Elev och mor i år tio

Eleven går sitt första år i gymnasiet och gjorde nationella proven i år tio förra året. E10 är en glad och öppen person och berättar gärna om sina upplevelser. Han har diagnosen dyslexi. Han har utom läs-och skrivsvårigheter haft stora svårigheter i matematik. Resultaten i matematik förvärrades med varje nationellt prov och i år tio gjorde över 95 pocent av eleverna bättre än han. I isländskan gick det bättre, 89 procent av eleverna var bättre än han i år tio. I danska gjorde 65 procent eleverna bättre och i engelska 83 procent bättre än han. Han har fått specialundervisning i isländska och matematik från årskurs två till årskurs sju, vilket han tyckte var till stor nytta. På högstadiet tillhörde

han en förhållandevis liten klass och under år tio delade man upp den klassen i två grupper i matematiken.

När han själv ser tillbaka på åren i grundskolan tycker han att det generellt har varit en bra tid och den sociala verksamheten i skolan var roligast ” särskilt i år tio då accepterade man varandra och blev vänner”. Det blev en ganska stor förändring för honom att gå över från mellanstadiet till högstadiet, läroböckerna blev svårare och han hade gärna velat fortsätta få specialundervisning åtminstone i matematik vilket han tycker är svårast av allt och säger vidare:

Jag känner mig så stressad inför matematiken, jag behöver lång tid för att förstå och jag behöver mycket tålamod.... jag hann inte med under lektionerna, behövde långsammare takt och mera stöd än det jag fick på högstadiet, speciellt när det gäller grundbegreppen.

Isländska samt estetiska ämnen tycker han mest om och i de sistnämnda skulle han ha velat ha fler timmar och färre timmar i de teoretiska ämnen.

E10 tycker prov är nödvändiga för eleverna. Då kan man se var man står, i vilka ämnen man behöver förbättra sina kunskaper och om man når sina mål. Det förkommer att E10 får provskräck, speciellt inför betydelsefulla prov som t.ex. nationella proven. Skillnaden mellan nationella proven och de övriga proven i skolan säger han först och främst vara en rädsla för betygen, att man inte når de ansökningsvillkor som vissa skolor ställer. E10 kännde sig stressad inför proven och sade att undervisningen på högstadiet har präglats ganska mycket av att de skulle göra nationella proven. Han upplevde en press och kunskapsmässigt kände han sig inte tillräckligt förberedd för proven... ”därför var det svårt att stå inför denna uppgift”. Om den anpassade provsituationen säger han:

Normalt har jag inte svårigheter med att läsa, men om jag blir stressad då åker bokstäverna runt och allt blir bara en röra. Jag fick ju längre tid och jag fick lyssna till en bandspelare, men jag tycker att man också skulle ha fått lyssna till de långa texterna. Jag förstår engelska och jag visste i stort vad texten handlade om, men när jag hade läst halva sidan, orkade jag inte mera. När så är fallet då antingen gissar man sig till rätt svar eller man svarar inte alls. Det kändes bra att få sitta i en liten grupp, bara jag hade fått lite mera stöd med de långa texterna i de språkliga ämnen.

E10 kan inte minnas att proven i fyran och sjuan har varit så stressiga som i tian eller att det har funnits någon konkurrens bland eleverna. Han säger att han säkert har fått veta

om resultaten men minns inte hur det kändes. Om grunden för att det är viktigt att få bra betyg säger han: ”Det är naturligtvis fantastiskt att få bra betyg, då får man veta att man har klarat sig bra, det ökar självförtroendet”. När det gäller resultaten i nationella proven i tian säger han:

Jag var hyfsad nöjd, men så klart hade jag velat göra bättre ifrån mig... men jag var nöjd i förhållande till det som jag själv hade räknat med...jag vet att det fanns elever som var missnöjda med att de inte fick en nia i betyg.... men jag skulle bli nöjd med en femma bara för att komma vidare.... detta är en gigantisk press och därför tycker jag att nationella proven bör avskaffas.

E10 säger sig vara stolt över att ha nått de mål han själv hade satt upp och att ha kommit in på den linje i gymnasieskolan som han hade önskat sig, trots att han får göra om matematiken. Han tycker att nu får han använda sina starka sidor vilket är nödvändigt för självförtroendet. Till slut säger han:

När jag tänker tillbaka, tror jag att det är ganska stor grupp i skolan som skulle kunna må bättre om de fick arbeta mera i takt med sina resurser. I skolan tittar man ofta mera på elevernas svaga sidor än de starka, kanske på grund av att de behöver förbättras, jag vet inte...

Intervju med M10

M10 är uppriktig, glad och utåtriktad person. Hon är nöjd med atmosfären i skolan och har haft tät kontakt med lärarna, inte minst på grund av att hennes barn blev utsatt för mobbning på grund av sina inlärningssvårigheter. När E10 kom till högstadiet hade mobbningen tagit slut enligt mamman. Lärarna och syo-kosulenten hade tagit itu med det. M10 engagerade sig mycket i elevens skolsituation beroende på hans inlärningssvårigheter och säger sig mycket väl minnas när eleven gjorde nationella prov första gången:

Det var stress och bekymmer, eleven var medveten om att detta prov betydde mer än de prov han var van vid i skolan.... att han fick en sexa i isländska tyckte vi var fantasiskt, i förhållande till hans förutsättningar. Siffran sex hos oss är jämförbar med en tia hos resursstarka barn. Men vi försökte förklara för honom att det inte var siffrorna som spelade så stor roll, utan att han hade gjort allt han kunde och att detta var bara två ämnen av många i skolan. Självklart tog vi proven i fyran på allvar, men det var ju annorlunda när han skulle göra proven i tian, det var liksom slutklämmen, det var frågan om att fortsätta ut i livet och se sina drömmar beträffande utbildning och arbete bli verklighet.

M10 anser att det är av stor vikt att barn i svårigheter får det stöd de behöver och hon är inte nöjd med att specialundervisningen upphörde när eleven gick över till högstadiet. Hon tycker att det var en svår övergång från en individuell undervisningsplan på mellanstadiet till en traditionell högstadieundervisning. Att elever i svårigheter får anpassad provsituation är en självklarhet och hon säger vidare:

Mitt barn fick anpassad provsituation vilket han delvis var nöjd med, men elever med dylexi behöver få långa texter lästa, det räcker inte bara med instruktioner och frågor.... Proven är ofta orättvisa, eleverna har en olik intellektuell bakgrund och har hunnit olika långt i kunskapsinhämntingen (pensumet). Ändå kan jag se att proven i sig själva kan bli en lärdom för livet, att eleverna lär sig möta motgångar... men överhuvudtagit tycker jag proven är negativa... jag personligen tycker inte att individuella undervisningsplaner och nationella prov passar ihop, proven bör slopas.

När jag frågar henne om vad vi skall ha istället för de proven säger hon sig inte ha svaret, men att det måste var något som provar individens olika sidor inte enbart det teoretiska. Att föräldrarna är medvetna om vad som försiggår i skolan och har god kontakt med lärarna som kontrollerar eleverna med jämna mellanrum tycker hon också är viktigt.

När E10 skulle söka gymnasiet blev han mycket nervös och trodde inte att han skulle komma in i någon skola. Han tittade bara på betygen i nationella proven, men faktum är att han hade bra betyg i många ämnen, så kallade skolbetyg, dessutom har han knappast missat en dag i skolan under hela sin skolgång, han är samvetsgrann och flitig. “Nu tycker jag att E10 blommar, han får bra betyg och självförtroendet bara växer”.

M10 anser att undervisningen på högstadiet i en viss grad påverkas av nationella proven och att lärarna kanske inte ger sig tid till att göra undervisningen mer kreativ, t.ex att arbeta mer visuellt/bildligt. Överhuvudtagit skulle hon vilja se mer flexibilitet i undervisningen på högstadiet.

M10 tror att socialt sett och med hänsyn till mobbning skulle det kunna bli lite svårt för barn med inlärningssvårigheter om de blev befriade från proven. När jag frågar henne om hon tycker att eleverna skall göra proven efter sina förutsättningar, fast de kanske vet att de inte kommer att godkännas svarar hon: “Ja, det tycker jag, men bäst

vore att de nationella proven avskaffades och att man börjar titta på individens alla förmågor”.