Syftet med den här studien var att undersöka yrkesverksamma socialarbetares
erfarenheter och perspektiv kring att ge hjälp och stöd till HBTQ-personer som utsätts för våld i en nära relation. Frågeställningarna var enligt nedanstående; 1) Vilken kunskap och erfarenhet har yrkesverksamma av att möta HBTQ-personer som utsätts för våld i en nära relation? 2) Förekommer diskussioner på arbetsplatsen om
förhållningssätt och betydelsen av inkludering gällande kön och sexualitet? 3) Vad gör arbetsplatsen och den enskilde yrkesverksamma för att upprätthålla ett
inkluderande arbetssätt och för att efterleva handlingsplaner/policydokument och värderingar kopplade till HBTQ? 4) Hur resonerar yrkesverksamma kring
forskningens barriärer, och hur kan dessa barriärer motarbetas?
Studiens syfte har enligt författarna blivit besvarat, med hjälp av studiens
frågeställningar. Resultatet i denna studie visar på att kunskapen och erfarenheten hos de flesta yrkesverksamma är för låg, vilket även kan påvisas av den tidigare forskningen (Barrett & Sheridan, 2017; Calton et al., 2016; Edwards et al., 2015;
Murray & Mobley, 2009; Rausch, 2016; Scheer et al., 2020). Flera av de yrkesverksamma anser själva att de i de flesta fall besitter för lite kunskap och erfarenhet om målgruppen, samt att de önskar att det inom både
42 utbildningsväsendet och i verksamheterna enklare skulle gå att tillskansa sig
kunskap. En annan anledning till den låga kunskapen och erfarenheten kan anses bero på att dessa verksamheter i många fall är hetero- och cisnormativt utformade och därför inte heller gör sig tillgänglig för målgruppen. Således gör det att målgruppen HBTQ söker sig till verksamheter med mer erfarenhet och kunskap och att de andra verksamheterna fortsatt enbart möter cis- och heteropersoner.
Denna slutsats kan dras för att vi bland de verksamheter som är inriktade på HBTQ-gruppen kan se att de inte delar samma upplevelse eller har samma brist på erfarenhet och kunskap. Detta kan påverka verksamhetens val av stöd- och
hjälpinsatser, samt prioriteringar då mörkertalet bland de som egentligen skulle vilja eller behöva hjälp inom HBTQ-gruppen är stort. Den låga kunskapen och erfarenheten riskerar att föreställningar och normativa stereotyper gör det svårare för de yrkesverksamma att förstå den våldsutsatthet som HBTQ-personer går igenom då identiteten hamnar i fokus istället för våldet, vilket även fastställs av RFSL (2019).
Diskussioner kring inkludering gällande kön och sexualitet verkar enligt resultatet i studien enbart vara regelbundet förekommande på de verksamheter som är
inriktade på målgruppen. En stor skillnad kan ses bland andra verksamheter utan denna inriktning, eftersom frågan i princip sällan eller aldrig diskuteras om inte den enskilda utifrån eget intresse lyfter det perspektivet. När det kommer till arbetssätt och inkludering kan vi i vissa fall till och med utläsa att det förekommer
diskriminerande tankar och åsikter inom personalgruppen i vissa verksamheter.
Bland annat berättar en informant om en situation där kollegor uttryckt att en klient som i samband med sitt sexuella utforskande blev våldsutsatt, menades bära ett ansvar över sin utsatthet. Samtidigt uppger yrkesverksamma att de ibland fått konfrontera sina kollegor när de märkt av nedsättande attityder i deras arbetssätt och bemötande mot målgruppen, bland annat motsättningar till att använda klienters valda pronomen. Detta riskerar att göra att dessa negativa värderingar genomsyrar hela verksamheten och påverkar andra kollegor och hur de bemöter HBTQ-personer (Furman et al., 2017). Det tyder även på att det existerar ett motstånd till inkludering vilket gör att det i vissa fall kan upplevas svårt att genom sitt arbetssätt vara inkluderande. I många situationer blir den yrkesverksamma helt
43 ensam när det kommer till att leda förändringsarbetet mot både chef, ledning och andra samverkanspartners, detta då det saknas riktlinjer eller liknande för
ändamålet. Således kan valet av arbetssätt, värderingar och språkbruk leda till strukturell exkludering, som även fastställs av bland annat RFSL (2019), vilket kan påverka HBTQ-gruppen innan de ens sökt hjälp. Barriärerna som tidigare
forskning påvisat känner samtliga informanter igen sig i. De två mest synliga barriärerna är att det bland yrkesverksamma råder en kunskapsbrist om HBTQ -personer som utsätts för våld i en nära relation, samt att det finns starka cis-och heteronormer som gör det svårare för målgruppen att söka hjälp. Detta utgör ett problem i allra högsta grad då val av insatser och utbud präglas av dessa normer och den kunskapsbrist som finns riskerar att ytterligare försvåra för målgruppen att söka hjälp.
Denna studie har vissa begränsningar då problematiken skulle behöva undersökas från flera olika håll. Eftersom att den utsatthet som HBTQ-personer upplever i hjälpsökandet kan sägas bero på flera olika faktorer som inte enbart kan kopplas till verksamheterna, utan även till hela samhället i stort och hur det är uppbyggt.
Eftersom att heteronormativitet genomsyrar hela samhället och den miljö vi alla växer upp i, krävs förändring inom alla dessa områden. Frågan skulle även kunna ställas om resultatet hade blivit annorlunda om forskningsdesignen hade utformats på ett annat sätt? Svaret på den frågan är troligtvis ett ja, t.ex. om studien hade undersökt yrkesverksamma från samma verksamhet så hade troligtvis resultatet blivit mer homogeniserat. Det som stärker denna kvalitativa studie trots dess mindre omfång och deltagande är att resultatet påvisas och överensstämmer med den tidigare forskningen på området, vilket tyder på att metodvalet för studien kan tolkas som tillförlitligt och trovärdigt. När det kommer till själva ämnet och att få tag i deltagare har en begränsning eller en svårighet till detta varit att många verksamheter som tackat nej menat att de inte gör skillnad på människor utifrån sexualitet eller könsidentitet och därför inte kan ställa upp i studien.
Verksamheternas bemötande skulle kunna förklaras utifrån vårt resultat, där uttrycken “alla är välkomna” och “jag ser inte färger” myntades av en av våra informanter om rasism, som denne kopplade till HBTQ-personer och den strukturella utsattheten de påverkas av. Således kan detta tyda på att många
44 verksamheter inte förmår se att denna strukturella problematik existerar och att det innebär en svårighet för målgruppen i deras hjälpsökande.
Överlag kan sägas att studiens resultat stämmer överens med vad tidigare forskning kring ämnet kommit fram till, detta då både internationell forskning och svensk forskning påpekar samma sak som återfinns i denna studie. Slutsatsen kan dras av studiens resultat att det inom verksamheter förekommer cis- och heteronormer där offret förutsätts vara kvinna och förövaren en man, samt att det finns negativa attityder och lägre kunskap bland yrkesverksamma och i verksamheter som riskerar att leda till diskriminering och dåligt bemötande (Calton et al., 2016; Edwards et al., 2015; Murray & Mobley, 2009; Rausch, 2016; Scheer et al., 2020). En av frågorna som uppkom från studiens resultat var hur verksamheter kan inkludera HBTQ-gruppen utan att måla ut gruppens sexuella läggning eller könsidentitet som avvikande från heteronormen. För att minska denna barriär menar en informant att det behövs verksamheter som är välkomnande för alla målgrupper, som aktivt arbetar på sitt arbetssätt och som har en medvetenhet kring hur verksamhetens utformning påverkar målgruppen. Detta framkommer även i studien av Furman et al. (2017) och i RFSL (2019), som bland annat menar att ett sätt att börja arbeta inkluderande kan vara att verksamheter väljer att namnge sig som
“relationsvåldsteam” istället för “kvinnofridsteam”.
6.1. Förslag till vidare forskning
Studiens resultat kastar sken på de utmaningar som socialarbetare idag möter, i form av stress, tidsbrist, svårigheter att tänka på flertalet perspektiv samtidigt och hur föreställningar påverkar och begränsar personer i arbetet. Resultatet kan fungera som en påminnelse om behovet att vara medveten om sina föreställningar och hur personers livsvillkor lätt glöms bort. Således visar resultatet vikten av att vidhålla multipla perspektiv samtidigt, alternativt att arbeta med ett intersektionellt perspektiv, för att värdefull information inte ska gå förlorad. Framtida forskning kan utifrån denna studies resultat riktas in mot att undersöka hur barriärer kan motarbetas. Framför allt skulle forskningen kunna undersöka hur
socionomutbildningen kan utvidgas till att ha mer omfattande information om våld eftersom det ses som ett folkhälsoproblem. Även att undersöka hur
45 socionomutbildningar kan lyfta HBTQ-identiteters utsatthet för våld och hur
utbildningar generellt kan bli mer inkluderande genom språk och pedagogik.
Utöver detta skulle det vara av intresse att undersöka hur yrkesverksamma och deras verksamheter implementerar ny kunskap eller särskild kunskap. Forskning inom detta område skulle kunna bidra till en överblick av möjligheten att utveckla en uppföljande funktion i anslutning till implementering, och kunna utveckla hur kunskap kan tas till vara av hela verksamheten. Vidare är det även av stort intresse att undersöka hur tidsbristen inom socialtjänsten påverkar bemötande, samt hur yrkesverksamma förhåller sig och tänker kring begreppet “perspektivträngsel” för att kunna förbättra bemötande i allmänhet oavsett person och grupp
46