Utfallet från vår enkät kring motivtyper överensstämmer i hög grad med ovan refererade tidigare forskning. Vissa undantag existerar dock, kanske främst när det gäller den motivtyp vi har valt att kalla den anställningsbare, som får högre instämmanden, dvs. ligger närmare altruismen i anslutning i vår studie än i de tidigare forskningsarbeten vi refererade i vår forskningsgenomgång ovan. Alla sådana jämförelser av resultat bör ske med stor försiktighet. Orsaker kan ibland sökas i förekomsten av olikheter i nationella och organisatoriska villkor, i hur frågor har formulerats etc. En försiktig hypotes mot bakgrund av våra resultat här och den ovan nämnda delstudien bland nya studenter kan dock resas om att resultatet till viss del indikerar förändringar i betoningen på självförverkligandeaspekter över tid (Melucci 1996; Berking 1996). Många anser sig besitta speciella egenskaper, vilka de uppfattar vara viktiga i yrket socionom, som de vill utveckla ytterligare.
Det är dock, mot bakgrund av intervjumaterialet och kommentarerna i den öppna frågan, slående att motiven ofta är komplexa och sammansatta. Vi har i denna studie medvetet valt bort att försöka tvinga respondenterna att välja ”huvudmotiv” utifrån insikten att detta enbart skulle skapa en falsk förenkling och ett bortseende från komplexiteten i motiven bakom utbildningsvalet. Tvärtom bör vi hålla i minnet, i synnerhet när vi av olika skäl söker renodla kategorier för att kunna hur olika motivresonemang sammanhänger med varandra, att det ofta handlar om en komplex väv av motiv som ligger bakom utbildnings- och karriärval. Mot bakgrund av problematiken kring motivvokabulär och ”verkliga” motiv kan vi också fråga oss om inte motiv såsom ”slump” och ”tillfällighet” i realiteten spelar en större roll än vad som framgår av resultaten.
Vi tycker oss ändå teoretiskt och statistiskt kunna urskilja vissa huvudsakliga motivtyper, eller kanske snarare huvudinriktningar i motiv. Fem sådana har vi urskilt för att testa i den fortsatta analysen av olika handlingsval. En av dessa – andrahandsväljaren – känns
inte som ett renodlat motiv i vårt sammanhang. Det rör sig här om en liten grupp (11 %), som möjligen förekommer i liknande utsträckning också inom andra akademiska programutbildningar.
Den första av de fyra övriga huvudinriktningarna har vi valt att kalla hjälparen. Precis som framgår av forskningsöversikten ovan så är frågan om altruism som motiv något som bör problematiseras. Är en sådan altruism grundad i ideologiska övertygelser, eller handlar de om intresse för medmänniskor och kanske rentav självförverkligandeaspekter ”jag har talang här och vill odla den”? Teoretiskt är det fullt möjligt att vara intresserad av att vilja arbeta med samhällsutveckling och förbättring utan att drivas av en specifik önskan om att hjälpa människor och vice versa. Vi försöker här istället ta fasta på en sådan distinktion mellan vad som grovt uttryckt kan kallas för intresse för sociala frågor och intresse för människor. Vi väljer alltså att se variabeln om intresse för sociala frågor,
samhällsförbättraren, som en särskild huvudinriktning, även om vi också självklart kan
tänka oss en kombination – att de i många fall går in i varandra. En sådan åtskillnad stöds också i vår faktoranalys. Den anställningsbare bildar en tredje motivtyp med variablerna ”många möjliga yrkesval” och ”goda möjligheter till fast arbete”. Den fjärde motivtypen, den erfarne, bygger på antingen egna eller närståendes erfarenheter från yrkesfältet. Hur dessa fyra motivtyper relaterar till olika utfall i synsätt och faktiska skeenden ska vi återkomma till i avsnitt 4.
Nästa steg i att söka motiv och målsättningar inför yrkeskarriären var att undersöka hur våra respondenter resonerade vid tiden för socionomexamen. Den här studien har socionomers arbete inom kommunernas socialtjänst som huvudfokus. De frågor som formulerades i detta steg avsåg därför främst att urskilja hur socionomerna ser på arbete i socialtjänsten – huruvida sådant arbete upplevs som ett eftersträvansvärt mål i sig, eller kanske ett nödvändigt steg på vägen mot andra mål, eller åtminstone ett möjligt alternativ av flera. Det första av de tre påståenden som prövades i enkäten här visade att nära 25 % av respondenterna instämde helt i att de vid tiden för examen hade en klar uppfattning om var de ville arbeta. Att arbete inom socialtjänsten är en nödvändig erfarenhet att ha om man ska arbeta på socionomernas yrkesområde visade sig vara en åsikt som är mycket nära knuten till om en själv har yrkeserfarenhet av detta efter fem år. Slutligen visade det sig att en klar majoritet av studenterna vid denna tid ansåg sig ha ett annat långsiktigt yrkesmål än socialtjänst.
Framförallt i vårt kvalitativa material framträder att utbildningen av naturliga skäl bidrar till fördjupade insikter om de olika vägval som står till buds på grundval av en så bred utbildning som socionomutbildningen ändå är. Man skulle då kunna förvänta sig att insikten och den ökade kunskapen om olika möjliga positioner på socionomens yrkesområde skulle skapa en fastare övertygelse om kommande karriärval. Resultaten här kräver nyansering. En mycket stor grupp (ca 75 %) var i varierande grad osäkra om var de ville arbeta (alla de som inte instämde helt i påståendet på första frågan). Sammantaget kan vi konstatera att våra resultat tydligt förstärker bilden av den stora bredden och de många karriärmöjligheter som öppnar sig via socionomexamen jämfört
med många andra akademiska examina samtidigt som få av våra respondenter verkar ha tydligt utvecklade karriärmål samt strategier för att nå dessa.
Socionomutbildningen är en generalistutbildning. Dess mål är att förbereda den studerande för en rad olika möjliga yrkesval. Samtidigt är arbetsmarknaden sådan de facto att en stor majoritet ändå kommer att återfinnas inom olika yrkesroller i socialtjänsten. Olika former av utredningsarbete är här dominerande. Mot bakgrund av detta framstår det som att socionomutbildningen i sin helhet fyller sitt syfte på denna punkt, dvs. en förberedelse för kommande arbetsmarknad samt en fördjupad insikt om olika möjliga karriärval inom denna. För många med ett allmänt socialt intresse och en vilja att handskas med sociala relationer och utsatta medborgare har socionomutbildningen därmed stora fördelar jämfört med många andra akademiska examina. En tydlig avspegling i vårt material är det starka instämmandet (90,5%) i just påståendet: ”jag såg en utbildning med många olika möjliga yrkesval”.
Det verkar alltså rimligt att insikten om de många möjligheterna fördjupas under utbildningen och därmed leder till större öppenhet för olika vägval. Detta är viktig kunskap för de som önskar rekrytera socionomer. Här kan det vara intressant att relatera till en irländsk studie om socialarbetares karriärpreferenser (Burns 2010). Här urskiljs tre typiska preferenser för nyanställda socialarbetare: ”karriärpreferens”, ”resande” och ”konvertit”.15 Den förstnämnda gäller de som söker ett arbete som sitt förstahandsval.
Den andra gruppen är sådana som väljer ett arbete som ett steg på vägen mot sitt slutmål. Burns exempel handlar om sådana personer som menar att den professionelle bör ha erfarenhet från den tuffa miljö som socialtjänstarbete utförs inom. Ett annat motiv skulle kunna vara att man anser att sådana erfarenheter är viktiga därför att socialtjänsten är samhällets centrala verksamhet för socialt arbete. Resandebeteende kan slutligen också naturligtvis handla om att det inte finns några andra tillgängliga arbeten. Konvertiterna slutligen, är de som i sitt nya jobb omvärderar en tidigare inställning om att lämna efter en kort tid. De som upptäcker att detta trots allt är ett intressant och meningsfullt jobb. Utmaningen för socialtjänsten är då att tillhandahålla (konfirmera) detta och i relation till vilken utveckling personen eftersträvar. Gruppen resande är i så fall utmaningen. Oavsett vilken typ av resande (jobbet i socialtjänsten pragmatiskt beslut i relation till brist på alternativ, samla erfarenhet inför andra arbeten etc.) gäller det att via de villkor som erbjuds ”vinna” resanden och förvandla denna till en konvertit. Hur blev det då sedan? Hur såg de faktiska karriärvägarna ut? Detta är ämnet för nästkommande avsnitt.
Avsnitt 2. Med examen i bagaget –
faktisk arbetshistoria under fem år
Inledning
I detta avsnitt ska vi teckna de faktiska karriärvägarna under de första fem åren efter examen. Hur fördelar sig den här gruppen på olika arbeten inom socionomfältet? Har de hunnit pröva flera anställningar på dessa fem år? Hur har de rört sig inom fältet eller rentav ut från fältet? Vi ska också relatera det till vilka skäl för olika ageranden de anger. Vi kommer sedan att återvända till de faktiska karriärvägarna i avsnitt fyra där resultat och analys också sammanlänkas med vad vi benämner som subjektiv karriär, dvs. respondenternas motiv bakom och angivna skäl till sitt agerande på fältet.
Så vad kan vi säga om de faktiska karriärvägarna som socionomerna i studien har följt de första fem åren efter examen, hur rörliga har de varit på arbetsmarknaden, samt vilka huvudsakliga skäl anges för förekommande arbetsbyten?