Syftet med föreliggande studie var att undersöka hur förskollärarna definierar begreppet undervisning samt hur undervisningstillfällen tillämpas inom förskolans verksamhet. Vi försökte att besvara våra frågeställningar genom att tolka våra intervjuer och observationer utifrån studiens teoretiska utgångspunkter.
Utifrån studiens resultat kan man dra slutsatsen att begreppet undervisning fortfarande är svårt att definiera bland förskollärarna. Det visade sig att förskollärarna som deltog i vår studie hade olika definitioner och uppfattningar kring begreppet undervisning. Detta trots att förskollärarna arbetar i samma kommun och att Helena och Hilma arbetar på samma förskola och Rita och Ulrika arbetar tillsammans på en annan förskola. Utifrån de svar vi fått från studiens respondenter tror vi att orsaken ligger i att undervisning är ett relativt nytt begrepp inom förskolan. Vi såg förvisso en fördel med att studiens respondenter hade många års erfarenhet av yrket. Dock kan detta också ha bidragit till respondenternas uppfattningar kring begreppet, då det framkom i intervjuerna att deras arbetssätt förändrats minimalt sen begreppet sjösattes i förskolans värld.
Förskollärarna berättade under intervjuerna att de har blivit mer medvetna om själva begreppet undervisning eftersom de fick diskutera och lära sig mera om begreppet undervisning i arbetslaget. Det är en rimlig antagande att detta kommer att leda till en större medvetenhet kring begreppet. Jonsson, Williams och Pramling Samuelsson (2017, s. 96–99) menar att man på senare tid börjat se en ny sorts medvetenhet kring begreppet i samband med den senaste reviderade läroplanen (2018). Därför anser vi att man bör prata och diskutera tillsammans med
andra arbetskamrater i arbetslaget om undervisningsbegreppet för att på så sätt öka medvetenhet kring begreppet. Eidevald och Engdahl (2018, s. 7) påpekar att om förskollärarna inte arbetar aktivt och är medvetna kring begreppet undervisning kommer det att leda till att barnen inte får de möjligheter som undervisningen ger.
Skolinspektionen skriver i sin delrapport att det behövs insatser för att förskolepersonalen ska förstå vad begreppet undervisning innebär. Det Skolverket menar med insatser är att förskollärare får prata och diskutera om begreppet, att de får föreläsningar kring begreppet eller att man på något sätt får information om vad begreppet står för. Det är viktigt att förstå begreppet, eftersom det ingår i förskolans pedagogiska arbeten (Eidevald & Engdahl 2018, s.
7). Under intervjuerna förekom också att förskollärarna hade svårt med begreppet, men de påpekar även att deras arbetssätt inte hade ändrats så mycket efter att begreppet undervisning lades till. Vi anser att det är viktigt att förskollärare får en större medvetenhet kring begreppet i enlighet med förskolans läroplan som i sin lydelse skriver att “Undervisningen ska utgå̊ från ett innehåll som är planerat eller uppstår spontant eftersom barns utveckling och lärande sker hela tiden. Förskollärare ska ansvara för det pedagogiska innehållet i undervisningen och för att det målinriktade arbetet främjar barns utveckling och lärande” (Lpfö. 98 rev. 2018, s.7).
Under intervjuerna förekom även en oro bland förskolepersonalen, att aktiviteter utan syfte kommer att minskas i förskolan på grund av att man kanske fokuserar mera på de planerade aktiviteterna. Vi anser att man måste komma ihåg är att förskolan ingår i skolväsendet och enligt förskolans läroplan, ska förskolan främja alla barns utveckling och lärande samt en livslång lust att lära (Lpfö. 98 rev.2018, s.5). Vi får inte glömma att förskolan inte är bara är en plats där man passar barn eller där barn är bara för att leka. Förskolan är en plats där barn även lär sig och blir berikade med kunskaper med hjälp av förskolläraren. I den sista reviderade läroplanen från 2018 står det att “undervisningen ska utgå̊ från ett innehåll som är planerat eller uppstår spontant eftersom barns utveckling och lärande sker hela tiden” (Lpfö. 98 rev.2018, s.7). Det vill säga att aktiviteter som sker i förskolan bör ha ett syfte för att den ska räknas som undervisning. Oron är ingenting nytt när det gäller att förskolan ska likna skolans värld. Detta överensstämmer med det Jonsson, Williams & Pramling Samuelsson (2017, s.96) skriver om den oro som finns bland förskolepersonalen om att förskolan ska arbeta mer med målstyrda aktiviteter, som leder till att förskolan kan liknas mer och mer vid skolans värld. De skriver vidare att när det kommer till de målinriktade aktiviteterna har kraven höjts efter läroplanens förändrade uppdrag. Detta leder tyvärr till att man minskar på de aktiviteter som inte har ett
syfte i sig, exempelvis sortering. Detta medför en tråkig tillvaro hos barnen men även hos pedagoger, eftersom man måste konstant vara medveten om allt man gör. De påpekar vidare att numera kanske de målinriktade aktiviteterna tar mer plats inom förskolans verksamhet, men man ska inte glömma att undervisningen sker även i spontana aktiviteter som har ett syfte i sig (Jonsson, Williams & Pramling Samuelsson 2017, s. 96).
Vi noterade att i samtliga undervisningstillfällen som vi observerade så förekom det ett socialt samspel mellan förskollärare och barn samt mellan barn och barn. Språk, kommunikation och samspel var tre viktiga egenskaper som förskollärarna använde sig av för att kommunicera med barnen och samtala kring ett ämne. Dessa tre beståndsdelar verkar därmed viktiga för all undervisning som sker i förskolan. Detta instämmer med det Vygotskij säger om att vi människor utvecklas socialt i interaktion med andra medmänniskor. Där dialogen mellan lärare och barnen är kärnan i undervisningen. Undervisningstillfället är en lärandeprocess, där barnen lär sig att transformera det oreflekterade begreppet till det mer avancerade och vetenskapliga begreppet (Kroksmark 2011, s.367, 452). Utifrån våra intervjuer och våra observationer visar resultatet att förskollärarna bör vara stöttande, lyhörda och ha tålamod med barnen. Vi anser att dessa attribut krävs för en förskollärare ska lyckas med att barnen utvecklas. Genom att vara lyhörd kan förskollärare förstå barnen och se var hen befinner sig samt med vad barnet behöver hjälp med. Genom att vara lyhörd och stöttande kommer förmodligen barnen att vilja vara med i aktiviteten. Vi håller också med i det forskarna Thulin, och Jonsson (2018, s.105) skrev i sin artikel om att man genom att ta hänsyn till barns perspektiv kan få insyn i var det enskilda barnet befinner sig i sin utveckling. Detta i sin tur kan användas som utgångspunkt för barnets vidare kunskapsutveckling (ibid).
Dessutom visar resultatet att vissa aktiviteter kommer inte alltid att fungera som man har tänkt sig i början av aktiviteten. Därför är det viktigt att tänka om och utföra en annan aktivitet som barnen visar intresse för. Eftersom det är viktigare och mer betydelsefullt att ha en aktivitet som barnen visar intresse för än att ha en planerad aktivitet som man har planerat i förväg men som barnen är inte intresserad av. Ointressanta aktiviteter gör att barnen tappar fokus för det de gör och leder till att barnen inte lär sig något under aktivitetens gång. Björklund och Palmér (2019, s.71–73) anser att förskollärarens mål med aktiviteten växlar i förhållande till barnens intentioner. Ibland vill man att barn lär sig om ett visst ämne men om man ser att de inte är intresserade av att utforska det kan man antingen ställa frågor för att rikta deras uppmärksamhet till det eller ändra till en ny aktivitet.