Hur tänker man då efter tre och ett halvt år på en sammanhållen utbildning med omfattande inslag av verksamhetsförlagd utbildning (praktik)? En viktig följd av utbildningen som inte enkäten tar upp men som framkommer tydligt i vårt kvalitativa material är att socionomutbildningen skapar nya eller fördjupade insikter om möjliga yrkes- och karriärval.
F: Ändrades din bild av socionomyrket någonting under utbildningen?
I: Ja, det tror jag. Jag tror att jag, att jag såg fler möjligheter med socionomyrket än vad jag gjorde innan. Jag tänkte nog mer att det var socialtjänst och så där och lite skolkurator kanske och... Jag hade, hade nog inte tänkt så mycket på hälso- och sjukvård till exempel eller psykiatri, så där, och jag hade nog inte tänkt så mycket på institutioner innan och... Nej, men det, jag såg ju fler möj- ligheter, så.(Bea)
Samtidigt betonar vissa att utbildningen är lite väl ensidigt inriktad på arbete i socialtjänst, Bea igen:
F: Men... Kan du jämföra bilden av yrket som du fick genom utbildningen med den verklighet som du sedan har mött?
I: Ja, eftersom jag återigen då tänkte att det vi blev skolade till att vara var till stor del socialsekreterare och sen har jag ju mött en verklighet där en socionom kan vara så mycket annat än det.
Ylva:
Det var ju väldigt mycket fokus på socialtjänsten, tyckte jag, på utbildningen i X-stad och på utredningar inom socialtjänsten, så att jag hade ju väldigt mycket bilden utav att det är där man ska arbeta. Sen kände jag ju själv att jag ville egentligen, det ville jag ju inte [skrattar], så att där blev det ju liksom en inre konflikt eller vad jag ska säga…. (---) men det finns ju faktiskt andra möjligheter också. Att vara kurator på sjukhus, jag vet, det fanns liksom inte i min begreppsvärld, det kom mycket senare, det.
Eftersom det stora flertalet nyutbildade socionomer ändå hamnar inom olika yrkesfunktioner i socialtjänsten är det förståeligt att utbildningen också har ett fokus mot sådana arbeten. Icke desto mindre är det uppenbart att många under utbildningstiden får upp ögonen för andra möjliga yrkesval. En ökad insikt om yrkets möjligheter leder rimligen till en mer utvecklad syn på hur man skall orientera sig på den arbetsmarknad
man möter. Under en rubrikfråga om hur man såg på yrket och framtiden vid tiden för examen9 formulerades tre påståenden att instämma i eller avvisa (F3a-c). I följande
tabell redovisas utfallet för samtliga påståenden när det gäller instämmandegrad:10
Tabell 2. Hur såg du på yrket och din yrkesframtid vid tiden för examen? Andel som instämmer helt eller delvis i påståendena.
Instämmer Helt
%(n) Delvis%(n) Totalt%(n)
F3a Jag hade en uppfattning
om var jag ville arbeta 24,8 (141) 36,6(208) 61,4(349) F3b Arbete inom socialtjänsten
såg jag som ett nödvändigt steg 20,3(115) 30,3(172) 50,6(287) F3c Mitt långsiktiga yrkesmål
var ett annat än socialtjänsten 46,5(263) 17,7(100) 64,2(363)
Tanken bakom det första påståendet (F3a) var att ringa in om respondenterna i samband med examen ansåg sig ha formulerat tydliga yrkesmål. Nära 37 % instämmer delvis, tillsammans med de som förhöll sig neutrala eller avisade påståendet får vi då ca 75 % som kan förväntas vara åtminstone relativt öppna för olika yrkesmässiga alternativ. En klar minoritet, nära 25 %, var alltså helt bestämda. Inom den sistnämnda finns kanske också en del som ser socialtjänsten som ”ett steg på vägen”? Sammantaget tyder ändå utfallet på en viss öppenhet för olika vägval vilket är en god utgångspunkt för verksamheter som önskar rekrytera. Få av respondenterna verkar ha haft en utvecklad karriärstrategi. Om vi relaterar utfallet på denna variabel till motivtyperna vi urskilde ovan? Till att börja med kan vi konstatera att 70 % av den lilla gruppen andrahandsväljare instämmer helt eller delvis i att de hade en klar uppfattning om var det ville arbeta. Drygt 71 % (68 personer) ur gruppen den erfarne instämmer i påståendet, medan övriga motivgrupper ligger på drygt 60 %. Skillnaden framstår som rimlig. Erfarna och andrahandsväljare visste redan från början mer än övriga om något givet yrkesområde de var intresserade av och har under utbildningen inte blivit ”avskräckta”.11
De andra två påståendena (F3b, F3c) berörde mer direkt arbete inom socialtjänsten. Ett antagande vi hade var att många anser att arbetserfarenhet från socialtjänsten är viktig att ha även om man tänker sig en framtid inom andra yrkesområden (F3b). Som synes i tabellen instämmer hälften av de svarande i detta (helt eller delvis).
Första två åren siktade jag på bara försörjningsstöd, för det är längst ned i hierarkin, och det visste jag redan från högskolan, att jag skulle vilja börja
9 Hur såg du på yrket och din yrkesframtid vid tiden för examen? 10 I Bilaga 1 finns utfallet på samtliga svarsalternativ i procent.
11 I avsnitt 4 återkommer vi till huruvida det går att urskilja olika typer av förhållningssätt ”under ytan” av dessa något ”trubbiga” kategorier.
med försörjningsstöd för att insyn, få insyn i socialtjänsten, och sen var jag faktiskt medveten om att jag ville jobba med barn...(kvinna, arbetar än idag på socialtjänst)
Tittar man på hela svarsskalan så kan man konstatera att fördelningen dock är ganska jämn mellan de olika svarsalternativen, så t.ex. avvisar drygt 20 % påståendet helt. En kontroll för inverkan av olika motivtyper visar inga signifikanta skillnader.
Här bör vi uppmärksamma möjligheten att de som instämmer i detta påstående till övervägande del är de som arbetar inom socialtjänsten. Genom att konstruera en ny variabel underlättas undersökning av detta.12 Drygt 56 % av de som arbetar i socialtjänst
instämmer mot 44,5 % av de övriga. Tilläggas kan att nästan 28 % av de senare avvisar påståendet helt mot drygt 14 % av de socialtjänstanställda.13 Mot bakgrund av den stora
rörligheten mellan olika arbeten som existerar på detta yrkesfält kan vi dock räkna med att flera har arbetat i socialtjänsten än vad som framgår av ovanstående fråga. Många kan ju ha arbetat där ”mellan” första och nuvarande jobb. För att mäta detta hade vi en fråga – ”Hur länge har du arbetat sammanlagt inom socialtjänst?”(F13). Det visar sig här att sammanlagt 82 % har arbetat inom socialtjänsten (7,2 % dock mindre än ett år). Om vi skiljer ut de med minst ett års erfarenhet av arbete i socialtjänsten mot övriga och relaterar detta till F3b så visar det sig föreligga en signifikant skillnad. Av de som inte har erfarenhet avvisar nära 74 % påståendet i 3b mot nära 24 % av de med erfarenhet.14 Därmed kan vi avfärda hypotesen att det finns en generell föreställning
efter genomgången socionomutbildning att det är nödvändigt för en socionom att ha förstahandserfarenhet av vad som ändå bör betraktas som det sociala arbetets kärna, dvs. socialtjänstarbete. De som har sådan erfarenhet anser den nödvändig men de som inte har det delar inte denna åsikt.
Påstående F3c gällde om man hade ett annat långsiktigt yrkesmål än socialtjänst. Drygt 64 % instämde helt eller delvis här, hela 46,5 % instämde helt. En kontroll för motivtyperna ger vid handen att de erfarna har 5 % lägre instämmandegrad än närmaste övriga typ. Erfarnas instämmandegrad är dock fortfarande drygt 57 %. I sammanhanget bör framhållas att ”långsiktigt” är ett ganska diffust begrepp. Det kan rentav tolkas som huruvida man har ett framtida drömyrke, något som kanske väldigt många har, men som inte utmärks av någon högre grad av konkretion. Ett sådant drömyrke lär knappast indikera en utvecklad karriärstrategi. Att döma av utfallet har dock arbete i socialtjänst knappast status som framtida yrkesmål annat än hos en relativt liten grupp (13 % avvisade helt, 6 % delvis). Genom att avvisa påstående F3c kan denna mindre grupp tänkas att ha för avsikt att arbeta inom socialtjänst i framtiden.
En kontroll för kön på samtliga tre variabler uppvisar inga signifikanta skillnader. Genom-gående (på alla tre variabler) finns dock en tendens att männen uttrycker sig
12 Detta gör vi genom en sammanslagning av utfallen av F5, F9a och F12.
13 X2 (df N=4) = 18,362, p< 0,001
starkare (helt instämmande) jämfört med kvinnorna som då istället är fler än förväntat på ”instämmer delvis”.
Sammanfattning tiden för examen
Sammanfattningsvis kan vi konstatera om tiden för examen att utbildningen föga oväntat lett till en fördjupad medvetenhet om vad olika yrkesroller inom socionomfältet innebär även om det av en del upplevs som att fokuseringen på socialtjänst är för stor. Trots denna fokusering är det väldigt få som ser socialsekreterararbete i socialtjänsten som ett framtida yrkesmål. Men, en mer generell slutsats av analyserna är att respondenterna överlag inte haft någon särskild yrkesroll i sikte när det gäller framtiden på yrkesområdet. Slående är alltså den stora öppenheten för olika vägval i en framtida karriär, något vi har anledning att återkomma till i avsnitt 4.