4. Empiri & Analys
4.2 Kontext regelverkets inverkan
4.2.1 By the Book
I detta avsnitt berättar våra respondenter deras övergripande syn på det regelverk som de arbetar utifrån. Thomas berättar att det är viktigt att se en del av regelverket i IAS 19 utifrån ett långsiktigt perspektiv, en del parametrar bör bolagen inte ändra på varje år. Han berättar vidare att det är viktigt att emellanåt belysa detta för kunden, att de exempelvis inte bör titta på löneökningen för den givna perioden utan tänka mer långsiktigt. Däremot påtalar Markus likt Thomas att diskonteringsräntan bör justeras varje år.
En nackdel som Thomas framhäver vad gäller redovisningen av de aktuariella antagandena är att det inte alltid går att se vad som ligger bakom siffrorna som tagits fram. Han berättar att koncernföretag i sin årsredovisning inte behöver redovisa vad siffrorna grundar sig på då det inte finns något krav för detta. Således redovisas det endast en procentsats och inte någon argumentation bakom siffrorna, detta gör det svårt för intressenter att förstå helheten. Magnus lyfter fram ytterligare en nackdel då det finns lokala svårigheter som regelverket inte tar upp, IAS 19 har exempelvis inte fastslagit någon praxis kring hur svenska löneskatter och avkastningsskatt skall hanteras. Han menar att följa regelverket “By the Book” är ett betydande problem för de bolag som har pensionsåtaganden ute i övriga Europa. De svenska bolagen upplevde sig straffade genom att de blev tvungna att använda sig av en alltför låg diskonteringsränta, med grund i den svenska SO i förhållande till övriga bolag i Europa. Han menar att denna straffkänsla var startpunkten för den svenska praxisen, att börja använda sig av BO istället för att minska olikheterna. Markus lyfter vidare fram att det har funnits lokala svenska problem med att härleda diskonteringsränta ifrån FO och SO ända sedan 2005 då IFRS blev standard i Sverige för börsnoterade bolag. Han berättar:
“Det var svårt att följa regelverket By the Book, det som hände i Sverige var att vi inte hade en tillräckligt djup marknad för förstklassiga företagsobligationer. Standarden är då tydlig med att om det inte finns en fungerande marknad för företagsobligationer så ska man titta på statsobligationer. [---] Problemet med dessa här i Sverige var att löptiderna inte var så långa, det var alltså svårt att hitta obligationer som löpte på 20- 30 år, för det är ganska så vanligt med en löptid på 25 år när det gäller pensionsskulderna.”
Både Thomas och Markus berättar att mindre bolag i Sverige som ingår i utländska koncerner noterade på en utländsk börs, i exempelvis Tyskland eller Frankrike, ibland tvingas följa koncernmodern och dess val av diskonteringsränta. Koncernmodern tvingar dotterbolaget att ibland slaviskt följa IAS 19 standarden och använda den låga SO som finns i Sverige eftersom “regelverket säger så” enligt Markus. Detta kan moderbolagen göra trots att Markus informerar moderbolaget om att det i Sverige blivit praxis att härleda diskonteringsräntan utifrån BO. Markus beskriver att följa regelverket slaviskt i Sverige hade försämrat jämförbarheten mot andra bolag ute i Europa.
34
“Skulle man ha följt regelverket fullt ut skulle vi i Sverige behöva använda 1,6 % i diskonteringsränta medan man i vissa krisländer [...] skulle använt 7 % så det blir ju helt skruvat.” Berättar Markus
Markus menar att den svenska pensionsskulden i vissa fall kan anses vara en oväsentligt liten del av koncernens totala pensionsskuld, därför tas en väldigt liten hänsyn till den svenska pensionsskulden. Detta belyser han även med att berätta om att vissa moderbolag i koncerner endast gör en enklare estimering av den svenska pensionsskulden, detta på grund av dess försumbarhet i hela den totala pensionsförpliktelsen. Att regelverket IFRS är principbaserat ser Thomas som positivt då den “syftar” att öka jämförbarheten länder emellan samtidigt som den underlättar för analytiker att förstå och tolka information. Caroline kommenterar regelverkets principbaserade grund med att säga att regelverket kanske passar ett större företag bättre eftersom det innebär professionella bedömningar och det kan vara svårt för mindre företag att ha denna kompetens. Jacob betonar att det är svårt att förstå vad nyttan med regelverket är eftersom vissa saker är svåra att tillämpa i Sverige.
“Det är ju inte glasklart vad som menas i IFRS när det är principbaserat. Den säger att så här ska du tänka men inte så här ska du göra som en checklista. Det öppnar upp mer om man säger så.” Berättar Caroline
Caroline nämner att det i Sverige finns en grupp av bolag som diskuterar denna tolkningsproblematik för att bolag i Sverige ska tolka regelverket på samma sätt. Som Markus nämner är tanken med IFRS att det ska bli lättare att jämföra samt skapa en tydligare information över hela världen.
4.2.2 Storleken har betydelse
Som nämndes i ovanstående avsnitt kräver IFRS/IAS 19 en viss tolkningsförmåga från den enskilde individen och Thomas menar att kunskapen kring regelverket varierar kraftigt. Han menar att en del glömmer bort att antagandena ska sättas långsiktigt och Thomas berättar vikten av att kontrollera genom att ställa frågor för att se om de har tänkt rätt kring parametrarna. Thomas nämner vidare att storleken på bolaget har betydelse för hur stor kunskap bolagen besitter kring IAS 19. Han berättar:
“Bland mindre företag är kunskapen inte så stor [---] bland medelstora är det generellt inte någon jättestor kunskapsnivå om exakt hur man sätter antaganden medan man i större företag har mer kunskap.”
Trots att större bolag själva kan hantera aktuariella antaganden på ett någorlunda sätt, krävs det ändå någon form av expertis i från en konsult eller aktuarie berättar Magnus. Han säger att det tyvärr är väldigt många bolag som är okunniga när det kommer till pensionsskuldvärdering. Magnus menar att de få företag som kan detta med IAS 19 kan det väldigt bra. Däremot menar han att de få konsultföretag som finns i Sverige varit duktiga på
35
att överlag förmedla kunskapen att det inte är lämpligt att förändra de aktuariella antaganden varje år förutom diskonteringsräntan. Sett överlag anser Markus att bolagen fått denna insikt då bland annat hans konsultföretag genomför kontinuerliga seminarier där de berättar hur regelverket för pensioner fungerar. Detta bekräftas även via Caroline som själv gärna deltar i sådana seminarier för att öka sin egen kunskap. Sara har ett lite annat synsätt än vad Thomas ovan har vad gäller kunskapen hos företag och menar att storleken på företaget inte alltid återspeglar kunskapsnivån. Hon menar att en stor påverkan istället är pensionsskuldens storlek i förhållande till balansräkningen.
“Det jag skulle vilja säga är att dem med liten skuld inte behöver fundera lika mycket eftersom det inte har så stor påverkan på deras total i bolaget [---] vissa bolag kanske inte har ett annat val än att bry sig om miljardskulden.” Säger Sara
Caroline anser sig själv relativt kunnig vad gäller redovisningen utifrån hela IFRS men inte själva pensionsdelen då hon förlitar sig väldigt mycket på konsulten då området är så pass komplext. Hon anser att pensioner är en svår materia att sätta sig in i vilket gör det svårt att ifrågasätta en aktuarieberäkning. Men det är självklart att hon ställer frågor för att kontrollera och själv få en insikt hur konsulten har tänkt. För Caroline är pensioner en väldigt liten del av hennes arbetsuppgifter och utgör ungefär 1 %, detta ledde till en diskussion inom hennes verksamhet, att hon inte behövde besitta någon expertkompetens inom detta område. Jacob har en liknande syn och säger vidare att eftersom det är en så pass liten skuld som hans bolag har förklarar detta varför de inte lägger så mycket tid på att ta fram olika alternativ och genomföra analyser i förväg kring parametrarna. Jacob har även han diskuterat med bolagets CFO och gemensamt beslutat att han inte behöver någon djupare kunskap inom IAS 19 området.
4.2.3 Arbetsförfarande
Samtliga konsulter nämnde att konstellationerna i arbetsgruppen kan se lite olika ut beroende på uppdragets utformning, men vanligtvis är det mellan två till tre personer som arbetar tillsammans. Enligt Thomas brukar det vara en som utför beräkningarna, en som stämmer av och sedan kan det skifta vem som sköter kontakten med kunden. För Markus skiljer det sig däremot åt då han alltid är den som sköter kundkontakten och själv kan genomföra standardiserade beräkningar, men som alltid kontrolleras hans arbete av aktuarien på konsultföretaget. Samtliga konsulter nämnde även att antalet personer som arbetar med IAS 19 i Sverige är få till antalet. Det framkom att det största konsultföretaget i Sverige har sju till åtta konsulter som endast jobbar med IAS 19.
Den arbetsprocess som konsulterna genomför är i effektiv tid inte så anmärkningsvärd, däremot arbetar de med flera projekt samtidigt och då kan tidsspannet spänna över två månader innan ett projekt blir avslutat. Thomas säger att den värsta tidpunkten är kring årsskiftet då det kan vara upp till tjugo projekt att hantera samtidigt vilket kan innebära långa arbetsdagar. Sara berättar vidare att en vanlig dag för en konsult inom IAS 19 kan delas upp i
36
två skift, halva dagen går åt att samla in information och samtala med kunder samtidigt som resterande tiden går åt till själva beräkningsmomenten. Att konsulterna får ta ett stort ansvar vad gäller arbetsbördan bekräftades av både Caroline och Jacob som båda sa att de lade ner väldigt lite tid på antagandena, ungefär en dag inför varje kvartalsbokslut.
Arbetsprocessen börjar för alla konsulter på liknande sätt med att det första steget är att inhämta fullmakter, avtal samt lämna offerter. Sara menar att det ofta är företagen som kontaktar konsultfirman i ett första led men att detta ändras med tidens gång. Hon menar att desto längre tid relationen har pågått desto mer sannolikt är det att konsulten initierar kontakt när det börjar bli dags för en ny IAS 19 beräkning. Konsulterna är mer kontaktbenägna när det har uppstått en bestående relation berättar Jacob, Thomas, Markus och Sara. Det är också som Markus och Sara nämner, att det blir som en årlig rutin eftersom kontraktet fortlöper med kunden.