Lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter syftar till att säkerställa en hög skyddsnivå för djurs och människors hälsa när det gäller foder och animaliska biprodukter. Lagen gäller i alla led från och med primärproduktionen av foder till och med utsläppande av foder på mark- naden och utfodring av djur. Vad som utgör foder framgår av artikel 3 i förordning (EG) nr 178/2002.
Lagen gäller utöver foder också befattning med animaliska biprodukter och därav framställda produkter. Vad som utgör sådana produkter framgår av artikel 3.1 respektive 3.2 i förordning (EG) nr 1069/2009. I likhet med livsmedelslagen kompletterar lagen om foder och animaliska biprodukter sådana EU-förordningar som har samma syfte som lagen och som faller inom lagens tillämpningsområde och som regeringen har gett tillkänna i Svensk författningssamling, bl.a. den gällande kontrollförordningen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har rätt att meddela de föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta de beslut som behövs som komplettering av EU-bestämmelserna.
Lagen innehåller vidare bestämmelser om kontrollmyndigheter och deras befogenheter för att kunna utöva offentlig kontroll, skyldighet för kontrollobjektet att tillhandahålla hjälp vid kontroll, bemyndiganden om avgifter, straffbestämmelser och bestämmelser om överklagande m.m. Lagen kompletteras av förordningen (2006:814) om foder och animaliska biprodukter och av myndighetsföreskrifter.
4.2.1
Bestämmelser om offentlig kontroll
Den nationella regleringen av kontrollen av foder och animaliska biprodukter och därav framställda produkter finns förutom i lagen respek- tive förordningen om foder och animaliska biprodukter i myndighets- föreskrifter. Beträffande ekologisk produktion finns bestämmelser om offentlig kontroll i lagen (2013:363) om kontroll av ekologisk produktion och tillhörande förordning (2013:1059).
109
4.2.2
Kontrollmyndigheter
Enligt lagen om foder och animaliska biprodukter ska den offentliga kon- trollen av efterlevnaden av lagen, de föreskrifter eller beslut som har med- delats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen samt de beslut som har meddelats med stöd av EU-bestämmelserna utövas av Jordbruksverket, länsstyrelserna, andra statliga myndigheter och kommunerna i enlighet med vad regeringen bestämmer. Den närmare ansvarsfördelningen mellan kontrollmyndigheterna anges i huvudsak i för- ordningen om foder och animaliska biprodukter.
Om inte annat följer av förordningen eller regeringen beslutar något annat är Jordbruksverket behörig myndighet att utöva offentlig kontroll. Jordbruksverket får lämna över kontrolluppgifter till länsstyrelserna och Statens veterinärmedicinska anstalt. Jordbruksverket ansvarar även för att samordna övriga kontrollmyndigheter och ge stöd, råd och vägledning till dessa. Jordbruksverket har även, efter bemyndigande från regeringen, rätt att meddela föreskrifter om hur offentlig kontroll ska bedrivas. Jordbruks- verket ansvarar för offentlig kontroll vid bl.a. foderanläggningar och anläggningar som hanterar animaliska biprodukter eller därav framställda produkter för andra ändamål än foder, såsom anläggningar för bearbet- ning, mellanhantering eller lagring, förbränningsanläggningar, biogas- och komposteringsanläggningar. Hit räknas också anläggningar som bereder bl.a. jakttroféer (konservatorer), hudar, skinn och ull.
Länsstyrelserna ansvarar för kontroll av insamling, omlastning och transport av sådana animaliska biprodukter och därav fram-ställda produk- ter som inte är matavfall. Länsstyrelserna utövar även offentlig kontroll av foderföretag i primärproduktionen av foder, dvs. lantbrukare.
Kommunerna utövar offentlig kontroll av bl.a. nedgrävning av anima- liska biprodukter, utlämnande och transport av matavfall, förbrännings- anläggningar som förbränner animaliska biprodukter i primär- produktionen samt förvaring av animaliska biprodukter i primär- produktionen. Det finns möjligheter till kommunal samverkan och viss överflyttning av kontrollansvar mellan Jordbruksverket eller andra statliga kontrollmyndigheter och kommunerna.
Ansvaret för kontroll av hantering och utlämnande av animaliska bipro- dukter och därav framställda produkter vid verksamheter som hanterar livsmedel ligger på den myndighet som ansvarar för livsmedelskontrollen vid anläggningen, vilket är Livsmedelsverket eller kommunen.
Försvarsinspektören för hälsa och miljö är behörig myndighet att utöva offentlig kontroll av vissa verksamheter, bl.a. avseende foder, animaliska biprodukter och matavfall, som bedrivs inom Försvarsmakten och För- svarets materielverk av eller för respektive myndighet.
4.2.3
Hur den offentliga kontrollen bedrivs
Den offentliga kontrollen av att bestämmelserna om foder och animaliska biprodukter följs är riskbaserad och ska utföras regelbundet och så ofta som är lämpligt med hänsyn tagen till bl.a. företagens egenkontroll och myndighetens tidigare erfarenheter. Som stöd för att välja ut kontroll- objekten i primärproduktionen av foder finns en riskklassningsmodell som
110
är gemensam för kontroll av foder och livsmedel. Registrerade foder- anläggningar i primärproduktionen uppgick år 2018 till drygt 54 000. I primär-produktionen sker kontroll av mindre än 1 procent av de registre- rade foderanläggningarna varje år. För andra foderföretag än primärpro- ducenter ska kontroller göras enligt en kontrollplan, vilken skapas i ett system som är kopplat till registret över registrerade anläggningar. Kon- trollobjekten väljs då ut enligt en risk- och erfarenhetsmodell där även volymen foder påverkar kontrollfrekvensen. Högsta kontrollfrekvens för dessa foderföretag är flera gånger per år och lägsta kontrollfrekvens är vart tionde år. Även kontrollen av animaliska biprodukter sker enligt en årlig kontrollplan för de flesta verksamheter. En riskvärdering görs för dessa verksamheter och de placeras i olika riskklasser där högsta kontroll- frekvens är flera gånger per år och lägsta kontrollfrekvens är vart femte år.
Kontrollen är i de flesta fall planerad i förväg. Om den planerade kon- trollen behöver följas upp görs detta genom extra offentliga kontroller. De kontrollmetoder som används är bl.a. inspektion, provtagning och ana- lys. När det gäller foder kontrolleras bl.a. märkningsuppgifter, att före- tagen och deras foder är registrerade hos Jordbruksverket, allmän hygien, användningen av fodertillsatser och foderråvaror samt företagens egen- kontroller. Kontrollen tar i första hand sikte på att företagen har system och rutiner för att själva säkerställa att fodret är säkert. De foder-anlägg- ningstyper som finns är bl.a. foderleverantörer, butiker, lager och trans- portörer. När det gäller anläggningar som hanterar animaliska biprodukter och därav framställda produkter kontrolleras att de lever upp till de krav som ställs på spårbarhet och säker hantering. Om animaliska biprodukter och därav fram-ställda produkter bearbetas på anläggningen kontrolleras dessutom att bearbetningen lever upp till kraven och att återkontamination inte sker. Därutöver sker kontroll av företagens egenkontroller.
Gränskontroll av animaliska biprodukter, foder innehållande animaliska biprodukter samt foder som ska kontrolleras enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/1793, genomförs på särskilda gräns- kontrollstationer av Jordbruksverket. Kontrollen vid en gränskontroll- station är uppdelad i dokumentkontroll, identitetskontroll och fysisk kontroll. I dokumentkontrollen kontrolleras att medföljande veterinärintyg eller motsvarande dokument och eventuella andra dokument överens- stämmer med gällande importvillkor och uppgifter om sändningen. Identitetskontrollen är en kontroll av att medföljande dokument och märk- ning stämmer överens med produkten. Den fysiska kontrollen görs för att se om produkten uppfyller införselvillkoren och att den inte har påverkats menligt under transporten. Den kan genomföras genom okulär eller organoleptisk besiktning, kontroll av temperatur, provtagning för mikro- biologisk analys m.m.
4.2.4
Finansiering av den offentliga kontrollen
Bestämmelser om finansiering av kontrollen av foder och animaliska bi- produkter finns, förutom i den gällande kontrollförordningen, i lagen om foder och animaliska biprodukter, förordningen (2006:1165) om avgifter för offentlig kontroll av foder och animaliska biprodukter samt i Jord- bruksverkets föreskrifter. Kontrollen är i huvudsak finansierad genom
111 avgifter. Enligt lagen om foder och animaliska biprodukter har regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att meddela före- skrifter om skyldighet att betala avgift för offentlig kontroll samt i ärenden enligt lagen, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen. De ärenden som omnämns i förarbetena är ärenden som rör frågor som omfattas av bemyndigandena i nuvarande 9–11 §§ lagen om foder och animaliska biprodukter samt ären- den om godkännande och registrering (prop. 2005/06:128 s. 272 f.). Enligt 9 § får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter eller i enskilda fall besluta om villkor för eller förbud mot bl.a. införsel, användning samt annan befattning med foder eller ett visst parti av foder. Samma sak gäller för animaliska biprodukter och därav fram- ställda produkter enligt 11 §. Enligt 10 § får regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer meddela föreskrifter eller i enskilda fall besluta om villkor för laboratorier för foderanalyser och metoder för sådana analyser.
Enligt förordningen ska kontrollmyndigheternas ordinarie offentliga kontroll finansieras genom en årlig avgift som de foderföretagare och företagare som befattar sig med animaliska biprodukter, vilkas verksamhet är föremål för kontroll, betalar. Detta gäller dock inte en kontrollmyndig- hets kostnader för offentlig kontroll av foderföretag i primärproduktionen av foder, som finansieras genom skattemedel. Avgiften fastställs av kontrollmyndigheterna och betalas genom ett helt avgiftsbelopp för varje påbörjat kalenderår. Om det finns särskilda skäl får kontrollmyndigheterna sätta ned eller efterskänka avgiften.
Utöver de årliga avgifterna tas särskilda avgifter ut för registrering och godkännanden av olika slag samt för viss provtagning och undersökning. Avgifter tas även ut för kontroll vid gränskontrollstationer.
Även offentlig kontroll som ursprungligen inte var planerad och som utförs antingen efter klagomål för att undersöka en påstådd brist eller som blivit nödvändig efter det att bristande efterlevnad konstaterats (tidigare s.k. extra offentlig kontroll) är avgiftsfinansierad enligt förordningen 2006:1165) om avgifter för offentlig kontroll av foder och animaliska bi- produkter. Avgiftsskyldigheten följer i vissa delar direkt av den nya kon- trollförordningen (artikel 79.2 c). Jordbruksverket och Livsmedelsverket får meddela ytterligare föreskrifter om hur en avgift som ska tas ut av en statlig kontrollmyndighet ska beräknas.