Egenskapsprojicering och relationslänkning

Två övergripande och konkurrerande tolkningsstrategier som identifierats för nominala sammansättningar är å ena sidan strategier där modifieraren antas ange egenskapsdimensioner, å andra sidan strategier där ledens referenter antas fylla olika funktionella roller i en direkt, tematisk relation till varandra (se t.ex. Gagné & Shoben 1997, Wisniewski & Love 1998, Costello & Keane 2000). Svanlund (2009) benämner strategierna

egenskapsprojicering respektive relationslänkning. Egenskapsprojicering

innebär att en egenskap som är typisk för modifierarens referent projiceras på referenten för huvudledet, dvs. huvudledets referent jämförs i något avseende med modifierarens referent. Med egenskapsprojicering blir betydelsen hos tigerhaj sålunda ’haj som är randig som en tiger’.

Egenskapsprojicerande sammansättningar fungerar därmed jämförande. Relationslänkning innebär att det i stället förekommer en tematisk relation mellan ledens referenter, där de intar olika funktionella roller,

genom vilka de förhåller sig till varandra. Tigerhaj i betydelsen ’haj som

jagar tigrar’ är ett exempel på sådan relationslänkning, där hajen antar en agentiv subjektsroll medan tigern utgör verbhandlingens objekt (Svanlund 2009:25).

Terminologin på området framstår som något förvirrande. För det första är Svanlunds (2009) term egenskapsprojicering en modifiering av

”property interpretation” hos Wisniewski & Love (1998). Svanlunds term fokuserar den process genom vilken en eller flera egenskaper från modifierarens referent överförs till huvudledets referent. För det andra är motsatsförhållandet inte uppenbart mellan å ena sidan egenskapstolk-ning/egenskapsprojicering, där leden inte antas stå i direkt relation till varandra, och å andra sidan relationslänkning, där en sådan relation antas föreligga. I kontrast till det antagna motsatsförhållandet skulle även egen-skapstolkning kunna betraktas som baserad på en relation mellan ledens referenter, nämligen en jämförande relation. En sådan användning note-ras hos Ryder (1994), som gör bruk av termen likhet, och hos Eiesland

(2016) som använder termen jämförelse motsvarande egenskapstolkning

hos Wisniewski & Love (1998) och egenskapsprojicering hos Svanlund

(2009). Ryder (1994) och Eiesland (2016) ger ingen paraplyterm motsva-rande tematisk relation eller relationslänkning för de relationer som inte

hör hemma under beteckningen likhet respektive jämförelse. En översikt

över terminologin ges i tabell 2:1.

Tabell 2:1. Sammanställning över terminologin avseende egenskaps- och relationstolkning i tidigare studier.

Wisniewski & Love (1998) Svanlund (2009) Downing (1977) Ryder (1994) Eiesland (2016) Egenskapstolkning robin hawk ’hök med rött bröst som en rödhake’ Egenskapspro-jicering hökuggla ’uggla som till utseendet liknar en hök’ Jämförelse pumpkin bus ‘buss som ser ut som en pumpa’ Likhet tiger-lion ’lejon som är randigt som en tiger’ Jämförelse leopardskilpadde ’sköldpadda som är mönstrad som en leopard’ Tematisk relation robin hawk ’hök som jagar rödhakar’ Relationslänkning duvhök ’hök som (antas) jaga duvor’ … … …

Med viss modifiering av terminologin men i anslutning till tidigare forsk-ning använder jag i det följande termen jämförande egenskapsprojicering

egenskap hos modifierarens referent. Jag kommer omväxlande att använda termen jämförande egenskapstolkning för samma semantiska

relation, särskilt vid personbetecknande sammansättningar, där det sällan går att urskilja en specifik egenskap hos förledets referent som projiceras

på huvudledets referent. När personbetecknande sammansättningar fungerar jämförande antas huvudledets referent snarare uppbära flera av de egenskaper som normalt tillskrivs förledets referent (jfr pojkflicka). Mot

detta ställer jag termen (tematisk) relationslänkning om relationer som

bygger på att ledens referenter intar olika funktionella roller i förhållande till varandra (dvs. om relationer som inte bygger på jämförelse).

För svenskans del diskuterar Svanlund (2009:25) hur beteckningarna för olika fågelarter fördelar sig mellan ett egenskapsprojicerande schema (hökuggla, sparvuggla) och ett relationslänkande jaktschema (duvhök, sparvhök). Svanlund (2013) ställer frågan enligt vilket mönster en

påhit-tad art som korpörn skulle tolkas.

I valet mellan jämförande egenskapsprojicering och tematisk relations-länkning får omvärldskunskapen ofta avgöra vilket av tolkningsalternati-ven som är det mest rimliga. Många gånger är det förstås mindre självklart än i fallet med tigerhaj vilken tolkning som är rimligast ur ett semantiskt

eller pragmatiskt perspektiv, och olika forskare har gjort olika bedöm-ningar av vilken strategi som är den mest grundläggande och tillgängliga för språkbrukarna. Enligt Downing (1977) och Gagné & Shoben (1997) är tematisk relationslänkning språkbrukarens förstahandsval. Jämföran-de egenskapstolkning är något språkbrukaren tar till endast som en sista utväg, om ingen tematisk relation förefaller rimlig, såsom en ”last-resort or default relationship” (Downing 1977:830). Wisniewski och Love (1998) tillbakavisar denna hypotes som de kallar för ”the last resort hy-pothesis”. Genom ett flertal experiment visar de att egenskapstolkning är en grundläggande tolkningsstrategi som är jämbördig med tematisk relationslänkning.

I ett experiment där Ryder (1994) undersöker betydelsen av språkliga förebilder eller mallar i tolkningen av nya sammansättningar framkom-mer det att både det etablerade jaktschemat (relationslänkning) och det etablerade likhetsschemat (egenskapsprojicering) har starkt inflytande på tolkningarna när informanterna fritt formulerar sina tolkningar av ett antal djur-djur-sammansättningar. Vid sammansättningarna rabbit-dog, cow-wolf och squirrel-hound fördelar sig tolkningarna förhållandevis lika

mellan relationslänkning och egenskapsprojicering. Ryder diskuterar in-flytande från etablerade sammansättningar med -hund, vilka ofta följer ett

relationslänkande mönster. Det finns dock en tendens i Ryders material att sammansättningar där förledet betecknar ett djur med ett karakteristiskt drag (t.ex. elephant-fish, tiger-lion, kangaroo-horse) ges

egenskapsproji-cerande, dvs. jämförande, tolkningar, i betydligt högre grad än relations-länkande tolkningar (Ryder 1994:84, 117–118, 355–357, 359–362).

Eiesland (2016:130–131) konstaterar i sin omfattande korpusstudie av norska sammansättningar att jämförande egenskapsprojicering är särskilt vanlig vid sammansättningar som betecknar djur och växter, dvs. vid sam-mansättningar där huvudledets referent är ett djur eller en växt. I sådana sammansättningar jämförs ofta djuret/växten med artefakter (t.ex. gaffel-mose), andra växter/djur (leopardskilpadde) eller personer/roller (konge-makrell). Liknande resultat presenteras av Wisniewski & Love (1998). I

en studie av 1 400 sammansättningar, fördelade på lika delar sammansätt-ningar som betecknar djur, växter och artefakter, identifierar forskarna en särskilt stor andel egenskapsprojicering (42,5 %) vid sammansättningar som betecknar djur och växter (Wisniewski & Love 1998:195).

2.4. Sammansättningens semantiska