Elevernas beskrivningar av deras egna syner på kost och matvanor

Elevernas personliga utsagor och beskrivningar av deras syn på kost och mat skiljde sig åt, till viss del, från hur de beskrev undervisningens innehåll. Många uttalanden och beskrivningar var dock, likt beskrivningen av undervisningen, förknippade med ett patogent perspektiv, men samtidigt framkom det även att ungefär häften av eleverna utryckte att kost och matvanor var en del av ett större projekt om upplevd hälsa. Resultatet visade att eleverna kunde delas in i två grupper; de som funderade på och reflekterade mindre om sin kost i vardagen, och de som gjorde det betydligt mer. De som funderade mindre om kost i vardagen hade heller inga

patogent perspektiv och handlade om att de antingen ville äta lite mer av det nyttiga och då främst grönsaker, eller försökte minska på det onyttiga. Anledningarna var eftersom de visste att det var bra respektive dåligt för kroppen, det talades alltså inte om några känslor eller mentala aspekter i samband med att de åt något. Precis som andra studier (ex. Hoopers 2018; Burrows et al 2009; Harris et al. 2016) indikerar resultatet i studien att ungdomar tenderar tala om kost och hälsa utifrån den traditionella hälsodiskursen och att de sällan reflekterar över kost i någon vidare mening, såsom kopplingar till det mentala eller sociala. En intressant detalj som uppenbarade sig från två killar i studien, Frippe och Bojan, vilka inte funderade mycket angående deras matvanor var att de hänvisade till sitt nuvarande utseende och sin kropp. De utryckte att de visste vad som var nyttigt respektive onyttigt för kroppen, men att de ändå inte funderade så mycket på det eftersom ansåg sig smala. Det påverkade dem inte negativt mentalt att äta onyttigt eftersom de hade en kropp de var nöjda med och som följde normen. Ett sådant resonemang kan kopplas samman med Powell och Fitzpatricks (2015) resultat och kan antyda att det för eleverna till mån och mycket handlade om att övervaka kroppens utseende. Maten upplevdes således mer eller mindre viktig beroende på kroppens utseende och eftersom killarna ovan ansåg sig, enligt dem själva ha en tillräckligt ”bra kropp” gjorde det ingenting att de åt onyttigt. En intressant aspekt hade varit att få veta om maten hade ansetts mer viktig utifall de haft kroppar som de ansåg inte passande in i samhället normer.

I kontrast med andra studier (ex. Burrows et al. 2009; Harris et al. 2016; Hoopers 2018) visade resultatet i den andra gruppen att eleverna faktiskt reflekterade över sin kost och sina matvanor med såväl kopplingar till mentala och sociala aspekter. Som ovan skrivet beskrev dessa elever att kost och matvanor var en del av ett större projekt om upplevd hälsa. Det var en av pusselbitarna i deras rutiner som behövde falla på plats för att de skulle uppleva att de mådde bra, vilket indikerar ett mer salutogent tankesätt kring hälsa. Matens patogena perspektiv, alltså dess fysiologiska påverkan på kroppen var dock ändå centrala i deras resonemang där vetskapen om vad och hur olika livsmedel påverkade kroppen på skilda sätt också avgjorde hur det påverkade dem mentalt. För samtliga i gruppen handlade det om att finna rutiner och en balans i vardagen som minimerade riskerna över att få ångest av att äta onyttigt och vara stillasittande. Hade de tränat och ätit nyttigt som planerat, upplevde de mindre ångest av att äta något gott och onyttigt emellanåt och tvärtom, hade de inte tränat eller ätit mycket onyttigt upplevdes mat mer mentalt jobbigt och det var betydligt svårare att njuta av onyttiga saker. Eleverna menade att de mådde som bäst när allt rullade på utan att de

behövde tänka på det, de åt nyttigt och kunde träna som de ville, då minskade även ångesten av att unna sig och äta saker som inte var bra för kroppen. Dessa beskrivningar liknar till stor del det som Wrights et al. (2006) lyfter fram som kvinnornas hälsoprojekt vilket innebär att övervaka matintag och fysisk aktivitet för att skapa eller upprätthålla den eftersträvansvärda kroppen. Det som skiljer sig åt från ovannämnda är att det inte gick att se någon skillnad mellan könen i genomförd studie utan samtliga resonerade på liknande vis oavsett kön. Intressant var dock att eleverna uttryckte anledningen för upplevd ångest på skilda sätt. Två av eleverna, en kille och en tjej, menade att det var för att onyttig mat påverkade deras träningsresultat negativt och att då äta dålig mat gav upphov till ångest. De andra fyra

sammankopplade det med kroppsligt utseendet, att onyttig mat innehöll för mycket energi och att de kändes som att de blev tjocka och plufsiga så fort de åt något onyttig vilket ansågs jobbigt mentalt.

Det framkom även ett intressant fenomen som sticker ut något och som inte tidigare forskning uppmärksammat. Utifrån resultatet går det att påstå att anledningen till att en grupp av elever funderade och påverkades mer mentalt av kost och mat i sin vardag var att de hade mer kunskap och intresse för kost, hälsa och träning. Påståendet baseras på att samtliga i den gruppen menade att de var aktiva på fritiden och att de hade ett genuint intresse för hälsa och livsstil. Likaså innehöll gruppen de tre elever som utryckte att de redan före undervisningen hade goda kunskaper om kost. Eftersom samtliga av dessa hade en strävan att må bra och uppleva hälsa i samband med mat och matvanor kan det kopplas samman med ett salutogent synsätt där det förstås utifrån fler perspektiv än endast det fysiska. Dock pekar resultatet på att eleverna främst hade fokus på att undvika att få för mycket ångest, och inte fokus på att må bra. Det går således att konstatera att eleverna främst ville minimera risker för att inte drabbas av psykisk eller fysisk ohälsa samt ångest, alltså mer av ett patogent tankesätt, snarare än att sträva efter att må bra och uppleva hälsa, vilket kan ses som det salutogena tankesättet. Elevernas beskrivningar visade även att det var få elever som beskrev eller diskuterade mat och matvanor utifrån sociala aspekter. Det går således lite emot Rendahls (2018) studie där hon lyfte fram att många ungdomar i hennes studie upplevde risker att inte leva upp till samhällets normer angående matvanor. I studien var det endast två av elva elever som

upplevde och beskrev att de kände sig tvungna att äta på ett visst sätt i olika sammanhang för att passa in. Bägge två associerade till sociala sammanhang där en viss kost ansågs passande

På gymmet kände sig Bengt tvungen att äta hälsosamt och nyttigt för att passa in medan Klara tvärtom, upplevde att hon inte kunde äta nyttigt och det hon verkligen ville i skolan eftersom elever omkring henne störde sig på det. Resterande elever beskrev dock att de aldrig upplevde någon sådan press, utan de åt vad de ville, när de ville. Resultatet tyder på att det kan finnas samhälleliga normer i vissa sociala rum, exempelvis skolan, som gör att det upplevs jobbigt för vissa att äta hälsosamt och nyttigt. Likaså i andra sociala rum, såsom

träningsanläggningar, att det upplevs jobbigt att inte äta hälsosamt. Dessa normer är inte bestämda och fasta utan kan skilja sig beroende på vilka normer som råder i just i det

specifika rummet och sammanhanget. Rendahl (2018) har således en poäng med att det är av vikt att faktiskt kritiskt diskutera och lyfta upp rådande matnormer i samband med

kostundervisning för att uppmärksamma och ge eleverna möjligheter att hantera dessa. Resultatet visade att det fanns elever som diskuterade och reflekterade över fler aspekter av kost än endast det patogena och fysiologiska, men inte vid diskussioner som berörde

undervisningen. Det var först vid diskussioner som inte berörde undervisningen som eleverna började beskriva och prata om fler aspekter än matens innehåll och kroppsliga påverkan. Återigen indikerar det att eleverna var fast i den traditionella hälsodiskursen vid diskussioner som berörde undervisningen, men kunde alltså röra sig utanför diskursen vid prat som inte berörde undervisningen. Det bevisas ytterligare av att ingen av eleverna heller utryckte en vilja att faktiskt prata om eller diskutera mat utifrån andra perspektiv i undervisningen. Det verkade varken höra hemma eller passa in i den traditionella diskursen inom

idrottsundervisningen. På så vis, som ovan reda nämnt, bör kostundervisningen eventuellt nyanseras och börja ta utgångspunkt i det salutogena synsättet för att elever ska få erfarenhet av mat och matvanor utifrån fler perspektiv än endast det fysiologiska. Det är av vikt utifall elever ska få möjlighet att uppleva hälsa i samband med mat genom kunskap om vilka

livsmedel som är nyttiga för kroppen, men utan att det ska leda till en kroppsövervakning och minimering av ångest vid intag av mat som inte är bra för kroppen.