Undervisning i det mångkulturella klassrummet

Den bild jag får av de fyra lärarnas undervisning är att de alla på något sätt utgår från ett svenskt/europeiskt perspektiv i sin historieundervisning men att man reflekterar över hur detta påverkar historieämnets innehåll och undervisning. Lärarna menar att lektionsplaneringen kan påverkas om man har en klass med olika kulturella bakgrunder. De nämner även här att eleven kan bli en resurs men att det skiljer sig från elev till elev.

Man har någon som kommer från en plats, kultur där man kan berätta om det då är den eleven en resurs. Men många är ju födda här och därmed inte kan berätta och en del kanske inte vill prata om det.85

Sen vet jag inte om de eleverna vill ha den uppmärksamheten. Jag tror att det skiljer sig från individ till individ.86

En av lärarna menar att det som påverkar planeringen mest om du har en mångkulturell klass är språket, dvs. elevernas språkförståelse, och vilket stoff som ska behandlas i undervisningen. När det gäller planeringen av innehållet så menar läraren här att det gäller att hitta en

medelväg.

Man får tänka på vilka ord man använder. Men ofta är det så att svenska barn

inte heller har så stort ordförråd. Språket och språkbruket påverkar då min planering för att planera vilka av de här orden måste jag förklara.

Sen måste man alltid vara försiktigare med ett stoffinnehåll ju fler kulturer du har i din klass. Vissa ämnen kan vara känsliga både inom historia och inom naturvetenskap. Då måste jag välja ett stoff som dels är så sant som möjligt men ändå så att man inte kan trycka ner den andre.87

Lärarna försöker intressera alla elever för ämnet historia och att, som en av lärarna tar fram, ser mer till elevernas kompetens än kulturella bakgrund.

Jag jobbar på samma sätt med alla. Jag gör större skillnad på om de är starka eller svaga inte utifrån kulturell skillnad.88

85 _{Intervju med lärare 2 2012-10-04.} 86 _{Intervju med lärare 3 2012-10-04.} 87 _{Intervju med lärare 4 2012-10-04.} 88 _{Intervju med lärare 3 2012-10-04.}

En av lärarna anser att om man ska kunna göra samtliga elever intresserade måste man vara bevandrad i historia, har ett allmänt intresse och en nyfikenhet för barnens situation och vilket land de kommer ifrån.

Vi är alla lika för vi har alla en historia som påverkat oss, påverkar oss nu och därmed kommer vi troligtvis att påverka andra människor framåt.89

Något som är viktigt att lyfta fram ur deras svar tycker jag är deras vilja att få eleverna att medverka i undervisningen och därmed kunna vara en resurs p.g.a. sin kulturella bakgrund men att möjligheten till detta skiftar från elev till elev. Denna diskussion har jag inte stött på i den forskning och litteratur som jag läst.

Lärarna anser att de generellt sett undervisar ur ett svenskt/europeiskt perspektiv. Två av lärarna menar att en anledning till detta val av perspektiv är att läroböckerna är uppbyggda som de är, nämligen med ett svenskt/europeiskt perspektiv. Detta stämmer väl överens med tidigare forskning av Nordgren och Lozic som båda drar slutsatsen att det eurocentriska dominerar historieundervisningen och i historieläroböckernas innehåll.90

Det beror på från lektion till lektion. Men generellt så är det ett europeiskt/svenskt perspektiv det ska jag nog erkänna.91

Men samtidigt påpekar två av lärarna vikten av att ändå vara medveten om hur man tänker i sin undervisning och vikten av att man är medveten och reflekterar över andra sätt att undervisa. En av lärarna hänvisar till sin egen kulturella bakgrund som en orsak till det dominerande svenskeuropeiska perspektivet i undervisningen.

Självklart är man påverkad av den historiebeskrivning man själv fått och den litteratur som man läst. Men jag försöker vara medveten om att jag har ett bekymmer där och därmed tänka utanför de ramarna och försöka använda andra perspektiv.92

Samtliga lärare känner att de är styrda av kursplan och läromedel i fråga om vilka områden de tar upp i sin undervisning. Det finns ämnen som lärarna själva tycker är intressanta men som de av tidsbrist inte hinner med. De känner också att den europeiska historiekulturen dominerar historieundervisningen i dagens skola. I likhet med de lärarintervjuer som Mellberg gjort så nämner även mina intervjupersoner tidsbrist som en anledning till att undervisningen ser ut

89 _{Intervju med lärare 4 2012-10-04.}

90 _{Lozic (2010) s. 110-112 + Nordgren (2006) s. 186-207.} 91 _{Intervju med lärare 1 2012-10-03.}

som den gör.93 Även läroböckernas uppbyggnad och innehåll nämns här som en förklaring till hur undervisningen utformas.

Självklart kan jag ju aldrig t.ex. ta en bosnisk historiebeskrivning och det vill jag inte, det är en del av sanningen. Jag kan inte heller ta en kroatisk eller serbisk. Men själklart vill jag ju ändå belysa, om jag har någon elev från Balkan, historiska bra saker från det landet. Men det är jag som väljer stoffet. Att man lyfter något bra från någons land eller område. Vi är inte världens centrum och har inte påverkat världshistorien särskilt mycket. Då finns det länder som vi kanske ser ner på idag men som haft större inflytande historiskt i världen. Men självklart måste vi ju lära oss några gemensamma referensramar som nation och som folk. Det tror jag är extra viktigt om vi är ett mångkulturellt samhälle att så många som möjligt har gemensamma referensramar för det är det som håller ihop ett land tror jag.94

En lärare ställer sig kritisk till att låta historien få sväva iväg alltför långt från Sverige.

Man får försöka. Det är svårt eftersom det finns så många olika kulturer. Mer när det är väldigt annorlunda kulturer tänker man lite extra på hur man kan få de intresserade. Sen kan jag vara lite traditionell i att jag tycker att vi är i Sverige. En gång hade jag en elev som sade att "jag vill inte ha Svennehistoria". Då svarade jag "Jo det ska du visst det ha för du bor ju i Sverige och håller på att bli en Svenne, vare sig du vill eller ej. ”Och då är det viktigt att känna till vad som hänt här där vi befinner oss nu. Och det måste vi alltid hålla på med. Så jag vill inte rucka på det. Man kan bli för relativiserande och släppa efter. Vi har ändå det här ramarna i samhället. Jag tror att man snarare gör eleverna en otjänst om vi skiter i det. Jag tror lärare på vissa skolor kan släppa det. Man måste stå emot lite för stoffets skull och för ens egen skull.95 Åsikterna går isär hos lärarna när det gäller om man ska anstränga sig för att hitta

gemensamma referenspunkter i historieundervisningen eller inte. En av lärarna gör detta mer i religion än historia för att hon anser att det var lättare där. Två av lärarna försöker hitta

gemensamma referenspunkter när de arbetar ämnesövergripande i skolan och då ofta inom geografi och historia.

Jag försöker hitta referenspunkter till allas länder under samma tid t.ex. vikingatiden. Då gör jag det för att lyfta de eleverna. Då tar jag bara upp bra saker om det landet. Med det vill jag belysa att i andra delar av världen så ser det annorlunda ut.96 En av lärarna anser att man inte behöver anstränga sig för att hitta gemensamma referenspunkter. För honom handlar det om allmänt bemötande av eleverna.

93 _{Mellberg (2009) s. 346-349.} 94 _{Intervju med lärare 4 2012-10-04.} 95 _{Intervju med lärare 1 2012-10-03.} 96 _{Intervju med lärare 4 2012-10-04.}

Det behövs inte. Det är så överdrivet det där. Att de är så särbehandlade, det är någon slags missuppfattning. Jag har elever på musiktimmen där jag pratar med dem om hur det är i Afghanistan. Det finns tusen andra sätt där man kan bekräfta deras rötter. Det blir lite för mycket politiska korrekta. Det viktiga tycker jag är hur du bemöter eleverna varenda sekund de är här, i korridoren, i biblioteket osv.97

Det är intressant att reflektera kring lärarnas olika åsikter om man som lärare i historia skall försöka hitta gemensamma referenspunkter hos eleverna eller mer hålla sig strikt till

läroböckerna. Två av lärarna är mer kritiska till att ta in andra perspektiv i sin historieundervisning. Jag tolkar deras svar som att de är motståndare till metoden

tilläggshistoria som en planerad del i undervisningen där varje elev ska arbeta med "sin" historia. Enligt Banks bör en sådan innehållsintegrering beaktas i undervisningen i en mångkulturell elevgrupp. 98

Det är ganska tydligt att lärarna tar fasta på kursplanens mål vad gäller att förmedla den svenska historien och också betonar vikten av att eleverna tillägnar sig denna. Men i deras svar finns också en öppen attityd till att vidga sina egna perspektiv och ta med interkulturella aspekter i historieundervisningen.