Tidigare forskning visar, liksom resultaten av enkäten och de individuella intervjuerna i vår egen studie, att socialarbetare har en tuff arbetsmiljö (Carpenter m fl 2015; Manthorpe m fl 2014; Postle m fl 2002; Ennis & Brodie 1999) och att detta kan kopplas till rigida admini-strativa regler och kortsiktiga ekonomiska kalkyleringar
55 Fick du som nyanställd det stöd du behövde på ditt första arbete? I anslutning till frågan angavs att med stöd mena- des såväl särskilda introduktionsprogram som stöd från ledning, kollegor eller särskild mentor.
vilka dikterar de rättigheter klienter har och vad socialarbetare bör göra i det top-down styrda managementsystemet New Public Management (NPM) som dominerar offentlig serviceverksamhet i de flesta välfärdsstater i Europa sedan 1980-talet (Morley 2017; Lorenz 2016, 2006, Baianstovu 2017; 2012; Fook 2015; Rogovski 2010). Forskning visar att samma logik har omstrukturerat socialarbetarutbildningarna i många länder, exempelvis Australien och Storbritannien (Baianstovu & Ablett 2020; Morley 2017; Wagner & Yee 2011). Därmed har det i dessa länder skett ett skifte i det sociala arbetets kunskapsbas i riktning från kritisk samhällsvetenskap och humaniora i riktning mot psykologi och management vilket har inneburit en reduktion av utbildningarnas och arbetets kvalité till förmån för anpassning till näringslivets och marknadens krav. Hur utfallet av NPM:s linjestyrning på svenska lärosäten påverkat socionomutbildningarnas innehåll är emellertid ännu inte till fullo undersökt. NPM har bland annat medfört en ökning av standardiserade testmetoder i utbildningen och manualer i arbetslivet på bekostnad av förmedlandet av kritisk analys, dialogiskt lärande och kommunikation. Fokus ställs ofta på tekniker på bekostnad av engagemang och reflexivt samtalande männi-skor emellan samt studenternas och socialarbetarnas autonomi (Hanesworth, 2017; Morley m fl 2017). Med denna utveckling anses en rad komplexiteter, spänningar och tolkningar som är inneboende i kontinuerlig professionell utveckling öka över tid (Postle m fl 2002). Forskningen efterfrågar, kontinuerligt och över tid, välplanerad introduktion för nyexaminerade och nyanställda socialarbetare (Manthorpe m fl 2014; Moriarty m fl 2011; Carpenter m fl 2013, 2009; Chenot m fl 2009; Brown m fl 2008; Curry m fl 2005; Mccarragher & Dellmann-Jenkins 2005; Postle m fl 2002; Ennis & Brodie 1999). En fungerande introduktion har inte bara betydelse för de professionellas välbefinnande utan också för kvaliteten i arbetet och för klienternas möjlighet att få fungerande insatser (Brown m fl 2008).
Åtskilliga studier understryker vikten av särskilda introduktionsprogram för nya socialsekreterare (Jack & Donellan 2010, 2014; Postle m fl 2002; Ennis & Brodie 1999) eftersom fortsatt utbildning under de första åren i yrket är gynnsam för såväl socialarbetare som klienter och organisationer (Carpenter m fl 2009; Curry m fl 2005; Jenkins 2005; Mccarragher & Dellmann 2005) eftersom brist på kvalificerad handledning, mentorskap och kollegialt stöd i kombination med organisationsrelaterad stress är centrala orsaker bakom att nya lämnar arbetsplatsen och yrket (Hussein m fl 2014; Morazes m fl 2010; Barbee m fl 2009; Chenot m fl 2009; Strolin-Goltzman 2008; Smith 2005). Behovet av stödinsatser motiveras ytterligare av iakttagelsen att de nyas optimism under det första året efter examen ofta vänds till frustration och nedstämdhet. Forskning visar också att det inte fungerar med vilken typ av introduktion som helst då introduktionsprogrammen ofta är alltför fokuserade på teknisk kunskap och därmed saknar möjligheter att fånga upp nyanställdas behov av individuell, professionell utveckling (Jack & Donnellan 2014, 2010).
De förändringar i utbildningarnas och arbetsplatsernas utformande som beskrivits ovan uttrycker en ideologisk kamp som pågått sedan 1970-talet och som många forskare ser som pågående de-professionalisering av det sociala arbetet (Morley 2017;
Fook 2015; Lorenz 2016; Rogovski 2010). Samma kamp genomsyrar nyanställdas behov och olika studiers konklusioner kring hur de bör förstås och hanteras. I korta drag visar forskning att ledningens NPM-drivna förhållningssätt fokuserar på arbetets styrning genom teknikaliteter och därmed inte erkänner relevansen av individanpassade introduktionsprogram i förhållande till arbetets innehåll i vilket professionella aktörer, både inom socialarbetarprofessionen som akademisk disciplin och som praktisk verksamhet ser som avgörande för (Morley 2017, 2014, 2012; Fook 2015; Postle m fl 2002; Ennis & Brodie 1999). Exempelvis anser socialsekreterare att det sociala arbetet bör möjliggöra och understödja individuell professionell utveckling med hänsyn tagen till det sociala arbetets sociokulturella kontext och att det i första hand är denna som ska avgöra hur introduktionen utformas (a.a.; Cooper & Rixon 2001).
En av orsakerna bakom konflikterna är skilda synsätt och preferenser hos operativa chefer respektive professionella utövare av socialt arbete (Carpenter m fl 2015; Postle m fl 2002; Ennis & Brodie 1999) vilket kan tillskrivas högst olika förväntningar på utfallet av arbetet och olika syn på professionalitet och etik hos olika aktörer. De olika aktörernas förväntningar är grundade i skilda världsbilder och människosyn (ontologier), det vill säga i olika syn på vad samhället och det sociala livet är och bör vara. Skiljelinjen bygger på så vis inte i första hand på kunskap utan på normativt drivna perspektiv och antaganden.
Handledning är en av flera frågor som visar på en ideologisk skiljelinje mellan
ledning och profession avseende målet med det sociala arbetet, vad socialarbetare bör göra och hur det sociala arbetet bör styras (Moriarty m fl 2011; White 2015). Hur den bör utformas är i högsta grad omstritt bland forskare. Socialarbetare värdesätter som regel kvalificerad handledning, men det är inte alltid socialarbetarnas egen syn på handledning och deras uttryckta behov som styr hur den utformas (Warman & Jackson 2007). Ett problem är att handledningsbegreppet knappt är definierat (Carpenter m fl 2013) och saknar teoretiskt innehåll (Caras & Sandu, 2014) vilket påverkar möjligheten att jämföra forskningsresultat. Vissa forskare finner ingen evidens för utfallet av handledning (Carpenter m fl 2013) medan andra gör det (White 2015; Caras & Sandu 2014), och åter andra placerar det mitt i hjärtat av de professionellas vardags-aktiviteter (White 2015; Fook 2014). Diskussionen om handledning bland NPM-drivna aktörer präglas av ord som effektivitet och kostnadsreduktion och handledning anses vara dyr och tidskrävande. Det gör att den inte passar särskilt väl in i NPM:s effektivitetskrav (Carpenter m fl 2015; Cooper 1998). Det betyder emellertid inte att NPM-drivna aktörer helt avfärdar värdet av handledning, men de föredrar ofta tekniska lösningar såsom digital, e-handledning (White 2015). Flera forskare påpekar att socialarbetare föredrar reflexiv handledning i face-to-face interaktion mellan kollegor eller mellan nya och erfarna. De förknippar sådan handledning med tillfredsställelse, egenkontroll och professionell utveckling. Socialarbetare föredrar vidare att handledningen ges av kollegor inom det sociala arbetet och inte av andra professionella eller ledare inom förvaltningsleden (Pack 2015; White 2015; Bradley 2008; Cooper & Rixon 2001; Ennis & Brodie 1999; Cooper 1998).