Det finns flera nationella författningar som innehåller bestämmelser om djurhälsa. Bland dessa kan nämnas lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m. (provtagningslagen) som tillämpas på kartläggning och kontroll av smittsamma djursjukdomar, kontroll av restsubstanser och andra ämnen i djur och djurprodukter, märkning och registrering av djur, samt åtgärder för att förebygga och hindra spridning av smittsamma djursjukdomar. Lagen kompletteras av förordningen (2006:815) om provtagning på djur, m.m. Nämnas bör också lagen (2006:807) om kontroll av husdjur, m.m. som syftar till att främja animalieproduktionen och djurs lämplighet för
112
avel i näringsverksamhet, förebygga sjukdomar hos djur samt främja en långsiktig förvaltning av husdjursgenetiska resurser. Denna lag komplett- eras av förordningen (2006:816) om kontroll av husdjur, m.m. Därutöver kan nämnas epizootilagen (1999:657) som innehåller bestämmelser om sådana allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa, så kallade epizootiska sjukdomar. Lagen kompletteras av epizootiförordningen (1999:659). Vidare finns zoonos- lagen (1999:658) som gäller för sjukdomar och smittämnen hos djur som kan spridas naturligt från djur till människa, så kallade zoonoser, och som inte är sådana epizootiska sjukdomar som omfattas av epizootilagen. Lagen gäller dock bara sådana zoonoser som det finns tillräckliga kunskaper om för effektiv kontroll och bekämpning. Lagen kompletteras av zoonosförordningen (1999:660).
Samtliga lagar kompletterar sådana EU-bestämmelser som faller inom respektive lags tillämpningsområde. Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling vilka grundförordningar som avses, bl.a. den gällande kontrollförordningen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela de föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta de beslut som behövs som komplettering av EU-bestämmelserna. I lagarna finns även bestämmelser om kontrollmyndigheterna och deras befogen- heter att utöva offentlig kontroll, skyldigheter för kontrollobjekt att till- handahålla hjälp, straffbestämmelser och regler om överklagande m.m. När det gäller införsel respektive utförsel av djur och produkter av djur finns det bestämmelser i förordningen (1994:1830) om införsel av levande djur m.m. och i förordningen (1994:542) om utförsel av levande djur m.m. Enligt lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor får vidare regeringen meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor, om det är påkallat av hänsyn till bl.a. skyddet mot djursjukdomar.
Den 21 april 2021 ska Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 av den 9 mars 2016 om överförbara djursjukdomar och om änd- ring och upphävande av vissa akter med avseende på djurhälsa (djur- hälsolag) börja tillämpas. Djurhälsolagen ersätter en rad EU-rättsakter på djurhälsoområdet och hänvisningar till de upphävda akterna ska anses som hänvisningar till den nya förordningen.
4.3.1
Kontrollmyndigheter
Enligt provtagningslagen ska den offentliga kontrollen av efterlevnaden av lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen samt de beslut som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser utövas av Jordbruksverket eller andra statliga myndigheter i enlighet med vad regeringen bestämmer. Regeringen får genom föreskrifter ge Jordbruksverket möjlighet att över- lämna åt länsstyrelserna eller kommunerna att utöva offentlig kontroll. Jordbruksverket har även, efter bemyndigande från regeringen, rätt att meddela närmare föreskrifter om hur den offentliga kontrollen ska bedri- vas. Enligt både epizootilagen och lagen om kontroll av husdjur, m.m. ska den offentliga kontrollen utövas av Jordbruksverket och länsstyrelserna i enlighet med vad regeringen bestämmer. Detsamma gäller enligt
113 zoonoslagen, men där kan offentlig kontroll av efterlevnaden av vissa
beslut i enskilda fall utövas av en veterinär som utses av Jordbruksverket eller länsstyrelsen.
Den närmare ansvarsfördelningen mellan kontrollmyndigheterna anges i huvudsak i den förordning som hör till respektive lag. Jordbruksverket har ansvar för att samordna övriga kontrollmyndigheters verksamhet och lämna råd och hjälp till dessa. När det gäller vattenbruk, TSE-sjukdomar (dvs. transmissibla spongiforma encefalopatier, t.ex. galna ko-sjukan och liknande sjukdomar) på förbränningsanläggningar och den obligatoriska hälsoövervakningen av fjäderfä har Jordbruksverket även ansvaret för att utföra den operativa kontrollen, med vilket här menas sådan kontroll som riktar sig direkt mot dem som har djur eller på annat sätt ansvarar för djur eller produkter av djur. Den större delen av den operativa kontrollen, som bl.a. obligatorisk salmonellakontroll av fjäderfä, kontroll av seminverk- samhet och kontroll av hägnad hjort, utförs dock av länsstyrelserna.
4.3.2
Hur den offentliga kontrollen bedrivs
Den offentliga kontrollen av att bestämmelserna om djurhälsa följs är risk- baserad och är i de flesta fall planerad i förväg. Kontrollen omfattar bl.a. provtagning avseende vissa sjukdomar, inspektion vid anläggningar och granskning av journaler. Eftersom djurhälsoområdet omfattar många olika kontrollområden utformas kontrollen efter det behov som finns. Detta innebär att provtagning ibland kan vara aktuellt medan kontrollen i andra fall fokuserar på exempelvis granskning av rutiner eller journalhållning. Inom vissa kontrollområden, som t.ex. salmonellakontroll av fjäderfä, utförs kontrollen främst som en dokumentationskontroll. I andra fall utförs kontrollen genom en inspektion på plats vid anläggningen där man bl.a. kontrollerar att anläggningen uppfyller kraven på biosäkerhet, att stall- journalerna är korrekt ifyllda, att hygienbestämmelserna följs, att för- varingsutrymmena är utformade på korrekt sätt m.m. Vissa djurhälso- kontroller utförs även i samband med kontroller inom andra kontrollområ- den, t.ex. kontroll av att hygienregler följs.
Gränskontroll av levande djur och djurprodukter som inte är avsedda som livsmedel genomförs av Jordbruksverket på särskilda gränskontroll- stationer. Gränskontrollen är uppdelad i dokumentkontroll, identitets- kontroll och fysisk kontroll. I dokumentkontrollen kontrolleras att med- följande hälsointyg som utfärdats av en officiell veterinär och eventuella identitetshandlingar och eventuella andra dokument överensstämmer med gällande importvillkor och uppgifter om sändningen. Identitetskontrollen är en kontroll av att medföljande dokument och märkning stämmer över- ens med djuret eller produkten. Den fysiska kontrollen görs för att se om djuret eller produkten uppfyller införselvillkoren och att djuret eller pro- dukten inte har påverkats menligt under transporten. Till skillnad från andra områden där kontrollen är riskbaserad ska samtliga levande djur kontrolleras vid gränskontrollstationer, oavsett risk.
114
4.3.3
Finansiering av den offentliga kontrollen
Kontrollen på djurhälsoområdet är till största delen anslagsfinansierad. För de kontroller som utförs av länsstyrelsen utgår således inte någon avgift. Enligt den gällande kontrollförordningen är det dock obligatoriskt för medlemsstaterna att ta ut avgifter för offentlig kontroll i vissa fall. Detta gäller bl.a. vid besiktning av levande djur vid slakterier och vid extra offentlig kontroll som utförs vid bristande regelefterlevnad. Enligt prov- tagningslagen har regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer rätt att meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för bland bl.a. offentlig kontroll, provtagning, undersökning, märkning och registrering. Även i lagen om kontroll av husdjur m.m. finns ett bemyndi- gande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för offentlig kontroll. För de djurhälsokontroller som utförs av Jordbruksverket utgår en kontrollavgift som regleras i Jordbruksverkets föreskrifter. I dessa före- skrifter finns bl.a. bestämmelser om tillvägagångssätt för att ta ut avgifter samt specifika avgiftsbelopp.