5. Slutsatser & Diskussion
5.2 Egna reflektioner och diskussion
Att aktuariekonsulterna har en central del i den aktuariella beslutsprocessen har visat sig ha sin förklaring i att många bolag finner IFRS/IAS 19 alltför svårhanterlig att bestämma på egen hand. Det visade sig att de undersökta bolagen inte lägger ner nämnvärt med tid på att själva analysera sina egna pensionsförpliktelser på grund av att den varit av mindre art.
Det framkom även att en pensionsförpliktelse som var av större väsentlighet för ett bolag kunde ses som en tvångsmekanism. Detta då bolag i vissa fall inte hade något annat val än att lägga ner mer tid och engagemang för bearbetning av deras pensionsförpliktelse. Kunskapsnivån hos bolagen kan anses påverkas av bolagens storlek men storleken på pensionsskulden visade sig ha större inverkan på bolagens kunskapsnivå. Det kan därmed konstateras att pensionsskuldens storlek har en påverkan på aktuariekonsultens förhållningssätt till kunden då det är konsulten som står för kunskapsförmedlingen och utbildningen kring IAS 19 till kunden.
Något som framkom hos samtliga respondenter var att den sociala kontrollen från media och andra intressenter hade en viss inverkan på valet av diskonteringsränta. Den sociala normen som visade sig finnas är att bolagen ligger i ett nära spann till varandra när det kommer till valet av räntesats. Att ligga över det acceptabla spannet uppskattas inte av intressenter på grund av att en hög diskonteringsränta leder till en felaktigt värderad pensionsskuld som därmed gynnar det enskilda bolaget. Detta går att återkoppla till aktuariekonsultens förhållningssätt till kunden då de var väldigt noga med att i så fall påtala detta för kunden genom att meddela att de inte kunde stå för en sådan räntesats som avviker från rådande marknadsläge.
En annan skillnad vi fann när det kom till beslutsfattande var att beslutsprocessen skiljde sig åt beroende på företagets storlek. Ett mindre bolag visade sig förlita sig mer till konsultens rekommendationer vid beslutsfattandet medan större bolag ofta förankrar rekommendationerna internt innan ett beslut tas. Det går således att se att den sociala
56
kontrollen, skuldens väsentligehet, företagens storlek och kunskapsnivån har en påverkande effekt på den aktuariella beslutsprocessen.
I den tidigare studien gjord av Malinkova et al. (2010) kunde det konstateras att finanskrisen 2008 gav upphov till olika tillämpningar av IAS 19, det vill säga att bolag tolkar standarden olika. Vi skulle istället hävda att det skapades en ny praxis vad gäller härledningen av diskonteringsräntan istället för att hävda att olika tolkningar uppkommit genom finanskrisen. Det vill säga BO:s användning och uppkomst på den svenska marknaden inom IAS 19. Det kan sägas ha skett en form av ’snöbollseffekt’ genom att några företag fått igenom denna härledning med deras revisorer och sedan har fler följt efter med tidens gång. Ämnet diskuterades även flitigt av Näringslivets Redovisningsgrupp (NRG) vilket enligt oss har haft en bidragande orsak till att det blivit praxis att följa BO, det vill säga att gå utanför IAS 19 standardramar.
Malinkova et al. (2010, p. 34) hävdar att “Vi kan konstatera att det i de observerade bolagen föreligger ett mindre intresse för demografiska antaganden jämfört med finansiella.” Vi skulle istället vilja påstå att det inte är intresset som är orsaken utan att det är konsulterna som lyckats lära bolagen att dessa antaganden ska ses utifrån ett långsiktigt perspektiv, det vill säga att dessa antaganden inte ska ändras varje år. Hur förhåller sig då vår uppsats till Malinkova et al. (2010)? Den stora skillnaden är att Malinkova et al. (2010) har genomfört en undersökning och intervjuat redovisningsrepresentanter på bolag medan vi varit i kontakt med aktuariekonsulter som arbetar med dessa frågor dagligen och är en stor del i beslutsprocessen för aktuariella antaganden. Därför anser vi att denna uppsats ger en bättre nyans på den aktuariella processen då aktuariekonsulten arbetar mer med dessa frågor än vad exempelvis en redovisningsrepresentant ifrån ett bolag gör.
Det vi funnit gemensamt med den tidigare studien gjord av Stadler (2010) är att bolag som använder sig av den så kallade korridoren har möjlighet att gagna sin verksamhet genom ett strategiskt val. Vi fann att det fanns en möjlighet för bolagen att handla mer aggressivt när det kom att sätta en diskonteringsränta. Det visar sig finnas en möjlighet att pusha lite extra när det kommer till räntesatsen eftersom korridorsmetoden till viss del begränsar utomstående intressenter att se de verkliga effekterna. En aspekt vi fann som Stadler (2010) inte tar upp är att kunskapsnivån är en påverkande effekt. Det visade sig i vår studie att bolagen som använder korridoren inte behövde ha så stor kunskap kring fastställandet av en diskonteringsränta. Det finns alltså utrymme för att endast chansa och sätta en diskonteringsränta som fungerar. Eftersom korridorsmetoden nu kommer att försvinna den 1 januari 2013 så kommer det även tvinga bolag till att engagera sig mer i diskonteringsräntan för att effekterna av en felaktig diskonteringsränta troligtvis kommer att visa sig direkt. Denna ändring kommer att medföra att alla förändringar som sker i pensionsskulden måste redovisas samma år som de inträffar.
57
Något som vi fann väldigt intressant i vår studie var att kunskapsnivån i bolag inte berodde på bolagets fysiska storlek i alltför stor grad utan den största påverkande faktorn var pensionsskuldens storlek. Det som var intressant att få ta del av var att det skulle kunna förhålla sig på ett sådant sätt att mindre bolag kunde ha bredare kunskap inom IAS 19 än en del större bolag. Kunskapsnivån som finns hos kunderna kan ofta preciseras till endast en person. Som några av konsulterna påtalat påverkas deras arbete av den kunskapsnivå som bolagets kontaktperson besitter. Men eftersom denna kontaktperson inte lägger ner mer än ett fåtal timmar på de aktuariella antagandena om året blir konsekvensen att kunskapsnivån blir begränsad. IFRS/IAS 19 påtalar att bolagen inte är tvungna att använda sig utav inhyrd expertis från en aktuariekonsult men däremot rekommenderas det stark. I och med att pensionsområdet är så pass komplext som det är samtidigt som bolagen ofta lägger ned för lite tid på detta finner vi det logiskt att konsulternas expertis hyrs in.
Fasshauer et al. (2008) kunde i sin artikel konstatera att det förekom brister i den internationella jämförbarheten som är tanken med hela IFRS/IAS 19. Fasshauer et al. menade att det endast kan utföras rättvisa jämförelser bolag emellan på en nationell nivå då det kan finnas lokala avvikelser, även Napier (2009) instämmer i denna kritik. Vi vill påstå att införandet av BO som praxis i Sverige ökat jämförbarheten mot utlandet något. Däremot finns det områden som fortfarande bör bearbetas för att öka jämförbarheten, ett exempel är hur skattefrågan ska hanteras då länder kan ha skillnader i skatteregler. IAS 19 påtalar bara att bolagen ska hantera de lokala skatterna men den säger inte hur vilket enligt oss minskar jämförbarheten. Glaum (2009) belyser också detta genom att berätta att det inte finns någon konsensus om hur skatter exakt ska påverka värderingen av en pensionsskuld. Glaum (2009) förväntar sig även att inhemska skillnader kommer att fortsätta trots försök att homogenisera redovisningen. Skillnaderna i redovisningen av skatter kan vara ett sådant exempel.
En stor och mycket viktig aspekt vi funnit utifrån det empiriska materialet är likt vad Gunz et al. (2009) fann att det finns ett acceptabelt spann för vad diskonteringsräntan bör ligga på, inom bolag. Däremot skriver Gunz et al. att gränsen för denna skala är öppen för diskussion. Att lägga en diskonteringsränta precis utanför gränsen kan enligt vår studie komma att granskas av andra intressenter och senare leda till en kritisk och oönskad publicitet i media. Det vi kan konstatera är att bolag i många fall kan agera på ett väldigt begränsat rationellt sätt. Detta då de hellre tillfredsställer sin omgivning än att maximera sin egen nytta genom att sätta en mer rättvisande diskonteringsränta i förhållande till durationen på deras egen pensionsskuld. Det som framkommit är att bolag gärna undviker att ‘sticka ut’ med en egen diskonteringsränta vilket kan ses om en paradox. Paradoxen i det hela är att ingen pensionsskuld är den andra lik och därför är det heller inte meningsfullt att jämföra sin egen diskonteringsränta med andra bolag. Dock har rädslan för den sociala kontrollen visats sig vara alltför stark.
March (1994) diskuterar fyra problem som kan förekomma i beslutsprocessen, han nämner bland annat ’minnesbilden’ som en faktor vilket tenderar till att förändras över tid. Däremot ur
58
konsulternas perspektiv framkom det att minnesbilden både hos dem själva och deras kunder tenderade till att förbättras desto längre tid relationen pågått dem emellan. Det visade sig att konsulterna med tidens gång lärde sig hur olika bolag tenderade att bete sig. Lika så lärde sig bolagen vad konsulterna ville ha ut ifrån dem. Vi anser således att erfarenheten påverkade minnesbilden positivt i detta fall, till skillnad mot vad March (1994) hävdar.
Något som vi även funnit lite motsägelsefullt är att det många gånger inte går att se vad som finns bakom siffrorna som presenteras i de finansiella rapporterna. Därmed blir det svårt för slutanvändaren att göra en rättvis tolkning av det granskade bolaget som Fasshauer (2008) påtalar. Enligt FR:s kvalitativa egenskaper och framförallt ‘begriplighet’ framkommer det att ingen information ska förbises för att den betraktas som alltför avancerad för läsaren. I och med att IAS 19 är ett så pass komplext område som det är, borde den kritiska läsaren vara intresserad av att vilja se vad det är för resonemang bakom siffrorna och hur ett bolag argumenterat för ett val. Vi anser att det kanske borde finnas ett förtydligande inom IAS 19 som påtalar vikten av att visa på argumenten för aktuariella antaganden i en årsredovisning. Däremot är det alltid en kostnadsfråga för att framställa information av denna komplexitet som finns inom pensionsområdet och då går det att ställa sig frågan om nyttan med en sådan redovisning överväger kostnaden? Kostnaden för bolagen att öka sin egen kunskap om IAS 19 är inte endast en fråga om pengar utan det är även en kostnad i form tid. Tid som bolag skulle kunna lägga på viktigare och mer givande aktiviteter för dem. Exempelvis visade det sig i denna studie att de intervjuade bolagen lade ner en mycket liten del av sin tid på de aktuariella antagandena under ett helt verksamhetsår, därmed kan det anses att det inte läggs tillräckligt med tid för att spendera på en kostsam heltidstjänst.
Som nämdes ovan framkom ett något oväntat element ur denna studie nämligen aktuariekonsulternas förhållande till sin egen yrkesheder. Trots att det stora ansvaret ligger hos bolagen när det kom till att fastställa sina antaganden fann konsulterna det viktigt att ta ansvar för att upplysa företagen om hur regelverket ser ut och hur det bör tolkas med tanke på de avvikelser som finns i Sverige. Konsulterna visade även tydligt på var ansvaret låg så att bolagen var medvetna om att konsulterna endast lämnade rekommendationer och inte förslag. De ville förtydliga att de skulle betraktas som en vägvisare och inte som en styrande hand. Dock visar det sig att bolag har stor tillit till dessa rekommendationer. De ser rekommendationerna som förslag i och med att de har svårt att kritisera dessa då de inte besitter samma spetskompetens. Kan denna yrkesheder påverkas av kulturella skillnader? Det som framkom ur det empiriska materialet var att aktuarierna utomlands mer föreslog en räntesats än vad de svenska konsulterna gjorde.
Denna studie har ämnat att utifrån beslutsteori studera hur aktuariekonsulter agerar och resonerar kring de aktuariella antagandena. Detta kan ses som ett av många andra tänkbara angreppssätt att studera problematiken kring dessa antaganden. Ett annat angreppssätt skulle exempelvis vara att observera en hel process från första kontakten mellan bolag och aktuariekonsult tills dess att de aktuariella antagandena finns i årsredovisningen. Samtidigt är
59
vi väl medvetna om att vi endast använt oss av en liten del av beslutsteorin, det vill säga att det finns mer att hämta inom så väl beslutsteori som annan teori. Vidare finns det en begränsning i vår studie i och med att vi endast valt att intervjua fyra aktuariekonsulter på fyra olika bolag. Fler konsulter på respektive konsultbolag skulle kunna medföra att individuella skillnader lättare skulle kunna identifieras samt kulturella skillnader beroende på konsultfirma. Denna uppsats får ses som en första steg på forskning kring aktuariekonsulter i Sverige och vi lämnar nu stafettpinnen vidare till andra forskare.