En initial analys av respondenternas rörelser mellan olika verksamhetsområden (karriärvägar) med hjälp av CFA-analys visar att det föreligger viss mönsterlikhet i olika grupper av respondenter. CFA används här som ett verktyg för att analysera och identifiera mönster på kategorinivå, dvs. hur unika yrkesval hos enskilda individer sammanhänger med varandra snarare än hur egenskaper hos grupper av individer (aggregerad nivå) uppvisar samvariation på variabelnivå. Det handlar härvidlag om att söka identifiera specifika mönster av utvecklingsvägar. Enkelt uttryckt kan förekomsten av typer och antityper ge oss kunskaper om dessa unika grupper av individer för att allteftersom fördjupa förståelsen av vad som kännetecknar dem när det bland annat gäller hur de såg på yrket och sin yrkesframtid vid tiden för examen, synen på arbetsmiljön och arbetet inom dagens socialtjänst.
Analysen visar att det finns fem typer och fyra antityper när det gäller respondenternas karriärvägar (se Bilaga 2). Typerna indikerar att det är mer vanligt förekommande att de som inledde sin yrkeskarriär inom Socialtjänst (konfiguration 11), Äldre/LSS (konfiguration 22), Kurator (konfiguration 33), Övrigt socialt arbete (konfiguration 44) och utanför socialt arbete (konfiguration 55) också har sitt nuvarande arbete inom samma område än vad vi kan förvänta oss, dvs. grupper av individer som uppvisar mönsterlikhet i bemärkelsen att de är trogna sitt initiala yrkesval. Antityperna indikerar att det är mindre vanligt än vad vi kan förvänta oss av att respondenterna inleder sin
yrkeskarriär inom Socialtjänst och ha sitt nuvarande arbete inom Äldre/LSS (konfiguration
12) eller övrigt socialt arbete (konfiguration 14). Det är likaså mindre vanligt än vad vi kan förvänta oss att respondenterna inleder sin yrkeskarriär inom Äldre/LSS och har sitt
nuvarande arbete inom Socialtjänst (konfiguration 21) eller att respondenterna går från
ett arbete som Kurator till Socialtjänst (konfiguration 31). Mot bakgrund av detta har karriärvägarna kategoriserats in i olika grupper fördelat på de ovan nämnda typerna, antityperna respektive övriga. Vi kommer återkomma till dessa typer och antityper i syfte att fördjupa förståelsen för vad som motiverat deras faktiska karriärvägar och hur de ser på arbetsmiljön och arbetet inom dagens socialtjänst. De typer och antityper av karriärvägar vi kommer återkomma till är Typ I: Socialtjänst-Socialtjänst (n = 208),
Typ II: Äldre/LSS-Äldre/LSS (n = 54), Typ III: Kurator-Kurator (n = 15), Typ IV: Övrigt socialt-Övrigt socialt (n = 54), Antityp I: Socialtjänst-Äldre/LSS (n = 13), Antityp II: Socialtjänst-Övrigt socialt (n = 31) och Antityp III: Äldre/LSS-Socialtjänst (n = 31). En
typ Utanför-Utanför (n = 2) och en antityp Kurator-Socialtjänst (n = 1) kommer dock att lämnas utanför analyserna då antalet individer tillhörande dessa är för få.
Slutsatser och diskussion
Vi har sjukt hög personalomsättning, 13 pers/1 år på en enhet. Chefer myglar med varför och en del personer är rädda att berätta varför de slutar då de behöver en referens/alla känner alla i en kommun (enkätkommentar F19).
2012 års utexaminerade socionomer uppvisar en stor rörlighet inom yrkesfältet. Mindre än en femtedel av samtliga är kvar på sin första arbetsplats. En klar majoritet har dessutom haft minst tre arbeten under femårsperioden. Orsakerna bakom detta kan inte främst sökas i förekomst av tidsbegränsade anställningar – ej heller privata skäl som att tvingas ta första arbete långt från hemorten. Vad som däremot framgår tydligt är att skäl såsom rör bristande arbetsmiljö/arbetsvillkor, illa fungerande ledarskap och organisationslösningar är en avgörande faktor bakom arbetsbyten. Detta gäller i synnerhet socialtjänsten. Yrkesskäl är också en viktig faktor – här kan det handla om vilja att pröva nytt, men oftare att man inte upplever sig kunna utvecklas i yrket på den plats man lämnar. Rörelsen utifrån själva yrkesfältet är mycket liten trots att socionomexamen ofta är en bra merit för flera andra yrken. Socionomerna i undersökningen har varit trogna sitt yrkesfält under femårsperioden. Efter fem år hade endast drygt 4 % lämnat fältet. Statistiska centralbyrån (SCB) publicerade 2017 två undersökningar kring varför vissa inom två andra yrkesgrupper – lärare och sjukskö- terskor – lämnar yrkesfältet. Jämförelser med dessa kan dock inte göras när det gäller denna problematik eftersom urvalet i dessa undersökningar var helt annorlunda än vårt. I båda fallen riktade sig enkäten till alla som hade examen på dessa områden år
2014. Således en mycket längre tidsrymd än den vi har studerat.28 Vad vi däremot
kan konstatera är att angivna skäl till varför man lämnat området var mycket snarlika de skäl våra socionomer angav för arbetsbyte, nämligen dålig arbetsmiljö och dåliga yrkesvillkor (SCB 2017a; SCB 2017b).
Att döma av de faktiska rörelserna när det gäller arbete och arbetsbyten inom gruppen, samt de skäl som anges som viktigast för att byta arbete så handlar det inte om medvetna karriärval och utvecklade strategier för detta. Socionomerna i undersökningen är trogna sitt fält men hur de rör sig inom detta verkar ofta handla mer om slumpens skördar, tillfälligheter och öppenhet inför alternativ. Mot bakgrund av angivna skäl för arbetsbyten handlar det ofta rentav att många pressas ut från arbetena. En dålig arbetsmiljö framtvingar arbetsbyten och strävanden efter andra yrkesroller och positioner. Detta ser vi alltså tydliga indikationer om. I nästa avsnitt ska vi närmare redovisa våra data på detta område.
Avsnitt 3. Yrkes- och arbetsvillkorens
betydelse för karriärvalen.
Inledning
Arbetsvillkor och arbetsmiljö för socionomer inom den kommunala socialtjänsten har uppmärksammats stort på senare år. Inte sällan har ordet ”kris” använts i den offentliga debatten för att understryka det prekära läge som råder inom många av landets socialtjänster. Att arbetsmiljön är ansträngd besannas också starkt av de frågor som vi ovan behandlat kring orsaker till byte av arbete (F9 och F11). Åtskillig forskning på senare tid bekräftar också bilden (Tham 2018a o b). Mot bakgrund av det som framkommit i medier om arbetsmiljön bör vi dock också här fråga oss vad kopplingen mellan vad som kan sägas vara den objektiva arbetsmiljön, dvs. de faktiska arbetsvillkor som gäller ute i kommunerna å ena sidan, samt föreställningar om denna situation påverkade av media och offentlig debatt å den andra, betyder. Vår surveystudie erbjuder här goda möjligheter. Förutom den mer generella analysen av hur socionomer ser på arbetsvillkoren och möjligheterna till professionell yrkesutövning erbjuder den också en möjlighet till jämförelser mellan grupper. Här har vi framförallt intresserat oss för tre urskiljbara kategorier i materialet: för det första socionomer som idag arbetar inom socialtjänsten (med möjlighet även till att skilja på gruppen som enbart har arbetat inom socialtjänsten och de som senare sökt sig dit). För det andra socionomer som har arbetat inom socialtjänsten men därefter sökt sig därifrån. För det tredje socionomer som aldrig har arbetat inom socialtjänsten. Genom jämförelser mellan dessa grupper kan vi få en klarare bild av eventuella skillnader mellan ”den faktiska situationen” och den generella diskursen om denna. I det följande avsnittet ska vi försöka spegla såväl helheten som hur olika nämnda delgrupper upplever situationen. Avsnittet är disponerat på samma sätt som det föregående, dvs. först gör vi en utblick mot forskningsområdet för att därefter presentera våra resultat och analyser av främst enkäten men även relaterat till våra kvalitativa intervjuer.