Självständigt arbete på grundnivå
Independent degree project first cycle
Socialt arbete Social Work
Att möta barriärerna
Yrkesverksamma socialarbetares erfarenheter och perspektiv kring barriärer i arbetet med HBTQ-personer som utsätts för våld i en nära relation.
Caroline Essman & Andrea Olsén
MITTUNIVERSITETET
Institutionen för psykologi och socialt arbete
Examinator: Majen Espvall, majen.espvall@miun.se Handledare: Sofia Smolle, sofia.smolle@miun.se Författare: Caroline Essman, caes1800@student.miun.se Författare: Andrea Olsén, anol1802@student.miun.se Utbildningsprogram: Socionomprogrammet, 210 hp Huvudområde: Socialt arbete
Termin, år: HT, 2020
Sammanfattning
Våld i HBTQ-personers nära relationer är idag lika vanligt förekommande som i heterosexuella relationer. Samtidigt är denna målgrupp inte lika synlig i verksamheter som arbetar med våld i nära relationer. Studiens syfte var att undersöka
yrkesverksamma socialarbetares erfarenheter och perspektiv kring att ge hjälp och stöd till HBTQ-personer som utsätts för våld i en nära relation. Studien genomfördes med en kvalitativ induktiv ansats och en hermeneutisk utgångspunkt.
Intervjumanualen utformades med hjälp av studiens frågeställningar och syfte. Fem semistrukturerade intervjuer genomfördes med personer verksamma inom socialt arbete, som arbetar med våld i nära relationer. Alla intervjuer transkriberades och analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys, tillsammans med studiens teoretiska referensram, bestående av queerteori och ekologisk systemteori. Resultatet visar att kunskapen kring denna målgrupp, fortsatt är låg hos yrkesverksamma inom verksamheter, som inte har det som huvudmål. Inom flera verksamheter ser vi att det sällan förekommer diskussioner om kön och sexualitet, samt att det ofta saknas riktlinjer eller policys för ett inkluderande arbetssätt. Det framkommer av resultatet att den barriär som är mest synlig för de yrkesverksamma är cis-och heteronormen, som de menar genomsyrar såväl verksamheter som samhället i stort. Genom att göra alla verksamheter inkluderande och tillgängliga kan fokus läggas på den
våldsutsatthet klienterna upplever.
Nyckelord: Socialarbetare, erfarenheter av att ge hjälp och stöd, HBTQ-personer, partnervåld, hjälp- och stödinsatser, heteronorm, förhållningssätt, kompetens.
Förord
Vi vill börja med att ge ett stort tack till studiens deltagare, utan er hade studien inte varit möjlig. Vi vill även tacka våra familjer som stöttat oss under denna period.
Slutligen vill vi ge ett speciellt tack till vår handledare Sofia Smolle som under hela studiens gång stöttat och väglett oss på bästa tänkbara sätt.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INTRODUKTION ...1
1.1.INLEDNING OCH PROBLEMFORMULERING... 1
1.2.SYFTE & FRÅGESTÄLLNINGAR ... 3
1.3.DEFINITIONER OCH CENTRALA BEGREPP ... 3
1.4.VÅLD ... 6
1.4.1. Definition av våld... 7
1.4.2. Våld i HBTQ-relationer... 9
2. TIDIGARE FORSKNING ... 10
2.1.INTERNATIONELL FORSKNING ...10
2.2.SVENSKA FORSKNINGSLÄGET ...13
3. TEORETISKA PERSPEKTIV ... 15
3.1.QUEERTEORI...15
3.2.EKOLOGISK SYSTEMTEORI ...16
3.3.ANVÄNDNINGSOMRÅDE...17
4. METOD... 18
4.1.VETENSKAPSTEORETISK UTGÅNGSPUNKT...18
4.2.VAL AV METOD...18
4.3.URVAL...19
4.3.1. Tillvägagångssätt ...19
4.4.DATAINSAMLINGSMETOD ...20
4.5.ANALYSMETOD ...21
4.6.ETISKA ÖVERVÄGANDEN...22
4.7.TILLFÖRLITLIGHET OCH TROVÄRDIGHET...23
4.7.1. Generalisering ...23
4.8.ARBETSFÖRDELNING ...24
5. RESULTAT & ANALYS ... 24
5.1.BARRIÄRER ...25
5.1.1. Reaktioner på forskningens barriärer ...25
5.1.2. Ytterligare barriärer...27
5.1.3. Hur barriärer kan nedmonteras ...29
5.2.UTBILDNING &KUNSKAP ...30
5.2.1. Utbildningsnivå ...30
5.2.2. Kunskapshöjande insatser på arbetsplatsen ...31
5.2.3. Kunskap hos de yrkesverksamma ...32
5.3.KÖNSMAKTSORDNING OCH BEMÖTANDE...34
5.3.1. Värderingar ...34
5.3.2. Erfarenhet av att ge hjälp och stöd till HBTQ-personer...37
5.4.ORGANISATION ...38
5.4.1. Handlingsplaner, riktlinjer & handledning ...38
5.4.2. Samverkan med andra aktörer ...40
6. DISKUSSION OCH SLUTSATS ... 41
6.1.FÖRSLAG TILL VIDARE FORSKNING ...44
7. REFERENSER ... 46
8. BILAGOR ... 51 8.1. Bilaga 1 Informationsbrev ...51 8.2. Bilaga 2 Intervjumanual ...52
1
1. Introduktion
1.1. Inledning och Problemformulering
Våld i nära relationer förekommer enligt Brottsförebyggande rådet (Brå, 2020) i var femte fall av alla anmälda misshandelsbrott under 2019, där 97 % av de misstänkta förövarna var män, som då var i en parrelation med en kvinna. Våld i nära relationer är idag ett erkänt samhällsproblem, som tenderar att fokusera på heterosexuella relationer och identiteter, närmare specifikt att förebygga mäns våld mot kvinnor (Socialstyrelsen, 2019). Enligt Nationellt centrum för Kvinnofrid (NCK, 2018) började intresset för att studera våld i samkönade relationer i USA på 1980-talet och har sedan dess ökat under de senaste åren. Forskning visar att HBTQ1-personer i stor utsträckning drabbas av våld i nära relationer, särskilt homo- och bisexuella som har högre utsatthet än heterosexuella (NCK, 2018). Förekomsten av våld varierar dock i många studier, exempelvis menar Uppsala Kvinnojour (2020) att det främst beror på hur frågor om kön och sexualitet har tagits i beaktande eller inte, samt hur frågor om kön, sexualitet och våld framställs. Våld i nära relationer i HBTQ-relationer skiljer sig inte mycket från det våld som sker i heterosexuella relationer, utan
normaliseringsprocessen, våldsspiralen och våldet ser i regel likadant ut. Däremot tillför HBTQ-identiteten ytterligare aspekter som kan brukas för våldsutövning, exempelvis hot om outning2 och felkönande3 (Uppsala kvinnojour, 2020; RFSL4, 2019). Heteronormativiteten, som förutsätter att alla människor är heterosexuella, ser heterosexualitet som det ideala och normala livet, vilket blir referenspunkten till vad som anses normalt eller avvikande (Uppsala Kvinnojour, 2020). Eftersom
heteronormativiteten är institutionaliserad och genomsyrar vardagslivet, tvingas HBTQ-personer ständigt förhålla sig till denna norm och således görs mekanismen för homo-, bi- och transfobi möjlig och således dess funktion i relation till våld (Uppsala kvinnojour, 2020; RFSL, 2019).
1Akronym för homosexuella, bisexuella, trans- och queerpersoner.
2 Utan medgivande offentliggöra någon annans sexuella läggning.
3Bli kallad för fel pronomen=han/hon.
4Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners, queeras och intersexpersoners rättigheter.
2 Med samhällets normer och det sociala stigmat som följer i beaktning är HBTQ - personer dubbelt utsatta5, och menas vara en särskilt sårbar grupp när det kommer till våld i nära relationer (Socialstyrelsen, 2016; Uppsala Kvinnojour, 2020). Det finns risker med att prata om specifika gruppers utsatthet, eftersom gruppen då ofta tilldelas etiketter med egenskaper som inte alla i gruppen identifierar sig med (Länsstyrelsen, 2018; RFSL, 2019). Ansvaret för att ta till sig stöd åläggs individen istället för samhällets utformande av stödinsatser (Länsstyrelsen, 2018; RFSL, 2019). Samtidigt menar RFSL (2019) att om det inte talas om specifika gruppers behov, ökar risken att samhällets stödinsatser utvecklas på ett sätt som främst passar majoritetsgruppen.
RFSL (2019) påpekar att vissa grupper inte har samma nivå av stöd och att om stödinsatser fortsätter utformas efter majoritetsgruppen riskerar andra grupper osynliggöras och dess våldsutsatthet normaliseras. HBTQ-personer har ett svagare och mer svårtillgängligt skydd från samhället trots att det skydd som ges vid
våldsutsatthet ska vara lika för alla (Länsstyrelserna, 2018). På grund av detta, behövs det riktade satsningar för att utjämna denna obalans (Länsstyrelserna, 2018).
Forskningen bekräftar obalansen och visar på att HBTQ-personer upplever
svårigheter att söka hjälp för våld i nära relationer (NCK 2009; Calton et al., 2016;
Barrett & Sheridan, 2017; RFSL, 2019; Uppsala Kvinnojour, 2020). Särskilt framträdande faktorer som anses hindra hjälpsökandet berör heterosexuella normer och attityder (NCK, 2009; Calton et al., 2016; Rollé et al., 2018; RFSL, 2019;
Uppsala Kvinnojour, 2020). Hos yrkesverksamma har det enligt forskningsrapporter även förekommit en bristande kunskap om HBTQ och våld i nära relationer (RFSL, 2019; NCK, 2019; Uppsala Kvinnojour, 2020).
För ökad kunskap om problemet och de barriärer som HBTQ-personer upplever i hjälpsökandet måste information inhämtas från de yrkesverksamma som arbetar med våld i nära relationer (Rausch, 2016; Tesch & Bekerian, 2015). Det är nämligen de som besitter kunskap kring hur deras verksamheter arbetar inom området, samt kan ge en inblick i hur deras verksamheter kan bli mer tillgängliga och ställas till
förfogande för denna grupp (Rausch, 2016; Tesch & Bekerian, 2015).
Yrkesverksamma som arbetar med våld i nära relationer bör studeras för att upptäcka
5 Utsatt både p.g.a. våldet och ens könsidentitet/sexuella läggning.
3 problem från deras och organisationens sida. Detta kan bidra till att angripa
problemen som HBTQ-personer upplever både från ett individperspektiv, samt från ett större perspektiv som kan leda till förändring i hur tjänster tillhandahålls. Genom att se problematiken från flera perspektiv kan det bidra till demonteringen av de barriärer som existerar inom verksamheter och samhällsnivå idag.
1.2. Syfte & frågeställningar
Syftet med studien är att undersöka yrkesverksamma socialarbetares erfarenheter och perspektiv kring att ge hjälp och stöd till HBTQ-personer som utsätts för våld i en nära relation. Detta sker med hjälp av följande frågeställningar:
1. Vilken kunskap och erfarenhet har yrkesverksamma av att möta HBTQ- personer som utsätts för våld i en nära relation?
2. Förekommer diskussioner på arbetsplatsen om förhållningssätt och betydelsen av inkludering gällande kön och sexualitet?
3. Vad gör arbetsplatsen och den enskilde yrkesverksamma för att upprätthålla ett inkluderande arbetssätt och för att efterleva
handlingsplaner/policydokument och värderingar kopplade till HBTQ?
4. Hur resonerar yrkesverksamma kring forskningens barriärer, och hur kan dessa barriärer motarbetas?
1.3. Definitioner och centrala begrepp
Nära relationer - Med nära relationer avses sexuella- och/eller kärleksrelationer som pågår under kortare eller längre tid. Detta inkluderar monogama som polygama och polyamorösa relationer.
Stigmatisering - När andra, förslagsvis de som ingår i heteronormen har negativa tankar, åsikter, föreställningar eller beteenden mot exempelvis HBTQ-personer (Kerosuo & Nilsson Lööv, 2017). Det kan bidra till att de drabbade personerna känner sig stigmatiserade och placerade i stereotypa fack eller antaganden. Risken finns att detta skapar ett “vi och dem”, där själva personen riskerar att bli osynlig genom att bli placerad i gruppen “de andra” (Kerosuo & Nilsson Lööv, 2017).
4 Diskriminering - Diskriminering är när en person blir kränkt eller orättvist behandlad på grund av t.ex. sitt kön eller sin sexuella läggning. Enligt Diskrimineringslagen (SFS 2008:567) inkluderar diskriminering: bristande tillgänglighet, direkt
diskriminering, indirekt diskriminering, instruktioner att diskriminera, samt
trakasserier och sexuella trakasserier. Lagen är till för att skydda personer från att bli diskriminerade på grund av sitt kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etniska tillhörighet, funktionsnedsättning, sexuella läggning och/eller ålder
(Diskrimineringslagen, SFS 2008:567).
HBTQ - Förkortningen används enligt (RFSL, 2019) som ett paraplybegrepp för homosexuella, bisexuella, transpersoner och personer som har queera uttryck och identiteter, där varje bokstav står för ett särskilt innehåll. H:et och B:et står för sexuell läggning och hur förmågan att bli kär eller attraherad av fungerar. T:et står för hur kön definieras och uttrycks. Queer är ett uttryck för ett kritiskt förhållningssätt till rådande normer, men kan likväl beröra sexuell läggning, sexuell praktik, könsidentitet och relationer. Det finns flertalet synonymer till HBTQ såväl inom Sverige som internationellt, exempelvis svenska HBTQIA+, LHBT+ och amerikanska LGBTQ (RFSL, 2019). I studien används begreppet HBTQ främst för att det är den mest etablerade termen för målgruppen inom samhället och som yrkesverksamma troligen antas vara bekanta med.
Cisperson - En person som identifierar sig som det könet som tilldelades vid födseln (RFSL, 2019).
Cisnormativitet - Antagandet att personer identifierar sig som det vid födelsen
tilldelade könet och lever efter de tillkommande sociala normerna (kvinnligt/manligt) (RFSL, 2019).
Heteronormativitet/heteronorm - Begreppet avser det normsystem som enligt RFSL (2019) förutsätter att människor är antingen tjej/kvinna eller kille/man och
heterosexuella. Det påverkar vår förståelse för kön samt bär förväntningar på att dessa beter sig utifrån det antagna könet (feminin/maskulin). Utifrån heteronormen
5 kategoriseras vi som kvinna eller man och alla påverkas av normen, oavsett om den efterföljs eller inte. Se även tvåkönsnormen (RFSL, 2019).
Kön - Kön är ett system som i många sammanhang används för särskiljandet av människor genom uppdelning till grupper om kvinnor och män. Kön kan brytas ner i fyra områden, i enlighet med bland annat RFSL (2019):
Kropp: Definition utifrån inre och yttre könsorgan, könskromosomer och hormonnivåer, som rent kroppsligt kan ses som en skala.
Juridiskt kön: Det kön som står i juridiska papper och som tilldelas vid födsel beroende på om barnet har vagina eller snopp.
Könsidentitet: Det självupplevda könet, annars kallat genus (kvinna, ickebinär, man, intergender etcetera)
Könsuttryck: En persons uttryck av kön genom attribut som frisyr, kläder, röst, kroppsspråk etcetera.
Genus - Genus är det sociala könet som skiljer sig åt från det fysiska medfödda
könet/kroppen (Mattsson, 2015). Begreppet visar hur människor i samhället delas upp i två olika kategorier, som är kön eller genus. Uppdelningen grundar sig på antingen individens reproduktiva eller sexuella funktioner. Genus kan vara hur personen själv identifierar sin könsidentitet när den skiljer sig från den fysiska medfödda kroppen, men kan även beskriva konstruerade genusskillnader som finns på strukturell nivå mellan kvinnor och män och/eller vad som anses vara kvinnligt och manligt (Mattsson, 2015).
Sexuell läggning - Begreppet avser enligt RFSL (2019) vem en person blir kär eller attraherad av och är enligt svensk diskrimineringslag uppdelat i tre olika läggningar:
heterosexualitet, bisexualitet och homosexualitet. I praktiken kan andra ord än dessa förekomma för att beskriva en läggning, exempelvis pansexualitet som tillhör
paraplybegreppet bisexualitet (RFSL, 2019).
Ickebinär - Det är ett paraplybegrepp för könsidentiteter som RFSL (2019) beskriver inte följer tvåkönsnormen (kvinna/man). En ickebinär person identifierar sig bortom, mellan eller med både könen kvinna och man och betyder således inte samma för alla
6 som använder begreppet. Begreppet är även synonymt med genderqueer och
intergender (RFSL, 2019).
Transperson - Ett paraplybegrepp med undergrupper som berör könsidentitet och könsuttryck och som inte har någonting med sexuell läggning att göra (RFSL, 2019).
En transperson är en person som bara delvis eller inte alls identifierar sig med det vid födseln tilldelade könet, men kan också innebära rådande normer för det juridiska könet som personen upplever sig som (RFSL, 2019).
Tvåkönsnorm/tvåkönssystem - Den samhällsnorm som menar att alla människor tillhör ett av två befintliga kön, kvinnligt/manligt (RFSL, 2019). Detta baserat på antagen reproduktiv förmåga och att tillhörigheten medför egenskaper som är fundamentalt olika och att könen förhåller sig på vissa sätt till varandra. Normen genomsyrar sociala institutioner och funktioner i samhället samt vårt tankesätt. Den delar upp människor i två grupper och förutsätter att skillnader mellan individer inom samma grupp är mindre än skillnaderna mellan grupperna (RFSL, 2019).
Könsmaktsordning - Mattsson (2015) skriver att sexualitet och kön kan ses som en maktordning, detta för vissa kön och sexualiteter underordnas i samhället i jämförelse med andra. Personer inom HBTQ-gruppen kan därför drabbas hårdare i samhället då det t.ex. ska berätta för familj eller yrkesverksamma om sin sexualitet eller sitt kön, vilket oftast ses som en självklarthet för de flesta hetereosexuella cispersoner (Mattsson, 2015).
1.4. Våld
Våld och hur det definieras av människor skiljer sig åt på grund av att de flesta personer har olika uppfattningar och förståelser av vad som inkluderas i begreppet våld. I det här avsnittet är vår målsättning att förklara och konkretisera vad som menas med begreppet våld i den här studien, samt måla upp varför det anses vara ett problem.
“Jag slog henne eftersom jag kände mig sårad, ville straffa henne och få henne att känna sig liten.” (Isdal, 2017, s. 234)
7 1.4.1. Definition av våld
En vanligt förekommande föreställning vid tanken på våld är fokuseringen på det fysiska våldet, trots att våld kan delas upp i flera olika undergrupper (Isdal, 2017).
Våld kan på ett övergripande plan ses som en handling som är till för att skada andra med, men främst är våld en makthandling som sker mellan personer. Där utövaren är den som utövar våldet och offret den som är mottagare av våldet och där själva budskapet är våldet. Men vem är det egentligen som kan definiera vad som räknas som en våldshandling? Det som kan sägas är att för att få med alla handlingar som bör räknas som våld måste vi omfatta alla de handlingar som är till för att skrämma, skada, påverka, smärta eller kränka en annan människa. I den här studien när begreppet våld används åsyftas fysiskt våld, psykiskt våld, sexuellt våld, materiellt våld och latent våld. Nedan kommer förklaringar på de olika undergrupperna som enligt Isdal (2017) är:
Fysiskt våld - Begreppet fysiskt våld beskriver när någon genom fysisk makt kränker, skadar, skrämmer, smärtar, hindrar eller tvingar någon att göra något som personen vill eller inte vill göra mot dennes vilja (Isdal, 2017). Fysiskt våld kan därför bestå av handlingar såsom att knuffa, hålla fast, slå ihjäl, nypa, sparka eller skaka en annan person. Däremellan kan bruk av slagvapen, stickvapen, sparkar, slag eller skjutvapen också räknas in (Isdal, 2017).
Psykiskt våld - Psykiskt våld är när utövaren menar att skrämma, kränka, eller skada offret utan att ta till direkta fysiska handlingar (Isdal, 2017). Ofta används psykiskt våld som en makthandling för att dominera eller styra en person. Enligt Isdal (2017) är psykiskt våld ett brett begrepp och kan delas upp i flera undergrupper enligt följande:
Emotionellt våld: Här är syftet att skapa obehagliga känslor hos offret och få
personen att må dåligt eller känna sig liten eller oviktig. Det kan ske genom utövarens beteende som kan vara att negligera personen, vilket betyder att utövaren låtsas att inte höra offret, utövaren kan också bemöta offret genom att vara nedlåtande eller helt tyst. Utövaren kan även bryta löften eller avtal som utövaren och offret haft.
8 Kontroll: Kan beskrivas som ett beteende där utövaren använder sig av makt och dominans för att kontrollera offrets liv. Kontrollen kan bestå av att kontrollera information, social kontakt, beteenden, klädsel, aktiviteter eller uppföranden hos offret. Utövaren kräver oftast att offret rapporterar vad den gjort och vem den träffat.
Direkt hot: Inbegriper alla hot som utövaren direkt yttrar till offret, som ofta handlar om att om offret inte gör som utövaren vill eller undviker att göra något så kommer offret att utsättas för våld.
Indirekt hot: Omfattar hot som formuleras genom vaga yttranden där utövaren vill påminna eller varna offret om troliga våldskonsekvenser som kan ske om offret inte lyssnar. Kan t.ex. uttryckas som “Det kanske inte är så klokt av dig att fortsätta prata om det nu, eller hur?”. Indirekta hot är till för att skrämma och styra en annan individ och kan även ske med enbart en blick eller ett tonläge.
Utagerande svartsjuka: Kan förklaras utifrån när svartsjukan används för att skrämma eller kränka eller för att kontrollera och/eller styra offret. Skillnaden mellan vanlig svartsjuka och när beteendet kan anses kallas för våld är när svartsjukan används som ett hot eller ett sätt att påverka den andra. Beteendet kan användas för att straffa den andra genom påståenden eller anklagelser om t.ex. offrets sexuella beteenden.
Förödmjukande och degraderande beteende: Inbegriper alla former av beteenden och yttranden som används för att kränka eller såra en person psykiskt. Utövaren väljer ofta uttryck som denne vet sårar eller drabbar offret som mest. Det kan vara alltifrån att kalla offret för skällsord till att förödmjuka offret inför andra.
Isolering: Kan bland annat innefatta när utövaren genom indirekta eller direkta påtryckningar inskränker på offrets rörelsefrihet. Offret begränsas i sin kontakt med resten av omvärlden inklusive släkt och vänner, vilket kan innebära att offret och utövaren sällan eller aldrig träffar andra personer eller att offret förvägras att gå till sitt arbete eller gå ut. Bryts reglerna som utövaren bestämt kan fysiskt våld
förekomma. Utövaren är den som brukar makt och kontroll i relationen och offret riskerar att till slut bli beroende av utövaren.
Sexuellt våld - Sexuellt våld är enligt Isdal (2017) när någon utsätter någon annan för handlingar riktad mot den personens sexualitet. Handlingarna kan bestå av att
skrämma, kränka, smärta, skada eller hindra eller tvinga en person att göra något som personen vill eller inte vill göra mot dennes vilja. Sexuellt våld kan inbegripa
9 våldtäkt, sexuellt trakasseri, tvång att ha sex med andra personer, föremål eller djur, sexuell tortyr eller att genom kränkning via påtryckning få en person till att ha sex (Isdal, 2017).
Materiellt våld - Handlingar som riktas mot föremål kallas för materiellt våld (Isdal, 2017). Det kan handla om att utövaren vill skrämma den andra genom att kränka eller påverka offret, samt hindra personen att göra något eller få den drabbade att göra något mot dennes vilja. Handlingarna kan bestå av att slå i dörrar, väggar, möbler eller att förstöra, riva sönder, krossa, kasta föremål såsom personliga ägodelar eller kläder. De materiella saker som väljs ut som förstörs kan vara av en stor betydelse för offret, det för av utövaren vill åsamka så stor skada för offret som möjligt (Isdal, 2017).
Latent våld - Är en form av våld som enligt Isdal (2017) kan beskrivas som något som är underliggande och som skulle kunna hända och som påverkar människors beteende, t.ex. gör att en person undviker att gå ut i ett område under kvällstid för att det skett en våldtäkt där tidigare. I nära relationer kan det latenta våldet appliceras på samma sätt, dvs. offret gör allt i sin makt och anpassar sitt beteende för att inte utövaren ska använda sig av någon form av våld (Isdal, 2017).
1.4.2. Våld i HBTQ-relationer
Både politiskt och i forskning har fokus på partnervåld legat på mäns våld mot kvinnor (Darj, 2017). När partnervåld sedan börjat uppmärksammas i HBTQ- relationer har det skett genom att gruppen definierats som “särskilt sårbar”. Det utifrån att gruppen anses vara t.ex. mer utsatt, lida av fler konsekvenser av våldet och/eller inte har betryggande möjlighet att nyttja samhällets stöd. Uttrycket blir problematiskt då definitionen kommer från en normativ bild av hur våld i nära relationer ser ut för heterosexuella par, där personer som faller utanför normen blir homogeniserade. Att definiera en grupp som “särskilt sårbar” lägger över problemet på personen, istället för att se problemet som ett problem skapat av samhället.
Problemet skulle istället kunna ses som samhällets, där dess resurser inte gör att alla personer passar in i den mallen som skapats för de insatser som erbjuds. Vikt borde därför läggas på att undersöka samhällets brister på att ge stöd till våldsutsatta
10 HBTQ-personer, eftersom ansvaret över den bristande hjälpen då åläggs de som ska ge stöd istället för individen (Darj, 2017).
2. Tidigare forskning
Sedan 1980-talet har forskning kring våld i samkönade relationer ökat medan våld i bi- och transpersoners relationer varit tämligen begränsat (NCK, 2009). En ökning på forskningsområdet sedan 2010 gällande våld i homo-, bi- och transpersoners
relationer har skapat gott underlag på forskning internationellt som nationellt. Den ökade kunskapen har bidragit till att belysa bland annat kunskapsbrister inom
professionella verksamheter samt svårigheter för HBTQ-personer som utsätts för våld i nära relationer att söka hjälp. Forskning gällande yrkesverksammas kunskapsbrister och attityder, samt verksamheters arbetssätt mot HBTQ är fortfarande begränsat. Det beror på att forskning om ämnet är förhållandevis ungt och först har ökat i intresse sedan 2015. Den forskning som har utförts om ämnet återfinns inom de vetenskapliga fälten socialt arbete, genusvetenskap och psykologi. Litteratur inom området är begränsat och information återfinns främst i vetenskapliga artiklar och rapporter från organisationer, som arbetar aktivt med våld i relationer och/eller HBTQ (NCK, 2009).
Den forskningslitteratur som använts i avsnittet har i första hand inhämtats från databasen ProQuest Social Science och Primo, som är biblioteks sökmotor på Mittuniversitetet. De centrala sökord som använts är: domestic violence, intimate partner violence, partner violence, sexual minority, same-sex, same sexed couples, sexual identity, lesbian, gay, homosexual, queer, transgender, social work och professionals. I avsnittet finns det även material som inhämtats från de ideella organisationerna RFSL och Uppsala kvinnojour, samt NCK.
2.1. Internationell forskning
Forskning visar att transpersoner som utsätts för partnervåld hellre söker informell hjälp än formell hjälp, vilket betyder att många hellre söker hjälp från vänner än verksamheter (Barrett & Sheridan, 2017; Guadalupe-Diaz & Jasinski, 2017; Rogers, 2016; Yerke & Defeo, 2016). Det finns många och komplicerade barriärer för transpersoner som utsätts för partnervåld när de ska söka hjälp. Forskning gjord på denna grupp visar att yrkesverksamma som arbetar med våld i nära relationer, ofta utgår från att offret är en cisperson och heterosexuell (Guadalupe-Diaz & Jasinski,
11 2017; Rogers, 2016). Det gör att transpersoner ofta känner sig uteslutna på grund av den heteronormativitet som råder där partnervåld oftast tolkas som manligt våld som begås mot kvinnor (Guadalupe-Diaz & Jasinski, 2017; Rogers, 2016). För
verksamheterna krävs det att policys/praxis ändras och att hjälpen anpassas för att enklare tillgängliggöras för transpersoner som utsätts för partnervåld (Rogers, 2016).
Transpersoner som på ett eller annat vis varit involverade i partnervåld upplever ofta enligt Tesch och Bekerian (2015) att de verksamheter som har anpassat sitt arbetssätt till dem, ofta blandar ihop deras sexuella läggning och deras könsidentitet. Detta ökar risken för diskriminering av transpersoner, då de blir placerade in i fack som de själva inte identifierar sig med (Tesch & Bekerian, 2015). Yrkesverksamma med mindre kunskap riskerar i högre utsträckning att engagera sig i eller uttrycka negativa
attityder och föreställningar som påverkar deras bemötande av transpersoner negativt (Willoughby et al., 2010).
Barrett och Sheridan (2017) påpekar i sin studie, att det förekommer en brist på kunskap hos yrkesverksamma och att många verksamheter inte är inkluderande eller anpassade för transpersoner. De menar att transpersoner bör erbjudas trygghet och ett adekvat stöd. För att uppnå detta behövs det sedermera mer utbildning inom området.
Ett sådant stöd kan vara säkerhetsplanering, som reflekterar transpersoners verklighet, så som stöd kring packning inför ”flykt”- eller ”akut” förflyttning som berör
exempelvis legal och vårdrelaterade handlingar, bindemedel, medicin, hormonella medel, och könsanpassande kläder i varierande storlekar. Utöver detta behöver professionella enligt Barett och Sheridan (2017) börja arbeta evidensbaserat utifrån transpersoners upplevelser inom ämnet. Goldberg och White (2011) menar att organisationer som arbetar med stöd och hjälp borde förse yrkesverksamma med transpositiva utbildningar snarare än transinkluderande där cisnormativa beteenden och diskurser aktivt utmanas och ifrågasätts.
Forskning visar att samkönat partnervåld är lika vanligt förekommande som heterosexuellt partnervåld, trots det har stora delar av den tidigare forskningen fokuserat på heterosexuellt våld (Barrett & Pierre, 2013; Murray & Mobley, 2009;
Rollé et al., 2018). Det framkommer att homosexuella, queer eller bisexuella personer som utsätts för partnervåld i större utsträckning söker informellt stöd än formellt stöd
12 (Edwards et al., 2015; Rausch, 2016; Scheer et al., 2020). Upplevelsen av
heterosexism och/eller cissexism är en faktor, som lyfts av Scheer et al. (2020) som en bakomliggande orsak till varför HBTQ-personer undviker att berätta om sin situation för informella och formella stödfunktioner. Övriga anledningar till varför HBTQ-personer inte söker hjälp, beror till exempel på att yrkesverksamma brister i sin kunskap och sin utbildning, att verksamheterna inte är tillgängliga, att de själva inte gått ut offentligt med sin sexualitet, stigmatisering, familj och att de själva upplever en oro över att bli diskriminerade eller okänsligt behandlade av
verksamheterna (Calton et al., 2016; Edwards et al., 2015; Murray & Mobley, 2009;
Rausch, 2016; Scheer et al., 2020). Forskning visar att homosexuella och bisexuella offer för partnervåld upplever att hjälpen är av värde där verksamheter är kunniga och inkluderande (Edwards et al., 2015). Det på grund av att de yrkesverksamma då uppfattades som icke dömande, icke heterosexistiska och icke homofobiska (Edwards et al., 2015). Personer som är eller identifierar sig som homosexuella, queer och bisexuella löper därmed en ökad risk att bli felbehandlade eller diskriminerade, om det förekommer en brist på kunskap inom en verksamhet (Calton et al., 2016; Rausch, 2016).
Furman et al. (2017) påtalar i sin studie att yrkesverksamma själva anser att de behöver mer träning och utbildning, när det kommer till att hantera partnervåld i HBTQ-relationer. Det lyfts fram att en ökad kunskap behövs för att yrkesverksamma ska kunna arbeta klientcentrerat i sina befintliga verksamheter, snarare än att utveckla specifika verksamheter för HBTQ-personer som överlevt partnervåld. Genom att anpassa tjänster så att de kan möta HBTQ-personers behov, kan verksamheterna göras tillgängliga och inkluderande för alla. Studien belyser även vikten av att göra institutionella förändringar, för att kunna minska heteronormativiteten på
verksamheterna, samt att göra policys och riktlinjer som stödjer inkluderingen av HBTQ-personer för att minska diskriminering. Yrkesverksamma i studien uppgav att de upplevt att kollegor uttryckt diskriminerande åsikter, beteenden och tankar i deras bemötande av HBTQ-personer, som då direkt kan kopplas till fördomar om deras sexuella läggning eller könsidentitet (Furman et al., 2017).
13 Bermea et al. (2019) undersökte i sin studie en queer stödorganisation med
socialarbetare, som inriktar sig på HBTQ-personer som överlevt våld i nära relation. I resultatet belyste de tre framträdande teman: inkludering, representation och social rättvisa. Socialarbetare anser att det är viktigt att HBTQ-personer, som söker hjälp och stöd får se och uppleva en mångfald inom de organisationer de möter, både inom personlighet, utseende och berättelser. Enligt studien upplevde socialarbetare att detta var en viktig faktor i att skapa trygga utrymmen och trygga relationer mellan klienter och arbetare, samt att oförmågan att kunna förstå hindrade dem från att vara fullt mottagliga för individens historia. Vidare lyfter studien att det är viktigt att visa klienter en medvetenhet kring HBTQ i relation till våld och att hantera queerhet som en identitet och vilka stressorer det innebär att leva i ett heteronormativt samhälle. En socialarbetare lyfte särskilt vikten av att inta ett empowering6 arbetssätt till klienterna som en viktig nyckel i att skapa trygghet, innanför och utanför stödinsatserna
(Bermea et al., 2019).
2.2. Svenska forskningsläget
Den svenska forskningen är begränsad i jämförelse med internationell forskning och information återfinns främst i form av rapporter, kunskapsstöd eller
forskningsöversikter framtaget av organisationer som arbetar direkt mot HBTQ - personer eller med våld i nära relationer. De vetenskapliga artiklar som finns på området behandlar främst samkönade relationer mellan cispersoner, samt
yrkesverksamma och allmänhetens attityder gentemot HBTQ-personer. Det återfinns även artiklar som behandlar särskilda typer av våld och förklarar grunderna om sexualitet, könsidentitet och genus. Däremot finns mer forskning på området jämlikhet och skapandet av ett mer rättvist samhälle för HBTQ-personer. Den svenska forskningen bekräftar den bild som återspeglas i internationell forskning gällande barriärer för hjälpsökande inom HBTQ-gruppen. Där området främst berör bemötande, hetero- och cisnormativa förhållningssätt och bristande kunskap om HBTQ och gruppens olika särskilda behov gällande våld i nära relationer.
6Empowering= Egenmakt. Hjälpa klienten att känna makt över sin situation.
14 Forskning visar att den bristande kunskapen ligger till grund för de flesta barriärer, där framför allt hetero- och cisnormativa föreställningar färgar bemötande och förhållningssätt. Gårdfeldt (2003) lyfter att verksamheter oftast inte är anpassade att kunna hjälpa homosexuella och att verksamheterna främst är utformade efter en heterosexuell kvinnas behov eftersom våld i nära relationer fortfarande anses vara ett heterosexuellt problem. Denna heteronormativitet drabbar bland annat homosexuella och eftersom heterosexualitet ses som det normala inom verksamheter drar sig därför homosexuella från att söka hjälp. Där i finns en rädsla för homosexuella att behöva erkänna sin läggning (Gårdfeldt, 2003).
Det råder även stereotypa föreställningar kring våldsutövare och våldsoffer inom cis- och heteronormen (RFSL, 2019). Enligt RFSL (2019) är detta när förövaren antas vara man, ha maskulina drag, fysisk styrka eller vara aggressiv medan offret förväntas vara kvinna eller visa feminina drag. Uppsala Kvinnojour (2019) lyfter i boken Om hon varit man att HBTQ-informanter erfarit att vårdgivare uttryckt att våld i regel inte brukas mellan kvinnor. Ytterligare en barriär som nämns av RFSL (2019) är språket, där HBTQ-personer riskerar att påverkas av den strukturella exkludering som skapas, innan de yrkesverksamma ens hunnit möta målgruppen. Denna exkludering som språket skapar kan exempelvis bero på när stödverksamheter kallar sig
för “kvinnofridsteam”, formuleringen kan göra att HBTQ-personer upplever att de inte är välkomna att söka sig till dessa verksamheter (RFSL, 2019). Vidare lyfter RFSL (2019) att normativa föreställningar försvårar för de yrkesverksamma att förstå våldet, våldsutsatthet och att ge stöd, eftersom våldssituationer riskerar att tolkas som något annat än våld i nära relation och överskuggas av klientens kön eller läggning.
Denna hetero- och cisnormativa prägel finns inom olika nivåer i samhället. Ahmed et al. (2013) rapporterar att studenter som deltog i deras studie såg allvarligare på fysiskt våld när offret var en heterosexuell kvinna och förövaren en man, samt att negativa attityder mot homosexuella, lesbiska och kvinnor var förknippat med mindre oro för våld i hemmet. RFSL skriver i studien Våldsamt lika och olika: en skrift om våld i samkönade parrelationer (2008) att verksamheter förväntar sig att HBTQ-personer ska söka sig till verksamheter med utformad HBTQ-kompetens. Många HBTQ- personer vill enligt RFSL (2008) ha möjlighet till att söka sig till mer traditionella verksamheter som socialtjänst, kvinnojour eller brottsofferjour. Hetero- och
15 cisnormativitet uppmärksammas även av Smolle (2016), som lyfter att
socialsekreterare sällan ifrågasätter könsnormer. Detta då yrkesverksamma främst arbetar utifrån antagandet att klienter identifierar sig som man eller kvinna, där föreställningen om män som förövare och kvinnor som offer är djupt förankrad (Smolle, 2016).
Både organisationer och yrkesverksamma rapporterar själva att det råder en brist på kunskap, när det kommer till HBTQ-personer, bland annat när det kommer till hur de kan arbeta mer inkluderande i sitt bemötande av HBTQ-personers behov (RFSL, 2008; RFSL, 2019; Smolle, 2016; NCK, 2009; NCK 2018; Uppsala kvinnojour, 2019). I dagsläget är det få HBTQ-personer som söker formellt stöd. RFSL (2008) menar att det erfordras ett stort ansvar på verksamheterna och yrkesverksamma att göra sig mer tillgängliga, inkluderande och öka sin kunskap. Detta för att kunna bemöta och ge stöd åt HBTQ-personer på ett adekvat sätt. De måste bland annat tillförskansa sig utbildning och kunskap kring homofobi, strukturell diskriminering, heteronormen, HBTQ-personers livsvillkor och hur de exkluderas i samhället (RFSL, 2008).
3. Teoretiska perspektiv
Nedan förklaras studiens valda teoretiska perspektiv, som kommer ligga till grund för hur studien analyseras och presenteras.
3.1. Queerteori
Under början av 1990-talet började flertalet teoretiker, såsom Judith Butler, Michael Warner och Eve Kosofsky Sedgwick att ifrågasätta heterosexualitet som något självklart (Berg & Wickman, 2010). De började med att problematisera hur hetero- och homosexualitet hänger samman och påverkas av varandra, samt hur sexualitet och sexuellt begär i synnerhet förknippas med kön och genus. Queerteori har sina rötter i feministisk teoribildning, lesbiska och gaystudier, samt i poststrukturalistisk och postmodern kultur- och samhällsteori. Berg och Wickman (2010) skriver att queerteori är ett kritiskt perspektiv där de centrala delarna består av att göra en kritisk analys av genus, sexuellt begär och kön. Teorin menar att det finns någon form av relation mellan dessa som kan ses som enhetlig, “naturlig” och självklar (Berg &
Wickman, 2010). Fokus ligger på att analysera heteronormativitet och
16 uppmärksamma hur heterosexualitet utformas som den sanna sexualiteten, till följd av att den konstant höjs upp i samhället (Mattsson, 2015). Genom att granska de normer som omfattar sexualitet kan queerteorin förklara hur dessa är inkorporerade i
handlingar, institutioner och maktstrukturer (Mattsson, 2015).
Queerteori kan hjälpa till att förklara den heteronormativitet, som antas existera i samhället baserat på vad tidigare forskning påvisat, samt ge en förklaring på betydelsen av språk och handlingar i mötet mellan den yrkesverksamma och den våldsutsatta. Mattsson (2015) framför att det är relevant att ta reda på om de yrkesverksamma tänker på sitt språkbruk i mötet med klienter eller om de enbart utgår från ett heteronormativt perspektiv. Queerteori kan även förklara de barriärer som finns och uppstår för HBTQ-personer, som vill söka professionellt stöd eller hjälp och ge en bakgrund till vad som kan anses vara problemet. Det är relevant eftersom antagandet görs att HBTQ-personer drabbas av den gräns som har skapats i samhället mellan bland annat homo-och heterosexualitet och kvinnligt och manligt (Berg & Wickman, 2010). Perspektivet kan hjälpa oss att förklara hur kunskapen idag ser ut hos yrkesverksamma när det kommer till HBTQ-personer som drabbas av partnervåld. Målsättningen är att förklara resultatet i förhållande till de normer som råder om bland annat kön och sexualitet och hur dessa påverkar inkludering av HBTQ-personer i olika verksamheter för våld i nära relationer. Queerteori har använts i flertalet studier om ämnet där perspektivet hjälpt till att förklara de normer som finns i samhället om HBTQ-personer (Bermea et al., 2019; Smolle, 2016).
3.2. Ekologisk systemteori
Ekologisk systemteori utvecklades först av Urie Bronfenbrenner år 1979 och grundar sig på generaliserad systemteori och ingår i gruppen sociologiska teorier (Payne, 2015; Lawson, 2012). Ekologisk systemteori införlivar sociala faktorer och
psykologiska funktioner till vår förståelse av människans liv och erbjuder möjligheten att integrera med ett atomistiskt och ett holistiskt perspektiv, som med fokus på hur psykiska och sociala faktorer samverkar med varandra kan ge förståelse för hur individer påverkar varandra såväl som andra system (Payne, 2015). Teorin innehåller enligt Neal och Neal (2013) fyra stycken system som kallades för mikro, meso, exo och makro. Senare tillkom även systemet chrono (Neal & Neal, 2013). Mikro
17 representerar individen, meso står för individens närliggande system såsom familj och närmiljö som kan innefatta subsystem. Exo innefattar system där individen inte är en aktiv deltagare, men där individerna i det systemet interagerar indirekt eller direkt med individen. Makro består av samhället och organisationer som innefattas av samhället i stort och kan likt meso innefatta subsystem, samt chrono som
representerar förändringar i individens utveckling i den miljö som den befinner sig i (Payne, 2015; Neal & Neal, 2013). Systemen har en komplex samverkan genom information och handlingar, som skapar ett så kallat energiflöde inom och mellan systemets gränser, vilket kan medföra förändring i ett system och göra att de sluter sig eller öppnar sig (Payne, 2015). Varje system är beroende av varandra och har ett antal resurser som genom energiflöden kan skapa, vidmakthålla eller utveckla sociala nätverk och ömsesidigt stöd, som ligger till grund för systemidéer och dess
utveckling. Således är socialt nätverkande, passform och anpassning tre begrepp, som ekologisk systemteori använder för att påvisa förhållandet mellan en individ och dess sociala omgivning i form av system (Payne, 2015).
I denna studie tillämpades ekologisk systemteori, eftersom det gör det möjligt att förstå mekanismerna bakom samhälleliga normers påverkan för hur hjälp- och stödinsatser ser ut för individer som identifierar sig som HBTQ, samt hur
yrkesverksamma inom området bemöter denna målgrupp. För att förstå system och hur de fungerar används begrepp, såsom system, systemnivåer, energiflöde, passform och anpassning (Payne, 2015). Brukandet av dessa begrepp kan öka förståelsen för hur olika system påverkas av varandra. Ekologisk systemteori kan även fördjupa förståelsen inför hur yrkesverksammas bemötande hänger ihop med de barriärer som hjälpsökande HBTQ-personer upplever, men också inblick och inspiration i hur barriärer kan motarbetas.
3.3. Användningsområde
I resultat och slutdiskussion kommer ekologisk systemteori användas för att förstå hur individer, normer, fördomar, bemötande och samhällsinstitutioner påverkar varandra och fungerar. I studien kommer individer representera mikronivå och mikronivå kopplat till mesonivå. Yrkesverksamma står för mikronivå kopplat till meso- och makronivå, samt att mikronivå kan kopplas till förändringar som sker i den
18 miljö/samhälle som individen är en del av som är makro och chrononivå. Energiflöde representerar möten, bemötanden, samtal, information och kunskap inom samtliga nivåer. Stängda respektive öppna system används här synonymt med seglivade och svårföränderliga attityder inom system. Queerteori används som ett komplement för att segmentera ekologiska systemteorins förklaringar om varför system fungerar som de gör invärtes. Simultant används queerteorin för att förstå individer,
samhällsinstitutioner och samhället förhållningssätt till varandra i relation till normer.
4. Metod
Detta avsnitt beskriver och redovisar valet av forskningsdesign för studien. Avsnittet innehåller även reflektioner och tankar kring etiska överväganden.
4.1. Vetenskapsteoretisk utgångspunkt
Studien har en hermeneutisk utgångspunkt som enligt Payne (2015) innebär studiet av tolkningar. Payne (2015) menar att förståelse för sociala relationer och samhället kan nås, genom att studera hur olika grupper beskriver något, för att sedan tolka
handlingar och beteenden. Kvale och Brinkmann (2014) beskriver att hermeneutik fokuserar på tolkning av en mening/text, vilket gör att ett speciellt fokus ligger på texten och att leta efter meningar, som forskarna i studien är ute efter och där fokus ligger på de frågor som ställs. Vikt läggs även på forskarens förkunskap om innehållet i texten. Människans förförståelse och fördomar, kan hämtas från dess historia,
traditioner och inkluderingar. Detta innefattar bl.a. kunskap om andras bakgrund, vad andra gör, vad deras yttranden har för betydelse, värden och våra olika
föreställningar. En hermeneutisk tolkning kan i den här studien frambringa en gemensam förståelse av textens mening. Hermeneutiken kan lära oss att se bortom intervjusituationen och istället lägga fokus på den kontextuella tolkningen, som uttrycks av traditioner och historia. I studien har utgångspunkten varit ett induktivt förhållningssätt. Slutsatser är baserade på personliga erfarenheter utifrån insamlat empiriskt material, samt tidigare forskning och empiri inom området (Kvale &
Brinkmann, 2014).
4.2. Val av metod
Studien är kvalitativt utformad och söker en djupare förståelse av yrkesverksammas erfarenheter och perspektiv kring barriärer för hjälpsökande HBTQ-personer. Levin
19 (2008) lyfter att en kvalitativ metod lämpar sig bra, när utgångspunkten är att förstå individer och deras referensramar. Fokus i studien var att få en bred bild av
sammanhanget, eftersom att det svenska forskningsområdet om ämnet var tunt, vilket Eliasson (2018) menar passar en kvalitativ metod. Enligt Eliasson (2018) är en kvalitativ metod uttömmande på information för specifika kontexter, medan en kvalitativ studie i princip aldrig kan generaliseras utanför studiens kontext. En kvantitativ metod valdes inte eftersom att en sådan hade inneburit fler slutna frågor, vilket försvårar möjligheten till följdfrågor och en djupare förståelse (Bell & Waters, 2018; Eliasson, 2018). Vidare resonerade författarna att det inte alltid går att veta om en person identifierar sig som HBTQ genom visuell bedömning och att det inte heller alltid framkommer i samtal. Således var det även intressant att höra reflektioner från intervjudeltagarna kring frågan ”Hur ofta möter du HBTQ-personer i ditt arbete?”
eftersom det ger en inblick i hur yrkesverksamma tänker kring vilka uppfattningar som råder kring HBTQ-personer.
4.3. Urval
Tidigare forskning inom området hade en avgörande roll i valet av målgrupp för intervjuerna. Målet var att komma i kontakt med yrkesverksamma socialarbetare i verksamheter som arbetar med våld i nära relation. Med tanke på detta valdes ett strategiskt urval eftersom det ansågs mest lämpligt på grund av den begränsade tidsramen för studien. Anledningen till att ett strategiskt urval valdes var även på grund av att metoden ansågs mest lämplig för att komma i kontakt med den valda målgruppen. Urvalet, tillsammans med ett genomsnittligt eller typiskt fall, stod sedan som grund för undersökningen av en verksamhet eller praktik (Jacobsson &
Meeuwisse, 2008). Urvalsmetoden lämpade sig väl, på grund av att det redan på förhand var klart vad som avsågs undersökas hos den valda målgruppen eller fallet (Jacobsson & Meeuwisse, 2008).
4.3.1. Tillvägagångssätt
Inledningsvis togs kontakt via telefon eller mail och ett informationsbrev för studien skickades till kvinnojourer, stödmottagningar och centrum mot våld, samt
socialtjänsten i Östersund och Sundsvall. En förfrågan om deltagande i studien skickades även till gruppen Socionom på Facebook. Sökområdet utvidgades en bit in
20 på studien, med anledning av att många verksamheter avböjde och inte ville
medverka. Flera verksamheter uppgav tidsbrist som en anledning till varför de inte kunde medverka i studien, medan andra även uppgav att de inte gör skillnad på människor utifrån sexualitet eller könsidentitet och därför inte kan medverka i studien. Kontakt togs därför med ytterligare verksamheter runt om i Sverige, där studiens informationsbrev skickades ut via mail. Några av de 30 verksamheter som kontaktades låg i Stockholm, Göteborg, Helsingborg, Uppsala, Umeå, Örebro, Linköping med flera. Eftersom att deltagandet fortfarande var lågt skickades
ytterligare en förfrågan om deltagande i studien ut på Facebook i gruppen Socionom.
Fem personer hörde därefter av sig och visade intresse att medverka och lämnade sitt samtycke till att delta i studien. Intervjuerna utfördes med fem utbildade socionomer inom verksamheter i Sverige, som var aktiva inom utredning, stöd, hjälp och
behandling för personer som utsätts för våld i en nära relation.
4.4. Datainsamlingsmetod
Det empiriska materialet har inhämtats genom kvalitativa semistrukturerade
intervjuer, och till hjälp för intervjuernas genomförande utformades en intervjuguide (bilaga 2). Semistrukturerade intervjufrågor ansågs fördelaktigt som
datainsamlingsmetod, med tanke på dess relevans till studiens utformning. I jämförelse med strukturerad- eller ostrukturerad gav en semistrukturerad
intervjumetod den flexibilitet som behövdes för att täcka frågor och områden som ansågs avgörande för studien, samtidigt gavs deltagarna möjlighet att svara mer fritt och gå på djupet (Eliasson, 2018). Intervjuguiden utformades utifrån studiens syfte och frågeställningar och delades in i tre huvudområden: bakgrund,
verksamhet/arbetssätt, samt barriärer. I slutet av intervjuerna lämnades extra tid, ifall deltagarna hade övrig information som de ville delge. I början av intervjun delgavs deltagarna information som tidigare uppgetts i informationsbrevet. Deltagarna informerades återigen om studiens syfte, att de kan lämna tillbaka sitt samtycke från studien, de fick veta att de kommer avidentifieras, att det inspelade materialet
kommer raderas efter att transkriberingen är klar, samt så ställdes frågan om det var okej för deltagarna om deras uttalanden blev citerade. Intervjuerna med deltagarna skedde antingen via zoom (videotelefoniprogram) eller via telefon, utifrån deltagarnas önskemål. Intervjuerna spelades in med hjälp av en diktafon och varade mellan 30-80
21 minuter. Det inspelade materialet transkriberades snarast möjligt, eftersom att
intervjun då var färsk i minnet. Det transkriberade materialet jämfördes sedan med det inspelade materialet flera gånger för att säkerställa tillförlitligheten (Eliasson, 2018).
4.5. Analysmetod
I studien valdes en kvalitativ innehållsanalys för att analysera det insamlade empiriska materialet. Enligt Graneheim och Lundman (2004) lämpar sig analysmetoden väl för en kvalitativ studie där transkriberade intervjuer ska analyseras. En text kan tolkas på olika sätt av en läsare, därför har forskaren stor betydelse för hur texten analyseras och vilket fokus den får i sammanhanget. För att minska denna påverkan, bör deltagare med olika erfarenheter väljas, där studiens huvudfokus kan ses från flera olika perspektiv. Genom att välja deltagare som arbetar på olika former av verksamheter kan författarna få en bredare överblick över hur deltagarna från sina perspektiv, tolkar problemet. Den kvalitativa innehållsanalysen bygger på att det manifesta budskapet i texten plockas fram först, vilket är det synliga explicita budskapet som direkt uttrycks i texten. Sedan analyseras det latenta
budskapet i texten, vilket är det underliggande implicita budskapet i texten, där
forskaren i större drag behöver fokusera på tolkning av textens mening/budskap. Både det manifesta och det latenta innehållet handlar om tolkning, men tolkningarna
varierar i djup och abstraktionsnivå. Texten koncentreras och
kategoriseras/tematiseras utefter meningsbärande budskap. Till slut bildas huvudteman och underteman, där citat används för att styrka budskapet i texten (Graneheim & Lundman, 2004). Innan analysering av studiens insamlade empiriska material förde båda författarna diskussioner med varandra om sin förförståele om ämnet, vilket Røkenes och Hanssen (2007) beskriver är viktigt för att få en ökad förståelse och förförståelse för andra personer. Diskussioner om studiens resultat och tolkning skedde regelbundet mellan författarna för att få en ökad förförståelse för hur deltagarnas verklighetsuppfattning eventuellt kunde skilja sig från varandras och från författarnas (Røkenes & Hanssen, 2007). I analysen försökte författarna vara
medvetna om denna påverkan, då tidigare erfarenheter och utbildning påverkar perspektivet.
22 I början av analysprocessen lästes det transkriberade materialet igenom flera gånger för att sedan kategoriseras/tematiseras med hjälp av studiens frågeställningar och det manifesta och latenta budskapet (Graneheim & Lundman, 2004). Det framkom fyra huvudteman som var 1) Barriärer 2) Utbildning och Kunskap 3) Könsmaktsordning och Bemötande 4) Organisation. De underteman som framkom var reaktioner på forskningens barriärer, ytterligare barriärer, hur barriärer kan nedmonteras, utbildningsnivå, kunskapshöjande insatser på arbetsplatsen, kunskap hos de
yrkesverksamma, värderingar, erfarenhet av att ge hjälp och stöd till HBTQ -personer, handlingsplaner, riktlinjer och handledning, samt samverkan med andra aktörer.
4.6. Etiska överväganden
Studien utgick från de fyra forskningsetiska principerna som Vetenskapsrådet (2002) uppger är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och
nyttjandekravet. I relation till forskningsetiska principer understryker även Creswell (2014) betydelsen av att bygga upp tillit till och informera sina deltagare om studiens syfte. Där vikt läggs på att informera om hur insamlad data kommer att brukas, samt att deltagarna efter detta lämnar sitt frivilliga samtycke. Inför urval och sökning av deltagare till studien, utformades ett informationsbrev som innefattar kraven för att förebygga etiska svårigheter. Särskilt betonades studiens syfte och hur vi kommer att behandla och hantera insamlad data under och efter studiens genomförande, samt konfidentialitet och funktionen av och återtagandet av samtycke utan att behöva uppge orsak. Under intervjutillfället undveks frågor av ledande karaktär, eftersom det genererar en syn på deltagarna som medarbetare snarare än enbart deltagare. Neutralt, transparent och sanningsenligt material menas, med stöd av Creswell (2014), vara av vikt för att undvika felaktigheter i studien. Det eftersträvades ett icke-kritiskt
bemötande gentemot deltagaren för att generera jämnare maktbalans och förenkla formulerandet av erfarenheter i syfte att förebygga etiska svårigheter under själva intervjun. Detta eftersom ämnet och frågorna kan upplevas vara känsliga eller
besvärliga och skapa reaktioner för deltagarna (Creswell, 2014). Frågorna utformades med hänsyn till upplevt maktförhållande mellan intervjuaren och intervjupersonen, samt ämnets känslighet. Andersson och Swärd (2008) nämner att intervjuer är asymmetriska och att valet av frågor därmed kan inverka hämmande.
23
4.7. Tillförlitlighet och Trovärdighet
I kvalitativa studier används begreppen tillförlitlighet och trovärdighet istället för begreppen reliabilitet och validitet som används i kvantitativa studier (Kvale &
Brinkmann, 2014). För att öka tillförlitligheten i studien valdes öppna intervjufrågor eftersom ledande intervjufrågor riskerar att inverka på deltagarnas svar. En
intervjumanual konstruerades för att ställa samma frågor oberoende vem som förde intervjun och vid fyra av fem intervjuer satt den ena författaren och lyssnade och tog anteckningar. Vid intervjuerna har flera frågor behandlat samma begrepp för att ge ett mer uttömmande svar, vilket kan jämföras med vad Eliasson (2018) menar med att mäta variabler på flera sätt. För att höja tillförlitligheten ytterligare jämfördes de inspelade intervjuerna löpande med den transkriberade texten. Båda författarna läste även igenom det transkriberade materialet och förde anteckningar över tolkningar och reflektioner som sedan jämfördes.
I Yin (2013) nämns ett antal sätt att öka trovärdigheten i en studie, bland annat genom att samla in detaljrik och varierande data, få bekräftelse från deltagarna att författarna uppfattat dem rätt och jämförelse utifrån olika miljöer och grupper. För att öka trovärdigheten i studien har författarna vid behov frågat deltagarna om
vidareutveckling för att undvika missförstånd. En nationellt täckande datainsamling valdes, via socialtjänst, kvinnojourer och även organisationer med HBTQ -kompetens, för jämförelse av olika miljöer (arbetsplatsens förutsättningar och regionala
förutsättningar) och personer (kompetens, erfarenhet och personliga åsikter och tankar). Studien eftersträvade triangulering, som enligt Yin (2013) handlar om att se om tre eller fler källors tolkningar konvergerar. Således involverar studien
internationell och nationell forskning som beskriver yrkesverksammas upplevelser och HBTQ-personers upplevelse av barriärer. Vidare, i relevans till processen att söka stöd och hjälp, var urvalet av deltagare yrkesverksamma med och utan explicit
HBTQ-kunskap.
4.7.1. Generalisering
Generalisering syftar på studieresultatets möjlighet att överföras till områden utanför studiens specifika kontext. Detta var inte studiens mål, då en kvalitativ studie är svår att generalisera utanför den grupp som undersöks, men är en uttömmande metod för
24 studiens specifika kontext (Eliasson, 2018). Generaliserbarhet kan också handla om huruvida resultatet kan överföras till andra miljöer (Yin, 2013; Eliasson, 2018).
Författarna menar att studien är analytiskt generaliserbar till andra organisatoriska miljöer, som exempelvis övriga delar av socialtjänst såväl som inom hälso- och sjukvårdsrelaterade organisationer. Dock vill författarna hävda att eftersom studien innefattar samhälleliga normer är det mycket möjligt att resultatet blir konvergent till denna studie. Detta samtidigt som resultatet i stor del påverkas av deltagarnas
individuella och kontextuella förutsättningar för förhållningssätt till normer, kön och sexualitet.
4.8. Arbetsfördelning
I denna studie har författarna i största mån försökt att bearbeta och skriva studien tillsammans. Detta för att språket ska framställas som sammanhängande och ömsesidigt. Genom att tillsammans diskutera och analysera studiens språk kunde författarna komma fram till en gemensam formulering. Beslut om litteratur som valts eller valts bort är fattade kollektivt och därmed är studien författad på gemensam basis. Arbetets olika delar har i största mån delats upp jämnt mellan författarna, vilket inkluderar allt från intervjuer, transkribering och framskrivning av ett första utkast av studiens olika avsnitt.
5. Resultat & Analys
I detta avsnitt kommer det insamlade empiriska materialet att presenteras kopplat till studiens syfte och frågeställningar. Resultatet redovisas med hjälp av fyra
huvudteman, som är: Barriärer, Utbildning och Kunskap, Könsmaktsordning och Bemötande, samt Organisation. Under varje huvudtema kommer empirin att presenteras med hjälp av citat som analyserats med kopplingar till studiens valda teoretiska perspektiv. Studiens deltagare har avidentifierats och kommer att benämnas som informanter.
25
5.1. Barriärer
5.1.1. Reaktioner på forskningens barriärer
När informanterna intervjuades informerades de om fem barriärer som forskningen påvisat. Dessa var: begränsad förståelse för våld inom HBTQ, stigmatisering av HBTQ, systematisk ojämlikhet, heterosexuella normer och attityder, samt insatsers brist på kunskap om stöd för HBTQ-offer. Samtliga informanter kände igen sig i dessa barriärer och upplevde att de var generaliserbara till en svensk kontext. Alla framhöll även att kunskapsbrist kring HBTQ och ett automatiskt cis- och
heteronormativt tänk, var det mest framträdande och synliga inom deras
verksamheter. Alla informanter visade också en medvetenhet kring det faktum att HBTQ-personer löper risk att uppleva svårigheter i relation till sin HBTQ-identitet när det kommer till att söka hjälp. Informant fyra framhäver normernas påtaglighet inom såväl målgruppen HBTQ som inom verksamheter:
Vi märker i mötet med målgruppen att det finns hetero- och cisnormer. Att starka samhällsnormer bidrar till att personer upplever att tröskeln för att söka hjälp är otroligt hög, och också kunskapsbrist hos organisationer. Att man har förutfattade meningar om vad för bemötande man kommer få, vilket tyvärr många gånger stämmer. (Informant fyra)
Citatet lyfter att cis och heterosexuella normer gör att tröskeln för att söka hjälp blir högre ur minst två vinklar: organisationers kunskapsbrist som kan spegla av sig i yrkesverksammas bemötande, samt HBTQ-personers förväntningar om ett dåligt bemötande. När en norm är så pass samhällsförankrad som cis- och heterosexuella normer är, blir det inte heller långsökt att påstå att normerna också påverkar hur en verksamhets utformning och bemötande kommer att bli. I citatet ovan syns spår av hur det också påverkar individer utanför den rådande normen. En informant menar att dessa normer finns med hela tiden och att tanken om en kärnfamilj bestående av en mamma och pappa är kännetecknande för verksamheten. Vidare menar en annan informant att det kan upplevas komplicerat när det inte handlar om ett cis- och heteronormativt par, vilket hen menar kan vara komplicerat nog. Även informant fyra framhäver normernas påtaglighet inom såväl målgruppen HBTQ som verksamheter.
Samtidigt skildrar en informant nedan en upplevelse som påvisar starka cis- och
