U NDERVISNING I MÅLINRIKTADE OCH SPONTANA AKTIVITETER

När det kommer till spontana och målinriktade aktiviteter så tycker jag att det finns en stress hos pedagoger, eftersom vi nu har krav på oss att det ska ske undervisning i förskolan och då tänker man på målinriktade aktiviteter. Jag tycker att det sker mycket lärande även i de fria aktiviteterna utan syfte i sig, där barnen lär sig av varandra. Jag tycker att i både spontana och i planerade aktiviteter sker undervisning och båda tillfällena är viktiga för barns lärande och deras utveckling. I de spontana aktiviteterna kan man fånga det barnen är intresserade av och föra det vidare till en målinriktad aktivitet med barnens intresse som grund.

(Förskollärare Rita)

Förskollärare Rita påpekar att undervisning sker i både spontana och planerade aktiviteter samt att barnen kan lära sig någonting nytt genom båda två. Hon menar att lärande även sker i fria aktiviteter, exempelvis i lek där barn lär sig av varandra. Detta är i linje med Sheridan och

Williams (2018, s. 11) uppfattning om att begreppet undervisning handlar om både spontana och planerade aktiviteter i form av målstyrda processer under förskollärarens ledning.

När jag ser att ett barn som har svårt med att skilja och uttala orden glas och glass, så brukar vi på vår avdelning ordna spontana aktiviteter, där barnet kan träna på dessa ord. Genom de små aktiviteterna kan vi hjälpa barnet att träna och uttala orden på rätt sätt.

Utöver det brukar vi även träna när vi äter lunch eller frukost eller när vi är ute på gården. Alltså, vi använder oss också av de vardagliga situationerna för att undervisa.

(Förskolläraren Hilma)

I citatet ovan kan vi se att Hilma använder sig av både spontana och vardagliga situationer för att undervisa och dessutom att hon alltid har ett syfte med det hon gör. Detta arbetssätt kan relateras till den uppfattning som Thulin och Jonsson (2018, s. 102) har, att man kan använda sig av vardagliga situationer för att undervisa och lära barnen om ett tema.

På den här avdelningen brukar vi arbeta med både spontana och målinriktade aktiviteter, eftersom vi anser att barnen lär sig i båda två.

Vi brukar även planera aktiviteter tillsammans med barnen utifrån deras intresse. Detta medför att barnen vill delta och visar mer intresse för sådana aktiviteter. Därför tycker jag att det är viktigt att utgå ifrån barnens intresse man frågar barnen vad de är intresserade av på så sätt kan vi tillsammans planera aktiviteten utifrån deras idéer, men ibland blir det svårt att göra en aktivitet som vi har tänkt i arbetslaget på grund av personal- och tidsbrist.

(Förskollärare Helena)

Helena betonar vikten av att vara lyhörd och ta tillvara på barnens intressen. I likhet med detta menar Thulin och Jonsson (2018, s. 105) att det är viktigt att vara uppmärksam på barns perspektiv. De menar vidare att genom att ta hänsyn till barns perspektiv kan man få syn på var det enskilda barnet befinner sig av i sin förståelse av något visst. Detta i sin tur kan användas som utgångspunkt för barnets vidare kunskapsutveckling samt för att skapa nya undervisningstillfällen.

Jag tycker att det kan finnas en risk att man kanske koncentrerar sig mera på de målinriktade aktiviteter men det känns inte så för mig, eftersom jag anser att båda typer av aktiviteter är viktiga för barnens utveckling. Därför brukar jag alltid kombinera både de målinriktade och spontana aktiviteterna. Jag tycker att det är viktigt att vara lyhörd och ha tålamod och ge den tid som barnen behöver. Det är viktigt att man lyssnar på barnen och ta tillvara på deras idéer, intressen och deras erfarenheter. Ibland händer det att man har planerat en aktivitet, man har haft ett tydligt syfte med aktiviteten men tyvärr blir det inte som man har tänkt sig, eftersom barnen inte visar något intresse för själva lärandeobjektet, då är det viktigt att som pedagog tänka om och börja om med en aktivitet som barnen visar intresse för.

(Förskollärare Ulrika)

Det sistnämnda uttalandet instämmer med det Lo (2014, s.38) tar upp inom variationsteorin att man som pedagog brukar planera ett lärandeobjekt innan själva undervisningstillfällen, men att det tyvärr kan det hända att lärandeobjektet blir något annat än den ursprungliga tanken. Detta innebär dock inte att barnen inte lär sig något nytt på vägen. Ulrika menar att för att utföra aktiviteten krävs en lyhörd och tålmodig pedagog. Detta stämmer med det Thulin och Jonsson (2018, s. 105) tar upp i deras artikel. De skriver att genom ta hänsyn till barns perspektiv, kan man få insyn på vart det enskilda barnet befinner sig i sin utveckling. Detta kan i sin tur användas som utgångspunkt för barnets vidare kunskapsutveckling och utifrån detta kan man skapa nya undervisningstillfällen så att barnet kan utveckla sig mer på de områden som barnet behöver.

7.3.1. Sammanfattning

Resultatet visar att samtliga förskollärare anser att undervisning sker i både spontana och målinriktade aktiviteter. De hävdar att man bör tänka på vad barnen är intresserade av för att utföra en aktivitet som barnen skulle vilja vara med i. För att kunna göra det krävs enligt förskollärarna en lyhörd pedagog, en pedagog som ser det enskilda barnet och en pedagog som tar hänsyn till det barnen är intresserade av.

Samtliga förskollärare anser att när det kommer till undervisningen så lär sig barnen i både de spontana och målinriktade aktiviteter och enligt dem är båda lika betydelsefulla för barnens

utveckling och deras lärande. Hilma menar att man även kan använda sig av vardagliga situationer för att kunna undervisa, som till exempel under måltider eller när barn klär på sig i hallen. Detta överensstämmer med resultaten som Thulin, Susanne och Jonssons (2018, s.102, 104) skrev i sin artikel, om att man kan både undervisa och lära barnen även i de vardagliga situationerna. För att kunna upptäcka lärandepotential i sådana tillfällen behövs det en medvetenhet hos pedagoger. Sheridan och Williams (2018, s.52) lyfter fram i sin artikel att en medveten pedagog är den pedagog som ger möjligheter till det barnet ska lära sig och att

“förskolläraren kan då även ta vara på spontana tillfällen och stödja individuellt lärande i grupporienterade processer”.