Verkställande dags att stänga böckerna

4.8.1 Kvalitetssäkring och efterkontroll

Bolagen har i detta skede förankrat de aktuariella antagandena internt och hos respektive revisor och det är dags att fastställa de slutgiltiga parametrarna. Däremot för konsulten som nu har genomfört en beräkning kommer dessa nu att granskas av en kollega för att fastställa riktigheten i denna beräkning. Sara berättar att när beräkningarna är klara sker olika koordineringar vilket innebär att hon lämnar över sina beräkningar till en annan aktuarie eller konsult som får granska hennes beräkningar. Hon menar att detta sker genom att frågor ställs så att det går att få en motivering till varför beräkningar och antaganden har gjorts på ett visst sätt. Genomför Sara själv en granskning av någon annans arbete och hon upptäcker att räntan är helt “off” brukar hon alltid ställa några frågor till den som utfört dessa beräkningar. Hon berättar vidare att svaren som hon får ofta är av sådan art att det lätt kan förklaras varför räntan kan avvika i vissa sammanhang. Sara menar att konsultföretaget oftast gör denna kvalitetssäkring själva, detta för att bolagen själva ska behöva slippa göra arbetet för att de inte alltid har möjligheten att kunna anställa någon på bolaget med den expertkunskap som krävs.

“Om jag tar fram beräkningar brukar det vara en kollega som tittar på det, inget avancerat. Utan det är mest att se till att man har tagit fram data vid rätt tidpunkt, att det ser rimligt ut jämfört med året innan eller månaden innan så där. Jag brukar

49

själv jämföra och säga till när saker sticker iväg, då kanske man kan anta att det har hänt något med datan.” Berättar Sara

Sara menar att det som genomförs är en analys av de förändringar som skett, detta är något som alltid sker. Även Magnus använder sig av principen att någon annan granskar rapporten, men det finns alltid ett förbehåll med i rapporten angående vad som kan hända med marknadsräntan och populationen fram till den 31 december då böckerna stängs. Utifrån vad bolagen säger, enligt Magnus, så är det en reaktiv granskning. Det är om bolaget själv reagerar på något så får konsulten ta en diskussion då. Thomas berättar att deras kvalitetssäkring består i att de alltid ska vara minst två vid ett uppdrag för att en ska sköta beräkningarna medan den andra kontrollerar i efterhand. Detta sker i samtliga steg från beräkningsprogram tills dess att rekommendationerna har skickats iväg.

Korrektheten i antaganden kontrolleras enligt Markus genom att bolagen förankrar det med sina revisorer. Eftersom det är deras ansvar kommer de att fråga oss om det skulle uppstå några oklarheter med revisorerna och efter beräkningen så genomför konsulterna en analys, ibland på kronan, till varför skulden har förändrats. Men han säger att det ofta inte är någon som reagerar om prognosen ”bommas med några tusen” när skulden kan vara på 500 miljoner. I vissa fall är det mer noga att det görs en efteranalys när det slutgiltiga utfallet visat sig.

Sara genomförde en annan typ av efteranalys genom att hon gjorde en sammanställning på vad samtliga kunder hade valt för diskonteringsränta i slutändan. Detta menar hon gjordes för att jämföra hennes kunder med vart marknadens övriga aktörer valt att placera sig. Både Magnus och Thomas berättar att de inte genomförde någon nämnvärd efterkontroll förutom enklare diskussioner i efterhand om kunden så önskade. Precis så berättade även Caroline och Jacob att de förlitade sig på konsultens kvalitetssäkring och ställde ibland några följdfrågor. Men det skedde ingen utförligare analys av själva utfallet.

“Vi skickar ju en del frågor ibland om det skulle vara någonting, [...] vad det är som egentligen ligger bakom den här förändringen. Ofta finns det ju förklaringar, [...]. Vi gör inga djupgående analyser mer än att vi tittar att det ser rimligt ut och att man kan förklara den aktuariella omvärderingen.” Berättar Jacob

4.8.2 Inte sticka ut från mängden

Att inte sticka ut från mängden när det kommer till framförallt diskonteringsräntan visade sig ha haft en stor påverkan när det kommer till bolagens slutgiltiga fastställande. Magnus berättar att det är mycket vanligt förekommande att dialogen med kunden leder till den punkt då kunden gärna vill veta vart de andra bolagen har valt att lägga sig i spannet. Han menar att de vill ha någon form av input eller hum var bolaget bör ligga. Sara säger att hon alltid ger ett rimligt spann vart företagen bör ligga när det kommer till diskonteringsräntan i förhållande till hur marknadsräntan ser ut den aktuella dagen. Hon menar att det är sällan bolagen går utanför

50

det rekommenderade spannet men att de ibland kan ligga lite på gränsen. Även Thomas framhäver att frågan om vart ”grannen” befinner sig ofta förekommer men ser det kanske inte lika frekvent som Sara gör.

Markus berättar att det finns många sätt att förhålla sig till andra företag. Men en stor påverkan är när de “stora drakarna” börjar ange sina diskonteringsräntor så visar det sig att andra bolag också hamnar i närheten. Det Markus menar är att när stora börsnoterade bolag har fått igenom sin diskonteringsränta med sina revisorer så brukar andra bolag hamna liknande.

Det är ganska så vanligt att dem flesta lägger sig där andra ligger [---]. Om exempelvis [...] fick igenom 5 procent med sina revisorer så snackar kunderna med varandra. Vi ser vid varje årsskifte att kunderna ligger ganska så nära varandra.”

Säger Markus

Markus hävdade att så var fallet när BO blev ett alternativt sätt att härleda diskonteringsräntan istället för endast SO, så var det först några enskilda bolag som fick igenom detta. Nu, vid förra årsskiftet, säger Markus att 98 % av hans kunder nu använder BO och fått det godkänt av deras respektive revisor. Markus påtalar även att han vet att det finns grupper i näringslivet som diskuterar diskonteringsräntan och de andra antagandena, men diskussioner förs även hos revisorer om vilket spann som är rimligt. Dock poängterar både Thomas och Markus att bolagen helst inte ska följa efter de andra, detta på grund av att pensionsskulden är unik då durationen och skuldens sammansättning skiljer sig åt mellan varje bolag, ingen skuld är den andra lik. Det de menar är att om ett bolag har en risktid på tio år så borde bolaget inte använda en räntesats som är baserad på en trettioårig risktid. Även Magnus påtalar att bolagen inte ska titta på konkurrenter och vad dem har för ränta.

“Det är ju inte särskilt relevant vad konkurrenten eller någon annan använder för diskonteringsränta så länge det inte är som så att den pensionsskulden är exakt jämförbar med min egen i fråga om ålderssammansättning vilket påverkar durationen. Men i realiteten så påstår i alla fall jag, att så går det till att man förhör sig om vad andra använder och vad är rimligt och så sätter man någonting.” Påtalar

Magnus

Att många bolag väljer att samspråka med andra för att ligga “inom spannet” bekräftar Caroline och Jacob, även om Caroline var lite mer frispråkig till det hela. Caroline menar att hon är med i en grupp, likt den Markus nämnde ovan, där de tillsammans brukar göra undersökningar varje år för att se vart alla kommer att lägga sig i för spann. Hon berättar att efter att de gjort en sammanställning så tittar de på sina egna förslag som de tagit fram, då ser bolaget vart de själva hamnar i förhållande till andra. Caroline berättar att om det är så att bolaget sticker ut någonstans så brukar en justering göras omgående. Hon berättar vidare vid frågan om detta gjordes av något slags säkerhetsskäl:

51

“Ja det gör vi nog, sen så tror jag att det är en vilja inom [...] att inte något företag sticker ut, utan att vi ska vara samstämmiga. [---] Bilden är den att vi ska vara samstämmiga sen är det klart att om det finns något företag som säger att vi inte alls tycker såhär så är det helt fritt att ligga utanför. Det är mer för företagen att veta hur man har lagt sig i förhållande till andra och så kan det vara en riktlinje, men har man argument för att använda en helt annan ränta så får man göra det så klart.”

Caroline antydde att diskussionerna inom gruppen var det som gjorde att bolag mellan åren 2010/2011 valde att övergå från SO till BO. Hon menar att det var många andra bolag som valde att gå över samtidigt och då följde även ”hennes bolag” med då de kände att det var det mest rimliga. Ett liknande resonemang hade Jacob men med en lite blygare betoning på det hela. “Visst diskuterar vi med andra, för man vill ju inte vara ensam.”

En anledning enligt Markus till att så många bolag väljer att ligga nära varandra är på grund av den sociala kontrollen som finns via media idag. Markus påpekar att den sociala kontrollen är en viktig faktor som bolagen idag tar stor hänsyn till då redovisningen är öppen. I bokslutet ska det tydligt stå vilka parametrar bolagen valt att använda sig av i sin värdering enligt IAS 19. Det Markus menar är att det är svårt att gömma dessa parametrar, utan han kan även gå och titta på sina konkurrenters diskonteringsränta. Denna sociala kontroll tror han gör att många väljer att hamna på samma nivå.

“Om man sticker ut så kommer det att tydligt synas svart på vitt och det är ingen som vill det”. Påtalar Markus

Avslutningsvis poängterar Sara i detta sammanhang att de flesta bolag inte vill sitta själva och säga att ”detta har vi satt”, men hon säger samtidigt att det visst finns en del bolag som inte ser till vad andra gör och hon menar att de allra flesta har någon form av kontakt med varandra.

4.8.3 Korridorens bortgång

Eftersom förändring angående korridorsmetoden var på ingång så kunde de flesta konsulterna inte underlåta sig att kommentera detta. Magnus berättar att de flesta bolag, när IAS 19 blev en obligatorisk standard, inte riktigt förstod vilka effekter ändringar av diskonteringsräntan med 0,5 % ”hit eller dit” kunde göra. Han menar att detta är något som blivit mycket bättre då fler bolag blivit mer införstådda med att det kan ha en stor effekt på pensionsskulden. Numera är bolagen mer noggranna med hur de sätter diskonteringsräntan medan vissa kanske försöker att sätta en marginellt högre diskonteringsränta än vad bolag borde göra. Markus berättar att alla hans kunder lyckats sätta diskonteringsräntan men nämner samtidigt att det ska bli intressant att se ”hur det kommer att förändras när korridoren försvinner den 1 första januari 2013”. Markus nämner att det finns en del kunder som han tror bara skickat in en diskonteringsränta på grund av att de inte tänkt efter eller inte haft riktigt koll på det hela. Han menar att korridorsmetoden har räddat dem, därför har bolag inte behövt koncentrera sig på att ha en korrekt antagen diskonteringsränta. Markus menar att det kommer att bli ett

52

fokusskifte för kunderna som använt sig av korridoren eftersom ändringar i diskonteringsräntan nu kommer att slå direkt mot eget kapital. Tidigare har korridoren skyddat kunden eftersom delar av effekten belastat nästkommande år och inte det nuvarande.

Sara berättar att det är olika hur mycket kunderna är förberedda inför denna förändring, en del började tänka på detta redan för ett år sedan. Medan en del ganska nyligen börjat fundera på hur det kommer att slå mot deras bolag då de tidigare inte behövt bry sig nämnvärt. Sara säger vidare att det är många som har eller bör bli lite oroliga över vad den här stora oredovisade förlusten kan innebära. Hon menar att bolag inte längre kommer att kunna gömma aktuariella förluster som oredovisade förluster då korridoren försvinner.