Eleven och omvärlden

I det föregående har illustrerats hur röster uttalat sig om utmaningar som utgår från en religionskunskapsundervisning baserad på elevernas egna frågor. Även frågor med anknytning till omvärlden och det samhälle eleven lever och verkar i tycks förbisedda i religionskunskapsundervis- ningen. I en alltmer globaliserad värld där religion ofta förekommer på den massmediala arenan finns behov av att diskutera frågor med an- knytning till omvärldshändelser. Särskilt viktigt blir det i undervis- ningssammanhang att uppmärksamma hur eleverna uppfattar det stora massmediala nyhetsflödet när omvärlden smyger sig på den egna närmiljön genom just mediers rapporter om olika konflikter i världen. Det kan vara senaste nytt från den israelisk – palestinska konflikten som aldrig tycks ta slut eller olika terrordåd världen över. I en sådan tid gäl- ler det att vara vaksam på hur elever uppfattar nyhetsrapporteringen. I Sverige märks tendenser till ökad islamofobi och antisemitism framhål- ler Nils-Åke Tidman (02:2). I religionsläraruppdraget blir det speciellt viktigt att reflektera över vad undervisningen ska innehålla och på vil- ket sätt undervisningen ska ske i relation till aktuella konflikter i världen med inblandning av religion:

160

Mitt i denna korseld står religionskunskapsläraren och skall svara på alla ung- domars högst berättigade frågor om religionernas roll i konflikter och krig (02:2, s 4).

Bland de olika religionernas företrädare i Sverige är det vanligt med en ”ursäkternas strategi” (02:2, s 3) när det visar sig att en konflikt bär spår av religiösa övertoner, menar Tidman. Det framhålls på kristet, mus- limskt respektive judiskt håll att den äkta religionen inte är inblandad och inte har med våld eller konflikter att göra. Det är avarter som tas avstånd ifrån.

Inte sällan ger sig religionskunskapsläraren in på samma väg; man ursäktar religionernas roll i våld och konflikter genom att hänvisa till att det inte är uttryck för ”den äkta religionen” (02:2, s 4).

Här gäller det att se upp och som religionslärare inte skönmåla de olika religionerna. Det är inte religionslärarens uppgift att vara försvarsadvo- kat för illdåd som begås i religionernas namn och bortförklara dem, po- ängterar Tidman. I läraruppdraget gäller det att ge en realistisk bild av omvärlden ”och ställa den i kritisk belysning av den demokratiska vis- ionen” (02:2, s 4).

Det gäller att forma en religionskunskapsundervisning som uppmärk- sammar den Andre, medmänniskan i ”multireligiösa och multikultu- rella kontexter såväl nationellt som globalt” skriver Olof Franck (07:2, s 4). von Brömssen uppmärksammar det faktum att läroplanerna av år- gång 1994 dock betonar en individuell dimension på bekostnad av en samhällelig dimension:

Detta har enligt min mening sin grund i en tankefigur hos många etniskt svenska lärare där ett sekulariserat Sverige med ett starkt inslag av ”privat- religiositet” antas vara det normala. Det samhälleliga perspektivet tenderar därmed att blekna bort och framstår för elever som om det saknar relevans. Det kanske är dags att skriva om kursplanerna (07:4, s 8).

Anledningen till brist på samtalstillfällen i undervisningen menar von Brömssen inte ska sökas hos lärarna i första hand utan i skolans organi- sation. Det är där det brister genom att det i praktiken saknas tillfällen för just samtal och diskussioner inom ämnesfälten religion, etnicitet och mångkulturalitet.

Rune Larsson (07:4) framhåller två anledningar till att ett sekulärt samhälle som det svenska behöver ge varje elev ”en rejäl portion av religionskunskap” (07:4, s 17). För det första lever vi i ett samhälle

161

präglat av religiös och kulturell pluralitet. För det andra påverkar glo- baliseringen den lokala livsmiljön, det vill säga skolan, hemmet och fri- tiden, på ett nytt sätt. Därför behöver religionskunskapsundervisningen ta hänsyn till de nya villkor som råder:

Ett sekulärt samhälle och en likaså sekulär skola/religionsundervisning har en skyldighet att förse sina unga med redskap att tolka religiösa fenomen och dessutom bygga upp en förmåga och beredskap att forma respektfulla gemen- skaper i mångfalden (07:4, s 19).

Även Torsten Blomkvist för fram tankar om religionskunskapsämnets vikt för omvärldsförståelse:

Religionsämnets roll i dagens samhälle måste ses mot bakgrund av att religion är en allt viktigare variabel att ta hänsyn till om man vill förstå relationer mel- lan människor, både på nationell på och global nivå (09:2, s 5).

Religionskunskapsundervisningens uppgift, i enlighet med läroplaner- nas intentioner, ska sträva efter att eleverna ges bästa möjliga förutsätt- ningar för att kunna verka som demokratiska medborgare poängterar Blomkvist. I nästkommande nummer, 09:3, åskådliggörs omvärlden ur ett miljöperspektiv och frågan är hur religionskunskapsämnet låter sig involveras. Osbeck säger:

Skärningsfältet religion/livsåskådning – miljö är ett område som andra som kräver sin specifika kunskap. Fältet kan ibland uppfattas alltför komplicerat då många religionskunskapslärare i sin grundutbildning saknar utbildning när det gäller dessa frågor och kopplingar (09:3, s 3).

När det gäller miljöfrågor är det angeläget att belysa dessa ur flera äm- nesperspektiv och religionskunskapsundervisningen kan bidra med ett etiskt perspektiv. Annika Lindskog resonerar om behovet av att belysa klimatproblematiken ur inte bara ett naturvetenskapligt perspektiv utan även från etiskt håll:

I skolan har vi en möjlighet och vill jag hävda, en plikt att bearbeta den dystopi som kan bli konsekvensen av klimatpratet. I religionskunskapsämnet har vi stora möjligheter att lyfta fram de etiska perspektiven på klimatförändringarna och våra möjligheter att påverka klimatet positivt och negativt, lokalt och glo- balt, i nuet och inför framtiden (09:3, s 5).

Laura Wickström och Ruth Illman framhåller i samma nummer (09:3) att det inte längre är de dogmatiska trosfrågorna som diskuteras reli-

162

giösa företrädare emellan, det är de globala utmaningarna i form av mil- jöfrågor som upplevs mest relevanta. Det är dags, menar de, att lärare och forskare inom ämnet religion uppdaterar sin syn på dialog. Det vä- sentliga är inte att diskutera och jämföra de religiösa dogmatiska frå- gorna utan det som står på dagens agenda och inse att det religiösa land- skapet förändrats. De frågor som upplevs genuint relevanta idag rör – förutom politisk makt, förtryck, ekonomisk obalans och genus – främst etiska frågor om miljön i världen och ekologins roll i religionsdialogen.

9.4 Årsböcker

Flera av årsböckernas texter låter elevnära frågor fokuseras som dis- kussionsämne. Årsboken från 2001 låter kvinnligt, manligt och barns- ligt utgöra utgåvans tema i förhållande till kön, kärlek och föräldraskap. I en av texterna uppmärksammas särskilt hur viktigt det är att som lärare tillsammans med eleverna föra en dialog om frågor som fokuserar käns- lor, värde, självtillit och sökande. I en artikel i årsboken 2008 påtalas vikten av att låta religionskunskapslektionerna utgöra ett dialogforum i den mening att eleverna där tilldelas verktyg som behövs för eget re- flekterande och inför mötet med andras livssyner. Livsfrågornas vara eller inte vara diskuteras i en artikel 2010 av Malin Löfstedt som varit med och utformat grundskolans kursplan för religionskunskap. Hon menar att livsfrågor varit självklara som begrepp under lång tid men att de inte varit lika centrala i klassrumspraktiken och hon ställer liknande frågor som kommit fram i numren av Religion & Livsfrågor som visats i kapitlet; kanske tycker lärare att det är för känsligt och svårt att tala om dessa frågor och kanske har lärarna för dålig utbildning inom detta område.

9.5 Sammanfattning

I kapitlet har visats hur läraruppdraget utmanas då det gäller frågor ele- verna själva finner angelägna i religionskunskapsundervisningen. I Re- ligion & Livsfrågor har röster uppmärksammats som uttalat sig om att sådana frågor alltför ofta har svårt att finna sin plats i religionskun- skapsundervisningen. I synnerhet grundskolans undervisning visar att det brister när det gäller att uppmärksamma elevernas tankar och frågor. Som en bidragande orsak anges att tiden inte räcker till. Undervisningen tenderar att få karaktären av när-det-kommer-upp-pedagogik, det vill

163

säga att elevinitierade frågor uppmärksammas om någonting särskilt hänt som behöver belysas i undervisningen. En annan orsak anges vara att livsfrågor som begrepp uppfattas diffust och att tolkningarna då blir av varierande karaktär. Om skolan ska vara till för eleverna måste undervisningen visa att de uppmärksammas och tas på allvar och att detta gäller alla elever. Undersökningar visar att lärare i stor utsträck- ning har uppfattningen att elever på studieförberedande program finner religionskunskapsundervisningen mer intressant och engagerande än de elever som går på yrkesförberedande program. Så är dock inte fallet; intresset och engagemanget visas vara lika stort hos båda inriktning- arna. En utmaning i religionsläraruppdraget står också att finna i det faktum att tiden inte räcker till för elevers frågor om religion kopplade till omvärldshändelser. Det uttrycks oro över att skolans religionskun- skapsundervisning inte tillräckligt uppmärksammar frågor av global ka- raktär; krig och konflikter i relation till religion måste bättre belysas och även globala frågor med miljöperspektiv och klimathot måste uppmärk- sammas i större utsträckning än vad som är fallet i religionskunskaps- undervisningen.

164

165