responsen jag fick från eleverna efter den lektionen var väldigt positiv. Elever som innan lektionen uttryckt sitt missnöje med ämnet kommer fram och säger att detta var intressant.
Ett annat sätt att arbeta narrativt lyfter en av lärarna fram i intervjun när han beskriver hur han använder rollspel för att berätta om Versaillesfreden. Här levandegörs också människorna och den historiska händelsen genom elevernas egna rolltolkningar. Dessa exempel kan kopplas till den forskning om historiedidaktik med inriktning på narrativ som Hermansson Adler
presenterar. Jag anser att det finns ett värde i att använda narrativ metod i
historieundervisningen för att främja historiemedvetande och detta styrks också genom den pedagogiska forskning som Hermansson Adler refererar till. Bland annat lyfts fram att den historiska berättelsen ska förmedla en sann händelse och ett historiskt problem. John Fines som refereras betonar vikten av att skapa en motiverande upplevelse i klassrummet och väcka elevernas lust till aktivitet och lärande. Jag tror som sagt att en sådan här metod kan göra ämnet levande och intressant. Under min utbildning till lärare med huvudämne historia så har jag lärt mig att historia är människor dvs. det är människor som är och skapar historia. Då är det menar jag viktigt att just göra dessa människor levande och där tror jag att den narrativa metoden kan spela roll.
En aspekt som jag funderat på när jag bearbetat, tolkat och analyserat mitt material är lärarnas tankar kring hur en elev kan känna sig utpekad i historieundervisningen och att detta därmed är en svårighet med att få in ett interkulturellt arbetssätt i historieundervisningen. Jag håller med lärarna om att möjligheten att belysa det mångkulturella perspektivet blir lättare i en blandad klass, men beroende på hur man tar in eleverna som resurs behöver inte någon bli utpekad. Jag tror att en elev också kan känna sig mindre delaktig om man enbart utgår från det svenska som norm i undervisningen. Jag tror även att det är viktigt att man som lärare strävar efter att utveckla en interkulturell kompetens både hos sig själv och sina elever.
Jag har blivit mer medveten om både möjligheterna och svårigheterna med att arbeta mot ett historiemedvetande i en mångkulturell elevgrupp. Det som jag ser att jag tänker ta med mig i min undervisning är att ta med elevernas erfarenheter. Samtliga av de lärare jag intervjuade nämnde alla vid något tillfälle under intervjuerna att eleverna blir en resurs i ett interkulturellt arbetssätt. Det jag också tar med mig in i min yrkesroll som lärare är
berättelsens betydelse för att skapa empati och förståelse för andra människors situation då, nu och sedan.
Som förslag till framtida forskning kan jag se att man utför fler empiriska studier kring både interkulturellt arbetssätt och framför allt narrativ metod och dess påverkan på elever med annan kulturell bakgrund. Det hade även varit intressant att undersöka samma frågeställning ur elevens perspektiv och då främst elever i mellanstadiet. Hur ställer sig de till de här frågorna kring ett interkulturellt perspektiv och hur skulle de känna sig om läraren uppmärksammade deras ursprung i undervisningen?
Min huvudfråga i denna studie var hur historieundervisningen kan utformas så att ett historiemedvetande befrämjas i en elevgrupp med mångkulturell bakgrund?
Min slutsats utifrån den här undersökningens resultat och vad som framkommit i tidigare forskning är att historieundervisningen bör utformas med hjälp av ett interkulturellt arbetssätt för att främja utvecklingen av historiemedvetande i en mångkulturell elevgrupp. För att uppnå detta måste läraren utveckla både undervisningsformerna och sin egen kompetens. Läraren måste bredda och utveckla sin egen interkulturella historiska kompetens. Undervisningen ska kännetecknas framför allt av att belysa olika perspektiv genom innehållsintegrering och att få eleverna att utveckla förmågan att leva sig in i andra människors situation och konfronteras med andra tankesätt. Detta kan underlättas om man använder ett narrativt arbetssätt. Elever med annan kulturell bakgrund kan också berika historieundervisningen för hela klassen genom att berätta om egna erfarenheter och upplevelser. Jag tycker att man oftare skulle tänka
på de här aspekterna i sin undervisning. Det kan göra en historisk händelse verklig och konkret för både lärare och elever.
Det är en utmaning att som blivande lärare försöka utveckla ett pedagogiskt tänkande som inkluderar alla tre begreppen historiemedvetande - interkulturalitet - narrativ historia men de lärare jag intervjuade visade på möjligheter att man kan ta med dessa perspektiv i sin
Referenser
Litteratur
Adler Hermansson, Magnus (2004) Historieundervisningens byggstenar – grundläggande
pedagogik och ämnesdidaktik, Stockholm: Liber AB
Ammert, Niklas (2009) "Finns då (och) nu (och) sedan?" I Karlsson, Klas-Göran & Zander, Ulf (red.) (2009) Historien är nu: en introduktion till historiedidaktiken, Lund:
Studentlitteratur
Bryman, Alan (2011) Samhällsvetenskapliga metoder. 2., [rev.] uppl. Malmö: Liber Jensen, Bernard Eric (2006) ”Historiebrugsdidaktikk – om at etablera en ny slags historiedidaktikk” i Ongstad, Sigmund (red.) (2006). Fag og didaktikk i læerutdanning:
kunnskap i grenseland. Oslo: Universitetsforlaget
Karlegärd, Christer & Karlsson, Klas-Göran (1997) Historiedidaktik, Lund: Studentlitteratur Karlsson, Klas-Göran (2009) Historiedidaktik: Begrepp. Teori och analys. I Karlsson, Klas- Göran & Zander, Ulf (red.) (2009) Historien är nu: en introduktion till historiedidaktiken, Lund: Studentlitteratur
Lahdenperä, Pirjo (red.) (2004). Interkulturell pedagogik i teori och praktik. Lund: Studentlitteratur.
Lorentz, Hans (2007) Talet om det mångkulturella i skolan och samhället – En analys av
diskurser om det mångkulturella inom utbildning och politik åren 1973-2006: Lunds
Universitet
Lorentz, Hans (2009) Skolan som mångkulturell arbetsplats - att tillämpa interkulturell
pedagogik, Polen: Studentlitteratur
Lozic, Vanja (2011) Historieundervisningens utmaningar, Malmö: Gleerups Utbildning AB Lozic, Vanja (2010) I historiekanons skugga: historieämne och identifikationsformering i
2000-talets mångkulturella samhälle. Diss. Lund: Lunds universitet, 2010
Mellberg, David, ”Det är inte min historia!” i Historien är nu – en introduktion till
historiedidaktiken, 2009, red. Karlsson, Klas-Göran & Zander, Ulf. Studentlitteratur, Lund
Nordgren, Kenneth (2006). Vems är historien?: historia som medvetande, kultur och handling
i det mångkulturella Sverige. Diss. Karlstad: Karlstads universitet, 2006
Stier, Jonas & Sandström Kjellin, Margareta (2009) Interkulturellt samspel i skolan, Polen: Studentlitteratur
Elektroniska källor
Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning
Vetenskapsrådet http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf 2012-09-20 Lgr11 http://www.skolverket.se/om- skolverket/publicerat/2.5006?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww4.skolverket.se%3A8080%2Fwt pub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FRecord%3Fk%3D2575 2012-09-15 Schüllerqvist, Bengt (2005) http://www.cm.se/webbshop_vr/pdfer/VR_2005_9_inlaga.pdf 2012-09-25
Tidsskrifter
Eliasson, Per, ”Då måste man ju förstår hur historien påverkar människor, som påverkar historien igen” i Historieundervisning och identitet i det mångkulturella klassrummet. Nils Andersson (red.) Aktuellt om historia 2008:1
Nordgren, Kenneth, Vems är historien? i Historieundervisning och identitet i det
mångkulturella klassrummet. Nils Andersson (red.) Aktuellt om historia 2008:1.
Intervjuer
Lärare 1 den 3 oktober 2012 Lärare 2 den 4 oktober 2012 Lärare 3 den 4 oktober 2012 Lärare 4 den 4 oktober 2012
Bilaga
Intervjuformulär
A
• Hur länge har du arbetat som lärare? • När tog du lärarexamen?
• Hur länge har du undervisat i historia? På vilka årskurser? • Har du gått någon fortbildning inom historieämnet?
B
• Vad är historiemedvetande för dig?
• Hur gör du sambandet mellan då, nu och sedan synligt för eleverna?
• Tror du att alla dina elever kan identifiera sig med den historia som lärs ut? • Hur arbetar du i din historieundervisning för att samtliga elever ska kunna
utveckla ett historiemedvetande i en klass där det finns elever med annan etnisk/kulturell bakgrund?
• På vilket sätt uppmärksammar du mötet med andra kulturer i historien?
C
• Påverkas din lektionsplanering om du har en klass med elever från olika etniska bakgrunder? I så fall på vilket sätt?
• Ur vilket perspektiv väljer du att berätta historien? Ur ett svenskt perspektiv, mångkulturellt perspektiv etc.?
• Hur väljer du dina nedslag i historien? Vilka områden tar du upp och varför? • Vilken/vems historiekultur känner du att du förmedlar till dina elever med annan
etnisk bakgrund än svenskt/europeiskt?
• Hur arbetar du för att intressera denna elevgrupp för historieämnet?
D
• Använder du dig av narrativa metoder i historieundervisningen?
• Vilket värde tycker du narrativ metod/berättelsen har i historieundervisningen? • Anser du att den narrativa metoden befrämjar elevernas historiemedvetande och i
så fall på vilket sätt?
• Hur tycker du narrativ metod fungerar för elever med annan etnisk bakgrund? • Vilka möjligheter kan det finnas med ett interkulturellt arbetssätt inom historia? • Vilka svårigheter kan det finnas med ett interkulturellt arbetssätt inom historia?
E
• Hur arbetar du konkret för att utveckla invandrarelevers eget historiemedvetande kring både sin egen historia och den allmänna historien?
• Brukar du skaffa dig kunskap om dina elevers ursprungsländer?
• Hur arbetar du för att ta med olika kulturella bakgrunder/erfarenheter som finns i din klass i undervisningen?
• Låter du eleverna arbeta med sin egen historia? • Tar ni på skolan hjälp av modersmålslärarna?
• Visar dina elever ett intresse för sitt hemlands/sin hemkulturs historia? • Varifrån får eleverna sina kunskaper om den egna historien?
• Känner du ibland att föräldrarna påverkat elevernas historiekunskap, om ja på vilket sätt?
F
• Kan det uppstå konflikter om historiesyn i en klass med elever från olika etniska bakgrunder?
• Påverkar detta historieundervisningen?
• Vad gör du som lärare för att undvika konflikter kring historien i en klass med elever från olika etniska bakgrunder?
• Har du erfarenhet från någon situation i undervisningen där det uppstått
konflikter mellan elevens uppfattning och den historia som enligt läroplanen ska förmedlas? Berätta…
G
• Hur tycker du som lärare att vi kan arbeta för att eleverna ska fungera i vårt mångkulturella samhälle?
• Vad skulle du behöva för att i din historieundervisning bättre kunna möta elever med olika etniska/kulturella bakgrunder?